Totalt olika
Jag funderar på skillnader i olika typer av hundars beteende. Det ÄR mycket som skiljer på en hund som är avlad för att arbeta hela dagen i samarbete med en människa, och en hund som är avlad för att tänka och handla helt på eget bevåg, när tillfälle ges. Alltså som Nemi och Milly. Två riktiga glädjespridare, om än på helt olika sätt.
Milly hon går sin egen väg. Hon är vår lilla urgulliga hund när det passar henne, annars är hon bara sin egen. Lite som en katt. De senaste veckorna har hon varit mer osocial än någonsin. Speciellt förra veckan, när Nemi inte var här nånting. Efter promenader eller träningar så går Milly och lägger sig antingen i soffan, eller under täcket i sängen. Och där ligger hon. Timme efter timme, ända tills jag rotar bland godis och koppel och det är dags att gå ut igen.
Visserligen är det skönt att känna att hon blir nöjd med det hon får, och somnar gott efter det. Men jag och Tony tycker ju att det skulle vara mysigt att se sin lilla hund ibland, och kanske till och med gosa lite med henne. Då söker vi upp henne, lyfter på täcket och lägger oss bredvid. Husse och matte på var sida om sin hund, gullandes och pillandes.
INTE OKEJ!! säger Milly, suckar djupt och springer därifrån. Lägger sig i soffan istället. Det blir inte alltid så här, men lite för ofta för att det skulle vara engångsföreteelser.
De gånger som Milly däremot besvarar vår kärlek, gör sig go och lite busig, slår några kullerbyttor och tuggar lite på oss... Då blir vi så himla glada och tacksamma! Det är så härligt när hon vill vara med oss :) Och vi känner oss så löjliga på ett sätt när vi ser oss själva utifrån, allt sker ju på Millys villkor!
Man kan inte tro att den lilla har sån makt! (Eller jo, har man mött hennes blick live nån gång så fattar man)
Hur som helst, här kommer raka motsatsen: Nemi. Om jag sitter i soffan och läser en bok, ligger Nemi bredvid på golvet och sover. Om jag reser mig och går till köket, så vaknar hon och följer med, hack i häl. När jag är i köket kanske jag står still vid spisen. Nemi sitter jämte, med sitt stora intresse för matlagning. Tar jag då ett steg åt sidan, då flyttar Nemi med. Placerar sig tätt bakom, så att ett steg bakåt för mig hade slutat med en vurpa. Om jag duschar, så väntar hon utanför. Är jag på toa och gör mig i ordning utan att stänga dörren, så följer hon med in.
All uppmärksamhet på Dig, Extramatte!
Mysigt med en social hund! Det är härligt att känna att hunden uppskattar att man ger den uppmärksamhet. Men samtidigt kan jag uppleva det som en aning stressande att ha en hund fastlimmad vid min sida, vad jag än gör. Ibland undrar jag om Nemi inte alls blir nöjd med de promenader och träning hon får här. Har jag verkligen gett henne tillräckligt, när hon hela tiden är beredd på mer!? Men hon kanske visst är nöjd, det är bara det att vi är så ovana vid en social hund, som dessutom säger "Ja tack!" till allt vi föreslår. Och så är det kanske detta som är poängen med en vallhund, att de alltid ska vilja ha och vara beredda på en uppgift..
Det där med träningen... Senaste veckan har Milly inte bara varit osocial, hon har dessutom dissat mig totalt som träningskompis (dock inte på sökträningen igår, det gick super!). Vi har försökt fokusera på rallylydnad, för att inte göra lydnaden tråkig. Men inte ens rallyn som är så skojsig och lätt har dugit åt damen. Hon kan välja att stirra på en gräsmatta, ett träd eller en sten, istället för att samarbeta med mig. Det har inte funnits nånting levande eller störande omkring oss när vi tränat, men ändå kan hon inte fokusera. Det här med fokuset går verkligen i perioder. Synd bara att jag inte vet vad det beror på...
Fokus skulle kunna vara bättre...
Nemi hängde glatt med mig ut i ösregnet idag och tränade lite lydnad. Hon säger "Jag vill! Jag kan!" hela tiden. Vilket är underbart! Samtidigt tycker jag det är underbart på ett annat sätt, när Milly tänker själv och hittar på egna saker. Hon är INTE gjord för att göra sin människa nöjd, vilket är väldigt charmigt och ger henne en enorm personlighet..
Ja vad får man ut av allt det här svamlet då. Inte mycket kanske! För att samanfatta det så tycker jag att Milly anstränger sig lite mer för att få vara med oss, när Nemi är här. Ska man behöva skaffa en hund till för att få umgås med sin första?
Jag inser att jag gillar både Millys självständighet och ja-sägaren Nemis villighet väldigt mycket. De är verkligen helt olika, men kompletterar varandra väl och är båda urgoa på sitt eget sätt! Det är verkligen guld värt att få låna Nemi så här.. Det hade ju aldrig gått att läsa sig till hur det skulle vara att ha en kelpie, eller någon annan hund heller för den delen. Tack Louise!
Kan man bli så mycket goare och gladare än de här två?
Vilken skillnad! Ruh är alltid där jag är. Om jag duschar och lämnar dörren med en liten glipa sticker han in sin lilla tass, buffar upp dörren och kommer in. Han sover nära under täcker, ligger vid min rygg i datorstolen och hänger alltid med så fort jag reser mig.
Jag har funderat mycket på det där med hur man beskriver olika raser. "Alert och hänger med på allt" kan man säga om många raser men man tar inte fram skillnaderna på hur de olika raserna agerar!
För pinschern Sniff betydde det att han alltid var redo för äventyr, kom alltid snabbt på fötter. Han var uppmärksam - men på ALLT, vilket gjorde honom lättdistraherad. Var det nåt som rörde sig eller lät så gjorde han sig beredd att försvara mot inkräktare.
Italienaren Boy är "med på allt" för att han är en social hund som inte vill vara ifrån sina människor. Han är uppmärksam men med en välvillig nyfikenhet, viftar förväntansfullt på svansen om det kommer svartmuskiga män med yxa. Får fart om det kommer "bytesdjur" eller vankas godis, men annars vill han ligga i ens famn och byter pussar mot smek.
Det är nog lättare att beskriva en ras eller individ i förhållande till något annat. Det är när man jämför dem som skillnaderna framträder. Och jag tycker att inte minst uppfödare skulle vara noggrannare med detaljerna så man som potentiell köpare förstår vad man har att förvänta sig.
Intressanta tankar! Jag känner igen mig. ;) Harry är väldigt egen och vill göra saker på sitt sätt. Dock vill han mer än gärna ligga i soffan under en filt med matte. Sover i sängen ibland, men kan lika gärna välja att sova nere på soffan. Är ruskigt träningsvillig ibland, men kan lika gärna titta på något annat mer intressant.
Hilja är där jag är, alltid! Ibland har det hänt att vi varit nära att stiga på henne när hon legat på den svarta mattan. En mörkbrun kelpie mot en svart matta är inge vidare på kvällar. Jag tycker det är supermysigt att Hilja alltid vill vara med mig, upplever henne inte alls som onöjd utan hon vill helt enkelt bara vara med sin matte.
Kelpie plus pinscher är en jäkla bra kombination, det tycker iaf jag! :)
Jag får ofta frågan om det inte är dumt att ha så olika raser, men jag tycker det är perfekt! De kompletterar varandra, rundar av varandra och håller mig alert. Och så är det så roligt att observera dem, i deras olikhet!
