Kommunikationssvårigheter
Långt ord... Komm-un-ik-a-tions-svårigheter.
Inte konstigt att det är svårt att förstå vad hundarna försöker säga, när inte ens vi människor kan kommunicera med varandra på ett fungerande sätt. Ett exempel på det följer här:
En matte och en husse är ute och promenerar med sin lilla hund. En bekant till de tvåbenta dyker upp, hälsar och och tar hussen i hand. Den bekante fäster sedan blicken vid hunden och tar några steg emot den. Matten säger med vänlig ton:
-Hon vill inte hälsa!
Den bekante saktar av något, som för att tolka det sagda. Sedan böjer han sig hastigt ner och sträcker ut handen och försöker placera den på hundens huvud.
(Hmm... Är det svårt att förstå de här orden: Hon, vill inte, hälsa?)
Hunden säger surt till den bekante:
-Låt mig vara!!!
Matten säger med en något skarpare ton:
-Hon vill alltså inte hälsa! och för hunden bakåt med hjälp av kopplet.
Den bekante ser mycket förvirrad och förvånad ut. Va?! Hussen suckar och himlar med ögonen. Totalt otillfredsställande situation för alla inblandade.
Tyvärr verkar alltför många tänka så här: Hund = klappa. Vilken hund du än ser = gå fram och klappa den! Säger ägarna att du ska låta bli hunden, så skojar de bara. De menar egentligen: Här är vår hund = varsågod och klappa!
Inte konstigt att det är svårt att förstå vad hundarna försöker säga, när inte ens vi människor kan kommunicera med varandra på ett fungerande sätt. Ett exempel på det följer här:
En matte och en husse är ute och promenerar med sin lilla hund. En bekant till de tvåbenta dyker upp, hälsar och och tar hussen i hand. Den bekante fäster sedan blicken vid hunden och tar några steg emot den. Matten säger med vänlig ton:
-Hon vill inte hälsa!
Den bekante saktar av något, som för att tolka det sagda. Sedan böjer han sig hastigt ner och sträcker ut handen och försöker placera den på hundens huvud.
(Hmm... Är det svårt att förstå de här orden: Hon, vill inte, hälsa?)
Hunden säger surt till den bekante:
-Låt mig vara!!!
Matten säger med en något skarpare ton:
-Hon vill alltså inte hälsa! och för hunden bakåt med hjälp av kopplet.
Den bekante ser mycket förvirrad och förvånad ut. Va?! Hussen suckar och himlar med ögonen. Totalt otillfredsställande situation för alla inblandade.
Tyvärr verkar alltför många tänka så här: Hund = klappa. Vilken hund du än ser = gå fram och klappa den! Säger ägarna att du ska låta bli hunden, så skojar de bara. De menar egentligen: Här är vår hund = varsågod och klappa!
Om helgen
När vi åkte till Tonys tävling fick Milly stanna hemma. När Sara kom in i lägenheten hade Milly tydligen blivit jätteglad och tjutit och hoppat (bakom kompostgallret till hallen) :) Hon hade glatt låtit sig bli påklädd och hängde sedan med Sara och familjen på en rejäl promenad. Två timmar hade de varit ute, och enligt Sara skötte sig Milly jättebra hela tiden. Vad skönt att höra! Inte minsta lilla bettförsök. Underbart att det gick så bra. Tusen tack till fantastiskt snälla Sara som hjälpte oss!! :D
Just det, när jag kom hem hittade jag ett spår av en liten hund som haft tråkigt... Hon hade öppnat dragkedjan till min väska, snattat ett lypsyl och tuggat sönder det! Gott? Väldigt barnsligt gjort tycker jag. Sånt höll hon ju på med när hon var ung och dum hihi :)
Tänkte berätta lite om Tonys tävling, trots att det inte har med hundar att göra. Jag är så sjukt imponerad över vår husse som alltid tränar 6 dagar i veckan, och inför den här dagen dessutom hållt sig till strikt diet i två månader... Han tävlade alltså i Atletic fitness, i en klass med 32 anmälda killar. De började med posering (i brunkräm och tajta kallingar!), där endast 15 st fick gå vidare till mer noggrann bedömning och därefter styrkemoment. 17 killar sållades alltså bort innan tävlingen knappt börjat. Tyvärr var Tony en av dem som inte gick vidare.. Vi här hemma tycker ju att Tony är det grymmaste och hårdaste vi nånsin sett, men faktum är att alla killarna var väldigt bra. För mitt otränade öga var det helt omöjligt att peka ut någon som skulle se sämre ut än någon annan. Men men så gick det i alla fall. Tråkigt, för det är i styrkemomenten som Tony verkligen hade kunnat visa framfötterna. Men det blir fler gånger!
