Pinschern Milly

Efter en god natt sömn och lite distans till misslyckandet igår, är vi på rätt spår igen! Jag, Tony o Milly gav oss ut på morgonpromenad och mötte våra agilitykompisar Mia och Nova. Vi slog följe och Milly fick gå i långlina. Nova är en lugn hund som inte gjorde Milly spralligare än om vi gått själva, och hela rundan gick jättebra!! Flera möten med både människor och hundar fixade vi galant. Lös och vid min sida trippade Milly så fint :)

Mysiga promenadvägar.

 

 

Mycket folk ute. Ingen besvärades av Milly.

 

Snoka o nosa..

 

Vi stannade till på en öppen plats och tränade lite olika småsaker. Mest bara för att passa på när vi var i en bra miljö, för bakom oss passerade folk och hundar hela tiden. Pinschern skötte sig alldeles utmärkt.

 

"Det finns ingen annan än du matte"... Just i detta ögonblick iaf.

 

Stanna...

 

Kom då!!

 

Gooodis!!!

 

Roligt! Det var så skönt i solen att jackan åkte av!

 

Mattes duktiga :)

Måste bara skriva ett litet kort inlägg..
Nu har det griniga runnit av mig och jag är glad igen :)
Självklart tar vi nya tag. Milly är en jättego hund och vi ger inte upp, till slut ska vi visa vad vi går för. Jag vet ju att min lilla råtta kan. Jag tror allt att vi har förutsättningar för att lyckas, den lilla detaljen med fokuset får vi hjälpas åt med.
Som sagt, nu blir det störningsträning för hela slanten!

Vad ska man säga. Så här gick det för oss idag:

 

 

Åååhhhhhhhh..... suuuuck........

 

Det är jätteroligt att träna och träna och göra framsteg och engagera sig och inte tänka på annat än agility, förbereda sig och planera, lägga tid, kraft och pengar, gå banan så noga man bara kan, peppa, tagga upp. Och så är det detta man får ut av det.

Besvikelse är vad man känner då.

 

Uppvärmningen inför första "loppet" kändes inte bra. Hon var ofokuserad och ointresserad av mig. Jag fick henne inte att tagga upp ordentligt och hon rymde från mig när jag tog några uppvärmningshinder. När jag satte henne på startlinjen var all hennes uppmärksamhet riktad åt det hållet dit hon senare stack. Vad jag såg fanns det inget där, bara en tunnel.

 

Efter att ha diskuterat med min tränare som var med, bestämde jag mig för att vara mer bestämd under och före nästa "lopp", och kräva hennes uppmärksamhet! Inget lock o pock, inget gulligull. Hon skulle vara med mig, fokusera på det jag sa och inget annat!

Så under uppvärmningen hade jag mer attityd, tittade hon bort det minsta lilla, tog jag tag i henne eller petade till henne. Vi körde lite tricks och jag använde klickern. Det var en otrolig skillnad. Hon rättade sig efter mina krav och tittade på mig hela tiden, gjorde som jag sa och taggade upp lagom mycket. Det kändes riktigt jäkla bra.

 

Men sen gick det ändå åt skogen!

 

Det som inte kom med på filmen, är när jag sprang ifatt henne, lyfte upp henne och sprang tillbaka till starten. Över hela planen sprang jag med henne i famnen... Jag satte ner henne och gjorde om första hindret. ÄN EN GÅNG släppte hon fokus och började fjanta runt. Nu hann hon inte så långt innan jag tog tag i nackskinnet och vände henne åt rätt håll. Sen körde vi. Tunnel, däck och tunnel tog vi i bra fart. Sen avbröt jag, belönade, berömde och skuttade glatt (tillgjord glädje, men ändå) av banan.

 

Underbart...

 

Störningsträning nästa.

Igår hade vi sista träningstillfället före tävlingen på lördag. Jag hade tänkt noga i förväg och kommit fram till ett bra upplägg. Om vi kör några enklare kombinationer som vi lätt lyckas med, känner vi oss nöjda och duktiga och har därmed självförtroendet på topp på tävlingen.
Det går dock inte att lyckas med ens enkla saker om en av oss inte vill...
Milly ville bara sitta på sin stol och gosa in sig bland filtarna. Hon var taggad och hade lite fart i början, men energin rann väldigt snabbt av henne. Det är ju nästan så man undrar om nåt är fel? Antagligen beror det väl bara på en stundande skendräktighet och att det är kallt ute.. Hon har varit allmänt tråkig, mjäkig och attitydlös i flera veckor nu.

