Pinschern Milly

Jag nämnde i gårdagens inlägg att jag tänkte sy ett fleecetäcke till Milly. Nu är det klart! Till hösten när vi tränar agility ska hon få ha det på sig när hon sitter still och väntar på sin tur. Det kan även passa bra att ha på henne i bilen under den kalla årstiden. Jag blev faktiskt nöjd, modellen blev precis som jag ville ha den och det ser väl helt hyfsat ut! :)

Det är i dubbel fleece, har en skön polokrage och sträcker sig en bit ner på låren.

 

Magplattan täcker nästan hela magen..

 

När hon ligger ner är det bara frambenen som inte är täckta. Det finns ett hål som svansen kan sticka ut genom, den brukar ju vilja vifta eller stå rätt upp!

 

Går fint att röra sig i med!

 

Det roliga är att en av träningskompisarna gjorde en beställning på ett likadant täcke till sin egna hund!

 

På kvällens "egna" agilityträning var det bara jag och kvinnan som gillade täcket... Vi var på vår instruktörs privata bana som ligger ute på landet, vid skog och åkrar. Mitt i träningen upptäckte vi att det stog en gubbe mitt ute i åkern bredvid och tittade på oss. Han stog där en bra stund, trots att han såg att vi såg honom.

Senare dök han upp på andra sidan planen i några buskar, han råglodde nu med. Jag och träningskompisen blev lite fundersamma på vad det var för nån gubbe.. Och sa till varann att vi var glada att vi inte var där ensamma.

Då fick Milly syn på honom och undrade vad F*N han gjorde där!! Efter att ha stirrat på honom nån minut stack hon ifrån mig och sprang bort till honom (inte ända fram) och reste sin lilla ragg, spetsade svansen rätt upp och vrålskällde på honom. Då vände han och gick! Så nu har hon jagat bort en gubbe!!! hehe..

Vi vet inte om det kanske var en granne som undrade vad vi var för några som klampade in på hans grannes mark.. Eller så var det nån jäkla skummis! Hur som helst så känns det lite småtryggt att ha en hund som vågar "ifrågasätta" mysko folk.

Idag åkte jag, bror Björn och Hanna till Skene för att handla tyg! (Jag har tänkt sy ett fleecetäcke till Milly)
När vi ändå var i en "stad" eller vad man ska kalla det, passade jag på att träna Milly med störning. Fördelen var att jag inte känner nån där så det kändes inte så (jätte)löjligt att ställa sig mitt på torget, placera ut koner och köra ett litet pass. Om två veckor är det dags för ett nytt försök i en rallylydnadstävling, så nu är det träning i alla möjliga sorters miljöer som gäller.

Kontakten var helt ok! Tempot var lite småsegt, jag fick inte riktigt spexat igång henne.. Hon är ju lite allmänt slö just nu, antagligen pga skendräktighet. Men hon gjorde vad hon skulle, dock utan överdriven entusiasm.

När vi var klara gick det förbi en käring med systemetkasse i handen och alkoholproblem i bagaget. Hon pratade högt och tydligt med sin likasinnade vän så att vi hörde: "Titta vilken jävla ful hund!! [...] Hon tror att hon är nåt!..."
VA!? Väckte ett litet träningspass så mycket anstöt? Tur att Milly och jag skiter i vad gamla fyllon tycker! :)

I rallylydnad får man använda handtecken och kommandon.

 

Hon hade lust att kika på matte idag..

 

Det var inte jättemycket folk på torget...

 

...men ibland kan nån enstaka människa störa mer än en hel folkmassa.

 

Ligga kvar ensam i rampljuset klarade Milly hur fint som helst!

 

Avslutar med favorittricket.

 

Väl hemma hos Björn och Hanna agerade Milly gårdshund, precis som hon är framavlad för. Hon tog visserligen ingen råtta, men hon gick lös i trädgården, hjälpte Björn som bar ved (Milly bar barkbitar) och åkte lite skottkärra. Hon har blivit himla duktig på att hålla sig i närheten, även om man inte underhåller henne otroligt mycket hela tiden. Det var nämligen det som krävdes förr för att hon inte skulle smita iväg, men nu är hon nöjd med att bara vara med. Duktiga lilla tjejen! En vacker dag ska hon nog också få en egen trädgård att strosa runt i.

Ååå vad det är kul med agility!
Just nu är vår instruktör på tävlingsturné så vi i gruppen tränar själva. Idag var vi fyra st som körde med fokus på framförbyten.. Slänger in en film med Milly och de andra hundarna. Man får ju bara inte nog av agility! :)

Idag fyller vår lilla Milly 2 år!!! Hon ville fira sin födelsedag med vänner på ett roligt sätt, så vi åkte till Eksjö för lite bad och skoj. Vi tog med Björn o Hanna och Martina, och Millys hundkompis Lucky.

Tony kastar sig i.

 

Lucky simmar omkring hela tiden.

 

Om man inte kastar pinnar sväljer hon halva sjön istället.

 

Milly surfar!

 

Det började med att Milly sprang i hög fart på klipporna och jagade Lucky som hoppade ut i vattnet. Milly hann inte få stopp utan trillade i vattnet hon också! Ganska överraskad blev hon och fick simma ca 2 m till kanten.

 

Milly helt genomblöt.

Sedan var det allämnt bus med alla närvarande ute på bryggan.. Tony busade med Milly och hon hoppade upp och bet honom lite lätt i handen. I luften på vägen ner studsade hon emot hans ben precis när han tog ett steg, och ramlade återigen ner i vattnet!! Nu blev hon ännu mer överraskad och fick simma kanske 6-7 m för att komma iland.


