Pinschern Milly

Usch och fy, vi har haft magsjuka! Bläää vad man inte är fräck och kaxig då!
Jag kan meddela att första dagen höll sig Milly lugn. Hon slappade på balkongen och sov i soffan, medan husse o matte skötte sitt..

Andra dagen fick Tony feberkramper! Milly trodde att han gjorde sig rolig för hennes skull och började hoppa på honom där han låg i sängen... (Han fick åka till sjukan för att få dropp efter det..)

Milly kom även springande, hoppade och landade rätt i min mage vid ett tillfälle när jag låg i soffan. Precis vad man behöver när man mår som bäst.

De här passiva dagarna har ju inte direkt hjälpt när det gäller Millys energi. Hon är R Ä T T laddad nu!

Usch usch...

Nu hoppas jag bara att allt är som vanligt igen till på fredag. Då ska vi på ett fysträningspass för agilityhundar och förare (samt en och annan husse med).
Alltså en kostnadsfri träningsgrupp där vi tillsammans ska försöka komma i bättre agilityform. Vi ska regelbundet träna oss själva och hundarna i styrka, kondition och koordination. Ska bli spännande och skitkul att komma igång med detta! Inte nog med den fysiska träningen, det blir ju också bra träning i att samarbeta med sin hund trots att det händer saker runt omkring.
Jag har äran att hålla i det första passet och har naturligtvis planerat in ett riktigt jobbigt sådant.. ;) Hoppas bara att jag är så återställd att jag själv orkar genomföra det!

Nu blir det nog soffläge.. Igen.

För varje dag som går så blir vår tokiga hund bara mer och mer energisk! Vi har börjat gå lite längre rundor än bara snabbt ut och kissa och sen in igen. Men det är långt ifrån tillräckligt för fröken PIGG!!!!

Jag försöker aktivera henne på lugna sätt, som att leta efter sin mat ute, antingen i barken på träd eller utspridd i högt gräs. Vi tränar lite apport och andra små moment inne, som inte är fysiskt krävande. Idag tänkte jag att lite lugna lydnadsmoment kunde vara på sin plats under promenaden. Det borde ju inte vara mer ansträngande än en vanlig promenad, förutom att hjärnan får jobba lite. Och framförallt så har vi ju KUL.

Det var dock svårt för Milly att ta det lugnt.. :) Hon var bara knasig och busig och full av energi, så det mesta blev tokigt. Men hon var rätt duktig ändå, just för att hon klarade att koncentrera sig lite trots att livslusten sprutar ut ur öronen på henne.

Jag vet inte hur fort man märker någon eventuell förändring (eller snarare stabilisering) i sättet efter en kastration. Antagligen dröjer det ett tag. Resultatet hittills är i alla fall roligt, Milly är otrooooligt glad hela tiden!

Här är ett kort smakprov:

Livet är hårt för en pinscher i viloperiod. Det händer ju knappt nåt kul alls!!!!!!!!!!!!!

Om jag plockar ihop grejer, byter kläder, börjar göra mig iordning inne på toan eller till och med bara reser mig upp från en stol, så kommer Lilla Fröken Understimulerad till undsättning. Hon är alltid redo, hon vaktar mig och väntar på mig... Hon väntar på minsta lilla tecken på att hon ska få.... FÖLJA MED!!!!!!

Står jag och gör mig iordning på toan, parkerar min lilla assistent utanför och väntar.

 

Den oerhört livsgnistekrossade minen Milly får om jag går ut UTAN henne, gör att jag nästan hellre låter bli. Hon har nog aldrig blivit så besviken och ledsen som hon blir nu, om hon blir lämnad ensam hemma. Hon har dock inte varit ensam alls långa stunder sedan operationen. Ibland får hon till och med åka med i bilen när vi ska till affären, bara för att hon inte ska bli så ledsen när vi går... Känns inte rätt att lämna henne ensam heller när hon inte är  aktiverad eller trött. Så fort allt blir som vanligt igen, räknar vi med att ensam-hemma-grejen inte kommer vara nåt problem längre.

 

 

Hittills har Milly nattetid varit förvisad till sin bädd på golvet, och det har inte uppskattats! Igår byggde jag en trappa av soffkuddarna, så nu kan hon ta sig upp och ner ur sängen utan att behöva hoppa. Det var lite bökigt med tratten under täcket dock, men det får det ju vara värt :)

 

Jag har haft en massa skolarbete att göra den här tiden. Idag fick Milly matteabstinens och bestämde sig för att gosa, varken jag ville eller ej.

 

Att matte blev tvungen att sitta i samma jobbiga ställning jättelänge, fick ont i ryggen och blev sinkad i sitt arbete spelar väl ingen roll så länge man har det mysigt ihop!