Tycker nog allt att han är värd lite bildutrymme här i bloggen också:
Just det, när jag kom hem hittade jag ett spår av en liten hund som haft tråkigt... Hon hade öppnat dragkedjan till min väska, snattat ett lypsyl och tuggat sönder det! Gott? Väldigt barnsligt gjort tycker jag. Sånt höll hon ju på med när hon var ung och dum hihi :)
Va?! JAG?!!!
Idag är det storm i Halland! Så det har inte blivit mer än korta kisserundor runt kvarteret faktiskt. Skönt att Milly fixar att ta det så lugnt emellanåt utan att gå bärsärkagång här inne.
Tänkte berätta lite om Tonys tävling, trots att det inte har med hundar att göra. Jag är så sjukt imponerad över vår husse som alltid tränar 6 dagar i veckan, och inför den här dagen dessutom hållt sig till strikt diet i två månader... Han tävlade alltså i Atletic fitness, i en klass med 32 anmälda killar. De började med posering (i brunkräm och tajta kallingar!), där endast 15 st fick gå vidare till mer noggrann bedömning och därefter styrkemoment. 17 killar sållades alltså bort innan tävlingen knappt börjat. Tyvärr var Tony en av dem som inte gick vidare.. Vi här hemma tycker ju att Tony är det grymmaste och hårdaste vi nånsin sett, men faktum är att alla killarna var väldigt bra. För mitt otränade öga var det helt omöjligt att peka ut någon som skulle se sämre ut än någon annan. Men men så gick det i alla fall. Tråkigt, för det är i styrkemomenten som Tony verkligen hade kunnat visa framfötterna. Men det blir fler gånger!
Tycker nog allt att han är värd lite bildutrymme här i bloggen också:
Här har vi några av killarna ur den första bedömningen. Tony är nr 4 från vänster, och jag tycker allt att han håller snyggast pose. Snubben längst till höger vann hela tävlingen.
Här är det inte tal om några dallriga lår...
Tony och hans gymbästis Victor.
Jag blev faktiskt lite inspirerad av alla vältränade människor, så det blev ett gymbesök idag! Vi ligger ju lite lågt med Millys träning, har inte några tävlingar på länge. Vi jobbar visserligen med tvåans moment, men rättar oss lite efter väder och vind. Kan säkert vara bra med en lite lugnare period för henne också. Så jag har ju faktiskt tid för en andra hobby, nu under vintern iaf. Vi får väl se om jag orkar hänga i med att träna mig själv.. Nåt måste man ju hålla på med, och jag har kännt ett tag att rastlösheten börjar komma smygandes. När jag inte tränar hund på varje ledig stund så känns det lite... meningslöst och tomt. Att ha ett rejält projekt att gå in för är vad som ska till för att jag ska bli nöjd. En del har inga direkta intressen alls. Att ha det så skulle göra mig galen!
Hjälpredan
Vi testar en lånad kamera. Hade filmat jättemycket kul Milly-träning, men så blev det bara skit av det i datorn.. Här är en liiiten filmsnutt som funkade. Nu vet vi hur man ska göra, så förhoppningsvis kommer det mer film snart! :)
Problemet löst!
Jahopp, så var problemet "redan" löst! Ända sen Tony anmälde sig till tävlingen, och jag förstod att våra ordinarie hundvakter inte skulle kunna hjälpa oss, så har jag grubblat. Lite lätt ångest kan man säga att jag haft. På nåt sätt tar det emot att be om hjälp.. Kanske för att Milly är en så svår dam, men jag har nog svårt att be folk om hjälp i andra situationer också. Man vill ju helst klara av allt själv!
Jag kan med glädje meddela att vi slipper ha med Milly i bilen. Hon kommer att sitta hemma hos oss, och i halvtid får hon påhälsning och promenad av bästaste Sara!!! Det kommer bli jättebra, jag är inte det minsta osäker på att Sara fixar att hantera Milly. Sara har nämligen en alldeles egen pinscher som också tar till gaddarna ibland!! ;) Hon vet med andra ord hur de ska tas, och hur man håller sig vän med en snarstucken liten krabat som Milly. Skööönt! Sara har en liten dotter, därför finns hon inte med på listan över möjliga hundvakter.
Jag kan med glädje meddela att vi slipper ha med Milly i bilen. Hon kommer att sitta hemma hos oss, och i halvtid får hon påhälsning och promenad av bästaste Sara!!! Det kommer bli jättebra, jag är inte det minsta osäker på att Sara fixar att hantera Milly. Sara har nämligen en alldeles egen pinscher som också tar till gaddarna ibland!! ;) Hon vet med andra ord hur de ska tas, och hur man håller sig vän med en snarstucken liten krabat som Milly. Skööönt! Sara har en liten dotter, därför finns hon inte med på listan över möjliga hundvakter.
