Pinschern Milly

Tack för alla gratulationer! :) Känns så kul att äntligen fått det efterlängtade LP1!

Idag är jag återigen så himla nöjd med min lilla hund! Vi har varit på sökträning igen, och haft så skoj! :)

Milly är ju inte en typisk apporterande hund. Att bara klara att hålla en apport krävde säkert ett års träning. Under ca ett halvårs tid har vi tränat för att kunna lägga på en markering med rulle i söket.

Vi börjde inomhus med ingångar, Milly fick själv plocka upp lösrullen från marken, och sätta sig vid min vänstra sida. Efter ett tag försvårade vi genom att placera lösrullen i ett annat rum, och sedan lade vi till Tony i träningen. Han satte sig (oftast krävdes en del övertalning!) på huk på olika avstånd från oss, och höll rullen vid marken. Det har gått bra inne, men ute har det nästan alltid varit omöjligt att få till samma apportliknande beteende. Några gånger har det funkat, men oftast har Milly bara tramsat iväg och intresserat sig för annat. Detta har alltså inte alltid kännts så hoppfullt, men skam den som ger sig!

Två kvällar i rad har jag fått med mig Tony ner i källaren. Det ser jag som ett mellansteg, inte ute, men inte heller inne i lägenheten. Milly har letat upp Tony bland cyklar och i förråd, hämtat lösrullen och på ett mycket glädjefyllt sätt transporterat den till mig i full fart. Vi gör oftast så att hon får belöningen när hon kommer till mig med rullen. Endast vid ett fåtal tillfällen lägger vi på ett påvis, där hon efter att ha lämnat rullen hos mig, får återvända till Tony för att få belöningen av honom. Detta för att det är en sån bedrift av henne att komma med rullen hela vägen fram till matte!! Att springa till figurant och få godis är ju lätt som en plätt.

Hurra vad kul det är när det funkar! Hon har älskat källarträningarna, och det verkar som att  hon äntligen har fattat. Så idag var det dags att prova ute, med andra figuranter än Tony!!!

Första figgen placerade sig ca 3 meter från stigen, bakom ett träd. Milly sprang glatt ut till henne och undrade var godiset var. Ingen markering. Nytt försök på samma figge, och den här gången gick det bättre. Milly tog lösrullen ur figgens hand och sprang tillbaka till mig!!!! Wohooo vad härligt det kändes! Sedan lyckades hon göra likadant med två olika figuranter till, som var gömda bara några meter från stigen. Sista gången lade vi även på ett påvis. När Milly lämnat rullen till mig, och jag riktat henne ut mot legan, tjoade figgen till och jag kommenderade "visa"! Iväg for Milly för att hämta sitt godis och sitt beröm :) Underbart, efter all träning vi lagt ner på detta!


Efter en paus fick Milly komma ut igen och göra några vanliga hitta-övningar. För första gången använde vi oss av pop-uper. Eftersom Milly haft lite knasiga vägar fram till figgen det senaste så ville jag testa att hjälpa henne att få mer fart och rak riktning ut. Figgarna gick, utan att Milly såg på, ut och gömde sig som vanligt, ganska djupt. När jag riktade in Milly rätt ut, och visade riktningen med handen, bad jag figgen visa sig. Denna dök upp, och försvann sedan hastigt igen, precis så att Milly hann se att det var någon ute i skogen. Sedan skickade jag henne. OJ vilken fart! Och OJ vad rakt det blev! (När det inte låg en jättegran ivägen som hon var tvungen att runda)
Det här var verkligen en motivationshöjare! Jag har varit tveksam till att använda synretning tidigare, eftersom det handlar om att använda näsan i sök. Men att göra så här nån gång emellanåt borde ju inte ställa till med något, snarare hjälpa Milly att hitta ett bra beteende.

Så jäkla kul och lyckad träning alltså.. Duktiga duktiga hund!! Och väldigt bra figgar med :) Nu känns det lite mer hoppfullt om att få till en fungerande rullemarkering en vacker dag!

Så här trött blir man av sökträning...

 

Mysiga, duktiga lilla råttan!

Ja nu var det sluttävlat för oss...

I lydnadsklass 1 i alla fall! Får jag prestentera:

Det kunde man inte tro, att den här lilla kunde vara så duktig :)

 

 

Ja nu har vi tävlat i lydnadsklass 1 fyra gånger. Första tävlingen fick vi ett tredjepris, och sedan var det tre förstapris på raken. Idag när vi fick vårt tredje fick vi också titeln LP1!

