Myror i brallan
Vi gjorde comeback på agilitybanan härom dagen. När hon smet och stack upp på A-hindret gick jag dit för att ta tag i halsbandet på henne. Då fick hon ett sånt här ryck! Uppe på hindret! Jag bara såg hur det lyste jävul i blicken och hon kurade ihop sin lilla kropp... In med rumpan, isär med framtassarna, på med tokminen. Sen lyfte hela hon och utan att benen synbart nuddade underlaget försvann hon över knocken ner på andra sidan... Kan man hålla sig för skratt då?! Nej.
Trots att det kan vara skrattretande ibland så är hon aningen för stressad. Det är kämpigt varje promenad när vi ser hur hon flänger fram och tillbaka.. Hur lugnar man ner henne? Vi försöker ägna oss åt lugnare aktiviteter, tex spår. Nosa upp godis eller frukosten ute brukar hon få göra ofta. Vi cyklar inte med henne nu, springer inte. Vi lägger mer krut på att promenera längre, efter en timma har hon taggat ner lite. Satsar på hjärngympa istället för aktivitet i högt tempo. Än märks ingen större skillnad. När hon får gå ordentligt vid sidan kan hon hålla sig utan att dra och flänga för mycket. Men hon har inte samma uttryck på promenaderna längre. Hon brukar se glad och pigg och energisk ut, men nu ser jag bara stress i blicken på henne.
Frågan är om det är agilityn som gjort att det blivit såhär!? Kommer vi inte kunna köra agility på riktigt för att hon blir för stressad av det? Fy fan vad tråkigt isåfall.
Och så är det nog skendräktighet som pågår ändå. Trodde att det var färdigt då hon blev "som vanligt" igen för ett tag sen. Men när jag tänker efter så stämmer tiden, just nu har hon "fått sina valpar." Hon bäddar, gömmer sig under sängen och har mjölk i juvren. Under täcket är inte dumt alls att ligga hela tiden, när man är inne. Kan stressen hänga ihop med detta? Känns inte så...
Pratade med en veterinär idag om kasteration. Om det stämmer med nästa löp, så bokar vi tid för operation vid jul. Då är vi hemma och kan passa.
Milly löper tre gånger om året, är mycket påverkad av löp och skendräktighet och har dessutom haft problem med livmodern.
Härlig blogg, vi har också en dvärgpincher på 6 år, hon är också väldigt stressig ute och har bråttom, inne så är hon lugn och fin, kan även skälla på andra hundar, eller om någon går förbi och säger något.Vi tog henne förra året, från min sambos morbror, han och hans familj hade ej tid med henne, när hon flyttade till oss så fick hon lära sig att gå i koppel, sitta och vänta, få mat och motion regelbundet, där har hon blivit lugnare med mer rutiner, ska nog köpa en klöjveväska till henne så hon får jobba ute när vi går , så att hon koncenterar sig på det och inte på allt annat, mina 3 hundar är med mig på jobbet, eftersom jag är en dogwalker,där får de social träning och lek och motion, de är helt slut när vi kommer hem, våran gucci skäller som bara den när det ringer på dörren....Mvh,.Marie
