Pinschern Milly

Här uppdateras det dåligt...  Har det lite småtråkigt på hundfronten..

Vi hade ju veterinärtid för Millys "lilla hälta" i torsdags. Då hon plötsligt blev nästan helt bra igen dagarna före så avbokade vi tiden. Kändes onödigt att åka för nåt som knappt syntes. Till helgen blev hon "halt" igen, nu nästan mer än vad hon var från början. Så nu har vi en ny tid på fredag.

Hon har rört sig annorlunda i skritten i 3½ vecka nu. Det syns så lite att vi har antagit att det ska gå över om hon får vila, men det har det ju inte gjort. Hon har fått korta och lugna promenader, och inget bus (mer än de där rycken som kommer ibland, varken man vill eller ej). Sökträningen har vi stått över, för det innebär ju full rulle över stock o sten, ingen jogging med matte har det blivit heller. Är så tråkigt att inte kunna göra alla aktiviteter som vi brukar.. Har liksom glömt vad man kan göra för annat kul som inte har hundtema..?! Vi har dock tränat lydnad men undvikit de mest fartiga momenten.

Vi är anmälda till lydnadstävling på hemmaklubben på lördag. Men med Millys skumma rörelser är det väl bara att lägga ner planerna på den tävlingen, och sikta på nästa... Suck.

En mysig kväll vid hundstranden. Så kallt att man fick ha jacka och täcke på sig! Gnaga pinne kan ju göra ändå.

Vi var på klubben idag och var med på en träningstävling. Hoppade över inkallningen och hoppet men körde resten, de momenten är ju inte så fysiskt krävande. Jag tvekade in i det sista över att delta, det känns ju inte helt ok att komma med en hund som man anser behöver vila. Men nu gjorde vi det ändå och det förvärrade nog inte situationen.

Värmen har slagit till och det var nog därför hon var så lugn. LÅG ner och väntade på sin tur, lugn o fin. Inte riktigt som vanligt.. :) Vi var rätt sega båda två idag, men lyckades ändå få till det hyfsat. Milly var visserligen lite för lugn, men glad och tog emot muntligt beröm bra mellan momenten. Platsliggning har vi tränat massor på det sista, och den gick hur bra som helst idag. Inte ett enda litet tassryck.

Det är svårt att få till slutet av momenten tycker jag. Förut hände det att Milly satte sig före mitt kommando efter platsliggnigen och ställandet. Därför har jag i stort sett bara belönat i positionen före sättandet. Det och att vi tränat extra mycket på att lägga sig ner rakt och med båda armbågarna i backen i utgångsposition, blev för mycket av det goda. Idag hade hon helt glömt bort hur man satte sig upp från liggande position, och från ställandet lade hon sig ner på kommandot "sitt".
Svårt att hitta rätt balans, nu måste jag träna på "sitt upp" vid min vänstra sida.. :) Alltid är det nån detalj man lägger för mycket eller för lite fokus på.

En annan dag på hundstranden, när solen var framme.

 

Något annat som drar ner stämningen är följderna av Bettet som Milly delade ut i början av maj. Det har inte direkt bara varit att fortsätta umgås som vanligt efter att större delen av familjen sett hennes värsta sida. Förmodligen är det jag som tagit mest stryk av händelsen, och känner fortfarande skuld.

 

Härom dagen träffade jag och Milly av en slump flickan som blev nafsad. Barn kan ju med att fråga om allt de undrar så vi diskuterade en hel del om varför Milly är som hon är. Kändes bra att prata om det med flickan, och varken hon eller Milly verkade ha ont av varandras närvaro, vilket självklart var positivt. Tyvärr kan inte alla rycka på axlarna åt en hund som biter. Milly är underbar på många sätt, och jag är glad att vi har henne. Men hennes problem ställer till det för oss och det tar tyvärr mycket energi emellanåt.

 

Ett tag efter den där platsliggningen när Milly flippade ur och började leka med en boxer, hörde jag en låt på radion. Jag fick genast upp bilder i huvudet av när Milly rusade omkring och fjantade sig på lydnadsplan. Det är en låt som skulle kunna vara skriven om och till Milly i just det tillfället! Jag insåg att det finns flera tillfällen fångade på film som passar till låten, och slängde ihop ett litet klipp: 

I tisdags var jag och Milly på en privatträning i lydnad för Jenny Wibäck. Vi delade på tiden med Nina och hennes whippets, Millys kusiner. Det var hur roligt och lyckat som helst!
Alla hundarna skötte sig finfint. Milly var verkligen på topp och utförde sina uppgifter med stor glädje. Hon lyckades även ta sig även några lyckliga och självbelönande fnattvarv...

