Pinschern Milly

Nu har vi minsann varit med om något ganska konstigt..
Vår lilla familj gav oss ut i solen, till havet. Jag och Milly låg på en filt och läste, Tony stod en bit bort och fiskade. Lugnt och skönt, soligt och varmt.

Solande pinscher.

 

Urtråkig läxläsning.

 

Plötsligt anlände tre tanter i pensionärsåldern, och två hundar. De höll till en liten bit bort från oss och började plocka fram grejer. De diskuterade var de skulle placera elden. Ska de grilla? Tänkte jag.

Det märktes snart att det var en av dem som bestämde. Hon hette Marianne och använde sig ofta av befallande fraser som:

Du ska göra så här! Ni ska gå med hunden här! Nu ska hunden göra såhär! osv..

Det visade sig att Marianne skulle lära de andra två damernas (Marie-Louise och Margareta) hundar att väcka sina mattar om det börjar brinna i huset. Intressant, tänkte vi (nu hade Tony kommit tillbaka) och satte oss upp för att beskåda detta projekt.

 

 

De var alltså ganska nära oss, vi hörde tydligt allt de sa. Hoppas de inte hörde vad vi viskade...

 

Höga och gälla tant-röster blandades upp med förvirring i luften. Mariannes pedagogiska talang lyste med sin frånvaro och hon styrde och ställde med de andra två.

Nu berättar jag inte in i detalj hur träningsupplägget såg ut. Men jag kan sammanfatta det genom att säga att det gick väldigt fort fram! Man behövde inte vara nån expert för att se att hundarna inte fattade vad de höll på med. Det var inte tal om att låta hundarna tänka själva om man säger så...

 

Damerna pratade med varandra en bit bort och mitt i allt virrvarr hördes detta:

Marie-Louise: Är det där en mellanpinscher?

Marianne: Ja det är nog en mellanpinscher!

Marie-Lousie: mummel mummel

Marianne: Jaså din syster har haft en mellanpinscher?! Ja det är inga lätta hundar det!!!!

 

 

Självklart kunde jag inte låta bli att smygfota lite. Nu har Margareta gömt sig under en filt, bakom en sten. Kanske att filten ska symbolisera ett täcke? Precis som när matte ligger och sover hemma...

 

Med många hejarop lyckades Marianne och lagotton Pricken söka upp matte Margareta! Nån belöning syntes inte till när hunden hittade fram. "Han ska gärna hoppa på dig och krafsa, mycket!" sa Marianne. Pricken var väldigt återhållsam och nåt krafsande var inte aktuellt. Här fortsätter Matte Margareta till nästa gömställe.

 

Här är det Marie-Louise som blir hittad av sin svarta terrier. "Fy vad stark han var!" sa Marianne. "Nu får han leta upp mig istället", sa hon (för att hon inte orkade hålla honom mer?)

 

Plötsligt var det dags för gruppen att ta paus. Då kom Marianne med raska och mycket bestämda steg mot oss. Hon utstrålade tydligt: "Jag ska hälsa på er hund!!"

Fort som attan fick jag klämt ur mig att Milly inte brukar vilja hälsa, hon kanske kan tänka sig att nosa, men utan att bli klappad.

 

Marianne stirrade först Milly i ögonen lätt framåtlutad (dock utan att klappa!). Sen bad hon att få hundgodis av mig. Utan att tänka så noga gav jag henne några bitar, än så länge såg Milly glad och orädd ut. När tanten fick hundgodis i näven så började hon mata Milly och samtidigt vände hon sig om, med ryggen åt oss. Milly följde med till hennes framsida för att få mer godis. Då drog Marianne i kopplet, alltså i riktningen ur min hand. Jag höll emot såklart och gick runt tanten för att se vad hon höll på med. Hon drog återigen i kopplet, för att ta det ifrån mig! När jag höll emot sa hon: "Släpp kopplet!"

"Nej! Varför det?!" svarade jag lätt irriterat och började tycka att hela situationen var väldigt konstig och obekväm.

"Jag ska se om jag kan få henne att snurra!" sa kärringen och rörde sin hand i en cirkel - så att Milly snurrade.

