Pinschern Milly

Nu kommer det äntligen lite positiva rader här! (Varning för långt skrytigt inlägg) Jag börjar från början:

Efter den senaste tidens motgångar när det gäller mitt och Millys samarbete rådde en rätt uppgiven stämning.
Jag hade bestämt träff med Ingrid och Tyra på klubben för att träna lite rallylydnad i fredags. Men var faktiskt inte särskilt sugen på att varken träna eller umgås med Milly. Var inte upplagd för mer jäkelskap. Den inplanderade rallytävlingen på lördagen var så gott som avbokad. Men vi åkte till klubben och tränade i alla fall.

Molnområdet som länge funnits över mitt huvud upp klarnade snart upp när vi kom fram. Det var skönt att komma ut och det anslöt sig fler människor som ville vara med o träna. Efter att träningsbanan var byggd hämtades hundarna som suttit bundna. Då upptäckte jag nåt jag inte sett röken av på länge: Milly var lagom taggad och villig att samarbeta med mig! Hon var duktig! :)

Trevligt folk på klubben den här gången.

 

Ingrid och Tyra (Banks).

 

Fårull i mungipan efter lek och kamp.

 

Efter avslutad träning så kändes allt helt annorlunda. Jag såg ljuset i tunneln igen efter att ha fått smaka lite på Millys Bästa Sida. Tur att vi åkte och tränade, tack Ingrid!!

 

Lördagens tävling var nu åter aktuell. Det var flera klasser och många startande så vi behövde inte vara där förren vid ett-tiden. Nu tänker jag skriva om hur vi laddade upp, allra mest för min egen skull. Jag ska försöka använda denna "mallen" så gott det går i fortsättningen.

 

På förmiddagen tog vi en rejäl runda, jag och Milly. Vi cyklade och traskade omvartannat, fotade lite i det fina vädret. Vi var ute i ca 1,5 h. Hon var inte jättetrött, men lugn när vi kom tillbaka.

 

 

Bästa möjliga uppladdningsmiljö.

 

På tävlingsplatsen gick vi efter anmälan en promenad på ca 15-20 min. Hon var lugn (så lugn en pinscher nu kan vara) och travade på utan stress. Sedan gick vi ett varv på området, spanade in folket, hundarna och banorna och vi tränade i ca 5 minuter på de framställda uppvärmningskyltarna. Efter det fick fröken vila i bilen en stund medan jag gick banan.

 

 

Milly spanade lugnt in konkurransen under väntetiden.

 

Vi hade startnummer 21.. Det var 24 som ställde upp i vår klass. Väntan alltså. Milly fick vara med ett tag när jag satt och tittade på de andra. När det började närma sig så gick vi en liten kisserunda ihop med en annan tävlande och sen tog vi till knepet.

Jag ville efterlikna fredagens lyckade träning så jag band upp Milly och gick iväg, höll mig hela tiden inom synhåll. Hon fick sitta i ca 5-7 min och titta på när jag pratade med en gubbe och klappade hans hund. Milly gnällde men skällde inte.

 

Sen så! Jag plockade fram min lilla hund och värmde upp kort. Vi körde lite fotgående med svängar, sitt och ligg. Jag använde klickern för att göra henne extra glad. Hon taggar till när den är med och anstränger sig lite extra, det är ju så kul att få ett klick! Hon blev alldeles lagom taggad, glad och intresserad av mig men hon höll sig på backen utan hopp och skutt. Perfekt! Sen gick vi in.

 

Det som hände sen var alldeles underbart, och förvånande! Milly gick som klistrad vid min sida, hon fäste sin blick vid mitt smajlande nylle och höll sig kvar där i stort sett hela tiden. Första skylten var "sitt, ligg". Hon satte sig, väntade på nästa signal och när hon fick den kastade hon sig ner på backen. Sedan fotgående direkt från ligg. Bättre början kunde vi inte ha.

 

Jag tappade henne en gång i slalomet, hon kom lite långt ifrån mig och tittade bort. Det rättades till snabbt och vi kunde fortsätta utan att tappa ytterligare fokus.

Hon satte sig rakt, både framför mig och vid sidan, precis som det ska va. Inget tramp på skyltar eller koner, inget sniffande i backen och inget spanande på publiken! Hon hoppade inte ens utanför banan!! Inget trams alls!

När det var ca 5 skyltar kvar började jag bli nervös, tänkte att nu det är snart slut.. Skulle vi orka hålla ihop hela banan?

Det gjorde vi minsann, och det var så jäkla skönt!! Det var det bästa vi presterat tillsammans nånsin! Jag kunde knappt fatta att vi hade lyckats så himla bra :)

 

(Så typiskt att  denna topprestation inte finns förevigad på film, då vi åkte ensamma till tävlingen. Ni får helt enkelt lita på att jag inte hittar på ;) )

 

YES! We did it!

 

När vi kom fram till domarna sa de glatt: "Oj vad snyggt det var!! Hon såg ut som en liten dressyrhäst, så fint som hon gick med frambenen".

Jag var löjligt glad och Milly överöstes med beröm, gos och skoj en lång stund efteråt. Härligt var det! Och precis vad vi behövde efter allt strul och trams den senaste tiden.

 

Maxpoäng i rallylydnad är 100. Vi fick 98 poäng!!!!!! Det hade jag aldrig kunnat tro att vi skulle lyckas med! 2 ynka poängs avdrag för "sträckt koppel" och "bristande samarbete" gjorde att vi hamnade på en tredjeplacering. Helt ofattbart. :D

 

Med denna dag i bagaget blir det svårare att skylla ifrån sig när vi inte lyckas: "pinschern går ej att tävla med, hon är för lättdistraherad, jag har för dåliga tävlingsnerver"... Nu har vi bevisat att vi kan. När vi vill :)

 

 

Duktiga Milly med sina priser.

 

Mattes finaste.