Där satt den!!!
Vi hade tur och regnet väntade tills vi var färdiga! Så här gick det:
Platsliggning, 10p!
Bästaste, duktigaste lilla prinsessan! Hon låg limmad i backen utan minsta lilla pinscherryck :) Mina knän kändes stabila.
Tandvisning, 10p!
Hon satt som gjuten och hade inga större problem med att bli kladdad på av domarn.
Linförighet, 5p
Det här var dagens sämsta. Hon var väldigt ofokuserad och slarvig. Jag fick dessutom hjärnsläpp och snurrade till det lite vid en vänster-om-halt. När vi närmade oss domarn så kastade sig Milly fram i kopplet för att tjenixa på honom! What!? Slarvigt var ordet.
Läggande, 8p
Vi var inte riktigt överens när vi skulle börja gå framåt. När det var dags för själva läggandet gav jag ett rejält kommando, för att undvika missförståd. Hon förstod! :)
Inkallande, 9p
Hon gjorde det finfint, förutom att hon krashlandade mot mina ben. Härlig energi!
Ställande, 10p!
Fintelifinfint! Hon kändes ju lite småvirrig så jag drog i med ett rejält kommando här också.
Apportering, 9p
Hon gjorde detta så himla bra! Jättemycket bättre än förra tävlingen. Höll helt stilla och med ett ordentligt grepp. Vi fick kommentaren "Höll till nosen" av domarn. Så tydligen tyckte han väl att jag petade på hennes näsa med apportbocken. Skit samma, hon var jätteduktig här och hade inte kunnat göra det bättre.
Hopp över hinder, 10p!
Ja, vi har ju tränat agility så att hoppa är ju både skitkul och enkelt! ;)
Helhetsintryck 7p
Domarn drog ner för att jag höll henne i halsbandet mycket, vilket jag ju gjorde. Men frågan är om det inte dragit ner mer om hon rymt iväg mellan varje moment? ;) När jag berömmer henne leder det ofta till sprallighet och därmed en liten runda. Vill ju inte berömma för lite heller, hon måste ju få lite peppning och uppmuntran.. Svår balansgång.
Sammanlagt fick vi 169 poäng, alltså ett förstapris, och kom tvåa av åtta startande!
Hon ser väl rätt mallig ut va :)
Rak i ryggen som en fura!
Här har ni filmen. Tyvärr saknar den komiska inslag under platsliggningen den här gången...
Det här var ju roligt! Så jäkla skönt att platsliggningen funkade så bra! Och tandvisningen. Det är otroligt att den är så säker. Linförigheten är jag dock inte alls nöjd med, det var riktigt dåligt fokus där. Men men, det kan inte vara på topp jämt. Hon skötte sig jättebra i övrigt och gjorde sin matte och husse mycket stolta :) Jag var bättre förberedd den här gången med lekbelöning efteråt, det är jag nöjd med också.
Ganska kul egentligen att hon sprang fram till domaren och tävlingsledaren två gånger på filmen, och det hade blivit en tredje gång om inte hon varit kopplad under linförigheten. Hon tyckte väl att det verkade vara schysst folk. ;)
Nu tänker jag vänta några veckor innan vi tävlar igen. Vill inte att det ska bli tråkigt och förutsägbart för Milly, så nu får vi greja med lite annat också ett tag. Det har varit rätt intensivt nu det sista, så det kan nog vara bra att låta all läggande- och platsliggningsträning sjunka in lite. Vi behöver ju dessutom lite tid att putsa på linförigheten.
Hon tycker att det är skitkul att träna lydnad, och så vill jag att det ska förbli. Vi har ju hela sommaren på oss att plocka två förstapris till! :D
Superbra träning
Idag stämde vi träff med Ingrid, Tyra och dottern Hedda på klubben. Lilla Hedda har vuxit till sig och springer numera gärna omkring... Vilket skulle kunna leda till att "någon" råkade snubbla in över "någon annans" osynliga gräns. För att lugna mina nerver lite så fick de två minsta turas om att vara med. Milly fick sitta bunden en bit bort när Hedda hjälpte till med träningen, och när Milly skulle jobba så var Hedda i säkert förvar:
En I-phone kan vara användbar i många situationer...