 

Så här gick det till:

 

Jag blev tvungen att åka själv till Angereds bk idag. Lokalsinne är inte min starka sida om man säger så. Det är faktiskt ganska jobbigt när jag ska köra till nya ställen på egen hand, slutar alltid med nån form av panikattack och vansinniga mobilsamtal till Tony i stil med: HJÄLP, vad fan ÄR jag nånstans!!!??? Eftersom jag vet att detta tar på  krafterna, och att jag aldrig hittar fram på första försöket, så åkte jag i väldigt god tid. Körde bara fel en gång och var framme 1 ½ timma i förväg. Tur det, så hann jag lugna nerverna med lite varm choklad och macka i bilen.

 

 

Milly fick göra mig sällskap i framsätet. Hon ser väl inte alls missnöjd ut över att inte få smaka?

 

Solen sken och det var varmt ute, men väldigt blött på plan. Jag värmde upp Milly och det var svårt att ligga ner. Kändes lite som att det var 50% chans att platsliggningen skulle funka eller ej.

 

Vi började iaf och hon lade sig, låg kvar, låg bra, ända tills.... en australian shepherd reste sig och gick fram till henne. Den stod ca en halvmeter ifrån henne och stirrade och försökte nosa. Milly låg kvar, stilla, och tittade tillbaka. "Ta hundjäkeln" tänkte jag och väntade på att någon skulle avbryta eller att ägaren skulle gå och hämta sin hund. Tiden gick men inget hände. Nervöst!!

Efter kanske tio sekunder började aussien vifta på svansen och se lite busig ut. Då blev Milly också lite busig och reste sig. "Nu går jag och hämtar min hund!" sa jag och menade att de kunde väl ha avbrutit det hela för länge sen. Alla utom aussien fick göra om platsen. I andra omgången gick en hund upp och till sin matte och en annan satte sig. Tråkigt för dem, för på första omgången låg alla still.

 

Vi hade startnummer fyra. Milly var glad och taggad i pausen mellan platsliggningen och resten av vårt program.

 

 

Platsliggande, 10p! Hon låg jättebra när hon inte fick en hund på sig.

 

Tandvisning, 10p! Är det inte härligt att Milly, som är en bitpinscher som tar till tänderna när folk gör saker som hon uppfattar som hotfullt, har fått tior på alla tandvisningar hon gjort! Trots att hon har så jobbigt med det sociala så har jag lyckats få henne att se detta som ett moment som vilket annat som helst. Hon bara sitter där och låter sig grävas i munnen på! Detta är jag faktiskt stolt över :) Före vi började med lydnadsträningen på allvar var det detta jag trodde skulle sabba för oss.

 

Linförighet, 8p Lite sena och sneda sättanden, aaaningen småseg. Men vi fick till det rätt bra här faktiskt, inga direkta dundertabbar.

 

Läggande, 0p Hoppsan! När jag sa "fot" och gick, satt Milly kvar. Fick dk:a. Hoppsan nr 2: När jag sa "ligg!" så stelnade pinscherns ben, och gick inte att böja på! Hon stod dock kvar snyggt.

 

Inkallande, 9p Hon hade lika bra fart som vanligt, och lika knasigt avslut som vanligt :)

 

Ställande, 9,5p Här vet jag inte vad domarn drog för, fick ingen kommentar om det. Hon stod snabbt och snyggt tyckte jag. Benen var ju inställda på "spikraka" och till skillnad från i läggandet så var det ju i detta moment en fördel.

 

Apportering, 8p Det var en jättekonstig gubbe som åkte rullskidor alldeles bakom plan! Milly var ju tvungen att hålla koll på gubben, så jag fick dk:a. Men när hon höll så gjorde hon det bra.

 

Hopp över hinder, 9p "Studs i avslutning" sa domarn. "Men det är ju så kul att man inte kan låta bli att studsa", sa Milly.

 

Helhetsinrtyck, 9p "Tappar koncentration". Ja hon var lite ofokuserad och busig! Hon skuttade iväg för att kolla in en lekstuga som stod på plan vid ett tillfälle, och före apporten så skuttade hon fram till domarn och sa "Hej!" Hon hade också vääldigt nära till ett riktigt pinscherryck vid några tillfällen. Hon formade sig som en räka och ögonen glödde av bus. Precis innan hon började fara iväg över plan så lyckades jag lugna henne. Det var rätt lugnt beröm mellan momenten idag kan man säga :)

 

Vi fick samanlagt 162,5 poäng. Det var precis att det klarade sig! Hade det inte varit för den där nollan i läggandet (värt 20 p) så hade det ju blivit riktigt fina poäng. Men strunt samma, vi är absolut nöjda. Milly skötte sig bra inte bara på plan, utan på tävlingsplatsen också. Låg bredvid mig och njöt av solskenet. Duktig tjej!

