Stora framspringande hundar
Han såg väldigt glad ut och stannade till när jag gjorde ett försök att hindra honom att komma fram. Milly fattade snabbt vad hans ärende var och nu inleddes den lite småjobbiga andra halvan av promenaden. Det här var en friare som känt doften av Milly och helt enkelt lämnat sin matte för att pröva lyckan. Milly som var inne i rätt period var väldigt intresserad och gillade uppvaktningen.
Labben dansade runt oss resten av vägen och jag fick sjasa undan honom och i stort sett släpa med mig Milly... Samtidigt ropade jag rätt ut i skogen efter ägaren, utan att få nåt svar.
Lite smålustig situation, hundarna var så jäkla glada! Samtidigt var jag lite orolig för vad som skulle hända. Milly var ju självklart kopplad, men tänk om nåt gått fel och de av nån anledning skulle komma åt att para sig!?
Efter ett tag var slingan slut och vi kom ut på gatorna. Vad skulle jag nu göra med vår nya vän? Jag visste inte alls vems hunden var. Jag kunde ju inte låta honom springa lös i samhället och kanske bli påkörd, jag kunde ju inte direkt ta med honom hem..
Jag fick syn på en annan hundägare och ropade till henne, men hon kände inte igen hunden. Några bilar kom och jag viftade varnande mot dem, och försökte få tag på labben som glatt skuttade omkring på gatan. Till slut kom en bil som stannade, med ägaren i. Puh! Där kom han tillrätta utan att bli skadad, och vi klarade oss utan att få en labrapinscherkull....
Efter detta undrar jag hur någon kan ha sin hane okastererad? Det kan ju finnas löptikar överallt och närsomhelst, en ständig risk för totalt hjärnsläpp på sin hund.. :)
Vanligtvis lugna morgonpromenader...
Imorse var det dags för samma runda, den här gången gick Tony med. På avstånd hörde vi en vissling och vände oss om. Vem kommer fladdrande och lyckligt skuttande över ett krön, om inte samme herr Glade Labbehane? Hihi den här gången var hussen strax bakom så det blev inte lika stort ståhej.
Kunde ju kanske vara en ide´att inte släppa sin hane på några dar när man vet att en höglöpande tik rör sig i området!? Och när hanen uppenbarligen inte lyder efter att ha fått Millyvittring i näsan...
Tvärtom kanske de tänker att man inte behöver gå med en höglöpande tik där det finns hanhundar!? Men man måste ju få rasta sin hund även om den löper.. Problemet blir ju deras, eftersom det är deras hund som riskerar att smita och springa ut i trafiken.
Promenerar på Slingan.
Vad som hände sen är inte lika roligt:
Vi mötte en kvinna som har tre stora golden retrivertikar: Millys fasa. Det finns många goldens i byn och det händer ofta nåt tråkigt när man möter dem. Nån av dem har en gång för längesedan smitit från ägaren och sprungit fram till oss och försökt komma åt Milly, dock inte för att bitas. Trots att jag och Tony har ställt oss emellan hundarna och "skyddat" Milly har hon blivit skrämd ändå.
Nu skulle vi alltså mötas, och det fanns inte jättemycket plast att ta ut svängarna på. Kvinnan ställde sig i diket och höll i sina hundar allt vad hon orkade. Vi drog oss åt andra sidan och gick lugnt framåt. Milly stannade upp vid flera tillfällen och tvekade, men jag kunde locka henne att fortsätta gå med oss, i koppel såklart.
När vi var precis jämsides med goldenflocken, TAPPAR kvinnan sina hundar!!!!!
Vrålande kastar sig alla tre rätt mot Milly. Jag försökte sparka till den första, men den brydde sig inte om det utan fortsatte för att komma åt Milly. Det var ett enda kaos av stora vita hundjävlar och en livrädd liten röd i kort koppel som försökte komma undan. Jag slängde mig och nästan låg på två av hundarna och Tony fick tag i ryggskinnet på den tredje.
"Bara ta henne" sa kvinnan, och menade väl att vi skulle lyfta upp Milly. Ta dina jävla hundar istället! ...sa jag inte, men tänkte det.
På nåt sätt lyckades vi komma ur situationen och kvinnan fick tag på sina hundar igen. Milly blev inte biten vad vi såg, men ordentligt skrämd. Fy fan!!! Kvinnan vet om att de kaxar sig mot andra hundar, och hon vet att Milly är rädd för dem, vilket säkert förstäker hennes hundars beteende.