 

Va i helvete?

 

Där var det mötet över, vi tog Milly och gick!

 

Som tur var tyckte inte Milly att det här var läskigt. Gott med godis bara. Men vad höll kärringen på med? Det var som att hon skulle visa sina kursdeltagare att hon minsann kunde umgås med så "svåra hundar" som "mellanpinschrar"!? Hur får man för sig att gå fram till helt okända människor, kräva att de ska överlämna kopplet och sedan utföra konster med deras hund?!?!?!?!?!!!! VA?!

 

Först blev både jag och Tony bara väldigt förvånade. Vi måste ha sett ut som fågelholkar när vi gick därifrån. Mycket konstigt beteende tyckte vi. Nu när jag tänker på det i efterhand blir jag lite sur och arg faktiskt! Så kan man ju inte göra. Tänk om Milly hade blivit rädd och bitit till henne.. Vilket bakslag.

 

Det är konstigt att jag aldrig lär mig, jag tror att folk är vettiga och låter ibland främlingar komma fram. Om Milly utstrålar att det är okej. Men gång på gång beter sig folk konstigt och tydligen kan man inte låta nån man inte känner komma i närheten av sin hund. Ska man behöva ha nolltolerans? Inga människor som vi inte vet är ok får ha kontakt med Milly!?

Ikväll har jag och min knasiga lilla hund varit med på en träningstävling i lydnad på vår hemmaklubb. Hon var jätteglad, jättepigg och astaggad! När vi väntade på vår tur kändes hon som en tickande bomb fylld av energi... Jag tänkte att om hon inte smiter iväg så fort jag tar av kopplet så blir jag förvånad.

Men såhär gick det, "domarns" kommentar direkt efter momentnamnet, sedan mina egna:

Platsliggning: "Orolig, liten förflyttning"  Milly låg de två minuterna utan att resa sig. Halvdåligt fokus på mig. Mot slutet ålade hon sig pyttelite, ca fem cm framåt.

Tandvisning: "Bra" Hon reste sig upp. Då bad jag om att få göra om det, ville inte belöna om det inte blev så bra som det kan vara. Vid nästa försök satt hon som fastlimmad i backen!

Linförighet: "Kanon" Hon chockerade genom att vara superduperduktig! Hon höll sin position jättefint, fokuserade på mig hela tiden! Inte ett enda dåligt steg! :-O

Läggande under gång: "Svagt läggande" Vi är inte helt klara med detta momentet än, men jag testade ändå. Hon lade sig snabbt på mitt kommando, men reste sig halvvägs upp direkt. Gräset var nog kallt.....

Inkallande: "Bra" Hon hade lite dåligt fokus när jag lämnade henne. Men kom som skjuten ur en kanon och landade rakt och fint vid min vänstra sida :)

Ställande under gång: "Bra" Hon ställde sig snabbt, och stog kvar helt stilla. Grymt!

Apportering: "Tveksam" Först ville hon inte ta apporten. Hon vred på huvudet men till slut tog hon den. Hon visade tydligt att den var äcklig! Höll (slarvigt) kvar tills jag tog den.

Hopp över hinder: "10" Bättre hade vi nog inte kunnat göra det. Full av energi, visste precis vad hon skulle göra, och gjorde det snyggt! :)

Det var roligt att hon var så himla glad! Hon är oftast glad, men nu var hon så glad att hon verkligen  tog emot mitt beröm mellan momenten. Hon fick godis också såklart, men blev upprymd nog av mina klappar och muntliga beröm.
Det som gick mindre bra var inte förvånande, jag vet att det är de grejerna vi behöver träna mer på. Himla kul att det gick så bra, hon smet ju inte iväg en enda gång ;) Känns hoppfullt. Mattes allra bästaste lilla knasråtta!

Med extremt pinschervänligt väder och en glad hund som verkade lagom på G, kändes det riktigt bra innan starten. Lätt som en plätt, tänkte jag och satte igång.
Nähä du! Här ska vi inte ta för lätt på saker och ting, sa Milly och gav sig på godisburken i "åttans frestelse". Sedan stack hon av banan också!!!!! Den lilla, jäkliga......