Bra att kunna titta på youtube-klipp när man behöver sitta still :)
I veckan har vi fokuserat på det som behövde fokuseras mest på, dvs platsliggning, läggande, apport (med andras apportbockar) och svängar i fotgåendet. Vi körde vidare med dessa moment idag. Och det gick SÅ bra!
Jag använde leverpastej, korv och en lurvig kamptygbit som belöning. Millys bästa! :)
Vi körde platsliggning i början och slutet.
Tyra fick agera störande hund ett tag och blev t.ex. inkallad från liggande position bredvid Milly. Den lilla låg kvar! Det var värt några korvbitar.
Bus och lek mellan Milly och mig... fick henne inte att resa sig! :) (Leverpastejburken ligger och väntar bakom Milly)
Alla blickar på Ingrid.. (eller bananen?)
Vilken avancerad ställning Tyra sitter i under tiden apporten kastas iväg... hihi! ;)
Hedda visade sig ha ett riktigt trevligt föremålsintresse och grep utan tvekan både trä- och metallapporten..
Allt vi tränade idag gick faktiskt riktigt bra! De mål och förhoppningar jag hade uppfyllde Milly, och lite till! Hon apporterade med glädje Tyras apport, i full fart ut och tillbaka till mig. Hon slängde sig i backen under läggandet och hon ansträngde sig för att vara följsam i svängar under fotgåendet. Hur ofta är man helnöjd med en träning liksom!? Duktiga tjejen!
Det enda som är lite konstigt är att Milly var så lugn. Vi cyklade till klubben och kopplet hängde slakt både på dit- eller hemvägen. Hon lade sig ner och väntade när hon var bunden (förutom en gång, då hon vrålade att hon också ville vara med och leka). Just när vi tränade var hon pigg och glad, lekte och kampade som en galning. Men mellan övningarna satt hon jämte mig och väntade. Skönt, skulle man kunna säga. Fast inte riktigt likt Milly, så jag kan inte låta bli att undra om allt är som det ska? Eller har hon blivit vuxen, sådär över en natt?
Hur som helst så var det här den bästa tänkbara träningen inför morgondagens tävling. Tack för det Ingrid! Hoppas vi är lika nöjda imorgon med :)
Tänk vad snyggt det skulle vara att ha en sittande pinscheravgjutning på var sida om ingången till sin trädgård. Det ska vi ha när vi skaffar ett hus en dag. Jag funderade på om man kunde gipsa in Milly en liten bit i taget, för att få material till en form. Kanske får fundera lite mer på det... Men vad snyggt det hade varit med två vaktpinschrar vid grinden. Och om nån får för sig att oinbjuden gå in i trädgården, får den sig en "överraskning" i form av den livs levande pinschern som vaktar på riktigt. Hehe.
Lydnadsdebuten
Vi kravlade oss upp tidigt och kom ut på en rejäl promenad med det lilla energiknippet till hund. 1h 15 min var vi ute och rastade ordentligt, samt försökte få bort lite spring i benen. Milly kändes jättebra på promenaden, glad, pigg och positiv. Härligt!
När vi kom fram till tävlingsplatsen hade jag hunnit bli ganska nervös.. Vi fick startnummer två och hamnade alltså i första gruppen inför:
Platsliggningen, 0p Hon lade sig ner perfekt (vi har tränat mycket på nedläggande vid sidan). När jag hade lämnat henne och vände upp mot henne igen, kände jag hur mina knän skakade! Nervös eller!
Men vad som hände sen får ni minsann kika på filmen för att få reda på.. Jag kan säga att jag aldrig ens tänkt tanken att det skulle bli som det blev, så det var en rejäl överraskning. Milly var sig själv kan man säga. Jag kände mig dum.
Efter en liten paus och omladdning så var det dags för det jag egentligen var mest nervös för:
Tandvisning, 10p!
