Nya tag

Min syster som såg Millys senaste skådespel, sammanfattade det såhär: Milly var "otroligt glad och alldeles svin-uppe-i-varv".

Det är det här svin-uppe-i-varv som vi behöver komma undan. Vår instruktör Angelica menar att Milly inte är tillräckligt uthållig mentalt än. Det kan nog stämma.

Vi hade kurs/träning idag. Jag satsade på att undvika att misslyckas och körde bara ett fåtal repetitioner i taget. När jag märkte att Millys fokus började bli lite luddigt avbröt vi innan det ledde till tjurrusning runt plan. Vi gick åt sidan och jag klappade Milly lugnt och berömde henne. Detta ledde till att vi båda var lugnare än vi nånsin varit på en agilityträning! Jag kom på det mitt i, hade en ovan känsla. Jag var lugn och inte heller uppe i varv! Utan taggningen blev det ju inte riktigt lika askul som det brukar vara heller.. Men jag är ändå nöjd på ett annat sätt än vanligt. Milly höll sig vid mig i stort sett hela tiden, och om hon blev intresserad av nåt annat ekipage kunde jag kalla henne till mig igen. Godis och beröm!

Det var bara en gång i slutet som det uppstod lite lätt pinscherfnatt. Hon rymde, tog ett varv och sprang upp på balansen. Då gick matte lugnt därifrån och började leta efter kopplet. Milly slöt förvånat upp vid min vänstra sida och tillsammans gick vi bort till kroken (ska du inte jaga mig?). Täcket åkte på och sedan fick Milly en paus. Jag vill avbryta varje gång hon smiter iväg. Kan hon inte hålla sig vid mig, så blir det inget roligt heller.

Vi har en tävling nu på söndag igen, i Falkenberg. Efter vårt senaste misslyckande funderade jag på att skita i att åka dit ens. Men det är ju i svåra miljöer vi behöver träna så nu tror jag att jag ska göra såhär:
Vi åker dit men kör inte hela banan. Vi kanske kan ta de fem första hindren. Tanken är att avbryta innan det blir kortslutning och kaos. Kan vi ta fem hinder utan tokeri så har vi ju lyckats. Då lämnar vi banan glatt och Milly får massor med beröm. Sedan blir det vila i bilen för lilla fröken. Nästa lopp gör vi förhoppningsvis likadant. Tar de första hindren, och lyckas! Funkar detta är det ju bara att sakta bygga på antalet hinder. Folk kanske tycker att man är knäpp om man gör så. Men man verkar ju knäpp när det blir totalkaos på plan också. Jag tror att detta hade varit bra för oss.

Att det är så mörkt hela tiden nu gör att det blir dåligt med bilder. Lägger in en som visar vad vi hoppas på om några månader:



Kommentarer
Postat av: Eva

Gott å läsa, du tränar ju helt rätt!! Känner igen oss... Falkenberg är helmysigt. Starta och avbryta när det går kanon är helrätt men shit va tråkigt det är... Lycka till!

/Eva & Tova

2010-10-08 @ 10:13:44
Postat av: stina och leo

ja visst ser dom härliga ut :)

det som är det svåraste med sök för oss är att han ska ta rullen i munnen, jag kämpar som ett djur med klickern! Som tur är så syns det så tydligt på leo när han hittat en person i skogen, för han fattade ganska snabbt att sök = leta upp en person, när den personen är hittat är det direlt till matte. och då är är skitglad, och han kommer inte förrän han hittat. så det underlättar ju en del ;) men det är svårt att få honom att ta sökrullen. nu har jag precis bytt till en "norskrulle" den är lite lättare och smidigare för honom, den är inte ivägen när han springer o.s.v så jag hoppas att det ska gålättare, bara man inte ger upp så får det ta den tid det tar! till slut kommer han att fatta :) jag ska ta med kameran till träningen idag, så ska frsöka att få lite bra bilder så kan jag lägga upp dom i veckan! kul att ni provat på sök, det är verkligen en bra aktivering för hundarna, dom får tänka, jobba med nosen, jobba lite självständigt utåt från matte, och springa! Hjärna, nos och kondis, alltihop ;) Det har verkligen stärkt leos självförtroende, att han får jobba lite självständigt långt bort från mej!

2010-10-10 @ 09:33:17
URL: http://stinaochleo.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0