Atrzi, Sara och Milly.
Hund i bil?
Ännu mer som har med hundvaktstemat att göra. På lördag ska Tony tävla i Atletic Fitness nere i Lund. Tanken har hela tiden varit att jag ska hänga med såklart, och titta och heja på. Har jag stått ut med en dietande surgubbe i åtta veckor, och lyssnat på allt uppläggssnack när det gäller chins, dips, rodd och posering, så tycker jag att jag förtjänar att se på resultatet också.
Grejen är bara att Tonys föräldrar också ska ner och titta, och vi blir borta från ca kl 06 till 15, beroende på hur bra det går för muskelhussen. Och vi har alltså ingen hundvakt. Att vara ensam hemma den tiden är inget alternativ för Milly. En tanke har varit att ha med både Milly och Lucky i bilen, och att vi tar ut dem på promenader vid flera tillfällen. Men det här alternativet känns inte riktigt bra. Det är ju kallt ute, och Milly skulle garanterat frysa, även om hon har täcke på. Men det som oroar mig mest är risken för att få inbrott i bilen, och att det inte finns några hundar kvar när vi kommer ut. Sånt här läser man ju om då och då, och även om de fruktansvärda sakerna de stulna hundarna används till. Tror inte det skulle kunna bli så mycket värre än att man aldrig får reda på vad som hände med ens lilla älskling. Tankarna på vad hon råkat ut för skulle plåga en under restan av livet. Fy fan!
Jag ringde nyss till hotellet där tävlingen kommer äga rum, och pratade med dem om detta. De sa att de har övervakningskameror, men att de trots det har haft inbrott i bilar på parkeringen. Visserligen är det mycket folk i rörelse en dag som denna, men de menade att tjuvar är ju otroligt fräcka, och de lämnade inga garantier för att inbrott inte skulle kunna ske. Såklart att de inte kan garantera det...
Hade ni vågat lämna hunden i bilen på ett hotells parkering så här?
Grejen är bara att Tonys föräldrar också ska ner och titta, och vi blir borta från ca kl 06 till 15, beroende på hur bra det går för muskelhussen. Och vi har alltså ingen hundvakt. Att vara ensam hemma den tiden är inget alternativ för Milly. En tanke har varit att ha med både Milly och Lucky i bilen, och att vi tar ut dem på promenader vid flera tillfällen. Men det här alternativet känns inte riktigt bra. Det är ju kallt ute, och Milly skulle garanterat frysa, även om hon har täcke på. Men det som oroar mig mest är risken för att få inbrott i bilen, och att det inte finns några hundar kvar när vi kommer ut. Sånt här läser man ju om då och då, och även om de fruktansvärda sakerna de stulna hundarna används till. Tror inte det skulle kunna bli så mycket värre än att man aldrig får reda på vad som hände med ens lilla älskling. Tankarna på vad hon råkat ut för skulle plåga en under restan av livet. Fy fan!
Jag ringde nyss till hotellet där tävlingen kommer äga rum, och pratade med dem om detta. De sa att de har övervakningskameror, men att de trots det har haft inbrott i bilar på parkeringen. Visserligen är det mycket folk i rörelse en dag som denna, men de menade att tjuvar är ju otroligt fräcka, och de lämnade inga garantier för att inbrott inte skulle kunna ske. Såklart att de inte kan garantera det...
Hade ni vågat lämna hunden i bilen på ett hotells parkering så här?
Resväskan
Vi plockade fram en väldigt trång resväska, en klicker och godis. Så här gjorde Milly då:
Rumpan får ju knappt plats..
Blir det bra såhär?
Gaah!!
Ner med hakan..
I med nosen.
Här var ett snöre också!
Vi tog paus en stund, och när jag gick förbi TV-rummet, hade någon parkerat sig i den mysiga väskan!
Godnatt! :)
Hundvakt, fortsättning
Ibland behöver man kanske liksom nå botten innan man verkligen tar tag i saker och börjar jobba sig uppåt igen. Det här med hundvaktsproblemet är något jag oroat mig över en lååång tid. När Milly var ny fanns det flera som testade att passa henne, men allteftersom det dykt upp mer och mer "försvårande omständigheter" har ju alltså listan blivit kortare och kortare.