I morse bokade jag en tid för kastration, i mars. Hoppas att hormonerna hamnar i balans och att den sidan av Milly som är tråkig, negativ och absolut inte bjuder till, trängs undan av hennes glada, energiska och helt crazy sidor!

När jag beklagade mig över hur dåligt det gick på träningen, svarade Tony med en vers: "Hon startar på ett kick, det är en makalös manick!" Då var jag bara tvungen att klippa ihop det här:

Milly hon blir ju aldrig nöjd, hon vill träna i evigheter... Tsss!

 

Nu har vi varit på promenad med Linda och Ice och Torres. Vi ska samåka till tävlingen imorrn och Ice fick provåka en sväng i bilen, med Milly där bak. Förutom lite muttrande från Millys sida när han hoppade in så gick det himla bra.

Trots den dåliga känslan sen träningen igår, så ska det bli roligt att komma iväg och köra två hopplopp imorrn!

 

 

Torres Linda och Ice. Milly och Torres verkar lite småförtjusta i varandra :)

 

Knasar sig med snön.

 

Ice vill ta en närmare titt på kameran..

 

Snygg-Ice!

Dagen inleddes med en kall men vacker promenad vid havet och fästningen. Både mitt och Millys humör var på topp, åtminstonde till en början. Efter ett tag mötte vi en kvinna med två okopplade lagottos. Hon stog vid sidan av vägen och när vi passerade dem så rusade den ena hunden i full fart mot oss. Jag tog snabbt några steg fram mot den och placerade mig framför Milly. Jag fick knuffat till den rätt rejält med handen, och morrande studsade den vidare åt ett annat håll. Milly blev rädd och satte svansen mellan benen.
Vad i helvete!!! Koppla dina hundar om du inte kan lita på att de inte hittar på något! Ingen ursäkt fick man heller.

Fem minuter senare såg jag en liten svart pekingeseliknande hund skutta omkring på en stor gräsplan. Ingen människa så långt ögat kunde nå. Den var på väg fram men efter en barsk tillsägelse från mig ändrade den sig. Suck, igen.

Efter att ha rundat fästningen och vänt hemåt blev det ännu dummare. En dam stod med tre lösa hundar omkring sig, varav den ena var "pekingesen" vi sett tidigare. Hon bara stod, och efter ett tag började hon röra sig mycket sakta framåt. Några meter bort stod en ensam, lös mops vid en lyktstolpe. Den stod helt still den med, och bara stirrade. Först på damen och hundarna, sen på mig och Milly. Den rörde sig inte ur fläcken och den verkade inte tillhöra damen då hon inte en enda gång vände sig om för att titta på den. När vi gick förbi damen gjorde hon inte minsta ansats att ta kontakt med, eller koppla sina hundar. Helt uppe i det blå.

Ibland ser man på långt håll att den önskvärda kontrollen fattas, och kan ta en vid sväng. Oftast går det dock så fort att man inte hinner reagera.

Bara några meter längre fram kom sen ett helt gäng med folk och hundar. Säkert sex-sju stycken, hundar alltså.  De två lagottona sen tidigare var där. Nu kopplade matten dem tack o lov,  och samma hund gjorde utfall igen. När vi sicksackade oss genom klungan var det både morr och sträckta koppel från alla håll och kanter, Milly tyckte inte det var trevligt. Inte jag heller!

Tony tog nästa promenad och berättade efteråt om flera olika hundar som gjort utfall, morrat och skrikit när de fått syn på Milly.