Vi hamnade på fjärde plats av tio, men fick inget pris alls. Trodde att alla som fick förstapris skulle få en plakett eller så?! Vi ska iaf skicka efter det där lydnadsdiplomet och sätta upp på väggen!

 

Jag är glad att vi "slipper" tävla mer lydnad för i år, för som sagt blir det ju bara mer och mer pinscherovänligt väder för varje vecka som går. Det är tråkigt när saker börjar funka sämre pga att det blåser, är kallt eller fuktigt. Nu har vi ungefär ett halvår på oss att bli redo för klass 2. Hmm det är inte så lång tävlingssäsong på de där pinschrarna... Men vi kommer ju att köra rallylydnad under den mörka och kalla årstiden. I rallyn behöver ju inte hunden ligga ner mer än några sekunder, vilket funkar när det är kallt och jäkligt på backen.

 

Himla kul i alla fall att ha nått det mål jag hade med lydnaden i år. Det har varit mycket roligt på vägen :)

 

 

 

För er, som jag, som gillar att se "udda" raser på tävlingsbanan... Kolla HÄR på min syster Nina, som har tävlat rallylydnad med sina två whippets idag!

Oh fy vad jag är trött i fötterna nu. Jag har hållt igång mig själv och hundarna hela dagen.

Först morgonpromenix såklart, med frukostuppletning med båda de små damerna. Sedan blev jag och Milly upphämtade av Pernilla i nya sökgruppen, för att dra till skogs. Tony har jour (deltidsbrandman) och då måste han ha bilen hemma. Detta gjorde att Nemi också fick stanna hemma, eftersom hon inte fick plats i bilen vi åkte i. Nåja, iväg till sökskogen och träna sök med Milly.

Det var en väldigt bra träning idag, solen sken och vi var ett muntert gäng. Är så himla glad för vår nya sökgrupp, det är en väldigt god stämning och alla är så härligt engagerade. Vi har tränat ihop tre gånger nu och för varje gång blir vi allt mer samspelta i gruppen. Det är ju såklart lite rörigt till en början, när vi alla är nya och inte har tränat ihop förr. Men förvånadsvärt snabbt har vi jobbat ihop oss och nu funkar det bra med allt som ska klaffa: förbereda hundar, hålla koll på gömda figgar, använda sig av vinden, belöna rätt till olika hundar osv. Det funkar himla bra också att diskutera upplägg och komma med olika förslag på hur man kan lösa diverse klurigheter. Skitbra gäng helt enkelt!

Gissa om hon vet vad som väntar. Taggar....

 

..och iväg!

 

Vilken tur, Milly hittade Anna som hade tappat bort sig i skogen ;)

Milly jobbade på bra, men det flyter inte på riktigt så bra som när vi tränade som mest. Varje skick blir inte alltid som jag tänkt, nån gång är hon tveksam ut, nån gång så svänger hon av åt helt fel håll. Men hon pinnar på bra ute i skogen och är glad och envis när det gäller att hitta figgen, och lyckas ju därmed alltid till slut. Vi ska nog backa ännu lite mer i utmaningarna, och köra ännu kortare skick för att få dem raka och fina. Funkar dock jättebra att äta godis med de nya tjejerna, de är inte läskiga alls, tycker Milly :)

Jaha, efter några timmar i sökskogen så var det hem och vila, käka lite mat. Där hemma väntade en liten kelpie som inte hade arbetat så värst hårt under tiden jag varit borta. Gosat med Tony mest tror jag. Så det var bara att skära upp fler korvbitar och ge sig ut med Nemi, ner till stranden för lite lydnadsträning blev det. Gick bra faktiskt, verkade som att hon uppskattade att få komma ut själv med extramatten för en gångs skull.

Vi klurade på inkallningen som är väldigt knepig... Ibland sitter hon inte kvar när jag lämnar henne. Hon lägger sig eller så börjar hon smyga efter. Då tränar vi lite sitt-kvar. När vi sedan ska köra en inkallning igen så rör hon sig inte ur fläcken när jag ropar! Och när hon till sist kommer, så springer hon sakta och verkar tveksam.

Fin kelpie på strand.

Men idag testade jag mig fram till en grej som fungerade bra flera gånger. Jag lade en leksak på marken bredvid oss, gick bort med Nemi en bit och satte henne. (Detta blev lite som sitt-kvarträningen, hon kunde fokusera på leksaken och undvek att säcka ihop.) Jag återvände sedan till leksaken, ställde mig snett framför den och kallade in. Då kom hon som ett skott, och sprang precis intill mig men förbi, och tog leksaken (och dödade den :) ). Gött! Det här ska vi nog kunna använda oss av.

