Barnfamiljen

Det händer rätt ofta att jag och Tony och Milly gör saker ihop som får oss att känna oss som en barnfamilj! Det är inte barngrejen vi är ute efter, utan den sociala hundträningen. Och att det är mysigt såklart. Tydligen hittar man den sortens träning lättast på aktiviteter för barnfamiljer :)
Igår var vi i Åkulla och gick tomtepromenad. Det kryllade av folk och fä (barn och hundar). Vi hade sällskap av Sara och pinschern Artzi med familj, och alla de små skötte sig utmärkt. Det märktes att det var ett tag sedan Milly var i en liknande situation, för hon var ganska uppskruvad. Dock glad och trygg hela tiden, men det fanns mycket som konkurrerade om uppmärksamheten som jag tyckte att hon skulle riktat mot mig ;)

Det var ganska kallt!

 

När tokiga pappan Jonas åkte snowracer ner för backarna längs promenaden, skrek folk och kastade sig åt sidorna! :D

 

Vi träffade en urgullig ung staffehane. Milly tyckte att han var jobbig och rynkade på näsan.

 

Jag försökte ta ett arrangerat foto...

 

Inte lätt att få alla att titta åt rätt håll samtidigt...

 

Man ska inte sitta still för länge, då fryser man om rumpan!

 

Vi var ju tvungna att prova lite pulkadragning när lilla Joline var med.. Artzi ville inte dra men Milly, hon älskade det! Jag funderar på att skaffa ett hundgäng och låta Milly springa i ett riktigt hundspann!

(skämt)

 

TAGGAD!

 

Full fart!!

 

Det var så bra glid att hon orkade t.o.m ensam dra mig på plan mark! (eller så är det för att Milly är så stark..)

 

Självklart kommer här ett litet klipp på dragdjuret in action. Notera att Joline är nära att flyga ur pulkan och avslutar liggandes på sidan :)

 


På kvällen var jag o Milly på vår bästa agilityträning på länge. Vi körde lite basic grejer, jämfört med långa banor och kombinationer som vi annars kört det sista.

Vi tränade tunnelingångar från alla möjliga och omöjliga håll, det gick toppenbra! Milly var taggad och slickade hinderstöden och vräkte sig in i tunnlarna även på lite avstånd från mig.

Kontaktfält körde vi, de satt som en smäck! Helt klockren var hon, tänk om hon kunde göra likadant på tävlingar, och inte bara kasta sig av i full fart..

Platta tunneln körde vi också, den har varit ett problem det sista. Den är ju full av sand och smuts från ridhuset, och det vill ju såklart inte Milly ha i pälsen. Men med några skojiga leksaker och långlinan dragen genom platten så fick vi fart på henne.. Jag belönade extra mycket den här gången, speciellt med jaktlek och kamp, och det funkade skitbra. Det är så smidigt att ge en liten godisbit och ett "BRA!", men vilken skillnad det gör med ordentliga, skojiga belöningar!  Hon var superduper, jag är så nöjd med henne! Min lilla ettriga agilitypinscher :)

 

 

 

 

 


Kommentarer
Postat av: Patrik och Dix

Gud vad kul att det gick så bra på ag. träningen. Fortsätt så, dock lättare sagt än gjort har jag märkt ;-)

2010-12-13 @ 21:28:02
URL: http://Www.pinscherndixie.se
Postat av: Suvi

Cool draghund!

2010-12-13 @ 21:45:17
URL: http://suvi.se
Postat av: Emma, Harry och Hilja

Härligt med så lyckad agilityträning!! :D Duktiga ni är! Vi (Hilja och jag förstås) ska träna på lördag, för instruktör! Äntligen! Harry kommer nog också att vilja träna, stackaren...

2010-12-15 @ 21:49:31
URL: http://herrharry.se
Postat av: stina och leo

vilken duktig draghund ni har :)ni är så duktiga med milly :)

agilitykursen hoppade vi faktiskt av haha, det var verkligen inget för mig hur mycket jag än försökte gilla det! förra året jobbade jag på nyår, då låg leo inne på kontoret med radion på så han hörde inget. iår ska han vara hemma med mamma o pappa, det viktigaste är att bara vara normal. gör sånt som ni brukar, ställ inte till med en scen. och gör ingen stor grej av det, kollar ni på tv när det smäller, fortsätt med det och ignorera henne om hon kommer och är rädd, låtsas som ingenting. leo får inte panik när han är inne, han kommer bara och vill vara väldigt nära oxå skakar han. han kommer oftast och vill hoppa upp i knät, eftersom han aldrig får det annars får han inte det nu heller, så brukar han lägga sej under benen nere viv soffan vid fötterna. då låter vi honom ligga där men börjar inte att klappa om honom och tycka synd om, då förstärker man bara hans rädsla!

det är skitsvårt att ha en hund som är rädd för så mycket, man blir så bunden :(

2010-12-16 @ 18:55:20
URL: http://stinaochleo.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0