Skit samma, hon var glad och vi hade en rolig stund på tävlingen ändå. Folk kom fram efteråt och påpekade att jag har en väldigt glad hund, och undrade hur gammal hon är. I slutet av filmen hörs en gubbe som säger:
"Det är lite valptag i den".
En kvinna svarar: "Den är säkert ung".
Gubben igen: "Javisst! Det är bara lite valptag i den".
Haha! De skulle bara veta att hon är tre år! ;)

En rolig grej med att få loppen filmade är just att man kan få med såna här kommentarer av publik och medtävlande, hehehe..

Här kommer mitt och Millys lopp, och Cecilia, Essi och Imsas lopp:

 

 

 

 

Trots att det slutade med diskning (eller snarare började med diskning) för oss tar jag det faktiskt mest med en axelryckning. Okej, det blev knasigt idag. Också. Men jag är nöjd med att jag inte lämnade banan, utan fortsatte. Vi kunde ju skärpa till oss även efter de små avbrotten... Då var ju Milly jätteduktig, och hade fin precision.

Jag stannade en stund efteråt och tittade på nybörjarklassen. Först ut var en tjej med en hund av staffe-typ. Den var totalt väck, gick inte att få kontakt med över huvud taget. Tjejen jobbade och jobbade, lockade, pockade, klappade händerna och knäppte med fingrarna framför nosen på hunden. (Man får ju inte röra vid dem. Även om det nog hade varit värt en diskning här för att få hunden att vakna till)
Tyvärr var den här hunden allt för upptagen av vad som hände runt omkring banan, så till slut gav matten upp och avbröt. Jag led verkligen med henne, och kände väl igen mig.

När jag tänker tillbaka på hur Milly var på våra första rallytävlingar så har vår utveckling ändå gått framåt. Jag hade inte en gnutta nervositet i mig idag, och Milly är (trots vissa små busstreck) väldigt mycket mer fokuserad nu. De första gångerna på rallybanan märkte Milly knappt att jag också var där!

När jag såg hur ledsen staffematten var efter sin misslyckade tävling bestämde jag mig för att försöka muntra upp henne lite ;) Jag sa att hon kämpat på bra, och berättade hur svinjobbig och lättdistraherad Milly var i början. Och ibland fortfarande är. Men att efter mycket träning och många tävlingar så blir det ju bättre. Det var deras andra tävling och hunden var ung. Men det är ändå frustrerande när skillnaden är enorm mellan hur det går på träning och tävling.
Det får ta den tid det tar att komma nånstans, huvudsaken är att det rör sig åt rätt håll och att man har roligt på vägen! :)

Milly gjorde massor av lekinviter till Imsa.. Men den lilla damen var inte riktigt lika bussugen.. :)

 

En bild vi sett flera gånger förr: Cecilia med sina tjejer på toppen av pallen!

 

Jag fick förresten "provköra" Essi en liten stund, alltså den stora damen på pallplats nr 2. Det var minsann en rejäl hund att ha vid sin sida! Men samtidigt smidig och såklart väldigt lyhörd och villig att vara till lags. Trots att hon inte känner mig. Visst är det skillnad på vallhund och pinscher... Tack igen Cecilia för lånet, och för filmningen!

 

Igår fick vi till en liten sökträning! Milly invigde sitt nya tjänstetecken och var jätteduktig!!! Lyckades få bror Björn att filma det hela.. Filmen är lite mörk men det går att se hyfsat.
Milly älskar verkligen att rusa ut i skogen och hitta människor som bjuder på godis :)

Charmige Ice har fått sig ett skräddarsytt täcke! För tillfället är det väl lite väl varmt för att användas, men till hösten åker det nog på, efter träning och tävling, i bilen osv..

Täcker de flesta musklerna.

 

Värmer magen..

 

Nacken hålls varm med polokragen, låren täcks även när han sitter ner..