Tack vare att jag skrev förra inlägget, så känns det som att vi ligger lite bättre till igen, när det gäller hjälp med passning. Möjligtvis kan kaaanske vara ett nytt litet samarbete vara på gång också, något som får funderas mer på. :)
Vi var hemma hos Tonys föräldrar igår och diskuterade hela hundvaktgrejen, och framförallt relationen mellan Milly och Tonys pappa. Vi bestämde att börja om från början med de två.. Milly brukar inte ha problem med andra människor som ignorera henne, vilket vi får de flesta att göra. Saken med Tonys föräldrar är ju att Milly känner dem väl, och har varit hos dem väldigt mycket i perioder. Man kan ju då tycka att hon borde klara av att hälsa på dem och att de besvarar kontakten, som hon gjort hela tiden innan. Men plötsligt passar det alltså inte längre damen.
Milly kom in i huset, och ingen låtsades om att hon var där. Hon sprang glatt runt och hejade på familjen, men utan att få nåt gensvar. Efter ett tag lugnade hon sig, och lade sig i soffan eller nåt. Då plockade vi fram en klicker och en godisskål, och Tonys pappa fick klickerträna Milly! Han började med att klicka enbart för ögonkontakt, och väntade på att Milly bjöd på beteenden. Sedan plockade vi in lite rekvisita, och det slutade med att Milly klättrade på, och låg i, en resväska, placerade leksaker i väskan, gick fot mellan pappans ben osv. Tror nog att både Milly och Tonys pappa hade himla kul :) Humören var på topp, och så avslutade vi där. Ingen blev morrad på, och Milly fick se sin farfar som en kul godisautomat. En viss hänförelse inför Millys initiativförmåga och "lättlärdhet" (hon kunde ju iofs de flesta sakerna sen innan) tyckte jag mig också märka ;)
Så här får vi nog fortsätta ett tag, så att det blir en ny vana, och så att Milly garanterat får positiva förväntningar på Tonys pappa.
Vi har testat ett liknande sätt som belöning i sökträningen. Vanligtvis har figgarna bjudit Milly på godis ute i skogen, direkt ur handen som "vanligt". Men efter att ha läst om olika belöningar i boken Sök i teori och praktik, så ville jag testa en ny grej. Milly hittar sin figge, och hos denna blir det lite mer jobb för godiset. Figgen har en klicker med sig, och väntar på att Milly bjuder på beteenden. Milly älskar ju att jobba för ett "klick-godis", tycker att det är mycket roligare än att bara få en godisbit. Så, mitt ute i skogen har de en jättetrevlig stund tillsammans, figgen delar ut godisbitar efter att Milly gjort någonting, vad som helst. Väldigt snabba sitt och ligg är tydligen stora favoriter om Milly själv får välja. Enligt figgarna så verkade Milly vara ännu gladare än vanligt, när hon fick belöningen på detta sätt. Toppen!
Här är en fimlsnutt från i vintras. Milly blev förtjust i en okänd man på klubben, och började träna lite med honom! Han ber inte henne göra något, hon hittar på själv. Jag började fatta att det inte är så dumt att låta andra träna med Milly!
Tack vare att jag skrev förra inlägget, så känns det som att vi ligger lite bättre till igen, när det gäller hjälp med passning. Möjligtvis kan kaaanske vara ett nytt litet samarbete vara på gång också, något som får funderas mer på. :)
Vi var hemma hos Tonys föräldrar igår och diskuterade hela hundvaktgrejen, och framförallt relationen mellan Milly och Tonys pappa. Vi bestämde att börja om från början med de två.. Milly brukar inte ha problem med andra människor som ignorera henne, vilket vi får de flesta att göra. Saken med Tonys föräldrar är ju att Milly känner dem väl, och har varit hos dem väldigt mycket i perioder. Man kan ju då tycka att hon borde klara av att hälsa på dem och att de besvarar kontakten, som hon gjort hela tiden innan. Men plötsligt passar det alltså inte längre damen.
Milly kom in i huset, och ingen låtsades om att hon var där. Hon sprang glatt runt och hejade på familjen, men utan att få nåt gensvar. Efter ett tag lugnade hon sig, och lade sig i soffan eller nåt. Då plockade vi fram en klicker och en godisskål, och Tonys pappa fick klickerträna Milly! Han började med att klicka enbart för ögonkontakt, och väntade på att Milly bjöd på beteenden. Sedan plockade vi in lite rekvisita, och det slutade med att Milly klättrade på, och låg i, en resväska, placerade leksaker i väskan, gick fot mellan pappans ben osv. Tror nog att både Milly och Tonys pappa hade himla kul :) Humören var på topp, och så avslutade vi där. Ingen blev morrad på, och Milly fick se sin farfar som en kul godisautomat. En viss hänförelse inför Millys initiativförmåga och "lättlärdhet" (hon kunde ju iofs de flesta sakerna sen innan) tyckte jag mig också märka ;)
Så här får vi nog fortsätta ett tag, så att det blir en ny vana, och så att Milly garanterat får positiva förväntningar på Tonys pappa.