Sånt här retar verkligen upp mig! Det är inte så att vi har 100% lydnad på Milly i alla lägen. Men finns det risk för snedsteg i olämplig miljö så har vi ju henne kopplad. Vi har också lagt ner jättemycket tid på att få fungerande hundmöten. Nu går hon med hängande koppel och har ögonkontakt med oss, när vi passerar andra hundar. Men det hjälper ju inte, när andra inte har koll på sina hundar och låter dem springa fram och skrämmas. På grund av flera sådana tillfällen är Milly numera mer eller mindre rädd för de flesta stora hundar.
Ååå jag blir så förbannad! Vi tränar och tränar och tränar men så kommer nån slapp jävel och förstör alltihop! Man vill ju bara ge dem en fet smäll.

Idag har solen skinit (skenet/skint?) hela dagen hos oss! Både bildligt och bokstavligt talat, hehe..

Efter två futtiga timmar i skolan åkte jag hem med tåget, tog sedan cykeln sista biten. Jag cyklade längs strandpromenaden och fick härliga vårkänslor.
Ett tag senare var det dags för hundpromenad. Jag hade med mig Milly och min vän Frida, och mötte agilitykompisen Linda med boxern Ice och en hund hon passade. Vi gick ännu en gång längs strandpromenaden, vilket var mysigt men ganska kallt.

Frida försöker få Milly att sätta sig på stenen. Men en pinscher lyder ju inte vem som helst hur som helst.

 

Till slut så...

 

Linda med sin ståtliga herrar, Ice längst till höger. Milly är så lagom intresserad och vänder dem ryggen.

 

Tre fina och för tillfället lydiga hundar :)

 

Milly: Vad vill du egentligen?

 

Och så till agilityn! Vi hade sista träningen med vår instruktör idag, sista innan tävlingen. Vi hade bjudit med lite folk som skulle fungera som publik/funktionärer, alltså störning. Både kända och okända människor och hundar hade vi i ridhuset, och det märktes!

 

Vi byggde en hoppbana och jag o Milly var först ut. Hon gick som på räls!!!! Hade det inte varit för den fördömda platta tunneln så hade vi nollat! Och det händer inte varje dag :) Och inte idag heller då ju... Men ändå. ;)

 

Hon tittade inte åt publiken en enda gång. Vi lyckades till och med med 12 pinnars högerslalom! Faktum är att det inte har varit så svårt som jag trodde, att lära in det så här i efterhand. Vi lärde ju bara in vänsterslalom till en början. Jag tror att jag kommer köra högerslalom på tävlingen om det skulle behövas. Hon behöver lite mer stöttning när jag går på "fel" sida, men så småningom lär det ju sitta lika bra från båda hållen.

 

När det var Millys tur för andra gången så gick det inte lika bra.. Nu upptäckte även hon att det var nytt folk o fä i lokalen.. Flera gånger tog hon små rundor, missade hinder och kunde absolut inte gå in i tunneln (som någon hade kissat i). Det var väldigt varierande resultat, men nyttig träning. Man borde ju hyra in statister varje gång!

 

Efter att Milly blivit nervarvad av Tony (duktig hjälpreda idag) så var det in i stretchingrummet. Där trängdes flera vuxna, ett barn och två hundar. Trots detta låg Milly helt lugnt och avslappnat på sidan på sina filtar och lät mig stretcha henne. Hon verkar tycka att det är skönt. Duktiga och sötaste pinnen! :)

 

Det som är extra kul med den kommande tävlingen är att vi är ett helt gäng som ska med. Vi är fem st tävlande  som har gått kurs eller tränat ihop. Sen har vi flera av resterande kursdeltagare som hänger med för att titta och heja på. Vår tränare ska också åka med, och såklart allas pojkvänner. Sketakul ju!

I söndags var vi äntligen iväg och tränade lite agility på riktigt! En månads uppehåll har vi haft. För Millys del har det nog varit positivt, slalomen gick himla bra och t.o.m platta tunneln sprang hon igenom de allra flesta gångerna.. Bara att kämpa på med den.
För min del var nog inte uppehållet till nån fördel.. Under första varvet på hoppbanan som vi tränade på, var jag en katastrof! Vi krockade flera gånger, jag höll på att snubbla på Milly mer än jag nånsin gjort innan. Det gick bättre sen, men inte asbra.
Jag hade en filmsnutt som jag tänkte lägga in, men det funkar inte att ladda upp klippet på vimeo.com. Dumt!