Igår var vi sex stycken hurtbullar (12 med hundarna) som invigde påskafton med ett svettigt träningspass. Jag ledde det den här gången och vi höll till vid havet till stor del. Vi hade tre stationer med styrkeövningar, och mellan dessa stationer förflyttade vi oss joggande. Riktigt svettigt och varmt var det, men härligt! Är så himla skoj att kämpa på i grupp, och att ha med hundarna gör det ännu bättre :)

Vid första styrkestationen väntade skritt i ljung för hundarna...

 

....och jobbiga gäddhängs-lyft för oss tvåbenta.

 

På väg till nästa station.

 

Här sprang vi några vändor i en backe. Angelica får lite extra benträning när Pajas/Bingo drar åt motsatt håll hihi ;)

 

Det går an att pinas i backen när man har fin havsutsikt..

 

Halvvägs genom passet var det verkligen behövligt med vattenpaus.

 

Sara med sin mycket ovanliga hund Fletcha, en cimarrón uruguayo (om jag minns rätt)

 

Vid nästa station fick hundarna ligga och vila i skuggan, medan vi körde armhävningar, situps och plankan.  Efter det var det bara att jogga tillbaka till start. Ett härligt gäng! Hundarna var rätt lugna vid det här laget, hehe

 

Hundarna skötte sig väldigt bra. Många är taggade till en början men det dröjer inte länge innan de tappar lite av energin och liksom faller in i uppgiften. Milly och Ice var som två maskiner som bara trampade på, sida vid sida :) Här ser man att Milly flåsar också, det händer inte särskilt ofta!

 

Stretching.

 

Vissa var så varma efteråt att de var tvungna att ta sig ett dopp :)

 

Det har blivit en del löpträning för mig och Milly det sista. Jag gillar faktiskt att vara ute och jogga, det är ett bra sätt att kombinera naturupplevelse, konditionsträning och hundaktivitet. Sen finns det en liten anledning till.. Den 3 maj ska jag och fem andra tjejer springa vårruset!

 

Mina föräldrar har köpt sig en underbar gård. Idag fick jag och Tony äran att hjälpa till och stängsla runt en av hagarna. Milly fick skrutta runt lös. Hon skötte sig bra och det var hur mysigt som helst. Att vara gårdshund är inte dumt, det är ju det pinschern är designad för. Man får dock hålla ett vakande öga på den lilla smygisen... Hon höll sig runt oss väldigt bra, men rätt som det var upptäckte hon nåt intressant alldeles för långt bort...

"Tar ni hand om stolparna och tråden, så håller jag utkik efter möss.."

 

Plockade pinnar som låg i vägen.

 

 

Att åka fyrhjuling hör ju till uppgifterna..

 

Lite småläskigt tyckte M, trots att jag körde vääldigt sakta.

 

Hästarna tyckte det tog sååå lååång tid att göra iordning den nya hagen.

 

Vad står de där och glor på?

 

Äntligen!!!!

 

Kul med nya betesmarker tyckte de.

 

Lite posering...

 

 

Sötnos!

 

Att skrota omkring ute en hel dag tog på krafterna. Milly är helt slut!

 

 

 

Till att börja med: Tack för snälla kommentarer, goda råd och uppmuntran! Jag har faktiskt bestämt mig nu för att lägga agilityn på is ett tag. Det finns inget sug och ingen vilja, för min del. Och lite för mycket vilja att vara crazy hos Milly.
Nu är det ju inte direkt så att vi kommer bli sysslolösa pga detta... Vi fokuserar på det som funkar och som vi båda blir glada av just nu, så får vi se när det är läge att ta upp agilityn igen. På måndag ska vi till Falkenberg och tävla rallylydnad. Dagen efter är det träningstävling på hemmaklubben, både i agility och lydnad. Vi ska vara med...
I lydnaden!!! Himla spännande får jag säga. Skulle det gå bra då, så kan det hända att jag anmäler oss till en riktig LK1! Den som lever får se. Lydnaden funkar bra och känns helt rätt nu!


Igår var en väldigt solig, varm och hundig dag. Vi var sex st som träffades på klubben för lite blandad träning. De flesta körde agility, jag körde rallylydnad, några tränade lite vanlig lydnad. Det blev en hel del snack också. :) Härligt att ta det lite lugnt och bara ha det gott i det asgoa vädret!
Lite kul att vi allihop var lediga mitt på dagen en vanlig onsdag... Händer kanske inte så ofta att alla har ledig dag samtidigt :)

Här kommer lite bilder från gårdagen...