Ett och ett halvt års tränig av detta moment har gett resultat! Domaren var rätt stor, hade keps o glasögon och tittade Milly närgånget i ögonen en lång stund. Men hon satt kvar utan protest! Halleluja!
Linförighet, 7,5p
Här gick det hyfsat, fast med lite ofokus och slarv, något sent sättande. Är ändå nöjd med energin och att hon var så pass med på noterna som hon var.
Läggande, 0p
Hon lade sig inte. Så jag kommenderade igen, då lade hon sig ner. Men man får tydligen inte ge dubbelkommando medan man fortsätter gå i detta moment. Är inte helt missnöjd, för när hon väl lade sig så gjorde hon det snabbt och snyggt och höll positionen tills jag återvände. Nästa gång!
Inkallande, 10p!
Hon hade fin energi och satte sig snyggt, utan att hopptackla mattes ben.
Ställande, 10p!
Släpade lite i starten, med ställde sig snyggt!! Duktig tjej!! :D Lite kul att när jag skulle sätta henne i slutet, så lade hon sig ner. Men tydligen tyckte domarn att det inte gjorde så mycket?
Apportering, 9p
Hon väntade på min signal, bra! Hon grep när jag sa till, bra! Hon släppte inte i förväg, bra! Dock höll hon den slarvigt och visade att den var äcklig eftersom den tillhörde nån annan. Men hon spottade inte ut den iaf!
Hopp över hinder, 10p!
Fint fint fint! Lite ofokuserad och trött vid det här laget, men gjorde precis som hon skulle! :)
Helhetsintryck, 8p
"God kontakt" skrev domarn. Vid något tillfälle ville hon hänga med kommendören Bosse. Han brukar ju figga för oss i söket så hon gillar honom. Annars var hon lite sådär halvslarvig mellan momenten, men skötte sig ändå okej. Precis när sista momentet var klart och domarn skulle bläddra fram åttan, tog hon sig en liten minirunda runt mig på plan. Knasiga lilla hund!
Hon var en riktigt glad skit och orkade hela tävlingen. Kände att hon tappade lite engagemang i slutet, men hon hade så gott om det från början att det räckte till ändå. Hon hade roligt, och jag med! Platsliggningen var inte en kick för självförtroendet, men när tandvisningen gick så bra blev jag stolt och glad. Och när vi tagit de första stegen i linförigheten så kände jag mig riktigt munter, och trots nervositet kunde jag andas och njuta av situationen!
Jag missade att förbereda en bra belöning att ha direkt bredvid banan när vi var klara. Får bättra mig på den punkten nästa gång! Men lite smarrig burkmat vid bilen var inte helt fel ändå.
Mera, tack!
Vi kom fyra av nio startande, fick sammanlagt 137 poäng, vilket blev ett tredje pris och inte direkt är något att skryta med. Men trots vissa knasigheter så är jag absolut nöjd med vår insats idag! Har hellre världens knäppaste hund som är för glad, är att hon skulle vara seg och inte vilja vara med.
Kul att de tre moment jag i förväg ansåg vara våra starkaste, också gav oss tior! Att dessutom tandvisningen resulterade i en tia var ju en härlig bonus.
På fredag är det dags igen! Längtar redan för det här var skitkul! Ska bara träna lite mer platsliggning.......
Ögat och tävling
Rött, irriterat och rinnigt...
Svullet :(
I lördags på agilityuppvisningen lyckades Milly sparka en stor mängd sand upp i sitt eget ansikte, och in i ögonen... Troligtvis den lilla detaljen som ligger bakom detta. Tur i oturen att jag är hemma idag och kunde gå till veterinären. De sköljde och färgade med "sånt där grönt" för att se om det fanns någon skada. Som tur var visade sig ögat vara orepat och lite ögonsalva ska göra det bra.
Milly är inte alltför förtjust i att gå till veterinären. Hon skötte sig dock bra, trots att vetten hade sitt ansikte väldigt nära hennes, och såklart var tvungen att stirra henne i ögat. Jag höll en hand i halsbandet och en runt nosen för säkerhets skull...
