Regelskärpning
Vi går och väntar på löp. Vi hoppas att det är på gång, dels för att det ska stämma med planen att kasterera Milly vid vår "julledighet". Sen hoppas vi också på löp som en förklaring på ett visst otrevligt uppträdande från Millys sida, gentemot folk som kommit hem till oss.
Det har varit total frid och fröjd det sista när det gäller Milly och andra människor. Detta har fått oss att släppa lite på de regler och försiktighetsåtgärder vi använder oss av. Kort sammanfattat så har Milly tidigare varit väldigt misstänksam mot folk hon inte känner väl, under en period kände hon vid vissa tillfällen att hon behövde försvara sig mot "hotfulla" människor (som inte menade nåt illa, men gav fel signaler/betedde sig klumpigt). Vaktinstinkten runt hemmet och bilen har lett oss fram till olika rutiner som funkar jättebra och det var vääldigt längesen vi var oroliga att Milly skulle vilja ta lagen i egna händer.
Härom veckan när jag kom hem efter att ha varit iväg och tränat med Milly, hade Tony en kompis här i lägenheten. Hans skor stog innanför dörrn och han ropade Hej! från TV-rummet. Då trodde jag att Milly uppfattat att det var en extra person här, vilket hon kanske ändå gjorde. Jag lät henne iaf springa in i full fart som hon alltid gör efter att blivit avklädd innanför dörrn.
Hon hoppade rätt upp i soffan men istället för att landa på Tony så landade hon på kompisen, som hade keps och huva och dessutom gapade till. Milly gjorde ett snabbt studs över till Tony som satt bredvid, och vände sen tillbaka mot kompisen. Tony hann uppfatta situationen och fick tag på henne i luften, precis när hennes käftar stängdes alldeles intill kompisens kind.
Jag tror att Milly blev förskräckt av att helt plötsligt befinna sig alldeles för nära en annan person än husse, även om det var hon själv som såg till att hamna där.
Hela den här grejen hade kunnat undvikas om jag inte hade låtit henne rusa in i rummet. Hade jag gått in med henne lugnt och visat var husse fanns så kanske allt hade blivit annorlunda. Kanske skulle Tony ha kommit ut och hälsat i hallen, för när hon är så uppspelt kan det ju uppenbarligen lätt slå över när det dyker upp överraskningar. Nu "hände" det inget tack vare Tonys ingripande, men det gav oss en tankeställare. Bara för att hon varit stabil länge nu så får vi (jag) inte sluta tänka och ligga steget före!
En annan tråkighet är att Tonys mamma, Millys farmor som hon tycker jättemycket om, fick ett ovänligt mottagande när hon kom hit. "Farmorn" gick in i köket och när jag släppte upp Milly från sin plats i hallen sprang hon glatt fram för att hälsa. När farmorn satte sig på huk fick hon morr i stället för glada kullerbyttor.. Vi kan inte riktigt se vad som fick Milly att reagera så den här gången. Det som är positivt är dock att hon morrade! Att hon varnade tydligt när hon kände obehag, istället för att handla direkt.
Frågan är hur man bäst hanterar såna här situationer. Det som vore mest tillfredsställande för den som blivit morrad på skulle kanske vara att se hunden få nån form av rejäl utskällning. Det tror jag skulle göra mer skada än nytta, tror att man förvärrar obehaget runt andra människor då. Sedan vore det ju inte logiskt att bestraffa en hund när den varnar, som säger ifrån att "det här gillar jag inte, var snäll och sluta!"
Jag har när såna här situationer uppstått, lyft upp Milly och satt undan henne. In i sovrummet och bort från hela situationen. Inget skäll eller tag i nackskinnet.
Då kanske hon lär sig att det är ok att bete sig illa, kan man tänka. Men med tanke på hur enormt Milly har utvecklat sin sociala förmåga, med undantag för de här två incidenterna, så tror jag att det inte är helt fel iaf. För en hund som är misstänksam/reserverad mot främlingar tror jag att det allra ömtåligaste, och det man bör vara mest rädd om, är förtroendet. Både för sin matte o husse och för andra människor.
Vid tidigare löp har Milly haft kort stubin och taskigt humör. Nu vi ligger lågt med hälsande på besökande ett tag, och hoppas på att det hela får lite av en förklaring i det förhoppningsvis sista löpet nånsin.