Milly tränar platsliggning.

 

Ingrid hade med sig Tekla.

 

Angelica med en av bröderna Bus.

 

Ice testar vad Mias valp Gizmo går för...

 

En rätt tuff kille faktiskt!

 

Bra störning med bus runt omkring planen.

 

Ozzy och Emelie kampar.

 

Precis innan alla åkte hem spontankörde några av oss vidare till Getterön. När det är soligt och fint väder får man ju passa på att vara ute...

 

Hmm.. Gizmo ligger ner på sidan i skiten.. Nyligen omkulltacklad? ;)

 

Härligt att sträcka ut ordentligt!!!

 

Fin utsikt, och badsugen boxer.

 

Försök till en gruppbild. Inte det lättaste!

 

Stanna? Va? Godis? :)

 

Varför är det ingen annan som vill bada?

 

Efter den här mysiga promenaden hängde Ice med hem till oss medan Linda var iväg och jobbade en stund. Han blev väldigt glad när han hittade Millys leksakslåda... Han började plocka fram varenda grej där i och till slut fick jag stoppa undan alltihop. Han tyckte nämligen det var väldigt kul att ligga och tugga på pipleksaker så att det pep HELA tiden... :)

Lite kul att det kändes så ovant att ha en stor hund hemma hos oss.. Vi är vana vid att Milly går och lägger sig i soffan eller sängen, eller i sin bädd. Hon är oftast "undanstoppad" iaf. Men Ice fyllde ett helt rum med sin energi och önskan om att vara nära och titta på vad man gjorde!! Hahaha! En go kille!

 

Vilka skojiga grejer det fanns här!

 

Den lilla pip-elefanten var helt tyst och aningen platt när Ice var klar med den... ;)

 

 

I det förra, mycket negativa inlägget nämnde jag ju att vi var på figge-jakt för lite kvälls-sök. Till slut fick jag och Tony tvingat med min bror Björn ut i skogen!
Han och Tony utrustades med köttbullar, och vi vallade snabbt av ett litet område och bestämde var de skulle gömma sig. Milly var taggad, men inte sinnessjukt energisk och visste precis vad som var på gång. Tony hade tre legor på höger sida om stigen, Björn hade två på vänster sida. Vi bestämde att när Milly hittat den förste, skulle han stanna kvar ute, och förflytta sig framåt under tiden som Milly åt godis hos den andre. Figgarna funkade väldigt bra, och Milly, hon funkade J*VLIGT bra! :D

Vi har inte lärt in nåt markeringsbeteende än, utan kör bara med belöning ute hos figgen när denne hittas. Jag skickade ut Milly strax före ställena där Tony eller Björn låg gömda. Då rörde hon sig precis som jag ville. Rätt ut på en rak linje, i full fart. Sen svängde hon lite framåt, och hittade där figgen. Perfekt!
Nu har vi ju tittat på duktiga ekipage hela helgen, som sökt av skogen "på riktigt". För att effektivt söka igenom rutan bör ju hunden gärna flytta sig djupt ut och dessutom framåt i varje skick.. Svårt att förklara utan att visa. Har man inte provat sök själv kanske man inte fattar alls vad jag skriver här! :)

Hur som helst så var min lilla asjobbiga hund så jäkla duktig ikväll att jag blev alldeles lycklig igen! Hon var otroligt fokuserad och gav järnet utan att vara stressad. Hon kom på mina inkallningar och gjorde faktiskt allt så bra som jag bara hade kunnat drömma om! För vår nybörjarnivå skötte hon sig exemplariskt ;)

Skönt att något fungerar ibland i alla fall! Alldeles lugn och trött blev hon också. Hela lilla familjen är mycket nöjda nu :)

Agility eller ej, sök kommer vi definitivt att fortsätta med. Nu ska vi bara få in rullemarkeringen.. Lätt som en plätt? Njaaae.. Dock inte omöjligt.

Slänger in några bilder från eftermiddagspromenaden.

