Inte mycket aktivitet
Milly tar det lugnt minsann..Lite väl lugnt kanske. Pratade med veterinären igår och hon tyckte vi skulle komma ner igen på måndag, för att göra ultraljud på livmodern. Vi har märkt att Milly dricker och kissar mer, och även har lite flytningar... Det är ju tydligen inte vanligt att unga tikar drabbas av livmodersinflammation, men ingenting är omöjligt. Jag tänker att det skulle kunna vara denna veckas värme som visar sig i törst och tröttare hund. Men vi åker hellre till veterinären en gång för mycket än en för lite.
När sista tentan blivit inskickad firade jag och Milly lite lätt med att åka till Stättared. Vi gick en mysig runda i skogen och hade sedan lite picknick.
Milly gör "head down" på en stubbe.
Hittade en god fläck att rulla sig på.
När jag och Milly låg och slappade som mest på vår filt invaderades stället av ett gäng med ungar. Det var tredjeklassare som var på läger och skulle sova över på gården. De blev väldigt intresserade av Milly och två killar frågade om de fick klappa. Då Milly haft lite problem med attityden mot barn tar vi det alltid väldigt försiktigt med det.. Brukar undvika helt och hållet att främmande barn får komma fram. Men jag tänkte att det var längesen Milly visat några "otrevliga" tendenser mot barn eller människor i allmänhet. Så jag bad killarna att låta henne nosa på dem utan att försöka klappa henne. "Okej!" sa de. Milly sniffade halvintresserat på dem. De lyckas hålla sina händer i styr, men istället böjer sig den ena killen hastigt ner och säger "HEJ!" med sitt ansikte ca 10 cm från Millys....
Ingenting hände. Förutom att jag blev förskräckt och avbröt hälsandet genast. Sa till killarna att hon tycker det är obehagligt när man är så nära ansiktet. PUH! Nu fick jag en påminnelse om att barn är oberäkneliga... Men också en go känsla för att Milly just inte gjort något för att försvara sig mot detta närgångna hälsande.
Lugn hund med barn runtomkring.
När vi märkte att vi hade allas blickar på oss passade vi på att bjuda på lite tricks :). Bra störningsträning för både mig och lilla fröken. Det hördes "Ååå!" då och då från ungarna och en kille ropade: "Vad GÖR du??? Det ser ju helt galet ut!" och härmade hur det såg ut när Milly hoppade genom mina armar.
Milly var lugn tills en kille sprang i full fart ganska nära förbi oss. Då satte hon av efter honom. Självklart var hon kopplad så hon kom ju inte långt. Men här har jag en till grej att träna på. Hålla sig lugn trots att det springer omkring barn i närheten. Får nog använda mig av två små tjejer inom familjen, som man kan ge direkta order, vid sån här träning. Och det är kanske inte det lättaste att träna bort impulsen att jaga ett skrikande och springande barn... Men allt kan ju bli bättre.
Jaha, annars väntar vi mest på att Milly ska bli fit for fight igen. Nu har hon mest som sin uppgift att vara prydnad i soffan. Ingen dum prydnad, men jag saknar farten och träningen!
Söt soffkudde. ;)
Hoppas att Milly blir fit for fight snart igen! Även om det är skönt att de är lugna är det trist när de inte är sig själva.