Det har varit total frid och fröjd det sista när det gäller Milly och andra människor. Detta har fått oss att släppa lite på de regler och försiktighetsåtgärder vi använder oss av. Kort sammanfattat så har Milly tidigare varit väldigt misstänksam mot folk hon inte känner väl, under en period kände hon vid vissa tillfällen att hon behövde försvara sig mot "hotfulla" människor (som inte menade nåt illa, men gav fel signaler/betedde sig klumpigt). Vaktinstinkten runt hemmet och bilen har lett oss fram till olika rutiner som funkar jättebra och det var vääldigt längesen vi var oroliga att Milly skulle vilja ta lagen i egna händer.
Härom veckan när jag kom hem efter att ha varit iväg och tränat med Milly, hade Tony en kompis här i lägenheten. Hans skor stog innanför dörrn och han ropade Hej! från TV-rummet. Då trodde jag att Milly uppfattat att det var en extra person här, vilket hon kanske ändå gjorde. Jag lät henne iaf springa in i full fart som hon alltid gör efter att blivit avklädd innanför dörrn.
Hon hoppade rätt upp i soffan men istället för att landa på Tony så landade hon på kompisen, som hade keps och huva och dessutom gapade till. Milly gjorde ett snabbt studs över till Tony som satt bredvid, och vände sen tillbaka mot kompisen. Tony hann uppfatta situationen och fick tag på henne i luften, precis när hennes käftar stängdes alldeles intill kompisens kind.
Jag tror att Milly blev förskräckt av att helt plötsligt befinna sig alldeles för nära en annan person än husse, även om det var hon själv som såg till att hamna där.
Hela den här grejen hade kunnat undvikas om jag inte hade låtit henne rusa in i rummet. Hade jag gått in med henne lugnt och visat var husse fanns så kanske allt hade blivit annorlunda. Kanske skulle Tony ha kommit ut och hälsat i hallen, för när hon är så uppspelt kan det ju uppenbarligen lätt slå över när det dyker upp överraskningar. Nu "hände" det inget tack vare Tonys ingripande, men det gav oss en tankeställare. Bara för att hon varit stabil länge nu så får vi (jag) inte sluta tänka och ligga steget före!
En annan tråkighet är att Tonys mamma, Millys farmor som hon tycker jättemycket om, fick ett ovänligt mottagande när hon kom hit. "Farmorn" gick in i köket och när jag släppte upp Milly från sin plats i hallen sprang hon glatt fram för att hälsa. När farmorn satte sig på huk fick hon morr i stället för glada kullerbyttor.. Vi kan inte riktigt se vad som fick Milly att reagera så den här gången. Det som är positivt är dock att hon morrade! Att hon varnade tydligt när hon kände obehag, istället för att handla direkt.
Frågan är hur man bäst hanterar såna här situationer. Det som vore mest tillfredsställande för den som blivit morrad på skulle kanske vara att se hunden få nån form av rejäl utskällning. Det tror jag skulle göra mer skada än nytta, tror att man förvärrar obehaget runt andra människor då. Sedan vore det ju inte logiskt att bestraffa en hund när den varnar, som säger ifrån att "det här gillar jag inte, var snäll och sluta!"
Jag har när såna här situationer uppstått, lyft upp Milly och satt undan henne. In i sovrummet och bort från hela situationen. Inget skäll eller tag i nackskinnet.
Då kanske hon lär sig att det är ok att bete sig illa, kan man tänka. Men med tanke på hur enormt Milly har utvecklat sin sociala förmåga, med undantag för de här två incidenterna, så tror jag att det inte är helt fel iaf. För en hund som är misstänksam/reserverad mot främlingar tror jag att det allra ömtåligaste, och det man bör vara mest rädd om, är förtroendet. Både för sin matte o husse och för andra människor.
Vid tidigare löp har Milly haft kort stubin och taskigt humör. Nu vi ligger lågt med hälsande på besökande ett tag, och hoppas på att det hela får lite av en förklaring i det förhoppningsvis sista löpet nånsin.
Bild från gårdagens promenad med Eva, Tova, Sara och Artzi. Man behöver inte vara orolig för Fula Gubbar när man går med det här gänget ;)
Kommentarer
Postat av: Elisabeth och Dix
Jag sitter och fnissar lite (åt mig själv) för vi har så otroligt olika regler och förhoppningar om sånt här.
Jag skulle bett en hundtränare/psykolog om hjälp så att jag säkert skulle veta att jag gjorde rätt med det där att hon är osäker mot folk. Det här beteendet du beskriver har flera jag känner (försvarar sig "utan anledning"), men enligt uppfödarna så finns det ju inte... Jag har inte frågat närmare hur de gjort men de har aldrig kommit tillrätta med problemet helt. Be om hjälp i tid!
Trackback