Varken jag eller Milly är typen som gillar att sitta inne dag efter dag. Vi har ju liksom blivit ett rätt aktivt litet ekipage som flänger runt på aktivitet efter aktivitet... Så den här viloperioden är rätt påfrestande, för oss båda!
Tack och lov så verkar Milly må bra i alla fall. Hon gör sitt bästa för att hålla sig lugn, även om man får vara lite småsträng under promenaderna. Hon fattar inte varför vi går så sakta och varför vi inte kan springa omkring och hitta på bus som vanligt?! Om hon har ont, så försvinner smärtan när hon kommer utanför dörren. Då är hon så pigg att hon håller på att sprängas!

Magen ser fin ut, Millys alltså. Såret ser ju mer ut som en linje än ett sår. Det röda är väl blåmärken, kanske nypmärken efter nån tång? Men annars är det ju ingen direkt rodnad.

Lägger sig gärna på sidan och visar upp magen.

 

För några veckor sen fick jag för mig att vår superslimmade hund hade fått ett lite tjockare lager över revbenen. Kan hon ha lagt på sig lite? Vore inte så konstigt, med samma mängd mat, mindre långpromenader i vinter pga halka, och en massa träningsgodis. Jo hon hade nog allt skaffat sig en liten kulmage, hihi.

När vi var på djursjukhuset vägdes lilla fröken. 12,1 kg!!! Hon har legat stadigt på 11 kg förut. Ett kilo är ju inte mycket. Men det är samtidigt onödigt att släpa på mer än nödvändigt (det vet ju jag allt om!), speciellt när man ska hoppa och landa och springa fortfort på agilityn. Så det får nog bli ett litet vakande öga på matintaget, speciellt som ämnesomsättningen lär förändras efter kastrationen.

 

 

Milly när vi fick hem henne, en elva månaders slyngel. 10 kg vägde hon då.

 

Men en unghund ska väl vara lite skranglig. Hellre det än för tjock.

 

På tal om att hitta formen.. Jag har haft en liten paus i spinningen det sista och hellre gått långpromenader. Men det får nog allt bli lite mer konditionsträning om jag ska orka springa med supersnabba råttan på banorna i sommar.

Igår träffade jag agilitybrudarna Angelica och Emelie. Efter allt vårt snack om kommande träningar, tävlingar, läger och uppvisningar så fick jag massor med ny träningsmotivation! Resultatet blev ett spinningpass igår och en joggingrunda idag. Det var väldigt skönt att komma ut och lufsa i solskenet, men det är mycket roligare när Milly är med! Jag saknade hennes draghjälp i backarna :) Det var också tråkigt att se hur ledsen hon blev när hon inte fick följa med ut. Att inte få vara med på allt matte hittar på är döden tycker Milly! Vi längtar tills hon är fit for fight igen. Då jäklar!

 

 

Tur att man åtminstone kan ha det skönt på balkongen medan man härdar ut den tråkigaste perioden nånsin.

Jag har anmält mig och Milly till en inofficiell agilitycup. Jag lägger ut inbjudan till den här, om det finns fler som kanske är intresserade?
(Tänker t.ex. på Eva och Tova!!! ;) )
Tre deltävlingar med två klass 1-lopp per gång. Platserna är Varberg (Södra Näs camping), Bua och Tvååker. Jättekul och lättsamt med säkert många nykläckta tävlingsekipage. Om det syns dåligt på bilden så skickar man anmälan till [email protected]

Nu har vi tagit oss igenom operationen! Allt hade gått bra sa de, både operationen och umgänget med personalen på djursjukhuset.
Det är en mycket ynklig och klagande hund vi fått hem. Hon har gnällt, gråtit och jämrat sig oavbrutet sen hon kom ut från sjukan. Det är först nu ikväll det går några minuter mellan klagomålen.
Enligt veteriären skulle det räcka med det smärtstillande hon fick hos dem. Och jag ska inte ge henne mer förrän imorgon. Men det är svårt att höra och se henne, hon verkar väldigt lidande! Veterinären sa att hon kommer gnälla men att det mest beror på att hon känner sig konstig och bakis efter narkosen. Inte lätt att veta vad som är rätt. Kanske inte bra att riskera att hon får för mycket smärtstillande heller?

Veterinären sa att det skulle räcka med två veckors vila. Konstigt, jag har fått för mig att de behöver mycket längre tid än så på sig att läka ordentligt. Jaja vi får se, hon får all tid hon behöver för att bli bra.

Och Cissi: det blev såna där invärtes stygn du pratade om :) Eller vad de nu hette ;)

Skönt i alla fall att det är gjort. Hon överlevde och nu är det bara läkningen kvar. Mattes lilla älskling!

