Pinschern Milly

Härom dagen skrev jag blogginlägget om Millys värtsa fiender här i byn, efter en promenad med misslyckat hundmöte. Tack för tipsen och råden förresten! Nu tänker jag skriva om hur kvällens promenad gick.

Vi har länge tränat med klickern, skvallerträning, när vi möter hundar och människor. Från början, när vi såg en människa var det mest naturliga för Milly att vrålglo på denna, och helt stänga av allt annat runtomkring, inklusive mig. Hon vände sig gärna om och stirrade även när människan gått förbi oss. Hon var som en sån där jobbig unge som inte fattar att det är ofint att glo eller peka på folk :)
Men nu, efter mycket träning tittar hon genast på mig, varje gång hon får syn på en annan person på gatan. Då får hon ett klick, godis och beröm. Jättebra!
När det gäller hundar är det inte alltid lika klockrent. Det fungerar kanske två gånger av tre, att hon söker kontakt med mig när ett hundmöte nalkas. Men ibland blir hon så blockerad vid första anblicken, att hon är omöjlig att nå fram till. Hon hör inte klicket och även om man försöker stoppa in godis i munnen på henne så tar hon inte emot det. Det är de här situationerna som är de svåra.

Men som sagt, vi var ute på en kvällspromenad innan. En bit bort längs gatan gick en människa med en stor svart hund. Milly upptäckte dem, och tittade direkt på mig. Toppen!! Klick, godis och beröm. Sedan en godisbit och ett glatt ord för varje gång hon tittade på mig igen, efter att några gånger ha kollat att hunden där borta fortfarande var på väg emot oss. Vi passerade kvinnan med retrieverlandningen, Milly i slakt hängande koppel, tätt vid min vänstra sida och med totalt fokus på mig. Underbart!!!

Sedan vände kvinnan och började fippla med kopplet, hennes hund var glatt ivrig för att komma åt Milly. Jag har träffat kvinnan vid andra tillfällen, och vi har pratat om våra hundar och sagt att de båda har lite svårt för vissa hundmöten.
Jag frågade om hon ville träningsmöta oss några gånger, och det ville hon gärna. Så vi passerade varandra några gånger och gick sedan runt kvarteret ihop. Hennes hund ville gärna fram och hälsa på Milly och hoppade och studsade en del. Men Milly... Hon var så duktig att det nästan var pinsamt!!!! hihi
Hon gick vid min sida och tittade på mig hela tiden, kopplet sträcktes inte en gång. Hon betedde sig som en riktig liten pinscherprinsessa och jag blev minsann så stolt så! :)

Jag antar att det bara är att träna vidare med skvallermetoden. Till slut borde vi klara av de där värsta, nedriga hundarna också. Det tar väl bara lite längre tid.

Raraste lilla fröken MillyMus.