Rulla sig i gammal tång piggar ju alltid upp.

 

Gääsp!

 

Styrketräningsskritt i ljungen. Lite väl högt kanske, men då får man lyfta ordentligt på benen!

 

Tack för idag! ;)

Jag och Tony har spenderat hela helgen liggandes i skogen. Under nån gammal gran, eller i nån mysig grop. Vår klubb har anordnat en stor internationell söktävling, och vi har agerat figgar. Så nu är jag minsann väldigt sökträningssugen! Synd att det är så nedrans svårt att få vänner och familj att gå ut och gömma sig i skogen. Men på nåt sätt ska det gå att tvinga någon, för vi SKA sökträna ikväll!

För övrigt är det lite tråkigt och uppgivet här just nu...
Milly är redo att börja träna agility igen efter kastrationen. Vi har tränat två korta pass i veckan som gått och är till och med anmälda till en träningstävling på söndag. Det är bara en viktig del som fattas.. Min vilja!
Jag är farligt nära att ge upp och lägga av med agilityn.

Självklart tar det mer än två små träningar att hitta tillbaka till formen. Men under de här två träningarna har Milly varit väldigt ofokuserad och sprungit omkring helt planlöst som en dåre på banan. Jag har fått gapa på henne och be henne skärpa sig. Hon har smitit iväg mot frestelser flera gånger, ibland lyckades jag få stopp på henne, ibland inte.

Det värsta var när hon stack iväg mot ett ekipage som tränade lydnad långt bort på andra sidan planen. Den stackars labradoren låg kvar där den hade blivit lagd, trots att Milly sprang ända fram till den. Matten blev inte arg, men det blev jag. Jag vet ju själv hur mycket jag hatar när andras hundar kommer fram till oss utan lov och stör. Vi gick raka vägen hem efter det. Inte på bra humör.

Det var väl inte så jäkla farligt kan man tycka. Hon attackerade ju inte den andra hunden. Men när hon liksom går omkring och letar anledning att sticka iväg är det inte roligt. Hon har smitit från mig så många gånger när vi kör agility. I vintras kom hon ju inte så långt, när vi var i ridhus. Men när jag tänker efter så gick jag i somras och höstas från ca varannan uteträning vansinnig, för att hon totalt skitit i mig och bara dragit iväg. Jag vill att min hund ska kunna hålla sig i min närhet och bjuda till lite, när vi gör något tillsammans som vi båda tycker är skitkul.
Det gör ju inte Milly. Hon blir så uppe i varv av agility att all hennes lydnad försvinner. Hon ballar ur totalt, alldeles för ofta. Helt okontaktbar blir hon.

Eller så är det jag som inte hänger med i hennes fart, och liksom glappar i min handling. Om man inte håller båda händerna på ratten hela tiden med henne, så går det inte. Oavsett anledning så blir resultatet detsamma. Hon hittar på jävelskap och jag blir vansinnig, besviken och ledsen. Och till slut väljer man bort det som med stor sannorlikhet kommer dra ner ens humör...

För tillfället väcks endast olustkänslor när jag tänker på agility. Det här är vad jag ser framför mig:

 

Och ibland det här:

För det är inte bara på tävling det ser ut så här.

 

Inte för att Milly aldrig smiter när vi tränar lydnad eller sök. För det gör hon. Men det händer inte lika ofta. Antagligen pga av att tempot är lägre och stressnivån på en mer hanterbar nivå. Så det kanske är smartare att ägna oss åt sådana, något lugnare aktiviteter. Känns bara så surt att alla roliga kompisar  finns i agilityn... Med lydnad och sök får man mest gubbar och tanter i 50-årsåldern.

 

För att lägga in den sista riktigt gnälliga dödsstöten i detta inlägg så tar jag upp vardagslydnaden också.

Jag tänker på hur mycket jag tränar "vanligt hyfs"med Milly: att kunna gå ordentligt i koppel, att inte göra utfall mot mötande hundar, att inte bita folk som kommer hem till oss, att lyssna på NEJ och därmed låta bli att jaga katter, fåglar och vilt, att lyssna och reagera när vi ropar på henne, och inte minst: att inte bita folk som tar kontakt eller tittar henne i ögonen.....

