Tandvisning och social träning
Vår brukshundklubb har haft träningar i ridhus nu när det varit som värst ute. Vi har varit där några gånger, och ikväll åkte vi dit igen. Milly har blivit lite lätt paralyserad när vi väl är där... Hon rör sig långsamt och vill absolut inte busa. Godis tar hon, men oavsett hur gott det är så blir hon inte taggad. Hon har verkat lite förskräckt, och inte varit på hugget.
Jag tror att det mest av allt beror på kylan. För när vi varit ute under varmare årstider och tränat med samma typ av folk, har hon inte varit förskräckt.
Hon har varit tråkig på agilityn ett tag nu också. Vill bara sitta på sin lilla tron där jag bäddat upp med filtar... Men på dagarna när solen skiner har hon inget emot att träna, då ger hon järnet. Så jag tror att det är kylan som förstör humöret mest.
Idag hade vi planer på att träna olika stå-moment med extern belöning. Men då Milly-energin fattades så förändrades upplägget. Det slutade med att vi gjorde tandvisning och var sociala med andra människor! :)
Milly är ju reserverad och i vissa lägen osäker på annat folk än hennes närmaste. Så sån här träning är ju guld värd.
Vi började med en dam vi känner lite från sökträningarna vi var med på i höstas. Milly mindes att hon brukade bjuda på godis och var omedelbart intresserad av henne. Damen följde mina instruktioner och vi gjorde en tandvisning. Hon fick lyft på den lilla läppen och blottat de små gaddarna.
Jag har tränat tandvisning med Milly i kanske ett år nu.. Eftersom det är det mest känsliga momentet för henne så ser jag till att hon aldrig känner sig (speciellt) obekväm, utan det får ta den tid det tar.
Vi lägger upp momentet i flera steg, börjar med att personen kommer och sätter sig på huk utan att röra Milly. Från allra första början stog personen upp framför oss, utan att sätta sig, vid första omgången. Sedan börjar vi om igen och stegrar svårigheten för varje omgång, med klapp på bröstet, klapp i ansiktet, och till slut blir det en riktig tandvisning. Hela tiden ska Milly sitta vid min sida utan att resa sig, helst titta på mig, och efter varje gång får hon klick, beröm och godis. Om hon reser sig eller tar med tassen på personen avbryter vi lugnt, godiset uteblir, personen går därifrån och vi börjar om. Jag vill inte att hon förväntar sig att få något av den som kommer, då det lätt leder till klättrande och tiggande. På det här sättet har vi jobbat, och hittills har det inte kommit ett enda bakslag.
Nästa person som fick göra så här med Milly var en helt främmande gubbe. Han var stor och hade en starkt röd och gul jacka, med sig till träningen hade han sin schäfer. Tandvisningen gick bra, och det som hände sen var jätteroligt att se. Gubben satt kvar och pratade med Milly. Han gjorde sig gullig och snäll på rösten, och tittade henne bara i ögonen då och då. När han reste sig följde hon med honom och satte sig snyggt vid hans vänstra sida. Godis fick hon då, och sen började han busa lite och jogga omkring. Hon var limmad vid hans sida och sökte hans blick hela tiden! De umgicks i 10-15 minuter kanske, och hon hade bara ögon för honom. Sin matte hade hon glömt, ty gubben hade ju så gott godis och var så spännande. Självklart tog jag tillfället i akt och lät henne leka med sin nya vän :)
Innan vi åkte hem hann hon med en date med en tredje person, även det en dam från sökträningarna. Klappar och godis fick hon, och Milly stannade helt frivilligt alldeles intill denna damen.
När vi skulle åka hem gick Milly ifrån mig och fram till sin nya gubbkompis igen. Det blev en stunds umgånge till, och jag fick släpa med henne därifrån. Himla kul att se, när det annars brukar vara lite jobbigt med främmande människor som tar kontakt!
Jag tror att det mest av allt beror på kylan. För när vi varit ute under varmare årstider och tränat med samma typ av folk, har hon inte varit förskräckt.
Hon har varit tråkig på agilityn ett tag nu också. Vill bara sitta på sin lilla tron där jag bäddat upp med filtar... Men på dagarna när solen skiner har hon inget emot att träna, då ger hon järnet. Så jag tror att det är kylan som förstör humöret mest.
Idag hade vi planer på att träna olika stå-moment med extern belöning. Men då Milly-energin fattades så förändrades upplägget. Det slutade med att vi gjorde tandvisning och var sociala med andra människor! :)
Milly är ju reserverad och i vissa lägen osäker på annat folk än hennes närmaste. Så sån här träning är ju guld värd.
Vi började med en dam vi känner lite från sökträningarna vi var med på i höstas. Milly mindes att hon brukade bjuda på godis och var omedelbart intresserad av henne. Damen följde mina instruktioner och vi gjorde en tandvisning. Hon fick lyft på den lilla läppen och blottat de små gaddarna.
Jag har tränat tandvisning med Milly i kanske ett år nu.. Eftersom det är det mest känsliga momentet för henne så ser jag till att hon aldrig känner sig (speciellt) obekväm, utan det får ta den tid det tar.
Vi lägger upp momentet i flera steg, börjar med att personen kommer och sätter sig på huk utan att röra Milly. Från allra första början stog personen upp framför oss, utan att sätta sig, vid första omgången. Sedan börjar vi om igen och stegrar svårigheten för varje omgång, med klapp på bröstet, klapp i ansiktet, och till slut blir det en riktig tandvisning. Hela tiden ska Milly sitta vid min sida utan att resa sig, helst titta på mig, och efter varje gång får hon klick, beröm och godis. Om hon reser sig eller tar med tassen på personen avbryter vi lugnt, godiset uteblir, personen går därifrån och vi börjar om. Jag vill inte att hon förväntar sig att få något av den som kommer, då det lätt leder till klättrande och tiggande. På det här sättet har vi jobbat, och hittills har det inte kommit ett enda bakslag.
Nästa person som fick göra så här med Milly var en helt främmande gubbe. Han var stor och hade en starkt röd och gul jacka, med sig till träningen hade han sin schäfer. Tandvisningen gick bra, och det som hände sen var jätteroligt att se. Gubben satt kvar och pratade med Milly. Han gjorde sig gullig och snäll på rösten, och tittade henne bara i ögonen då och då. När han reste sig följde hon med honom och satte sig snyggt vid hans vänstra sida. Godis fick hon då, och sen började han busa lite och jogga omkring. Hon var limmad vid hans sida och sökte hans blick hela tiden! De umgicks i 10-15 minuter kanske, och hon hade bara ögon för honom. Sin matte hade hon glömt, ty gubben hade ju så gott godis och var så spännande. Självklart tog jag tillfället i akt och lät henne leka med sin nya vän :)
Innan vi åkte hem hann hon med en date med en tredje person, även det en dam från sökträningarna. Klappar och godis fick hon, och Milly stannade helt frivilligt alldeles intill denna damen.
När vi skulle åka hem gick Milly ifrån mig och fram till sin nya gubbkompis igen. Det blev en stunds umgånge till, och jag fick släpa med henne därifrån. Himla kul att se, när det annars brukar vara lite jobbigt med främmande människor som tar kontakt!
Jobbigt att mingla...
Kommentarer
Trackback