När vi vaknade imorse och tittade ut genom fönstret möttes vi av en dyster syn. Stora vattenpölar på gatorna, snöblandat regn i luften.
Jag skiter i den jäkla rallytävlingen, tänkte jag. Milly vill ju inte ens gå utanför dörren i sånt här väder. Än mindre sitta och ligga i slask.

Vi åkte iväg till tävlingen (som var på vår hemmaklubb) för att titta på Ingrid och Tyra. Milly fick komma ut och kissa och traska lite. Väldigt oväntat så visade hon sig vara på ovanligt gott humör, trots att stora snöflingor nu föll från himlen. Jag testade om hon kunde sitta ner. Det kunde hon, och till och med ligga, lite grand! Tydligen hade hon vaknat på rätt sida idag, för hon kunde minsann tänka sig att utföra både det ena och det andra, med glädje och energi dessutom.
Eftersom jag bestämt att vi inte skulle vara med hade jag inte tagit med de grejer som behövs vid tävling. Men när jag märkte hur positiv Milly var så fick Tony allt åka hem och hämta tävlingsboken och lite mer godis :) Vi ger det en chans tänkte jag.

Först ut var Ingrid och Tyra. Det finns inte så mycket mer att säga om dem förutom att de är helt suveräna! De vann återigen sin klass och blev nu uppflyttade till fortsättningsklassen. Duktiga hundtränarIngrid och skitfräcka old lady Tyra. Här har ni dem:

 

Sedan var det då min och Millys tur. Hon sprudlade av glädje under uppvärmningen och gav allt vad hon hade! Kändes jättekul. Väl inne på banan var det motbjudande att sitta och ligga ner.. Istället för att sitta ordentligt försökte hon flera gånger göra tricket "sitt fint" (dumma matte bad om det strax innan vi startade. Hon brukar bli glad av det, inte tokig ;) Inte göra om det misstaget!).

Jaja. Jag är faktiskt väldigt nöjd med vår prestation trots att vi fick ett dåligt resultat. Vi fick bla tio minuspoäng på två ställen, för att vi inte utfört momentet. Det var när hon skulle ligga och sitta. Jag trodde att hon satt ner, och körde på, men där misstog jag mig.

 

Förutom det här och lite andra sittsvårigheter, så gick det ju bra! Hon hade en underbar energi och följde mig med god kontakt. Hon trippade på och var glad, det är ju helt otroligt när vädret var som det var ;) Hon gjorde inte heller ett enda försök att smita iväg från mig. Så jag är allt nöjd med vår icke godkända tävling. Här är vi:

 

Den här gången var armarna stilla, höll i ett "osynligt koppel" :)

 

Sen har vi den lilla söta fröken Imsa och hennes matte Cecilia. De lyckades bättre med att få ner den lilla pinscherrumpan i backen, och hamnade på en andraplacering! Gissa vem som vann fortsättningsklassen.. Jo det gjorde samma Cecilia med sin beauceron Essi. Båda hundarna fick 89 poäng. Grymma hundar och grym matte även här :) Här kommer Imsa:

 

 

 

Det är så jäkla roligt med rallylydnad. Det är alltid en go stämning mellan de tävlande, alla pratar med alla och det finns inga raser som inte hör hemma i denna gren. Det är ju rätt så snäll bedömning, så man måste inte vara skitduktig för att kunna vara med och tävla. Hundarna tycker det är kul, man får ju som förare uppmuntra och berömma oavbrutet. Alla borde testa rally!

 

Här kommer ett löjligt litet klipp på Milly som tar sig upp för trapporna. Man kan hitta träningsmöjligheter överallt :)

På måndag är det "äntligen" dags för Milly att bli kastrerad. Detta blir vår sista aktiva helg på länge. Det börjar kännas lite oroligt nu... Det är ju säkert inga problem, Milly klarar antagligen den här operationen bra. Men det känns ändå inte särskilt roligt. Jag är rädd att något ska gå fel.

Nu när det verkligen börjar närma sig operation har jag ibland svårt att minnas varför vi överhuvudtaget ska göra det här. Jag försöker påminna mig om hur mycket tid som försvinner från träning och tävling pga löp, som inträffar tre gånger om året. Hur tråkig Milly är under skändräktigheten, också den tre gånger om året. Alla humörsvängningar som orsakas av hormoner. Ena månaden pigg, glad och samarbetsvillig, andra månaden sur, trött, tråkig och med knäck i öronen.
Hon är inget lämpligt avelsmaterial, så då finns det ju egentligen ingen anledning att härda ut genom alla de mindre roliga perioderna. Att hon dessutom redan haft problem med livmodern, (livmoderinflamation light som medicinerades bort) gör det klokt att förhindra att det blir mer problem i framtiden. Tydligen är det vanligt att det kommer tillbaka, om det en gång varit krångel med livmodern.

Så, jo det känns som att det här är en bra grej. Nu har vi tid att ta hand om henne så bra vi bara kan, jag kommer ändå arbeta med skolan hemifrån i nästan två veckor.