 

De här grejerna jobbar jag med varje dag. Varje promenad. Varje hundmöte, varje minut. Kanske alla gör?

Låter vi Milly bestämma själv så fattas det inga bra beslut. Släpper vi på konsekvensen ett litet litet tag så har vi en lååång tid framför oss att jobba upp det till en för oss acceptabel nivå igen. Att jämföra tiden jag lägger ner med resultaten jag får är inte en stämningshöjare.

 

Var kom egentligen den här svackan ifrån???

 

Fåglarna kvittrar, blommor sticker upp bland löven på marken, man kan gå utan jacka. Det är VÅÅÅR!

Vårkänslor!

 

Knaskänslor!

 

Bit-o-slitkänslor!

 

Lilla tokiga hund...

 

Jag o Tony o lillråttan var ute på en två timmarsrunda i förmiddags, fullspäckad med roligheter.
Vi traskade bort till brukshundklubben. Där fick Milly rusa och busa i en stor inhägnad, skönt att få sträcka ut i några härliga tok-galopper!
Efter det var hon minsann uppvärmd och det var dags för lite sökträning.  Tony fick agera figurant och jag skickade ut Milly. Alla tre gångerna rusade hon i högsta hastighet spikrakt ut i skogen. Hurra, varje gång hittade hon husse med fickorna fulla av godis! :)

Som om det inte var nog tränade vi lite lydnad också. Förutom läggande under gång, som är under inlärning, så kan man nog säga att Milly kan alla momenten i lydnadsklass ett nu. Även om de såklart inte hade mått dåligt av viss finputsning. Apportmomentet som har varit ett av de svåraste funkar faktiskt! Hon fixar både att sitta vid min sida och hålla, samt att hämta in en apport jag kastar. Tyvärr fick inte Tony med detta på filmen idag dock..

En grej som också krävt myyycket jobb är ju tandvisningen. Bosse (som Milly hittade i skogen förra sökträningen) dök upp idag. Han ställde upp på att träna tandvisning med oss. Hur det gick kan man se i slutet av filmen. Jag är helnöjd! Milly med :)

Milly och Bosse.

Här är lite film från träningen. Först lite fotgående, jag delar upp det och belönar efter hyfsat korta sträckor. Inkallning och ställande under gång kommer sen, och till sist då tandvisningen.

Idag har vi gjort något som fick förbipasserande människor att glo. Många stannade upp och kommenterade och ställde frågor till oss...
Vi har haft fysträning med hundarna på Apelviks strand :)
Linda med Ice höll i dagens pass som började med uppvämning i form av promenad och jogging. Vi körde lite intervall och sedan Idioten. Som avslutning fick hundarna träna sin balans på stenar och vi fick träna triceps. Med stålande solsken och klarblå himmel blev detta en riktig toppenträning!

 

Först en Idiotomgång för både hund och förare. Linda och Ice visar hur det ska gå till.

 

Sedan blev det platsliggning för hundarna, medan tvåbeningarna fick runda konerna en gång till.

 

Pia och Knasen samarbetade bra.

 

Knasen klarade att ligga still trots att matte sprang omkring.

 

Här är en liten dam som inte klarade denna övningen riktigt lika bra... När matte springer fort och roligt vill man ju gärna bitas!!

 

Hoppa över konan?

 

Svårt att ligga still när man är svin-uppe i varv!

 

Knasen fick köra en runda med husse också.

 

Full fart!

 

Knasen vilar när husse ger gärnet.

 

Hål i mattes tröja? Inte skulle väl den lilla rara ha nåt med det att göra?...

 

Balansera på stenar.

 

Tada! Som en liten get.

 

Platsliggning igen för hundarna, jobbig armträning för människorna.

 

Detta var tredje dagen i rad jag och Milly var ute o sprang o tränade, så nu är åtminstone jag rätt mör i benen. Milly däremot visar inga tecken på trötthet. Den lilla evighetsmaskinen!

