Pinschern Milly

Jag har nu anmält oss till vår första lydnadsklass 1 tävling! I Bollebygd den 27/5 ska vi se hur det går för oss när det är "på riktigt". Jag räknar med att ha finputsat färdigt läggandet tills dess... Det är ju ändå drygt tre veckor kvar. Om den lilla damen bara bestämmer sig för att låta bli ivägsmitningar och håller sig till matte, så borde det kunna gå bra.
Lydnadsträningen rullar på, men jag försöker att inte träna för mycket på det vi kan allra bäst. Det känns lite grand som att Milly ber om nya utmaningar nu, och jag vill inte överträna så att det blir tråkigt.
Därför testade vi idag för första gången att träna på (det som i slutändan ska bli) sändande till ruta. Det gick bra och ungefär som jag tänkt mig. Vi använde en target att söka upp och trampa på, och det är ju lätt som en plätt tycker damen.

Platsliggningsträning i utkanten av utställningsområdet vid Tjolöholms slott i helgen. Extern belöning med godisskål bakom.

 

Vi tränar en del på att ligga kvar ända tills jag ber henne att sätta sig upp. Belöningar i liggande position.

 

Det går också bra att arbeta för en stunds lek och bus!

 

Hon vill döööda den stackars leksaken!!

 

Skönt att hon kan ta det lugnt emellanåt, trots mycket ståhej runt omkring.

 

För att nämna en icke-hundig grej, så sprang jag och några hurtiga kompisar Vårruset igår! Det var en jätterolig upplevelse, jag har aldrig sprungit nåt lopp förut. Det gav faktiskt lite blodad tand, så nu funderar jag på att anmäla mig till ett terränglopp i slutet av maj. Det borde ju vara ännu roligare (och jobbigare) att springa ett lopp i skogen över stock och sten, än på asfaltsvägar. Sen är det bara på 5 km så det borde ju gå utan att man tar död på sig totalt.. :)

Jag inser att jag är en tävlingsmänniska.... Nu är ju Vårruset ingen tävling, men att ha ett konkret mål att träna inför, det är det som funkar bäst för mig.
Att tävla (oavsett gren) ger kickar! Det behöver inte nödvändigtvis vara en riktig Tävling för att det ska ge den rätta effekten. Det räcker ju att man ska utföra något så jäkla bra man bara kan. Känslan efteråt är härlig, åtminstone när det inte har gått helt åt skogen. När jag t.ex skrev högskoleprovet hade jag förberett mig i flera månader innan. Pluggat och pluggat. Det var mycket som stod på spel, komma in på utbildningen eller tvingas jobba kvar i Helvetesfabriken. När jag åkte till provet var jag så nervös att jag mådde illa. Härligt! :) Men det slutade ju bra, 1,5 fick jag och kom in på lärarutbildningen.

Här såg vi tre huggormar! Så husse fick bära den lilla guldklimpen en bit. Notera bakbenen och det alltid så uppmärksamma lilla huvudet. På Milly. :)

 

Vad f*n gör husse uppe i ett träd??!!

 

Sånt tokigt beteende måste bekämpas med en pinscherattack!

Till sist vill jag skylta lite för Millys pinschersläkting Harry. Han och matte Emma var med på SVT igår! :) I TV-programmet Huset fullt av hundar visade de hur agility ska gå till. Titta på avsnittet här! Vid tiden 17.10 börjar den delen där Harry och Emma är med. De är verkligen ett härligt ekipage och Milly är såklart stolt över att ha en stjärna och kändis i släkten! ;)