Sedan fick han bjuda henne på vår medhavda salamiost på tub, och då var han rätt okej ändå. :)
En annan liten grej... Hoppas att ögat blir bra fort för... på söndag ska vi tävla! Jag kom med i efterhand på ännu en lydnadstävling (vi hade ju eg den 27/5 som debutdatum), den här i Ullared. Så nu är det allstå inte många dagar kvar till första gången i lydnadsklass 1.
Momenten då? Hmm, vissa saker har på nåt jäkligt dumt sätt utvecklats lite bakåt, precis nu innan tävling. Tex så har hon halvt rest sig i platsliggningen!? Aldrig gjort förr! Hon reser sig ibland ur sin sittande position i tandvisningen också!? Ger kanske inte avdrag, men jag vill att det momentet ska fungera på ett säkert sätt. Fastlimmad i backen och fokus på mig ger belöning. Kanske läge att bryta ner det i småbitar tillfälligt igen, och belöna för att hon sitter still och tittar på mig när någon kommer fram..
Inkallningen, hoppet och ställandet är dock våra (förhoppningsvis) säkra kort. Hoppet har aldrig gått annat än svinbra och inkallningen är så energifylld att det blir svårt att göra bättre.
Läggandet, apporten och linförigheten funkar bra. Hoppas det gör det på söndag med.
Back to vardagen
Det har behövts ungefär en vecka för att krascha och rycka upp sig igen. Vi har som sagt tänkt över alla jobbiga frågor rörande ägandeskapet av en hund, som i vissa situationer kan ta till bett. Under tiden har Milly, intelligent och känslig som hon är, märkt att matte inte varit på topp. För att göra det hela ännu värre så har hon därför valt att dissa mig rätt ordentligt. Endast husse har varit god nog åt damen, och honom har hon minsann både gosat och lekt med. När jag har satt mig i soffan bredvid henne, har hon demonstrativt rest sig, hoppat ner och lagt sig på golvet. Har jag klappat henne har hon gjort lugnande signaler och sedan flyttat sig längre bort. Jag har alltså inte varit arg på henne!! Bara ledsen...
Härom morgonen när jag steg upp gick jag fram och hälsade henne godmorgon i soffan. Hon rörde inte en min, svansen var som förlamad. Inte ett endaste litet leende. När Tony kom upp fem minuter senare gick han också fram till henne. Då fick han både svansvift, snällöron och ryckningar i hela pinscherkroppen. Orättvist!
Nu vill jag sluta gräva ner mig i problem, och blicka framåt. Vi har ju en massa kul att hitta på så nu gäller det att ta nya tag! Milly visade tydligt i morse att hon också är tillbaka på banan. När jag kom upp ur sängen och satte första foten i TV-rummet fick Milly syn på mig..... Då reste hon sig upp i soffan, placerade öronen långt bak i nacken, viftade på svansen som en labrador och YYYYYLAde en lång stund!!! Tack för det Milly, det är precis vad en matte önskar sig :)
Den heldagen jag och Milly hade igår (Tony var med på eftermiddagen) gjorde nog susen. Vi hade jättroligt hela dan! Vi började med en mysig morgonpromenad i vackra Stättared. Därefter följde lite sökträning på samma ställe. Det gick helt okej, speciellt med tanke på att folk var väldigt aktiva på en skyttebana i närheten. Milly är ju skotträd med vi fixade faktiskt att söka med skott i bakgrunden. Jag trodde att det blev en paus i skjutandet just när jag och Milly körde. De andra hundförarna hade inte märkt av nån paus, så jag antar att vi var så fokuserade på jobbet att vi inte märkte skotten. :) Milly jobbade på bra i skogen men var lite olydig på stigen.. Jaja man kan inte få allt.
När man figgar får man umgås med skogens små invånare...
Redo att bli hittad...
Uppletad av groenendalen Spirit!
Hit med korven!