Dubbla täcken och dubbla filtar. Hon höll sig varm under pauserna! :)

En kul grej under träningen märkte jag dock, att jag orkade lite mer! Jag har faktiskt legat i och kört spinning i flera veckor nu. Och efter ett varv på banan var jag andfådd, men inte helt slut eller halvdöd! Det kändes över lag mycket lättare att springa i sanden, under uppvärmning och nedvarvningen med. Kul! Funderar på att slänga in ett extra spinpass denna vecka. Spurt inför tävlingen, hehe..

Milly är fortfarande ohalt, vilket är toppen. Helt fantastiskt att en massage kunde göra så stor nytta... Idag är det dags för Milly att bli knådad igen.

En stunds träning på mattan varje da håller pinschern go o gla!

 

Ny tricket "fy skäms".

 

Goaste tjejen!

Milly sträckte sig för snart en månad sen, och blev inte helt bra. Nu det sista haltade hon inte direkt, men man såg att hon inte gick riktigt rent. Så igår var det dags för ett besök hos massören Susanne Hannedahl.
Jag väntade med det för jag trodde att det skulle gå över av sig självt, och så är det lite knapert för studentparet just nu! :-/ Men igår var vi iaf där.

Jag var ganska orolig inför detta, för Milly brukar ju helst slippa att okänningar tar i henne och håller henne nära sig. När vi var på en prova-på-gång för några månader sen så var det inte det mysigaste Milly varit med om. Men! Det gick väldigt bra faktiskt! Jag hade berättat om min oro i förväg för Susanne, som var himla vettig och gjorde alla lugnande signaler hon kunde komma på när vi anlände med Milly :) Här var det inget stirrande i ögonen, och hela attityden var trevlig = lugn och opåflugen. Att Susanne bjöd på några skivor skinka gjorde inte saken sämre heller.

Under knådandet blev Milly så avslappnad att hon gick från sittande till liggande, ner med hakan, och till slut kunde hon vändas över på sidan. Här och där gjorde det ju ont att bli masserad, så en lugn hussehand på nacken behövdes som stöd för att ligga kvar.

Domen då? Tydligen gick det som ett bälte över Millys rygg, ungefär över bäckenet. Här var det spänt/låst/krampande. Hon hade ömma och spända muskler lite varstans, både i låren och högre upp i ryggen. Dessa ondheter löstes upp.
Hela skadan kan tydligen bero på att hon helt enkelt blivit kall och stel och så småningom fått kvarstående låsningar, kanske hade hon vridit till sig just vid det här "bältet". Tårna undersöktes och där reagerade Milly inte alls, så det satt inte där.

Tydligen gör all snö och is att hundarna (och vi!) går på ett annat sätt, och ständigt spänner oss. Detta förvärrar och håller kvar de spända musklerna. Låter ju mycket troligt, man går ju själv som en stelbent pensionär i denna halkan..

När behandlingen var färdig bjöds det på mer skinka, och sedan ner på golvet med Milly. Hon var då pigg och jätteglad!! Och faktum är, att vi inte såg röken av hältan! Hon rörde sig ledigt och luftigt, travade rent på ett sätt som jag inte sett på länge :) T.o.m ryggen, som har sett lite kutande ut, såg ovanligt rak och fin ut.

Rak i ryggen.

 

Nu får vi hoppas att hon kan förbli ohalt och skön i musklerna. På söndag har vi fått tillåtelse att träna agility som vanligt, och på tisdag har vi en ny tid hos Susanne, för att kolla om det hänt nåt i kroppen. Från och med nu är det tjockaste täcket på ute som gäller, hon får inte bli kall och spänd.

 

 

Den utlovade "eftermassagetröttheten" infann sig, både hos Milly och Husse.

 

När jag och Tony kom upp från tvättstugan fann vi denna syn innanför dörrn. Hon orkade inte ens stå upp och vänta, utan var tvungen att lägga sig. Med filt och allt. :) Tröttnos!

Jag rotade fram några bitar fleecetyg och lite stoppning, och sydde en sån där hundsovsäck i eftermiddags. Pinscherpåse kan man ju kalla den :) Milly gillade den, men det var nog inte helt enkelt att krypa in i den själv. Jag gick förbi TV-rummet och såg att hon svingade upp den i luften för att ta sig in, men senare låg den på golvet.. Jaja hon kan ju ligga på den om inte annat :)

Nos.