Till sist då, när jag kom hem med Nemi efter någon timma, så var det dags för Milly att gå ut och kissa igen! Nu får det däremot vara nog med hundaktivitet för idag.. Måste ju spara lite ork till tävlingen imorgon. Det verkar ju som att vädret kan bli bra, hoppas hoppas!!! :)

De här två är ju en heltidssysselsättnig. Om man vill.

Kolla här bara. Vilken liten fjäskis va. Jämt ska hon vara med och tränga sig på, varken man vill eller ej.

hehe det är klart man vill ha en mysig hund i knät vad man än gör ;)

 

Milly då? Ja hon låg väl under nåt gammalt täcke nånstans och njöt av sitt eget sällskap :)

Igår var jag och de två nyanserna av brunt på klubben för lite lydnadsträning. Det mesta gick väldigt bra, vi var alla tre mycket glada och pigga och gjorde så gott vi kunde. Eller ja, vissa av oss kanske hade kunnat anstränga sig pyttelite mer vid något tillfälle... Det var en liten 11-kilosindivid som hade så "himla" svårt att se vart apportbocken tog vägen efter att den kastats. Den gick inte att hitta nånstans, hur mycket man än irrade runt! Visserligen var det mörkt ute, men lamporna var tända... Kanske om man varit lite mer intresserad och haft huvudet vänt åt rätt håll hade man kunnat se var apporten hamnade. Nåja, resten var lyckat.

Jag tänkte berätta om hur det var att träna samma moment med två hundar. Momentet är tvåans hopp. Båda har tränat på detta flera gånger och kan det hyfsat, dock inte som ett helt ihoplänkat moment än. Ibland funkar det dock ändå inte så himla bra som man tänkt sig! Jag började med att visa att  targeten låg på andra sidan och sedan ställde vi upp oss framför hindret.

Nemi: Så fort vi hamnade framför hindret så föll hon ihop till liggande. Kan ju vara på samma sätt som agility?! Ja? Nä? Inte?
Milly: Hon satt rak i ryggen och tittade på mig.

Nästa del är att skicka hunden över hindret.

Nemi: Efter att ha gått åt sidan och tränat på sitt-vid-min-sida-utan-att-välta, så var vi återigen placerade framför hopphindret. Hon fokuserade väldigt bra på hindret, och utan att jag sa eller gjorde nånting.... Så tjuvstartade hon och kastade sig i ljusets hastighet fram och över det!

Milly: Satt och tittade åt sidan eller upp på mig. Ingen fokus på hindret, knappt ens då jag pekade med hela handen. När jag sa "hopp!" så satt hon antingen kvar, men med ett litet ryck, eller så skuttade hon en meter fram, vände sig om och tittade på mig. En gång hoppade hon med hela kroppen in i hindret som om hon skulle tackla omkull det, och studsade sedan tillbaka..

Till slut fick jag över var och en på ett någorlunda rätt sätt. Då gällde det för dem att träffa targeten på andra sidan. Det gjorde de båda oftast väldigt bra. Så, de stod där och trampade på targeten och tittade på mig.

Nemi: Vi behöver träna mer på avstånds-sitt, så hon fick antingen leksak direkt, eller kommando att göra återhoppet tillbaka till mig. "Hit!"/"Hopp!" Nemi stod helt still och stirrade. Va? Menar du mig? Säkert? Inte stanna kvar? Bäst att hålla positionen vad extramatten än säger..

Milly: Står på targeten. Om jag inte klickade och kastade godis direkt, så började hon på ett helknäppt sätt hålla sig fast i targeten.. Hon liksom klöste fast sina tår och klor runt musmattan, med alla fyra tassarna. Totalt crazy blick hade hon och var formad som när hon får fnatt, böjd rygg och huvudet bak i nacken. Men hon stod alltså still. Förutom små ryckningar och skakningar som kom av det krampaktiga fasthållandet. Milly kan jag ge kommandot "sitt" på avstånd. Efter att ha hållt sig fast ännu hårdare några sekunder så satte hon sig till slut ner. Återhoppet var svårt att förstå sig på, så det slutade med att jag kutade iväg från hindret samtidigt som jag ropade på henne.

Ja det måste ha sett väldigt proffsigt ut när jag tränade "mina" hundar i det här momentet... ;) Hehehe men trots den totala förvirringen över vad som skulle utföras är jag ändå nöjd. Dels för att jag får många goa skratt under tiden, och efteråt, när jag tänker på deras knäppa egenheter. Dels är jag nöjd för jag tycker att de ansträngde sig. Även om det inte blev rätt varje gång så försökte de! Och de är glada och har roligt. Då har ju jag också roligt :)

Just för tillfället pysslar jag med att shejpa fram ett nytt trick med båda hundarna. Om det lyckas kommer en film på det om någon dag. Jag kan lova att det är svårt att hålla sig för gapflabb, när man jobbar med två energiknippen som nästan kryper ut skinnet för att lista ut vad jag vill! :D

Man går ju och funderar en hel del... Inte på litteraturvetenskap som jag egentligen borde just nu, utan på hundar såklart.