 

 

 

 

Liten ljusbrun knasig hund
hälsade på i stallet en stund

Till sin mattes stora förtret
hunden i hennes förmaningar sket

På ryggen den ljusbruna plötsligt fick kli
sökte en vägg för att mot den sig gni

Väggen hon fann har en gång varit vit
nu är den brun och hårt spacklad med skit

Knasiga hunden hon strök sig och gned
ryggen mot väggen och matten hon led

Täcket blev sketet behöver ett bad
men ryggen blev klifri och hunden blev glad

 

 

Vi har lyrik på schemat just nu :)

Det har varit så fullt upp i helgen så jag har inte ens haft tid att blogga. Sökträning, fysträning, skolgrejer.. Inte mycket vila.

Milly är i alla fall på topp! Vi väntar ytterligare nån vecka med agilityträningen, men annars är vi i stort sett igång som vanligt. Den allra värsta energitoppen har vi jobbat bort :) Mycket inbakad lydnadsträning i promenaderna har det blivit. Lite fotgående, apportträning och andra moment passar bra att göra med lagom störning i form av andra promenerande. 

En annan enkel aktivering är att ta med oss frukosten eller kvällsmaten ut (Millys alltså). Det är ett smidigt sätt att kombinera  hjärngympa och ett mer naturligt ätbeteende, än att bli serverad ur en skål. Milly får använda näsan och leta, och sedan pilla fram små kulor t.ex. ur barken på träd eller på marken i högt gräs. Det tar en liten stund för lilla damen att sniffa sig fram till en kula i taget.

Gamla toarullar eller små förpackningar är perfekta att fylla med mat och sedan gömma. Vi trampar runt i en stor ruta, så att det inte går att fuska och spåra sig fram till skatten direkt. För att göra det extra knixigt så  placeras paketet uppe i ett träd eller under mossa och löv. I det här momentet ingår inte bara uppletningen, utan hon får även slita sönder paketet för att kunna smaska i sig innehållet. Mycket roligare att käka på det här sättet tycker Milly! :)

Vi har också varit ute på några rundor med Bältet.

När vi joggar så ligger Milly före som en liten maskin. Hon vet precis vad vi ska göra och hon håller sin position stadigt, även vid människomöten. Hon gillar verkligen att bara få löpa på i lagom takt, med matte på släp.

En annan typ av bälte. Jag lånade min kära moders bil, och i den finns ingen bur. Då är det här bättre än inget tycker jag. Milly älskar dessutom att sitta fram och vara kartläsare.

Än så länge har Milly varit otroligt glad och ovanligt social sedan kastrationen. Jag trodde inte, och tror fortfarande inte, att en sån här operation skulle påverka just hennes osociala sida. Finns det nån möjlighet att hon skulle kunna bli mer social pga detta?
Tror snarare att det är ett resultat av långsiktig träning och mingel. Sökträningarna har verkligen hjälpt till för att skapa en positiv förväntan hos Milly när vi träffar folk. Det är inte ovanligt att hon försöker gå fram till främmande människor på gatan. Det har hänt flera gånger den senaste tiden, och hon har en nyfiken och godissugen blick när hon tar kontakt.

Sökträning i lördags. Milly vet att skogan är full av figgar och kan knappt bärga sig tills det är hennes tur!

 

Dimmig och mysig skog..

 

Tagit med mobilkameran. Visserligen ser man Millys ögonvitor, men detta var dagens favoritfigge! Bosse, som Milly aldrig träffat tidigare. Under fikan efteråt satt hon ett kort ögonblick i hans knä :)

 

Milly skakar sig mellan godbitarna hon får av figgen Christer. Första gången hon hittade honom i skogen vågade hon inte stanna kvar. Nuförtiden klättrar hon upp på honom helt utan tvekan och säger: Hit med godiset! Fort!

 

Anledningen till att Milly ser ut att ha snarare spårutrustning än sökutrustning på sig är två: För det första känns det fortfarande lite riskabelt att släppa henne helt lös utan lina i skogen. Det händer ju att det blir en extra svängom ibland. För det andra så har vi inte fått skaffat nåt tjänstetecken än. (Jag försöker fundera ut det mest student-vänliga alternativet.) Men det kommer!