Vi har testat ett liknande sätt som belöning i sökträningen. Vanligtvis har figgarna bjudit Milly på godis ute i skogen, direkt ur handen som "vanligt". Men efter att ha läst om olika belöningar i boken Sök i teori och praktik, så ville jag testa en ny grej. Milly hittar sin figge, och hos denna blir det lite mer jobb för godiset. Figgen har en klicker med sig, och väntar på att Milly bjuder på beteenden. Milly älskar ju att jobba för ett "klick-godis", tycker att det är mycket roligare än att bara få en godisbit. Så, mitt ute i skogen har de en jättetrevlig stund tillsammans, figgen delar ut godisbitar efter att Milly gjort någonting, vad som helst. Väldigt snabba sitt och ligg är tydligen stora favoriter om Milly själv får välja. Enligt figgarna så verkade Milly vara ännu gladare än vanligt, när hon fick belöningen på detta sätt. Toppen!
Här är en fimlsnutt från i vintras. Milly blev förtjust i en okänd man på klubben, och började träna lite med honom! Han ber inte henne göra något, hon hittar på själv. Jag började fatta att det inte är så dumt att låta andra träna med Milly!
Hundvakt sökes till bitsk och opålitlig hund
Just det här med hundvakt är ett känsligt ämne hos oss... Det är något som framkallar mycket ångest och oro. Vanligtvis klarar vi oss utan hjälp av andra. Vi pluggar ju båda två och har ofta halvdagar. Om vi båda går lång dag så kan Tony komma hem på middagsrasten och kissa med Milly och sällskapa lite. Men ibland händer det att man vill/måste göra något som tar en hela dag, och vi måste då ha hjälp av någon som kan ställa upp och passa. Tex när vi under "sommarlovet" jobbar, utan möjlighet att sticka hem på rasten.
Eftersom Milly inte är en helt enkel hund kan vi inte lämna henne till vem som helst. Det finns ju en uppenbar risk för de som hanterar henne att bli bitna. Detta gör att det inte får finnas några barn i hushållet, och vi måste kunna lita på att de som ska passa henne gör som vi ber dem göra. De måste agera på ett förebyggande sätt, för att inte provocera fram en reaktion hos Milly. Tex får de inte fysiskt putta ner henne från soffan, eller ge henne ben som kan de kan behöva ta tillbaka. Och om något ändå skulle hända så får de absolut inte straffa henne genom att skälla på henne eller ta till någon form av våld. Detta är mycket viktigt eftersom Millys förtroende för människor vilar på en skör tråd...
Lägger man till att personerna inte får känna rädsla eller obehag inför en hund som emellanåt beter sig väldigt illa, så finns det inte många kvar på listan över möjliga hundvaktare.
Min syster kan hantera Milly utan att vi känner oss nervösa. Det har aldrig varit några problem med hanteringen där. Däremot så kommer inte Milly till ro hos Nina. Trots att det finns hundsällskap så vankar Milly av och an och gnäller, hela tiden. Vi förstår ju att det är väldigt påfrestande att ha det så en hel dag eller kväll, så det känns inte rimligt att be om hjälp där. Man blir ju galen efter ett tag, hon är tydligen helt otröstlig.
Kvar är då Tonys föräldrar. De är de enda som vi kan lämna Milly hos. Hon gnäller inte hos dem (men hon gjorde det i början) och hon kommer bra överens med deras egna hund. De kan hantera henne på det sätt som behövs, klä på täcke och koppel för promenad och så. De bor ju nästan på landet så det är oftast inte mycket hundmöten, och de brukar inte få hem en massa besökare (som skulle vara ett orosmoment). Vi anser att Milly gillar Tonys föräldrar mest av alla, förutom mig och Tony då. Frid och fröjd. Nästan.
Milly har börjat morra på Tonys pappa. Det har hänt väldigt sällan tidigare, av olika anledningar. Vissa gånger har det varit ben inblandade och då kan man mer förstå det. Men sedan i somras har det hänt ganska många gånger, och vi kan inte längre hitta någon förklaring till att det blir som det blir. När vi träffar Tonys föräldrar springer Milly glatt fram och viftar på svansen. Hon ser jätteglad ut, och hoppar på Tonys pappa som sätter sig ner och klappar henne. Då stelnar plötsligt Milly till, och börjar morra. VARFÖR?