Jag funderar på skillnader i olika typer av hundars beteende. Det ÄR mycket som skiljer på en hund som är avlad för att arbeta hela dagen i samarbete med en människa, och en hund som är avlad för att tänka och handla helt på eget bevåg, när tillfälle ges. Alltså som Nemi och Milly. Två riktiga glädjespridare, om än på helt olika sätt.

Milly hon går sin egen väg. Hon är vår lilla urgulliga hund när det passar henne, annars är hon bara sin egen. Lite som en katt. De senaste veckorna har hon varit mer osocial än någonsin. Speciellt förra veckan, när Nemi inte var här nånting. Efter promenader eller träningar så går Milly och lägger sig antingen i soffan, eller under täcket i sängen. Och där ligger hon. Timme efter timme, ända tills jag rotar bland godis och koppel och det är dags att gå ut igen.

Visserligen är det skönt att känna att hon blir nöjd med det hon får, och somnar gott efter det. Men jag och Tony tycker ju att det skulle vara mysigt att se sin lilla hund ibland, och kanske till och med gosa lite med henne. Då söker vi upp henne, lyfter på täcket och lägger oss bredvid. Husse och matte på var sida om sin hund, gullandes och pillandes.

INTE OKEJ!! säger Milly, suckar djupt och springer därifrån. Lägger sig i soffan istället. Det blir inte alltid så här, men lite för ofta för att det skulle vara engångsföreteelser.

De gånger som Milly däremot besvarar vår kärlek, gör sig go och lite busig, slår några kullerbyttor och tuggar lite på oss... Då blir vi så himla glada och tacksamma! Det är så härligt när hon vill vara med oss :) Och vi känner oss så löjliga på ett sätt när vi ser oss själva utifrån, allt sker ju på Millys villkor!

Man kan inte tro att den lilla har sån makt! (Eller jo, har man mött hennes blick live nån gång så fattar man)

Hur som helst, här kommer raka motsatsen: Nemi. Om jag sitter i soffan och läser en bok, ligger Nemi bredvid på golvet och sover. Om jag reser mig och går till köket, så vaknar hon och följer med, hack i häl. När jag är i köket kanske jag står still vid spisen. Nemi sitter jämte, med sitt stora intresse för matlagning. Tar jag då ett steg åt sidan, då flyttar Nemi med. Placerar sig tätt bakom, så att ett steg bakåt för mig hade slutat med en vurpa. Om jag duschar, så väntar hon utanför. Är jag på toa och gör mig i ordning utan att stänga dörren, så följer hon med in.

All uppmärksamhet på Dig, Extramatte!

Mysigt med en social hund! Det är härligt att känna att hunden uppskattar att man ger den uppmärksamhet. Men samtidigt kan jag uppleva det som en aning stressande att ha en hund fastlimmad vid min sida, vad jag än gör. Ibland undrar jag om Nemi inte alls blir nöjd med de promenader och träning hon får här. Har jag verkligen gett henne tillräckligt, när hon hela tiden är beredd på mer!? Men hon kanske visst är nöjd, det är bara det att vi är så ovana vid en social hund, som dessutom säger "Ja tack!" till allt vi föreslår. Och så är det kanske detta som är poängen med en vallhund, att de alltid ska vilja ha och vara beredda på en uppgift..


Det där med träningen... Senaste veckan har Milly inte bara varit osocial, hon har dessutom dissat mig totalt som träningskompis (dock inte på sökträningen igår, det gick super!). Vi har försökt fokusera på rallylydnad, för att inte göra lydnaden tråkig. Men inte ens rallyn som är så skojsig och lätt har dugit åt damen. Hon kan välja att stirra på en gräsmatta, ett träd eller en sten, istället för att samarbeta med mig. Det har inte funnits nånting levande eller störande omkring oss när vi tränat, men ändå kan hon inte fokusera. Det här med fokuset går verkligen i perioder. Synd bara att jag inte vet vad det beror på...

Fokus skulle kunna vara bättre...

Nemi hängde glatt med mig ut i ösregnet idag och tränade lite lydnad. Hon säger "Jag vill! Jag kan!" hela tiden. Vilket är underbart! Samtidigt tycker jag det är underbart på ett annat sätt, när Milly tänker själv och hittar på egna saker. Hon är INTE gjord för att göra sin människa nöjd, vilket är väldigt charmigt och ger henne en enorm personlighet..