För att lindra min ångest och för att göra Millys sista aktiva dagar på länge extra roliga, så ägnar vi oss åt olika humörhöjande aktiviteter. Igår promenerade vi till djuraffären. Det är ju jättekul att gå och snoka och sniffa på allt smarrigt i den tycker Milly. Har man tur lyckas man kanske snatta nån liten godiskula också, när matte tittar bort...
Efter det gick vi hem till kusin Trollet och busade en stund. Alltid uppskattat! När Milly leker med honom spärrar hon upp ögonen allt vad hon kan, så att man ser ögonvitan på ovansidan. Hon ser helt galen ut!

Milly tuggar alltid på Trollets kinder och hals. Han biter oftast inte tillbaka, utan snurrar hellre flera varv runt sig själv i ljusets hastighet. Detta gör att Milly vill bita honom ännu mer! :)

 

Trollet blir alltid glad när Milly hälsar på, även om det ser ut som att han får stryk på bilderna. Egentligen är han alltså överlycklig! hehe

 

Imorgon är det rallytävling. Utomhus. Vi får väl se om vi överhuvudtaget är med... Allt hänger på vädret. Men det hade varit kul att köra en sista tävling nu innan den kommande viloperioden.

Solen skiner. Det är väl dags att ta ut sin lilla raring på skojigheter igen :)

Det har varit riktigt underbart vårväder hela helgen.
I fredags tog jag och Milly årets första joggingrunda. Solen värmde och vi lunkade på längs vackra stigar och grusvägar vid havet. Musik i öronen och en glad hund framför mig i bältet. Bättre kan det inte bli! En extra stämningshöjare var att jag hade mycket bättre kondis än jag trott! Var inte särskilt jobbigt alls. Men träningsverk fick jag ändå...

Resten av helgen har vi varit ute så mycket vi bara har orkat, varit på sökträning bland annat. Solen har skinit hela tiden och vi har verkligen passat på att njuta! (Stackars Tony har fått ha praktik inne på sjukhuset båda dagarna...) På måndag om en vecka är det slut på det roliga, för ett tag. Då är det kastrationsdags för vår lilla fröken. Hoppas verkligen allt kommer gå bra.. Börjar kännas lite nervöst.

Kul att speja bland klipporna.

 

Vi tränade utan koppel vid fästningen. Plötsligt flög djävulen i Milly och hon stack iväg och jagade en fiskmås! Den var seg och orkade inte lyfta ordentligt. Om Milly verkligen hade velat (vågat) hade hon kunnat ta den. Tur att hon lät bli...

 

Invigde vår inglasade balkong med lunch och skoljobb. Milly invigde sin slappa-och-sola-säsong. Det värmde riktigt ordentligt när solen stod på.

 

Alldeles undebart, tyckte Milly.

 

Efter en stunds stekning hoppade hon faktiskt ner och lade sig i skuggan.

 

I eftermiddags blev det bus och rus med kusin Trollet i en inhägnad. Här har Milly precis lyckats undvika en tackling.

 

Fina kusiner.

 

På lördag är det rallytävling igen. Då ska Milly i fortsättningsklassen möta den grymmaste rallypinschern jag nånsin skådat - Havalidens Imsa :) Spännande!

 

Vi ligger i med störningsträningen och det ger sakta men säkert resultat. Milly har varit otroligt duktig det sista när det gäller att gå lös. Egentligen när det gäller all vardagslydnad. Förutom dagens fiskmåsjakt, så har hon skött sig utomordentligt bra. Det är härligt när man kommer hem efter en promenad och känner att allt har funkat så jäkla bra! Det har vi inte varit så värst bortskämda med alltid, så därför är det är extra kul.

 

Hon har också visat sig ovanligt social med folk det sista. Familjemedlemmar som hon känner bra har fått pussar och extra mycket kel. Även såna hon inte känner har hon varit skojsig med. Vi var på sökträning i lördags och det gick hur bra som helst. När hon fick komma ut ur bilen kände hon igen sig och fattade med en gång vad som väntade. Hon var otroligt ivrig, gnällde och studsade på bakbenen. Skitkul med sök tycker damen!!!

Inte nog med att hon kastade sig med full fart rätt ut i skogen för att hitta folk. När hon hittade dem, så rånade hon dem! :) Hon klättrade och klängde på dem och tvingade till sig sitt godis, och även annat godis som fanns i fickorna, men som inte var till henne ;)

Hehe så jäkla kul att se hur oblyg hon är när det gäller att kräva figgar på godis. När hon har läkt efter operationen blir det mer sökträning.

 

När vi åkte bil till inhägnaden ville Milly sitta i Ninas knä! Gick precis lika bra som att sitta i mattes ju :)