 

Pinscherpåsen i soffan.

 

Rätt mysigt ändå..

 

Det var agilityträning idag. Millys sträckta bakben är fortfarande inte helt hundra! Hon ser lite lite stel ut ibland, och jag är rädd att anstränga henne innan det är helt bra. Vi åkte till träningen ändå, och var med i ridhuset men tog det lugnt. Vi tränade lite olika lydnads- och rallylydnadsmoment istället, och så sprang vi genom platta tunneln några få gånger. Fortfarande problem med den, det krävs lite extra peppning för att hon ska ta sig igenom. Dumma äckliga sand!

Milly blev så glad och taggad när vi närmade oss slalomet, så jag kunde inte låta bli att låta henne ta fyra pinnar tre-fyra gånger... Hon forserade slalomet i en hiskelig fart, vilken sida jag befann mig på spelade ingen roll. Hon stack t.o.m i förväg och tog det, utan att jag stöttade särskilt mycket alls! Det var tre veckor sedan vi tränade agility sist. Jag tror att uppeållet gjort susen! Det syntes på slalomet... Ååååå bara hon blir bra i benet så vi kan vara med på tävlingen den 29/1!!!!!

Idag har jag, Tony och flat-Ingrid (flat som i flat coated retriver :) ) spenderat hela långa dagen på My Dog i Göteborg. Superkul har det varit! Jag var riktigt köp-sugen, men lyckades hålla hyfsat i studentslantarna och kom bara hem med några tuggben och lite olika hundgodissorter.
Hittade en slags sovsäck för hundar som gillar att krypa in under täcken. Är man fattig, men fiffig, så kan man ju sy en själv, vilket jag tänker göra! :)

 

Tror att det hade varit mysigt för en frusen liten typ att krypa ner i en sån här..

 

Vi träffade flera snygga, glada och framförallt trevliga pinschrar. De var riktigt pussiga och sociala, kul att se. En kontrast till vår egna lilla Fröken Reserverad...
Pratade lite med matten till den "omtalade bruna pinschertiken". I somras fick tiken en etta trots sin icke godkända färg, senare fråntogs den sitt pris. Även idag fick den en etta! Jag är inte särskilt insatt i utställningsregler men tydligen borde det inte ha varit möjligt. Godkänd färg eller ej, hunden var jättetrevlig och glad, och såg ovanligt käck ut i sitt bruna fodral.

 

Brun pinscher. Millys färg kallas röd.

 

Det var så himla mycket folk att det knappt gick att få en vettig bild, man kom liksom inte åt. Här kommer några:

En bergamasco med alla sina "flätor".

 

En liten dansk-svensk gårdshund som var helt slut efter en lång dag med mycket ståhej.

 

En kaukasisk ovtjarka, stor som en björn. Notera att ett barn håller i kopplet.

 

Tony blev "tvingad" att testa ett par vantar med en insida av gelé. De var för små, och äckliga! Hehe

 

Vi hämtade hem Milly från sin farmor o farfar och lät henne leta igenom lägenheten efter sitt lördagsgodis..

 

Blicken säger: Mmmummms!!! Pizzasmak tror jag det var.

 

 

Det är fina parkettgolv i hela vår nya lägenhet. Inte helt lämpligt, när man har en hund som tycker att det bästa sättet att förflytta sig på är genom rivstarter. Från noll till hundra på en sekund, särskilt när det ringer på dörrn.
Därför har vi planerat att skydda de mest utsatta delarna med mattor. Idag skaffade jag en rätt stor matta som passade perfekt till vårt träningsutrymme i vardagsrummet. Vi blev alla helnöjda!

"Jätteskön!" tyckte fröken Mus.

 

Den var så mysig att man helst låg ner och tränade apport.

 

Hussen kom hem från gymmet och provstretchade på mattan. Milly tyckte han såg vinglig ut och bestämde sig för att stötta honom.

 

Klia och stretcha samtidigt, inte dåligt! :)

 

Vad ska man säga... Mattan gick hem :)