En gång i somras satt jag och Milly tillsammans med två vänner på en gräsmatta. Tonys pappa kom fram och hälsade, Milly blev jätteglad och studsade fram och fick några klappar. Hon tog något steg åt sidan, och Tonys pappa började sätta sig ner bredvid oss. Då kastar sig Milly morrande mot hans ansikte i ett utfall! Som tur var hade jag henne i koppel och det hindrade henne från att nå fram. Men vafan?!?!??!?!?!
Vi tror verkligen inte att Tonys pappa gjort "nåt dumt" mot Milly som får henne att misstro hans avsikter. Vi fattar faktiskt inte alls varför hon först är glad, för att sedan plötsligt börja morra?
När de har henne hemma utan oss brukar det tydligen inte vara några problem. Är det jag som påverkar henne? Jag kan erkänna att jag blir lite rädd varje gång hon hälsar på en annan människa, hur väl hon än känner den. Vi kan ju inte lita på henne. Känner hon av min osäkerhet, är det den som får henne att ändra sinnesstämning? Men hur ska jag nånsin kunna känna mig trygg när hon gång på gång visar att hon inte är pålitlig ihop med andra?
Min stora skräck är att Tonys föräldrar till slut får nog av Millys uppförande, och inte längre vill hjälpa oss att passa henne. Då står vi där, med en hund som vi bara kan lämna ensam hemma i fyra-fem timmar. Otroligt låsta.
Fy fan för att allt som har med denna hund att göra ska vara så jävla komplicerat!!!!
Eftersom Milly inte är en helt enkel hund kan vi inte lämna henne till vem som helst. Det finns ju en uppenbar risk för de som hanterar henne att bli bitna. Detta gör att det inte får finnas några barn i hushållet, och vi måste kunna lita på att de som ska passa henne gör som vi ber dem göra. De måste agera på ett förebyggande sätt, för att inte provocera fram en reaktion hos Milly. Tex får de inte fysiskt putta ner henne från soffan, eller ge henne ben som kan de kan behöva ta tillbaka. Och om något ändå skulle hända så får de absolut inte straffa henne genom att skälla på henne eller ta till någon form av våld. Detta är mycket viktigt eftersom Millys förtroende för människor vilar på en skör tråd...
Lägger man till att personerna inte får känna rädsla eller obehag inför en hund som emellanåt beter sig väldigt illa, så finns det inte många kvar på listan över möjliga hundvaktare.
Min syster kan hantera Milly utan att vi känner oss nervösa. Det har aldrig varit några problem med hanteringen där. Däremot så kommer inte Milly till ro hos Nina. Trots att det finns hundsällskap så vankar Milly av och an och gnäller, hela tiden. Vi förstår ju att det är väldigt påfrestande att ha det så en hel dag eller kväll, så det känns inte rimligt att be om hjälp där. Man blir ju galen efter ett tag, hon är tydligen helt otröstlig.
Kvar är då Tonys föräldrar. De är de enda som vi kan lämna Milly hos. Hon gnäller inte hos dem (men hon gjorde det i början) och hon kommer bra överens med deras egna hund. De kan hantera henne på det sätt som behövs, klä på täcke och koppel för promenad och så. De bor ju nästan på landet så det är oftast inte mycket hundmöten, och de brukar inte få hem en massa besökare (som skulle vara ett orosmoment). Vi anser att Milly gillar Tonys föräldrar mest av alla, förutom mig och Tony då. Frid och fröjd. Nästan.
Milly har börjat morra på Tonys pappa. Det har hänt väldigt sällan tidigare, av olika anledningar. Vissa gånger har det varit ben inblandade och då kan man mer förstå det. Men sedan i somras har det hänt ganska många gånger, och vi kan inte längre hitta någon förklaring till att det blir som det blir. När vi träffar Tonys föräldrar springer Milly glatt fram och viftar på svansen. Hon ser jätteglad ut, och hoppar på Tonys pappa som sätter sig ner och klappar henne. Då stelnar plötsligt Milly till, och börjar morra. VARFÖR?
En gång i somras satt jag och Milly tillsammans med två vänner på en gräsmatta. Tonys pappa kom fram och hälsade, Milly blev jätteglad och studsade fram och fick några klappar. Hon tog något steg åt sidan, och Tonys pappa började sätta sig ner bredvid oss. Då kastar sig Milly morrande mot hans ansikte i ett utfall! Som tur var hade jag henne i koppel och det hindrade henne från att nå fram. Men vafan?!?!??!?!?!
