Pinschern Milly

Nu börjar det närma sig. Det som är alldeles underbart, semestern! Fyra arbetsdagar kvar.
På lördag inviger vi härligheten genom att först åka till Tvååker på hundutställning, bara för att titta. Vi hoppas på många pinschrar. När vi frossat i hundar där så drar vi hem och åker strax iväg igen- på en liten tripp genom landet. Vi tar bilen och kör en runda helt enkelt. Tänkte vara borta en vecka, och vi har några pinschermöten inplanerade, ska bli mycket spännande!!!!
En natt blir det hotell, resten av nätterna en variant av tältning. Sova i bilen hade vi tänkt. Provlegat har vi gjort idag, verkar funka:

Hoppas hon inte tänker stå såhär varje natt.

 

När vi ändå hade tillgång till gräsmatta, passade vi på att samla några små klipp som blev till denna korta och tramsiga film:

 

 

 

 

Lite poseringsbilder fick jag tagit också. Enligt Tony skulle hans kära moder inte uppskatta att få se bilderna när Milly...befinner sig i hennes rabatter. Men de är ju bortresta nu så jag hoppas hon inte läser bloggen :)

 

 

En liten detalj som gör det fina finare.

 

Som en liten trädgårdstomte.

 

Söta lilla tjejen..

 

Hon gled fram lite.. Jag reste upp blommorna sen, ingen skada skedd!

 

Ååå kan det bli bättre!?

 

Hettan gör oss alla slöa. De riktiga promenaderna sker på kvällarna, och Milly verkar inte ha nåt emot att slappa under dagtid. Hon är vääldigt seg.

 

Ikväll gick jag med henne i långlinan igen. Hon skötte sig så otroligt bra att jag knappt trodde det var sant. Inte ett enda stick-försök, lyssnade bra när jag bad henne stanna, komma eller vänta på mig.
Vi mötte nån slags spaniel på en grusväg. Vi hade nyss korsat en större väg så just då var Milly kopplad. Inte ett ljud gav hon ifrån sig, inte ett strå restes på hennes rygg, kopplet hängde slakt. Hon tittade på mig och fick beröm och godis när vi gick förbi.
Senare när hon var lös (i linan) kom det en tax och en gubbe. Jag kallade henne till mig och bad henne hålla sig nära. Vi gick förbi, löst! Hon var lite nyfiken, men höll sig tillräckligt nära mig, jag behövde inte göra mer än att prata med henne (och bjuda på en godbit eller två), så tog vi oss förbi. Duktiga!
För några månader sedan var det ofta ett jäkla liv vid hundmöten. Vi började med att skvallerträna. Det funkade sådär... Ibland var hon så blockerad av synen av en annan hund att hon varken hörde klicket eller kunde ta emot godiset. Vid nåt tillfälle när hon kom in i en dålig period med morr och släng i kopplet, fick hon en liten vattenstråle i fejset, just när hon började svära åt den mötande hunden. Detta kanske hände fyra gånger och funkade så att hon helt kom av sig. Att skälla på henne eller "säga ifrån" funkar inte i det läget när hon är så uppstressad.
Men det som gjort hela skillnaden tror jag främst är alla kurser och aktiviteter vi varit med på, och hundtäta ställen vi besökt. Det är väl helt enkelt inte lika spännande längre, när man ser och träffar andra hundar ofta.

Såhär fann vi henne i soffan igår:

 

 

 

 

Man blir ju helt slut av värmen...