Vårt 2011
Det här inlägget är ruskigt långt.. Kan man ens publicera ett så här långt inlägg? Det är väl ett heldagsprojekt att se alla filmer jag lagt in, så välj själva vad ni orkar se och hoppas ni inte somnar halvvägs.. ;)
Januari
Vi flyttade till Varberg på nyårsdagen. Från och med detta har vi gångavstånd till i stort sett allt vi behöver: hundklubben, tågstationen, Tonys skola och gym. Promenader vid havet blev något vi njuter av dagligen.
Vi åkte på tävling med hela agilitykursgänget. Det här blev vår sista agilitytävling, jag tappade sugen och den kom aldrig tillbaka. Det kändes som att vi hade tillräckligt att kämpa med, och agility är ju inget man måste klara för sin hunds överlevnads skull. Så ett tag senare bestämde jag mig för att ge upp den karriären. Nu efteråt inser jag att Milly (och JAG!) mår bättre utan den stress som ingår i sporten. Varför gav jag upp? Kolla klippet...
Milly "hjälper till" med flyttlasset.
I nya lägenheten fick vi en öppen yta med en stor matta på. Där har vi spenderat mycket träningstid.
Milly var så lydig ett tag att hon kunde gå lös, även vid hundmöten.
Vår sista agilitytävling.
Februari
Vi tävlade rallylydnad och blev uppflyttade till fortsättningsklass. Trots 85 poäng av 100 så var jag inte helt nöjd med prestationen.. Fokus var inte direkt på topp. När ska vi få visa vad vi egentligen kan? Vi tränade på och gjorde en start i fortsättningsklass. Det gick bättre men den här gången var damen lite seg för ovanlighetens skull.
Många dagar gick åt till underbara promenader på soliga men iskalla Apelviks strand. Vi tog tag i apportträningen på allvar.
Rallytävling nybörjarklass, 85 poäng.
Rallytävling fortsättningsklass, 91 poäng.
En av alla härliga promenader på stranden.
Ice, Torres och Milly busar ihop.
Mars
Vi tävlade rally igen, den här gången i snöslask! Mina förväntningar var inte de hägsta med tanke på förutsättningarna. Men den här gången blev jag faktiskt väldigt nöjd med min lilla tjej. Vi blev visserligen inte godkända, men vad spelar det för roll när attityden var helt rätt?? Hon var pigg som en mört, glad och hade jättefint fokus. Och det är klart att man inte vill doppa baken i iskall snö..! Det är inte resultatet, utan känslan som är det viktiga.
Milly kastrerades. Hej då löp tre gånger om året, hej då humörsvängningar, hej då missade tränigar och tävlingar!
Några dagar efter operationen.
Tratten var jobbig, men hon kunde iaf njuta av solen på balkongen.
Rallytävling fortsättningsklass, i snöslask. 69 poäng, 70 är godkänt.
April
Vårsolen värmde och vi drog igång en fysträningsgrupp! Hurtiga mattar, hussar och hundar tränade sin kondition och styrka tillsammans, skitkul var det! Milly hade läkt fint, men fick ta det lite lugnt till en början.
Vi tävlade rally ännu en gång. "Tjusningen" (ehem) med att tävla med Milly är att hon är så olika från gång till gång. Den här gången knasade hon loss ordentligt, plundrade åttans frestelse samt lämnade plan. Vi blev därmed diskade.
Här tränas gäddhänget.
Jag utövar "running photography", som Jim Carrey i "Yes man" :)
Underbara backträning!
Rallytävling fortsättningsklass, diskad.
Maj
Det här var en händelserik månad, på gott och ont. Milly fick vara med på ett kalas där det fanns barn. Hon var kopplad hela tiden, men nafsade ändå en flicka i ansiktet. Denna händelse har påverkat resten av vårt år enormt, och det är fortfarande väldigt jobbigt att tänka på det. Skuld, skam, förtvivlan, "om inte". Vi hamnade i en fruktansvärd svacka och frågade oss om vi verkligen kan ha en hund som bits. Reglerna skärptes, från och med nu var det överdriven försiktighet som gällde. Vi bestämde oss för att kämpa vidare.
Jag hade anmält oss till vår första lydnadstävling, och det var kanske det som gjorde att vi lyckades komma tillbaka. Vi startade klass 1 och jag var väldigt nöjd med vår insats (förutom att vi sabbade för en annan på platsliggningen). Första tävlingen, vad kan man förvänta sig då? Vi nollade platsen och läggandet, men fick fyra tior! Det blev ett tredjepris.
En vecka senare gjorde vi ett nytt försök. Den här gången funkade det mesta och vi fick ett förstapris!
Vitsippor och grönt överallt, vår vid Tjolöholms slott.
Stolt förstapristagare i lydnadsklass 1.
Lydnadsdebuten, 137 poäng.
Lydnadsklass 1 igen, 169 poäng
Vi tränade lydnad för Jenny Wibäck och Milly visade sig från sin bästa sida. Hon blev senare oförklarligt halt. Kanske berodde det på att en viss matte hade för bråttom med att sätta igång efter kastrationen? Vi åkte till veterinären som sa att det var en överansträngning i ryggslutet.. Jo men visst, är inte det vad man säger om man inte riktigt hittar nåt? Hon käkade tabletter och fick massage, utan effekt. När våra aktiviteter uteblev började jag sakta men säkert glida ner i en svacka igen... Om man inte tränar eller tävlar med sin hund så är den en sällskapshund. Men om den inte fungerar i den rollen pga att den biter folk, vad ska man ha den till då?
Frittfölj hos Jenny Wibäck.
Kamplek i lydnadsträningen.