Vi tror verkligen inte att Tonys pappa gjort "nåt dumt" mot Milly som får henne att misstro hans avsikter. Vi fattar faktiskt inte alls varför hon först är glad, för att sedan plötsligt börja morra?
När de har henne hemma utan oss brukar det tydligen inte vara några problem. Är det jag som påverkar henne? Jag kan erkänna att jag blir lite rädd varje gång hon hälsar på en annan människa, hur väl hon än känner den. Vi kan ju inte lita på henne. Känner hon av min osäkerhet, är det den som får henne att ändra sinnesstämning? Men hur ska jag nånsin kunna känna mig trygg när hon gång på gång visar att hon inte är pålitlig ihop med andra?
Min stora skräck är att Tonys föräldrar till slut får nog av Millys uppförande, och inte längre vill hjälpa oss att passa henne. Då står vi där, med en hund som vi bara kan lämna ensam hemma i fyra-fem timmar. Otroligt låsta.
Fy fan för att allt som har med denna hund att göra ska vara så jävla komplicerat!!!!
Åh...
...vilken härligt helg det har varit! Inte läst ett ord språkhistoria eller danska. Istället har det mest varit HUND på schemat. Häng vid agilitytävling på lördagen, snackat massor med gamla och nya vänner, sett många fina hundar. Milly var med, skötte sig finfint! Hon lät sig till och med klappas lite snabbt av Nemis matte, svansen viftade och humöret var på topp. Vi hann också med lite lyckad lydnadsträning på klubben innan det blev mörkt.
Idag började vi med lekpromenad med unge Håkan dvärgschnauzer, han och Milly sprang lösa i skogen och hade trevligt. Efter det anlände resten av sökgänget och vi tränade massor.. Bra ruta, glada och duktiga hundar och som vanligt härliga träningskompisar. Gick riktigt bra för Millyråttan, fick flera raka och fina skick, och vi gjorde även någon markeringsövning. Extra kul var att hon blev så glad att träffa figgarna på parkeringen. Hoppade upp på dem var och en och viftade på svansen, log och hade snällöron.
Hon sa: Hej!!! Är ni också här!? Vad kul att se er (har ni godis i fickorna?)!!
Sånt förgyller min dag!
Fem timmar i skogen blev det, med promenad och allt. Efter det var jag rätt mör och trodde att vi skulle ha en lugn liten pinne med oss på farsdagkalas. Men nej. Hon rusade runt full av jävelskapslust. Jag kom på henne i sin farfars sovrum, när hon (antagligen gnagde sönder, och) snodde godis ur hans byxficka. 3½ år gammal och hon fick ändå sitta kopplad under tiden vi åt, för att vi skulle på lugn och ro... ;) Hon är inte en tråkig hund iaf!
Idag började vi med lekpromenad med unge Håkan dvärgschnauzer, han och Milly sprang lösa i skogen och hade trevligt. Efter det anlände resten av sökgänget och vi tränade massor.. Bra ruta, glada och duktiga hundar och som vanligt härliga träningskompisar. Gick riktigt bra för Millyråttan, fick flera raka och fina skick, och vi gjorde även någon markeringsövning. Extra kul var att hon blev så glad att träffa figgarna på parkeringen. Hoppade upp på dem var och en och viftade på svansen, log och hade snällöron.
Hon sa: Hej!!! Är ni också här!? Vad kul att se er (har ni godis i fickorna?)!!
Sånt förgyller min dag!
Fem timmar i skogen blev det, med promenad och allt. Efter det var jag rätt mör och trodde att vi skulle ha en lugn liten pinne med oss på farsdagkalas. Men nej. Hon rusade runt full av jävelskapslust. Jag kom på henne i sin farfars sovrum, när hon (antagligen gnagde sönder, och) snodde godis ur hans byxficka. 3½ år gammal och hon fick ändå sitta kopplad under tiden vi åt, för att vi skulle på lugn och ro... ;) Hon är inte en tråkig hund iaf!
Vissa dagar med den här knasbollen blir bara så himla härliga!
Skolk
Eftersom jag inte varit ute i dagsljus på väldigt länge skolkade jag idag från eftermiddagsföresläsningen. I, och på, danska..
Jag och Milly gav oss ut på en lång och underbart solig och skön promenad. Vi var ute i 1 ½ timma och det var verkligen vad vi båda behövde tror jag. Millyråttan fick springa lös en hel del, och vi hade tur: Hon höll sig i skinnet och stannade därmed vid mig :)Här är lite soliga bilder:
Härligt..
..och roligt!
Koncentration...
Jag är glad att jag upptäckte den här gamla sletna sälen före Milly gjorde det...
Milly fick leta efter andra små söta djur...