Ja vad får man ut av allt det här svamlet då. Inte mycket kanske! För att samanfatta det så tycker jag att Milly anstränger sig lite mer för att få vara med oss, när Nemi är här. Ska man behöva skaffa en hund till för att få umgås med sin första?
Jag inser att jag gillar både Millys självständighet och ja-sägaren Nemis villighet väldigt mycket. De är verkligen helt olika, men kompletterar varandra väl och är båda urgoa på sitt eget sätt! Det är verkligen guld värt att få låna Nemi så här.. Det hade ju aldrig gått att läsa sig till hur det skulle vara att ha en kelpie, eller någon annan hund heller för den delen. Tack Louise!

Kan man bli så mycket goare och gladare än de här två?

Gott!!! Nu har jag anmält oss till två tävlingar.. Först och främst lydnadsklass 1 i Angered den 25 sept. Hoppas på fint väder och torrt, mysigt gräs som är skönt att ligga på!!!!
OM vi lyckas knipa första pris nr 3 då så har jag tänkt att vi ska pausa lydnadstävlingarna och köra lite rally i vinter. Därför anmälde jag mig också till vår första officiella, på Marks bk den 2 okt. Vi har ju tidigare flyttats upp till fortsättningsklass, men det var när rallylydnaden var inofficiell. Så nu blir det vackert att börja om i nybörjarklass igen. Ska bli kul!

Kul var ordet!

Ja nu kommer det som jag nämnde i förra inlägget.. Min ursprungliga sökgrupp och de uteblivna träningarna.

När jag kom hem igår efter träningen med nya sökgruppen var jag på strålande humör. När jag kollade min mejl ändrades den sinnesstämningen hastigt, för jag fick reda på att jag blivit dumpad!

Jag fick reda på att min ursprungliga sökgrupp, den med äldre, hårdhudade bruksmänniskor från Varbergs brukshundklubb, har "lösts upp". Alla har tydligen gått över till en annan sökgrupp och tränar nu med dem på söndagar. På nåt väldigt konstigt sätt råkade de glömma att nämna detta för mig. De råkade också glömma fråga om jag ville vara med i den nya gruppen. Det här kom visserligen som en chock, men ändå är jag inte jätteförvånad. Man känner ju alltid på sig när man är välkommen i ett gäng eller inte.

Då undrar jag ju genast om det är mig eller min hund det är fel på?
Jag räknar mig visserligen fortfarande som nybörjare med liten erfarenhet av sök. Men ingen av de jag tränat med kan ha missat min glädje och entusiasm för sporten. Jag läser böcker, ställer frågor och försöker lära mig så mycket som möjligt av mina "träningskompisar" som kan mer än mig.

Min hund då? Ja hon är liten och släthårig och tycker inte om regn och kyla. Men hon älskar verkligen sökträning, far fram som en vessla i all möjlig terräng och jobbar jätteduktigt. Hon gör framsteg och utvecklas lika bra som schäfrarna.

Tydligen räcker inte detta för att få vara med och leka med de stora grabbarna och tjejerna. Men det går tydligen an att jag lägger en hel söndag på att hjälpa till på söktävlingen som de ordnade. Känns så bra att jag hjälpte dem och fick det här som tack!

Hur ska man få erfarenhet och kunna lära sig något när man inte får vara med? Måste man ha en stor och hård brukshund för att räknas? Åh, det är en sån härlig gemenskap i den här klubben!

Och så undrar de varför folk söker sig till privata tränare...

Jag och Milly har ju tränat sök i ungefär ett år. Vi har haft vissa perioder när vi inte tränat, tex i vintras när det var väldigt kallt och jobbigt för en pinscher att vara ute. Och i somras, när hon varit (är) halt. Men nu har jag ju Nemi att träna med också, och har testat henne med lite nybörjarövningar i söket. Det verkar ju kunna bli bra.

Min ursprungliga sökgrupp består av hårdhudade bruksmänniskor med stora håriga brukshundar. Träning på lördagar, vilket innebär att det då och då blir inställt, när folk är på tävling och annat. Just de här träningarna verkar dessutom på nåt mystiskt sätt förekomma mer och mer sällan. Anledningen till detta kommer i nästa blogginlägg.

Hur som helst vill jag träna MER sök än vad som blir av nu, så jag drog helt enkelt igång en sökgrupp till!

Den här nya gruppen består av "vanliga" människor med alla möjliga slags olika hundar. De flesta av oss är ganska nya på just sökträning. Men vi är glada, taggade och villiga att lära oss!

