Första rallytävlingen
Det regnade och jag var orolig över att hon inte skulle vilja lägga sig ner. Vi värmde upp vid sidan om banan och det visade sig att det inte var så farligt att ligga i vått gräs. Hon fick göra favvotricket rulla runt några gånger, då var humöret på topp och pälsen blev lite halvfuktig. Så ett ligg hit eller dit efter det gjorde ju ingen skillnad.
Under uppvärmningen eller vad man ska kalla det (framridning på hästspråk) var hon väldigt glad, lagom taggad och lyssnade bra på mig trots hundar och människor runtomkring. Jag kände mig inte särsklit nervös heller. Fast när vi gick in på banan så blev jag lite nervig i huvudet... Antar att det gjorde sitt till det dåliga resultatet.
När jag kollar på filmen ser jag att det är ju faktiskt nästan ingenting som blev bra! Att Milly viftar på svansen och verkar glad, om än uppe i det blå, är ju positivt.
När vi kommer till tredje skylten får hon syn på Tony och mina föräldrar. Hon kastar sig fram, hamnar utanför banan och därmed blir vi diskade! I övrigt var det ett himla sniffande och tittande på allt runtomkring. Vi fixade "spiralen" (med tre koner) och "ligg, förare runt hund" ok. Ett enkelt "sitt" fick vi till på bortre långsidan också. Annars var det mest trams alltihopa. Att hon löper tycker jag inte man kan skylla på, eftersom det gick så pass bra att träna både före och efter själva tävlingen.
Jag får ju tänka positivt och se att vi har en konkret lista på vad vi behöver träna på iaf! Förutom mina tävlingsnerver behöver vi träna på följande:
1. Kontakt.
2. Kotakt med störning.
3. Sitt rakt, både framför och vid sidan.
4. Mera kontakt i störande miljöer.
5. Snävare sväng i "tysksvängen".
6. Kontrollera mina egna rörelser bättre, inte ge sitt-signal vid fel tillfälle.
7. Låta bli att sniffa på platser som luktar intressant.
8. Det ska inte vara konstigt att det ligger skyltar och grejer på marken där vi tränar.
9. Ännu mera kontakt i röriga miljöer.
Tur att vi gillar att träna, och det bland folk. Nu blir det massor av sånt!
Efter att sista klassen var färdig, så plockade jag ut min lilla vimshöna ur bilen och körde lite kort träning på platsen där banan varit. Tänkte att här är ju supertillfälle att träna på att inte-lukta-trots-att-det-nyss-gått-flera-hundar-här. Och då gick det ju klockrent!! Vi hade superkontakt och hon nosade ingenting. Hur hundskallen funkar är för mig en gåta. (Kan det ha varit jag som sabbade det mesta genom att bete mig liite annorlunda?)
Jaja, vi tar nya tag och letar upp en ny tävling, det kan bara bli bättre!
Efteråt busades det lite i inhägnaden.
Pigg och glad var hon i alla fall!
Ett grisöra hade hon gjort sig förtjänt av (nätt och jämnt ;) )
Åhnej! Vad synd att ni diskade er! Hur många poäng tror du ni fått annars?
Känner igen det du skriver om, det där eviga sniffandet och "vara i sin egen värld". Jag tror mycket har att göra med mig och min attityd, men det är svårt att veta. Ibland vill inte hundkräken... Spelar ingen roll vad man erbjuder eller hur rolig man är. "Neeeh... tror jag nosar här istället!" Suck!
Åhnej vad synd! Jag tycker det såg jättefint ut, visst hon hittade på annat emellan, men vilket snyggt fotgående! Och skitsnygga ingångar!
Vet inte vad man ska göra med hundarna ibland. Man erbjuder godis och är rolig men hunden ska gå och nosa istället. Suck!
Bah! Nu blev det två!
Synd att ni blev diskade, men huvudsaken att ni hade bra kontakt!
Nina: Fast det hade vi ju inte! :)