Hon sa att den ena tiken är värst, och det hade säkert gått att träna bort det, men då måste hon ju gå med den ensam. -JAAAA det är väl det man får göra då!
Jag fattar inte att man ger sig ut med tre stora starka hundar som inte klarar hundmöten, när man uppenbarligen inte har kontroll över dem. Då får man väl göra sig av med nån av dem eller åtminstonde gå ut med dem en och en!
Fan också att man alltid kommer på i efterhand, vad man skulle ha sagt då...
En mediumsized hund klarar man av även om den skulle bete sig illa..
Gahhh, förstår din frustration och ilska. Och precis som du säger, alla fina kommentarer kommer man på efteråt. Ibland vill man bara ställa sig och skrika i folks öron i hopp om att de ska fatta/lära sig något. Tyvärr tror jag att många inte är kapabla till att fatta för då hade de löst sina problem tidigare eller åtminstone försökt...
Stackars Milly!!! Jag har faktiskt börjat gå omvägar eller helt sonika vänder när jag ser något "mísstänkt" ekipage närma sig. Det har jag aldrig gjort förr, då jag inte tycker att de som inte har koll på sina hundar ska "bestämma" var vi vågar gå! MEN jag har gett upp o insett att jag bara förlorar på att möta såna mäniskor o deras hundar! TYVÄRR!!! Ha det gott!
Har själv 3 st hundar, en är kastrerad en tik, och så har vi en hane som är okastrerad, vi ville kastrera honom, men han har ett blåsljud vilket gör det osäkert att söva honom, han blev kemiskt kastrerad med en spruta som höll i 6 månader, väldigt lugn och fin, men han blev väldigt tjock och det är inte bra för hans hjärta, även om hans beteende var mycket lugnare. Men vi bestämde oss för att inte fortsätta ge honom sprutan och därmed är han okastredad, våran dvärgpincher Gucci är okastrerad, men våran hane bryr sig inte om hennes löp, men ute kan han vara pipip och lukta mycket, men alla har vi ju rätt att ha hundar även om de är tikar eller hanar som är okastrerade, så länge vi som hundägare har kontroll på dem, samma sak när man går med 3 st hundar så får man blickar och folk går omvägar, fast de är deras hundar som skäller och står i ,det är mycket hur man har uppfostrat sina hundar, då spelar det ingen roll om man har en liten hund, för de kan vara lika jobbiga som en stor, eller om det är en stor, det handlar om ägaransvar och uppfostran, när man är ute och går så ser man många olika hundägare, sådana som går omvägar för att de ser andra hundar, andra som står och väntar att man ska gå förbi, vilket bara gör situation ännu stelare, istället för att bara gå rakt fram, de som plockar upp sina små hundar, de som har lösa hundar och verkar inte bry sig att de går fram till andra hundar som kanske inte tycker det är så kul...men visst att hundar kan smita ,det kan alla göra och ibland kanske man inte är tillräckligt fokuserad, vi är alla mänskliga och gör misstag, men som sagt ansvar för sin egen hund är det viktigaste, så länge mina hundar sköter sig, så får de andra hålla på bäst de vill.
Usch vad jobbigt! Jag säger heller inte nånting, det är ingen idé. De kan ju knappast missat att deras hundar har problem!
Jag har väldigt svårt att se att man råkar tappa kopplet när det blir hundmöte, håller man i ordentligt så släpas man efter. Jag går inte förbi om den andra personen stannat, det blir i princip alltid ett utfall om personen valt att stanna, det bästa är att båda går samtidigt om det finns plats för det. Hunden som sitter hinner "ladda" och personen som håller är aldrig redo... Kan inte båda gå samtidigt ska hunden med problem gå först och den oproblematiska stå stilla. Men man orkar ju inte stå där och dividera och vänta, men jag har lärt mig den hårda vägen att jag inte ska gå när någon stannat!
Åhhh, jag blir så trött ibland!
Hundar kan smita EN gång, sen kanske man ska fundera på att göra något åt detta! Och smiter ens hund får man lägga benen på ryggen och fånga in den! Alla hanar har inte "tikproblem" men har man det är man väl extra vaksam? Kanske övverväger en kastrering? Eller har sin hund i långlina?