Efter söket tränade vi lite platsliggning. Funkade ganska bra.. Lite lätt i armbågarna vid nåt tillfälle dock... Här hördes också skott i bakgrunden.
Som avslutning blev det bus!
Tjoho vad kul!
Jaha, detta var förmiddagen. På eftermiddagen åkte vi för att titta på när agilitygänget hade uppvisning i ett nybyggt ridhus. Eftersom vi har lagt agilityn på is så skulle ju vi inte vara med. Men vi ändrade oss på plats och körde ändå!!! Vi har ju inte tränat på länge, men det var en väldigt enkel bana och allt var ju bara på kul. Ju mer misstag, desto bättre tycker ju publiken. Det var skitkul och jag är glad att vi gjorde det. Hade inte vimeo vägrat låta mig logga in så hade jag haft ett filmklipp att visa...
Hur ska vi ha det..?
Kan istället berätta att vi gjorde vårt bästa för att underhålla publiken... Vi körde stafett, två likadana banor och stora mot små hundar. Milly inledde genom att springa fram till Echo, som är en mycket erfaren korthårig collie. Hon ville busa med honom i slalomet, men han lät sig inte distraheras :) Det gillade publiken.. De gillade också när Milly stack iväg och blev infångad av Tony. Och när vi till slut fick det att flyta på i några hinder, men höll på att krocka med varann.. Två hopphinder sprang jag och Milly förbi på utsidan, hon precis framför mina fötter och jag staplande, försökte undvika att ramla på henne. Då hördes gälla tant-skrik-skratt och jultomteliknande gubbflabb... hehe.
Som tur var så var inte Milly den enda hunden som knasade till det lite... :) Det är ju tokigheter folk vill se, och det fick de :)
Mest en massa cowboyswannabees i publiken :)
Efteråt ville folk komma fram och klappa. Då drog vi oss undan och överlät minglandet till de lite mer socialt begåvade hundarna...
Sammanlagt tryckte väl Milly i sig ett halvt köttbullepaket under dagen, och jag fick både kaka, äppelpaj och hamburgare i samband med uppvisningen. Det var en mycket lyckad dag som vi verkligen behövde!
Äter gräs liggandes ner...
Fortsättning
Tack för alla kommentarer! Att någon skriver överhuvudtaget känns väldigt bra. Att ni sedan är förstående och stöttande känns otroligt bra ska ni veta.. Tack!
Jag har det senaste känt mig väldigt ensam om att ha en bitpinscher. Nästan alla andra jag känt till har avlivat sina hundar. Är det bara vi kvar? Har jag undrat. Nu vet jag att vi inte är ensamma. Det kanske låter konstigt, men det hjälper faktiskt att veta att det finns fler som kämpar på med sina hundar.
Om någon är intresserad av ett mer övergripande synsätt på pinschern och dess problem, så vill jag tipsa om två andra blogginlägg:
Suvi och Jenni
Om att leva med en bitpinscher
Att vi har det så himla skojigt jämt är dock inte hela sanningen. Milly har en mörk sida, man kan säga att hon har ett stort fel. Jag ser det som ett handikapp. Hon är osäker på människor hon inte känner och tycker ibland att hon behöver försvara sig.
Hon har lätt för att känna sig hotad av folk som överraskar henne, stirrar henne i ögonen eller bär konstiga kläder och rör sig annorlunda. De flesta hundar som känner obehag inför en situation visar det genom att morra och försöka ta sig därifrån. Men som med flera andra pinschrar så hinner man inte alltid se några varningstecken. Hon hugger direkt.
Det här beteendet har vi jobbat med sedan vi upptäckte det för första gången. Om någon missat det, så omplacerades Milly till oss när hon var 11 månader. Under vårt första halvår tillsammans räckte det att en främmande person tittade henne i ögonen några sekunder för länge. Om personen dessutom böjde sig ner mot henne var det ingen tvekan om saken - hon hoppade upp och siktade på ansiktet. Oftast träffade hon inte.