Och de fick vad de förtjänade när hon hittade dem.
Här är lite rörliga bilder på en helknasig hund...
Fullt upp
Det är fullt upp med relativt tråkiga saker just nu.. Skolan tar all kraft! Vi har tentor i norska och danska språket och svensk språkhistoria.. Visst låter det spännande!? Heldagar varje dag så långt ögat kan nå. Man är helt slut när man kommer hem efter att ha haft föreläsningar från morgon till kväll - på danska! Jag är rätt nöjd med att bara ha en liten hund som gärna myser i soffan just nu...
Vi går rejäla promenader men träningen har stannat av lite.. Är svårt när det är mörkt på kvällarna. Faktumet att Milly är lite nervig av sig i mörkret hjälper ju inte till. Mörkrädd? Ser hon dåligt kanske? Hur testar man synen på en hund...?
Igår hann vi dock till klubben medans det var ljust, och det uppskattades. Vi tränade lite på tvåans moment och Milly var helt GAAALEN!!! Superglad och superknasig, pinscherrycken avlöste varandra. Avslutningen på agilitybanan satte verkligen guldkant på hennes (och min) eftermiddag :)
Tänkte nämna varför inte kelpien Nemi synts till i bloggen på länge.. Det funkade inte jättebra med damerna tillsammans.. Nemi var väldigt noga med sitt eget space, och ville inte att Milly skulle nosa på henne. Milly var ganska noga med att bevaka sin soffa och vår säng. Båda gick egentligen omkring och vaktade på varandra, vi fick passa så att ingen av dem surnade till här inne. På en promenad när båda var lösa så rök de ihop ändå. Vet egentligen inte vad som hände. de sprang omkring och verkade galda, och plötsligt smällde det till. Antagligen hade de gått och byggt upp en spänning mellan sig ett tag, som nu behövde släppas på.
Milly blev iaf väldigt rädd efter att ha fått sig en rätt rejäl omgång. Så rädd att hon försökte springa hem från promenaden och ville sen inte vara i samma rum som Nemi. Då fick Nemi åka hem. Dessutom var Milly livrädd att nån annan hund skulle komma nära. I ca en vecka efteråt gjorde hon väldiga utfall mot alla hundar som närmade sig. Vi tycker så klart inte att det är värt att Milly ska må dåligt av att jag ville ha en lånehund. Jag gillade verkligen Nemi supermycket på alla sätt, men Millys välbefinnande är ju självklart viktigast.
Vi går rejäla promenader men träningen har stannat av lite.. Är svårt när det är mörkt på kvällarna. Faktumet att Milly är lite nervig av sig i mörkret hjälper ju inte till. Mörkrädd? Ser hon dåligt kanske? Hur testar man synen på en hund...?
Igår hann vi dock till klubben medans det var ljust, och det uppskattades. Vi tränade lite på tvåans moment och Milly var helt GAAALEN!!! Superglad och superknasig, pinscherrycken avlöste varandra. Avslutningen på agilitybanan satte verkligen guldkant på hennes (och min) eftermiddag :)
Tänkte nämna varför inte kelpien Nemi synts till i bloggen på länge.. Det funkade inte jättebra med damerna tillsammans.. Nemi var väldigt noga med sitt eget space, och ville inte att Milly skulle nosa på henne. Milly var ganska noga med att bevaka sin soffa och vår säng. Båda gick egentligen omkring och vaktade på varandra, vi fick passa så att ingen av dem surnade till här inne. På en promenad när båda var lösa så rök de ihop ändå. Vet egentligen inte vad som hände. de sprang omkring och verkade galda, och plötsligt smällde det till. Antagligen hade de gått och byggt upp en spänning mellan sig ett tag, som nu behövde släppas på.
Milly blev iaf väldigt rädd efter att ha fått sig en rätt rejäl omgång. Så rädd att hon försökte springa hem från promenaden och ville sen inte vara i samma rum som Nemi. Då fick Nemi åka hem. Dessutom var Milly livrädd att nån annan hund skulle komma nära. I ca en vecka efteråt gjorde hon väldiga utfall mot alla hundar som närmade sig. Vi tycker så klart inte att det är värt att Milly ska må dåligt av att jag ville ha en lånehund. Jag gillade verkligen Nemi supermycket på alla sätt, men Millys välbefinnande är ju självklart viktigast.
Sista promenaden ihop, tio minuter efter den här bilden togs slogs de :/
Till sist lite lästips. Alla inom pinschervärlden vet väl vilka Suvi och Sniff är/var. Sniff finns inte längre kvar, men här finns historien om honom, och andra texter om att ha en pinscher med problem: Klicka här
