En jävlig-hund-dag
Det började med att vi mötte ganska många hundar när vi promenerade i samhället. Hon bar sig illa åt mot allihop, till och med när det kom folk utan hund så reste hon ragg och undrade varför de kom här och gick!!??!
Jag tänkte att en energislösande runda vore på sin plats. Vi cyklade en bit, när vi kom till grusvägarna fick hon springa lös och jag cyklade fort. Efter ett tag var vi framme vid några asbranta backar. Där sprang vi i den brantaste backen tre gånger. Den är så brant att tom Milly har väldigt långsam fart sista biten, den suger verkligen i benen. Jag ställde en godisskål på toppen och satte Milly längst ner. Jag började springa och ropade på henne när jag kommit halvvägs upp.
Efter det så fick hon träna lite spänst i ett terränghinder för hästar. Som en jättestor trappa med två trappsteg... Upp där fick hon springa tre gånger, på samma sätt till en godisskål vid toppen. Hon får göra rejäla skutt för att ta sig upp.
Mellan grejerna körde vi lite skritt i högt gräs, som tydligen ska träna ryggen. Vi avslutade med att hon låg plats, jag gjorde armhävningar o situps o rygglyft. När jag gjort tio av varje sprang vi båda i full fart upp för en lite mindre backe. Tre gånger gjorde vi detta. Nu hade vi ingen godisskål som mål, och då tyckte Milly att jag var himla kul när jag plötsligt började springa i full fart. Attack med morr och bett förtjänade jag då. Men bara på skämt, om man frågar Milly.
Efteråt stretchade vi och Milly verkade tycka det var mysigt, låg ner och blundade en stund! :) Vi var ute i ca 2 timmar.
Senare på kvällen kom Tonys kompis på besök och gick fram till Milly när hon satt i mitt knä. Han klappade henne på huvudet och fick sig en morrning tillbaka.
Efter det smet Milly ut ur mina föräldrars trädgård, över andra tomter och över en gata. I skogen på andra sidan jagade hon upp mammas katt i ett träd. Jag fick springa efter och när jag skulle få tag i henne bland alla snår och taggbuskar ramlade jag och skitade ner mig.
Nu gick Tony och lade sig, i sängen låg redan Milly. Jag hörde att han försökte få plats genom att flytta på henne. Hon morrade.
Här tar denna dag slut. Varje dag är inte en dans på rosor med vår lilla dam. Skönt är det dock att de här h*lvetesdagarna kommer väldigt sällan nuförtiden. Under vårt första halvår tillsammans var det nästan så här jämt, åtminstonde flera dagar varje vecka.
Vi får hoppas att hon vaknar på rätt sida imorgon. Godnatt!
Jag kanske är luttrad men jag tyckte inte det lät så helvetiskt alls?
Jag har noterat att en dag som börjar med misstänksamhet mot andra fortsätter i samma stil och då VET jag ju det och då är det bara att acceptera och förhålla sig till det. Då är det bara att undvika alla situationer som hundjäkeln kan ha åsikter om.
Handen över huvudet, särskilt i mattes knä, typiskt något att undvika. (Det skulle jag inte acceptera ens en av Sniffens bra dagar.) Likaså att fysiskt förflytta någon som faktiskt var där först, big no no! Om jag gör det kan Sniffen rulla upp på rygg, visa ögonvitorna och hålla mej undan med tassarna, han tycker jag uppträder hotfullt. Lägger jag mej och "knör" så är det däremot helt ok.
Det är mycket tramsande med en pinscher! ;) Sniffen tycker jag borde kunna reglerna nu. hehe.
Vilken katt var det hon jagade? Jag gissar att det var Pelle.
Milly är oerhört lyckligt lottad som fått så duktiga, engagerade och vetgiriga ägare. Tänk om alla pinschrar fick ägare som aktiverade sina hundar ordentligt med hjärngymna, tränade dem fysiskt och satte tydliga men rimliga gränser. Ni är absolut inte orimliga med Milly, det är att ni är bestämda som gör henne till en bättre hund. Man ska inte tassa på tå för sin hund, de får lära sig att anpassa sig. Fortsätt som ni gör så ska ni se att hon blir 100% perfekt snart :)