Milly är nu snart tre år och framförallt sökträningen har gjort att hon ändrat sin inställning till folk enormt. Nu är hon positivt nyfiken på de flesta vi möter ute och det händer att (rätt typ av) okända människor faktiskt får klappa henne. Om de dessutom bjuder på godis kan hon tänka sig att bli kladdad på ganska mycket. Så, den här framgången tillåter oss att slappna av något. Vi behöver inte "passa" riktigt så mycket som vi behövde i början.
I fredags litade jag dock lite för mycket på Milly. Hon fick vara med inne på ett familjekalas där det fanns barn. (Det har alltid varit nåt extra jobbigt med barn. Vi har brukat undvika all kontakt med småttingar helt och hållet) Hon verkade glad och stabil hela tiden, men plötsligt blev det för mycket. Det var ingen som var på henne, men det var stoj och stim och barn som befann sig nära. Jag hade henne kopplad vid min sida hela tiden, men det slutade ändå med att hon bet/nafsade ett barn i ansiktet.
Det blev inget märke på barnet men det spelar egentligen mindre roll. Som om inte alla redan var rädda för henne, nu såg hela familjen hur min hund bet ett barn. Var det nån som missade det så blev de tydligen upplysta om det, under tiden jag bar ut Milly därifrån. Vi hanterade det genom att gå in och be alla om ursäkt, prata med det drabbade barnet, och sedan åka hem. I tårar.
Fram tills nu har jag inte kunnat tänka på något annat.
Det är inte lätt att kortfattat beskriva vad man känner efter en sån här grej. Men det man känner allra mest är
Misslyckande - Hur kunde jag vara så dum att jag utsatte henne för den här situationen? Finns det nån sämre matte i hela världen? All träning vi lagt ner, alla framsteg vi gjort är förgäves. Nu kommer hon aldrig mer få chansen att umgås med min familj.
Skam - Över att ha en hund som biter. Över att inte få ordning på sin hund.
Frustration - Över att vara oförmögen att rätta till det som är fel. Över att vi jobbar ihjäl oss med henne utan att det nånsin blir bra.
Bitterhet - Över att ha fått en hund som egentligen inte funkar i vardagen. Över tanken på att leva med det här handikappet i tio år till. Över omvärldens inställning till oss och henne.
Ända sen i fredags har det varit fruktansvärt jobbigt. Jag tycker väl inte heller att det okej att min hund bits! Det ifrågasättandet som dyker upp inom en tar ett tag att bearbeta och bli färdig med. Hur många gånger kan man förlåta sin hund och ta nya tag? Vill vi ha det såhär? Nä självklart inte, men är vi beredda att vidta drastiska åtgärder? Nej.
Oavsett vad andra tycker så anser vi inte att det här är anledning nog att ta död på vår hund. Hon har ju skitkul nästan jämt. Hon är en hund som sprudlar av glädje och älskar allt hon får vara med om. Förutom skott och raketer så har hon inga rädslor som gör livet svårt för henne. Hon har en god livskvalitet och hennes problem... anser jag inte att vi är orsaken till, men det är upp till oss att ta ansvar för dem. Att omplacera är inget alternativ vi nånsin kommer överväga. Om inte vi orkar med denna otroligt krävande lilla varelse, vem fan skulle göra det då!? För det är inte helt enkelt att leva med henne.
Till att börja med får vi avvisa alla som vill hälsa på vår söta och fina hund.
Vi ser till att skydda dem som hälsar på hos oss från att bli bitna. (När vi är hemma tar Millys vaktinstinkt över, och hon är inte så osäker längre. Hon är tvärtom jäkligt tuff och drar sig inte för att sätta besökare på plats, om hon tycker det behövs.)
Vi har alltid dörren låst, så att ingen öppnar och bara går in när vi inte är beredda.
I alla lägen får vi se till att Milly inte blir trängd, tex när man får möte i trapphuset.
Framförallt får vi aldrig slappna av när vi är bland folk och ALDRIG göra misstag. Som jag gjorde i fredags.
