Pinschern Milly

Här kommer ett litet klipp som visar hur det går med apportträningen. Att komma till denna punkt i utvecklingen har tagit lååång tid, och krävt ett enormt tålamod, som jag inte visste att jag hade. Milly tyckte från början inte om att hålla något alls. Möjligtvis pinnar utomhus, när hon själv hittade en som verkade kul. Men att jag skulle ge henne något att hålla kvar i var det dummaste hon hade hört. Extra dumt var det att hålla en sån knäpp och meningslös sak som en apportbock!

Jag brukar värma upp med lite städövningar (plocka och lägga grejer i en korg) och sen köra olika varianter av att hålla apportbocken. Det har utan tvekan funkat bäst att jag är passiv och låter henne själv bestämma utvecklingstakten. Får hon själv plocka upp apporten och får ett klick för det, så är det mycket roligare än att jag ger den till henne. Det är först nu som det funkar att hon tar emot den från mig.
Vi kör korta pass med få repetitioner, och inte flera dagars apportträning i ett streck. Stor risk att det blir tråkigt.

Jag måste säga att med Millys ursprungliga attityd till det här momentet så är jag glatt överraskad över vad vi kan idag! Det hon får som belöning i det här klippet är torrfoder. Kvällsmaten. Det finns ju mycket som hamnar högre på delikatesslistan, så det finns nog en hel del träningsglädje i den lilla hunden ändå :) Mattes duktiga!