Vi hade vår första träning igår, och det gick jättebra. Var och en bestämde själva hur man ville ha det med figgar och belöningar när ens egen hund var på stigen. Väldigt individanpassat och bra :) Jag trodde att det skulle ta hela kvällen att köra igenom åtta hundar, som vi var. Men eftersom alla gjorde hyfsat enkla hittaövningar drog det inte ut på tiden särskilt mycket alls. Vi försökte avbryta medan det gick bra och innan hundarna blev för trötta. På det sättet hann vi t.o.m låta varje hund få komma ut och köra två omgångar var.

Angelica och Bingo redo att börja jobba.

 

Milly har hittat Susanne bakom en rotvälta.

 

Var har figgarna gömt sig? Per-Uno visar Pia.

 

Nala tar sig ett dopp i en vattenpöl, sen kan hon fortsätta arbeta :)

 

Tonys mamma Maggan och Lucky. Lucky är väldigt osäker på människor, men övervann sin rädsla och tyckte att det var roligt att springa ut i skogen och äta godis hos främmande människor! Toppen!

 

Självklart var Linda och Ice med!

 

Susanne och pumin Sala hade tränat förr.

 

Lilla lagotton Salsa var inte gammal, men kastade sig helt ohämmat i full fart ut till figgarna.

 

Milly får lite stretching som avslutning. Svårt att ligga still och slappna av dock, kan ju finnas figgar kvar i skogen!

 

Det här känns lovande, hoppas på en bra fortsättning med nya gänget.. :)

 

Tack för alla grattisar och goa kommentarer till tävlingen! :)


Idag regnar det och nästan stormar ute. Man måste ju ändå gå ut när man har hund...

Nemi är här igen, och det blev dags för promenad. Vi tog bilen till en promenadslinga för att slippa det värsta regnet.. När jag skulle ta ut hundarna så tvekade Nemi först att hoppa ut, men det krävdes inte mycket övertalning för att hon ändå skulle skutta ut i regnet. Milly däremot var det värre med. Hon spjärnade emot allt vad hon orkade i sin bur, när jag drog i henne. Det bästa är ju att inte fysiskt tvinga en pinscher till något, men hon skulle aldrig kommit fram med bara lockningar den här gången. Och hallå, vi måste ju gå ut och kissa! Hon hann ta till både morrningar och tandvisning innan jag till slut fick ut henne. (Detta var inget som förvånade mig.. ;) )

Ja, första minuterna på promenaden tog nästan kål på Milly. Hon hukade sig, drog in rumpa, svans och huvud så mycket hon kunde, kisade med ögonen, samt försökte söka skydd under buskar. Det syntes tydligt att hon var hemskt plågad och led nåt fruktansvärt.... Nemi verkade oberörd.

Men vilken tur att Milly har en sån påhittig matte som kan förvandla en helvetespromenad till något roligt! :) Vi började med några godisträd, vilket fick båda damerna att glömma väder och vind för en stund. "Bäst att skynda sig att hitta godisarna innan den andra j*veln tar dem", tänkte de nog.

Det slutade med att jag körde både fjärr och platsliggning med båda hundarna samtidigt. PLATSLIGGNING!!! I blött gräs, regn och blåst!!! Med MILLY!!! Haha tydligen kan hon stå ut med både det ena och det andra när hon riskerar att bli av med sitt godis till en nedrig kelpie...

Länge leve missunnsamheten!

Idag har vi tävlat, på riktigt, i lydnadsklass 1!

När vi kom till tävlingsplatsen var gräset vått, och det var ganska kallt ute. Liggproblem, tänkte jag då. Förutom detta var jag inte särskilt nervös alls. Efter att ha kört några skojiga "rulla runt" i det våta gräset, så kunde Milly ligga ner igen utan större problem.

Okej, så här gick det:

Platsliggande, 5p Det var ju blött i gräset! Efter halva tiden ungefär, halvsatte hon sig upp. Precis före vi gick in på plan fick hon syn på bostonterriern och blev förbannad. Vi möter en ibland på promenaderna, och de två hatar varandra. Sedan fick grannschäfern sig en rejäl åthutning av sin matte precis innan vi lade ner hundarna. Så hon kändes väldigt orolig och ostabil här. Tur att hon stannade på sin plats iaf!

Tandvisning, 10p! Klockrent.

Linförighet, 6,5p Det här är jag faktiskt missnöjd med. Inte bra alls! Tycker nästan att det inte var värt poängen vi fick, då vi helt saknade fokus, hon kändes seg och t.om gick och sniffade i marken. Missade två sättanden?! Saknade den härliga energin vi brukar ha i detta moment.