Ibland känns det bara så jäkla bra!

 

Ända sen vintern försvann har lek- och kampbelöning fungerat som en otrolig stämningshöjare.

 

Nina och Fideli i en inkallning.

 

Apport.

 

Hon har spänst i steget..

 

Sträcker ut både ben..

 

Och öron!

 

Busa, busa! Leka, leka!

 

Nina och Trollet tränar platsliggning.

 

Tittut!

 

Vi tränar fokus-på-matte.

 

Här kunde hon inte stå emot...

 

Utan var tvungen att ta sig ett varv. Det var ju så jäkla kul hos Jenny! :)

 

Jag och Milly fokuserade på högersvängar i fotgåendet, det är svårt. Jag svänger oftast helt utan förvarning och då hamnar Milly nästan jämt på sniskan. Jag måste ju lära mig själv att gå ordentligt!

Nåt annat vi tränade var fokuset på mig. I momentens början, vid sitt kvar, platsliggning... Så fort inte Milly själv är aktiv så är det i fokuset det brister. Och varje gång hon inte är riktigt med, så finns ju risken för att hon kommer på tanken att kuta iväg för att spana in något. Det är jättesvårt, finns ju så mycket att hålla koll på runtomkring, även om det enligt matte inte finns något speciellt där alls. Man skulle nog kunna säga att det är det som är hela svårigheten med min lilla tjej.. Fokuset och koncentrationen. För viljan, glädjen och energin är det inget fel på, inte heller förmågan att lära sig nya saker ;)

 

Bilderna på mig och Milly är tagna av Nina Johansson.

 

Vi har nog lyckats få en av de allra knäppaste och knasigaste hundarna som går att hitta!

Milly har en hel korg full med leksaker som hon kan leka med när hon vill. Istället för att leka med de ständigt tillgängliga leksakerna, går hon in i klädkammaren och snattar en av de undangömda och mycket mer värdefulla belöningsleksakerna. De är inte värda nåt i pengar, de flesta är söndertrasade, gamla och slitna. Men de är värda massor i rolighet!

Vi hörde att det började leva om i TV-rummet och såg att Milly hade varit och snott ett avslitet luddigt huvud, från en tygorm jag fick när jag tog studenten! Jag och Tony lät henne ha det och satte oss för att äta i köket. Det var tyst en stund men sen hördes ett ASHÖGT skall! Vi antog att hon menade det gamla vanliga: MAMMA OCH PAPPA!!! Kom och titta på mig!!!! Jag är jätterolig när jag leker!!!!
Vi struntade i henne och fortsatte äta. En minut senare VRÅLADE hon ut tre-fyra skall till, så högt att vi blev helt paffa, och ingen i hela lägenhetshuset skulle  ha kunnat missa det. Det lät ju som att det var väldigt viktigt så jag reste mig och gick för att titta. Jag förstod snart vad problemet var:

Det lilla huvudet hade hamnat bakom det livsfarliga kompostgallret!!!!!

MAMMA, HJÄÄÄLP!!!!!

 

Jag började genast fnissa och sa åt Tony att komma och titta. Han lyfte hjältemodigt undan gallret så att Milly kunde ta sitt gamla ormhuvud. Hon lyckades alltså få båda sina föräldrar att lämna maten på sina tallrikar för att hjälpa henne med sitt jätteproblem! Hihi hon är ju knappt som en hund, snarare som en liten apa ;) Efter att situationen räddats så kunde Milly fortsätta med det hon höll på med:

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ååååh suck o stööön! Nu har jag suttit i flera dagar i rad vid datorn! Jag har en sista hemtenta, i form av litteraturanalys, hurra! När det har varit strååålande underbart väder ute så har Tony jobbat, och jag o Milly har suttit inne och läst kurslitteratur och vältrat oss i dramatik, epik och lyrik! Mums! Shakespeare hit och Kafka dit, Kristina Lugns dikter har jag läst så det räcker för ett tag.

Milly är dessutom lite, lite halt. Något konstigt är det med ett bakben. Så iofs har den här inte-tid-att-träna-hund-perioden prickat rätt i tid. Lillråttan har dessutom varit så varm att hon inte har haft nåt emot att ligga inne och vila.

