Massage och smitning
På vägen dit passerade vi agilitybanan och vi passade på att köra ett kort pass före. Vi värmde upp och jag ställde iordning några hinder. Preciiiis när vi skulle starta och ta det första hoppet..... Ja då stack Milly! Rätt ut på åkern som ligger bredvid banan. Då ställdes träningspasset in.
Under massageföredraget skötte sig damen väldigt bra dock. Hon låg lugnt för det mesta, trots att flera andra hundar i samma lilla rum tokskällde och rafsade o krafsade omkring.
Sköter sig.
Jag var lite fundersam över hur det skulle gå när det var Millys tur att bli klämd på av en främmande kvinna. Det var ju inte särskilt roligt, men det gick. Det blev ingen ingående massage, men musklerna kändes igenom och vi fick lite tips om hur vi skulle jobba. Milly var lite spänd mellan skulderbladen, kanske för att hon ofta håller huvudet högt och sträcker på nacken. Hon är ju inte direkt den slappa typen så det låter ju rimligt. En stretchövning fick vi för att ta itu med det, och sedan ordinerades skritt för att stärka ryggmuskler och utsidan på låren. Skönt att det inte upptäcktes några allvarligare defekter.
Det funkade bra trots många hundar i ett litet trångt rum.
Våra agilitykompisar Maria o Nova och Emelie o Ozzy.
När vi suttit länge började fröken vakna till och då kunde hon minsann fokusera
(stirra krävande) på sin matte jättelänge.
Vi var ju fortfarande agilitysugna så vi gav det ett försök till på vägen hem. Nu gick det bättre, Milly var skärpt och höll sig vid mig. Vi tränade slalom och lite olika hopp.. Lilla fröken var duktig och glad. Jag satte henne med kommando att stanna kvar medan jag flyttade på ett hinder.
Plötsligt såg jag hur hon stack iväg fort som f*n rätt ut på samma åker som innan. Den här gången var det mörkt... Efter en stund gick jag ut i åkern och försökte "hitta" henne.. Det hördes ingenting och jag kom allt längre ifrån belysningen.. Det här var inte en mysig stund. Mörkrädd, förbannad över att hon stack IGEN, rädd för att hon inte syns till, livrädd för att hon skulle ha sprungit ända fram till vägen som går långt där borta. Eller fastnat i nån grenklyka, rasat ner i ett vattenfyllt dike... Man hinner tänka många tankar när hunden är borta i ca fem minuter. När hon till slut återfanns verkade ingen skada skedd, förutom på mitt humör. Det blev bilen och hemfärd genast.
Varje dag tar man nya tag, anstränger sig, funderar på hur man kan göra bättre, peppar och uppmuntrar sig själv o jycken. Bara för att på kvällen konstatera att det skitit sig IGEN.
Jag lider med dig Catrine! Jag förstår precis hur du känner. Ingen kan få en att känna sig så värdelös som pinschern. Men ingen kan heller få en att känna sig överlycklig och bäst i världen.
Fortsätt jobba, men ge henne ingen chans i världen att kunna smita iväg. Bind upp henne, kör korta korta kombinationer där du fast har godiset i handen. Låt henne inte nosa och ha sig, utan ha halsband på för att kunna hålla i henne om du pratar mednågon. Nolltolerans! Utan att för den skull bli arga matten, utan koppel på när du inte har stenkoll på henne.
Jag vet att det blir bättre. Om du har några timmar över kan du läsa Harrys blogg (blogtown) från början. Den innehåller massor av gråt och liknande händelser som du haft. Men det går, bara man är envisare än den mest envisaste pinschern.
Jag är imponerad över hur bra du jobbar med Milly och blir förbannad att hon bara kastar skit på dig! Men som sagt - du är inte ensam! Många pisncherägare går igenom liknande när hundarna är ca 2 år. Speciellt pinscherägare som vill göra något med sin hund! Jobba på! Jag hejar på dig!
jag tor att dom alltid kommer försöka att stiga i rang. det gäller bara att aldrig ge sej, en del raser är mer envisa med etta än andra, typ pinscher ;) men det är svårt, jobbigt och trist att hela tiden behöva kämpa med detta. sen är det såklart olika från hund till hund oxå! nu ska jag bara vara än mer tydligare med min dominans.. så tror jag allt att detta ger med sej. vi har anmält oss till en agilitykurs som startar den 25, det ska allt bli kul. kan vi få lite tips från er då kanske?! :) föresten, jag glömde kameran i helgen på sökträningen, sorry.. får ta massa bilder nästa gång ist. om du går in på www.mannikel.com så finns det en del bilder där