Vi hade jobbat hårt och fått till ett schysst samarbete.
Juli
Det var inte mycket hundaktiviteter i början av månaden. Jag gick och väntade på att hältan skulle försvinna, och funderade på hur det skulle vara att ha en annan hund. I slutet av juli åkte vi till Fårö. Det var verkligen skönt att komma hemifrån och ta en paus från allt funderande.
Vi picknickade en del vid getterön, där hundar får vara med på stranden.
På Fårö fick vi välbehövlig vila ihop med Tonys familj.
Augusti
På vägen hem från Fårö åkte vi och hälsade på Millys släkting Harry, hans matte Emma och resten av flocken. Emma är otroligt peppande och full av energi, och hon fick oss att tänka i nya banor kring Milly och hundägandet. Detta gjorde att trenden vände och vi såg ljus i tunneln igen :)
Milly lärde sig att simma utan tvång och vi fick upp ögonen för kelpierasen. Istället för att önska oss en annan hund, började vi fundera på att skaffa en till!!
Hemma igen fick jag låna kelpien Nemi och upptäckte en helt ny värld. Det här fick igång min träningslust igen och nu blev vi plötsligt väldigt aktiva. Millys hälta blev bättre, men det dröjde ännu nån månad innan hon var helt fräsch.
Milly simmar helt frivilligt hos Emma i Kumla.
Lånekelpien Nemi var allt man kunde önska sig. Jag blev kär.
Agilityträning med Nemi. Oj vad lätt det var, och oj vad kul det var!
Nemi var hos oss ofta och det var otroligt roligt. Underbara hund! Enda smolket i bägaren var att hon och Milly inte gillade varandra.
Det blev dags för lydnadstävling igen. Vi plockade hem vårt andra förstpris och kände en viss stress över att hinna tävla igen före det blev pinscherovänligt väder. Vi hade ju bara ett förstapris kvar...
Vi hade tur med vädret och på årets sista lydnadstävling tog vi LP!! Vi nollade läggandet men klarade oss precis med 162,5 poäng. Nu heter damen LP1 Lilla Piröns Mighty Milly! Jag måste säga det här igen: Bit-Milly som avskyr att andra människor hanterar henne fick tior på alla tandvisningarna! Ingenting är omöjligt!
Jag drog igång en ny sökgrupp. Det här blev början på något fantastiskt! När vi haft vår första träning tillsammans förstod jag att min gamla sökgrupp bestående av fräckt bruksfolk dumpat mig!
Nemi var inte bara en dröm att träna med, hon var dessutom väldigt social (vilket vi var ovana vid).
Milly och förstapriset.
Här börjar en period fullspäckad av sökträning.
Lydnadsklass 1, 168,5 poäng och förstapris. LP-tävlingen fångades ej på film.
En riktig rallymånad. Vi gjorde dubbla starter i rallylydnad nybörjarklass (sedan sporten blev officiell fick man ju börja om från början) med 98 och 82 poäng. Den bästa tävlingen kom inte med på film.
Senare startade vi en tredje gång, fick 98 poäng igen och därmed ännu en titel: RLD N LP1 Lilla Piröns Mighty Milly.
Vi tränade massor med sök och gladdes åt att vi fått ihop ett så bra gäng.
Nemi och Milly hamnade i slagsmål och Milly blev jätterädd. Rädslan har suttit i sen dess och hon har det numera ganska jobbigt när det gäller andra hundar. Jag ville såklart inte riskera att det hände igen, så vi fick säga hej då till Nemi. :(
Jag och Milly vid prisbordet.
Ingen mer lånekelpie.
En av två rallystarter på samma dag. Här fick vi 82 poäng.
Rally nybörjarklass. Med 98 poäng erövrade vi titeln RLD N.
Tävlingssäsongen tog slut. Som följd av det så sjönk helt naturligt träningslusten något... Och när jag inte har träning och tävling att fokusera på är det lätt att se det som är jobbigt och svårt. Det är inte enkelt att ha en hund som kräver att matte och husse alltid har kontroll och aldrig gör fel. Jag pendlade mellan hopp och förtvivlan, men det som höll mig uppe var nog sökträningen. Underbart positiva männsikor och ett hejdlöst engagemang! I sökskogen är dessutom Milly som vilken hund som helst.
Vi försöker att bara vara, Milly och jag.
Sök, sök, sök! Har kanske varit lite enformigt i bloggen det sista? Det får man tåla, för det här känns verkligen som vår grej.
Vi hängde mycket med sökkompisarna Anna och Pernilla även i andra sammanhang. Träningslusten återvände och siktet ställdes på allvar mot lydnadsklass 2. Milly hängde med på noterna och det mesta kändes riktigt bra. Kan det vara träningsmål som är nyckeln till lycka? Om jag bara kan se på oss på "rätt" sätt, så finns det ingen anledning att skaffa en annan hund. Det finns så mycket mer att hämta i Milly!
Lycka är en rolig figge med gott godis.
Träningskompis Pernilla med Eroth.
Träningskompis Anna med Salsa.
GOTT NYTT ÅR!
Vi ses 2012!
Jag tycker agilitypaus verkar en bra idé. Ofta får jue pinscherna mer fokus när de blir lite äldre. Milly är jue så ung fortfarande!
Härligt inlägg Catrine! Livet i övrigt är ju upp och ner även om man har hund eller inte, ditt engagemang kring allt vad hund innebär ger inspiration! :)
Kul att läsa om ert år (även om jag inte tittat på all filmerna än). Det låter som att ni haft ett bra år trots allt. Jag tror också att Milly har mycket mer att ge. Det är roligt att se er ihop. Och inte kommer du att nöja dig med tvåan ...