Om vi håller på de här reglerna så fungerar det! Milly har inte ont av detta, det är vi som tycker att det är jobbigt emellanåt. Men om matte och husse behåller full kontroll och sköter sina sysslor så är Milly lycklig och ingen blir biten. Vi skulle ju kunna välja att skärma av Milly från omvärlden. Med kompostgaller och stängda dörrar. Men vi VILL att hon ska vara med! Hon är ju den tredje individen i min o Tonys familj. Dessutom tror jag att hon aldrig hade blivit så bra som hon är, om hon inte fått vara med så mycket bland folk. Att bespara henne tråkiga erfarenheter, och utmana henne precis lagom mycket är inte lätt, men enligt mig nyckeln till framgång.
Även om vi gör så gott vi kan hela tiden, så ser de flesta andra inte det underbara och roliga med Milly. Många är rädda för henne, eller tycker helt enkelt bara inte om henne. Känns inte jätteroligt.
Det var inte riktigt så här vi tänkte oss att det skulle bli att ha hund.
Kommentarerna
Anmäld
Lydnadsträningen rullar på, men jag försöker att inte träna för mycket på det vi kan allra bäst. Det känns lite grand som att Milly ber om nya utmaningar nu, och jag vill inte överträna så att det blir tråkigt.
Därför testade vi idag för första gången att träna på (det som i slutändan ska bli) sändande till ruta. Det gick bra och ungefär som jag tänkt mig. Vi använde en target att söka upp och trampa på, och det är ju lätt som en plätt tycker damen.
Platsliggningsträning i utkanten av utställningsområdet vid Tjolöholms slott i helgen. Extern belöning med godisskål bakom.
Vi tränar en del på att ligga kvar ända tills jag ber henne att sätta sig upp. Belöningar i liggande position.
Det går också bra att arbeta för en stunds lek och bus!
Hon vill döööda den stackars leksaken!!
Skönt att hon kan ta det lugnt emellanåt, trots mycket ståhej runt omkring.
För att nämna en icke-hundig grej, så sprang jag och några hurtiga kompisar Vårruset igår! Det var en jätterolig upplevelse, jag har aldrig sprungit nåt lopp förut. Det gav faktiskt lite blodad tand, så nu funderar jag på att anmäla mig till ett terränglopp i slutet av maj. Det borde ju vara ännu roligare (och jobbigare) att springa ett lopp i skogen över stock och sten, än på asfaltsvägar. Sen är det bara på 5 km så det borde ju gå utan att man tar död på sig totalt.. :)
Jag inser att jag är en tävlingsmänniska.... Nu är ju Vårruset ingen tävling, men att ha ett konkret mål att träna inför, det är det som funkar bäst för mig.
Att tävla (oavsett gren) ger kickar! Det behöver inte nödvändigtvis vara en riktig Tävling för att det ska ge den rätta effekten. Det räcker ju att man ska utföra något så jäkla bra man bara kan. Känslan efteråt är härlig, åtminstone när det inte har gått helt åt skogen. När jag t.ex skrev högskoleprovet hade jag förberett mig i flera månader innan. Pluggat och pluggat. Det var mycket som stod på spel, komma in på utbildningen eller tvingas jobba kvar i Helvetesfabriken. När jag åkte till provet var jag så nervös att jag mådde illa. Härligt! :) Men det slutade ju bra, 1,5 fick jag och kom in på lärarutbildningen.
Här såg vi tre huggormar! Så husse fick bära den lilla guldklimpen en bit. Notera bakbenen och det alltid så uppmärksamma lilla huvudet. På Milly. :)
Vad f*n gör husse uppe i ett träd??!!
Sånt tokigt beteende måste bekämpas med en pinscherattack!
Till sist vill jag skylta lite för Millys pinschersläkting Harry. Han och matte Emma var med på SVT igår! :) I TV-programmet Huset fullt av hundar visade de hur agility ska gå till. Titta på avsnittet här! Vid tiden 17.10 börjar den delen där Harry och Emma är med. De är verkligen ett härligt ekipage och Milly är såklart stolt över att ha en stjärna och kändis i släkten! ;)