Men när jag nu skickar in tentan så tänker jag inte sitta vid datorn på en vecka! Imorgon börjar jag jobba, och på min lediga tid ska jag vara ute och leka, och inte sitta inne i onödan! Jag ska bara läsa roliga böcker om lydnad och sök, inte en enda om versmått och postmodernism.
Allra helst vill jag springa i skogen, och ta mig till en sjö för ett dopp. Jag blir gaaalen av att sitta inne så här mycket!!

Här är en liten badfilm från i somras, när Milly åker surfingbräda. Det är möjligt att jag haft med den i bloggen förut, iså fall blir det en repris:

Det låter som att det är en högstadieklass i bakgrunden, men faktum är att alla är mer eller mindre vuxna ;)

Nu har Millys mallighet efter tävlingen lagt sig lite, och allt är som vanligt igen. Vi försöker att inte träna så himla mycket just nu, åtminstone inte på momenten i lydnadsklass ett. Vi promenerar, picknickar och har det gott.

Sitt kvar...

 

Kom då!!!

Fina tjejen.

Igår var jag o Milly och Linda o Ice ute på en mördar-träningsrunda. Efter Vårruset bestämde vi att nästa löparmål blir ett terränglopp på ca 6 km. Spännande! Vi joggade alltså igår med hundarna uppför branta backar på små stigar i skogen. Många, branta backar var det! Vi dog nästan. På mitten av rundan kom vi fram till Iglasjön, där hoppade Ice i direkt och simmade några längder. Milly höll sig där hon bottnade, men blev ordentligt svalkad ändå. Rundan vi tog oss runt var på 5 km, och efteråt kämpade de hurtiga mattarna vidare med diverse apjobbiga styrkeövningar. Hundarna låg under tiden i skuggan och njöt av att se oss slita... Det är underbart att kunna träna på det här sättet utomhus!

Vi var på klubben härom dan när det var träningstävlingar i både lydnad och agility. Vi gjorde nästan ingenting, tittade bara på och pratade med en massa folk. Det var nyttigt för Milly, hon har byggt upp en rätt stor förväntan på aktivitet när vi är på klubben.
Vi passade på att spana in ett ovanligt häftigt ekipage. Sveriges enda irländska terrier som tävlar i elitklass i lydnad! Han såg så otroligt käck ut, pigg och glad fast helt kontrollerad och samlad. Bruksgubbarna som har kelpie, malle o schäfer visste inte ens vad det var för ras, jag fick upplysa dem.

Den här hunden var det, bilden har jag snott på nätet. Snygg va!

Det är faktiskt himla roligt när en i tävlingssammanhang ovanlig ras utmärker sig. Visst är det häftigt att se olika typer av vallhundar utföra sina uppgifter perfekt in i minsta detalj. Men på nåt sätt är det ju dubbelt så coolt när en hund man aldrig hade trott kunde vara så duktig, visar att den kan minst lika bra!

Jag går ibland (framförallt när Milly har hittat på jäkelskap) och funderar på vilken ras min nästa hund ska bli (den som kommer flera år framåt i tiden). Jag tänker att nån slags vallhund eller möjligtvis retriver skulle kunna passa mig och mina önskemål om träning och tävling. Men det intressanta är att de hundindivider som jag verkligen tittar till på, eller fastnar för är av helt andra raser. Jag ser ett mönster i vad för sorts hundar som fångar min uppmärksamhet. De är personliga, egensinniga och envisa. De är mittemellan i storlek och har ofta en päls som är slät eller sträv. Ofta är det hundar av terriertyp som får mig att glo och gå fram och prata med ägaren.. Självklart pinschrar och dvärgpinnar också.

Jag gillar hundar som är lite tuffa, har attityd och energi. Visst vore det underbart med en hund som alltid var lydig och gjorde allt man bad om, men det är skoj som fasen när man märker hur vissa tänker och handlar efter eget huvud. Trots att just denna egenskapen driver en till vansinne ibland!
Betyder detta att man är dömd till att för evigt ha bångstyriga hundar som tvingar sin matte att vända ut och in på sig själv för att få ut nån slags lydnad och samarbete?!! :)

Så här tänker jag när allt funkar bra med Milly. Men när saker och ting funkar mindre bra är det minsann en bordercollie som ligger högst upp på önskelistan...

En för dagen samarbetsvillig Milly poserar under morgonpromenaden.

 

Hon ser ju så snäll och lydig ut... Men det är bara för att hon....

 

...Får bra mutor!!!

 

Ge mig!!

 

Muuumms!! Mitt i prick.

 

Mattes bästa, finaste, goaste och framförallt knasigaste pinschertjej!