Läggande, 10p! Ja vad ska man säga? Gick jättebra.

Inkallande, 10p! Hon var duktig, men jag märkte även här att hon inte hade riktigt samma galna energi som vanligt. Hon saktade in lite i slutet.

Ställande, 9,5p Jag tyckte att hon var lite seg i starten, men domarn skrev "ngt långt fram i framföringen". Hur som helst så ställde hon sig ursnyggt!

Apportering, 10p! Hon nosade på apporten när jag höll fram den. Trodde att det skulle bli avdrag, men tydligen inte. Hon höll utan tugg, även om man ser på filmen att hon slänger lite med huvudet.

Hopp över hinder, 9,5p Domarn fnissade och skrev "avslut". Var alltså inte bara jag som tyckte hennes små grodhopp i sättandet var gulliga! :)

Helhetsintryck, 10p! "Härligt ekipage!!!" skrev domarn. Förutom platsen och linförigheten så tyckte jag också att det kändes rätt härligt. Det var inte det bästa hela program vi gjort, men helt ok!

Sammanlagt fick vi 168,5 poäng, alltså första pris, och hamnade tvåa av fem startande. Det är vi nöjda med!

Lite fint höstig skrytbild!

 

Hon ÄR duktig, den där lilla jäkliga hunden :) Och söt!

 

 

Milly är ju en otrolig hund.. Hon är så mycket! Hon är asjobbig, grinig, envis och osocial. Men hon är också skitrolig, överenergisk, helt knäpp, JÄTTEGLAD, och hon ger alltid 100%.

Under sommaren har det varit hundförbud på i stort sett alla stränder. Vi har kikat på de där förbudsskyltarna och tänkt att "snart så..." Idag var det dags att återinviga favoritstranden i Apelviken!

Först ner i tvättstugan och slänga i en tvätt. Duktiga väntande hundar.

 

Glada hundar på väg.

 

Idag är det den 2/9 och nu är vi tillåtna!!

 

Wohoo!!!

 

Hurra!!!

 

Mums, tång och gammal skit!

 

Om man jämför Nemi och Millys sätt så är de nog så olika man kan bli. Nemi är jämn i humöret, alltid glad och trevlig och vill t.ex garanterat gosa när man själv vill det. Milly däremot är ju lite mer ombytlig, myset sker när hon vill. Hon är en surtant ibland, men hon är desto oftare... helt crazy och sprudlande glad!!! :)

 

Så här kul tyckte Milly att det var att komma ner på stranden igen: (Hon fick inte springa lös, för hon ska ju ta det lite lugnt med benet. Lugnt alltså.)

 

Igår var vi på tränigstävling på klubben igen! Den här gången i agilty, och jag hade bara med mig Nemi.

Fyra lopp körde vi, jättekul var det. Ett agility 1 och sedan hopp 1, 2 och 3!! Hopp 1-loppet var det som funkade bäst, vi lyckades ta oss runt med fem fel, hurra!
Klass 3-loppet gjorde vi bara på skoj (allt är ju iofs på skoj...). Och det var så nedrans svårt att bara tänka ut under banvandringen hur man skulle ta sig runt, att jag nästan fick kortslutning i skallen. När det väl var dags att springa med hund, ja då kom kortslutningen på riktigt! :) Det tog helt stopp halvvägs in i banan, jag surrade runt som en yr höna och letade efter numren på hindren. Nemi hoppade lite hinder här och där och tittade frågande på mig: Vad är det MED dig?????
Till slut tog vi sista raksträckan av banan, skönt att det var över! :)

Efter att ha provat en klass 3-bana så fick jag lite grand bekräftat det jag anat ett tag... Agility är svårt, supersvårt! Kan inte riktigt se mig själv köra på högre nivå... Kanske passar lydnaden mig bättre, då man inte behöver förflytta sig i ljusets hastighet, fatta svåra beslut på hundradels sekunder och samtidigt förmedla rätt instruktioner med sin kropp..

Hur som helst är det ju en jättekul sport och aktivering! Man behöver inte var supergrym på allt heller.. :)

Husse kom och tittade på en stund. Milly blev så uppspelt av att se sin matte springa omkring, så hon fick vänta i bilen.

 

Idag har jag haft första skoldagen på den här terminen. En timmas introduktion hade vi, verkar bli en kul litteraturkurs i svenska. Det bästa av allt är att jag inte ska till skolan igen förrän på tisdag. Hela hösten kommer det vara mycket som kan göras hemifrån, och vet ni vad det innebär.... Jo, att det blir en himla massa hundskojigheter!! :D

 

Nu ska vi strax ta de båda bruna och ge oss av till skogs, i jakt på kantareller!