Som om hon inte badat ofrivilligt tillräckligt, så lyckades hon en gång till... Ni kan själva se hur överraskad hon blev här: (Tänk att vi fick detta på film!!)

 

Som tur är blir hon inte rädd av doppen eller grinig för att vi skrattar åt henne. Jag berömmer henne också, så att hon ska tycka att det är åtminstonde lite positivt :)

Efter det här sista doppet gick hon raka vägen upp och slaktade en gren, låtsades som om inget hade hänt.. Hihi

 

Efter äventyren vid sjön bjöds det på bullar i Björn o Hannas trädgård. Hundarna lufsade runt och hade det härligt.

 

Fina Lucky.

 

Pinngnagning.

 

 

Efter en rolig (iaf enligt oss) födelsedag blev Milly så här trött:

 

 

Hur hon än ligger så ser det alltid så skööönt ut!

På makrillfestivalen i Bua idag kunde man titta på agilityuppvisning. Där var jag och Milly och våra kurskamrater med! Rätt mycket folk var det faktiskt, som samlades runt den lilla planen för att kika. Vi körde två varv var vid tre olika tillfällen, ändrade banan efter varje gång. Det var bara hopphinder, däcket, fyra-pinnars-slalom och tunnel med, men det räckte till bra.
Det här var ju jättebra träning för både hundar och mattar att hålla kontakten och nerverna i styr med många blickar på sig.
Vi gjorde alla våra små misstag och publiken skrattade och applåderade. Kändes skönt att de var lättroade (en hund hoppade genom ramen till däcket - Publiken: "HAHAHAHAAAAAAA!!!"). :) Hellre det än att de suckade och tyckte vi var kassa!

För min och Millys del gick det hyfsat. Det var väldigt varmt och det var kanske därför som de flesta hundarna var rätt långsamma idag. Milly körde på halvsakta men ok runt banan fast på slalomet låste det sig ordentligt varje gång. Nu får vi minsann träna mer på det!!!

Vid ett tillfälle stannade Milly mitt mellan två hopp och tog upp en sten med munnen! Hon trodde nog att det var en godis som nån tappat :). Nästa runda så kilade hon efter första slalompinnen vidare rätt ut i publiken. Bara att hämta henne och köra vidare :)

Nu kommer fortsättningen på förra inlägget.
Efter Piröbesöket tog vi sikte på Västerås. Här väntade ett hotellrum med riktiga sängar och dusch... Lyx! Milly var också välkommen, men bara på vårt hotellrum. Det fanns ingenstans att sitta utomhus att äta, så vi funderade på hur vi skulle göra med Milly under tiden vi mofflade i oss kvällsbuffé. Ska vi gå och sätta henne i bilen? För vi trodde inte det skulle falla damen i smaken att bli lämnad ensam på ett helt nytt och okänt rum. Milly slocknade efter en stund på sängen så efter mycket dividerande bestämde vi oss ändå för att prova. Tony byggde upp en liten barriär framför dörren av en stol och en badrock för säkerhets skull.. Här hemma var det nämligen nån som klöste en del på ytterdörrn när det tränades ensamhet..
Nåväl, vi lämnade henne där inne en stund, och det gick hur bra som helst! Inte ett ljud hörde vi och dörren klarade sig utan en enda repa. Hon fick tre ensamma stunder totalt och tog det helt lugnt. Duktig liten pinscher!

Milly kände sig nog som hunden på bilden.

 

 

Vem är det som smyger omkring i hotellkorridorerna?

 

 

I Västerås passade vi på att träffa Suvi och Sniff. Milly och Sniff är rätt lika varandra till utseendet, samma storlek och lika knasiga öron har de. Ganska lika i ansiktet också tycker jag, men Milly är ju mer feminin.

 

 

Lika som bär?

 

Vi besökte en stor badgrop ihop med några andra pinschrar och folk. Milly fattade snabbt tycke för en liten simmande och apporterande pinschertik och var väldigt intresserad av henne hela tiden. Tyvärr var känslorna inte besvarade, utan Millys försök att bli vän med henne gav inget resultat..

 

 

Milly upptäcker en fin tjej: Busan, men blir av henne behandlad som luft.

 

 

Milly fladdrar med öronen och försöker få igång lite lek, men Busan struntar i henne.

 

 

Sniffen gillade Tony och de delade flera mysiga stunder ihop. :)

 

 

Klappa mig! säger Sniff.

 

 

Vi besökte nästa dag ett friluftsmuseum, där vi förutom att kika på djur i inhägnader också tänkte laga till lite lunch. Att koka potatis på stormkök höll på att svälta ihjäl oss alla. Gasen tog slut utan att vi märkte det och det dröjde lääänge innan vattnet började koka. Till slut, när vi var på gränsen till koma pga hunger, blev det dags att äta sill o potatis. De medverkande hundarna skötte sig fint och hade förstånd att ta det lugnt i värmen och väntan.

 

 

 

 

Hmmmm...?

 

 

Det måste se ut som att vi behandlar Milly som vårt barn...

 

Gränna var vårt sista mål, och när vi anlände letade vi direkt upp en pizzeria. Milly har nu blivit en van uteserveringshund och efter några suktande blickar på vår mat, lägger hon sig och slappnar av. Hur smidig som helst att ha med sig!

 

 

Tony är jättesugen på att börja äta.. hihi! Milly inser att det är lönlöst att försöka..

 

..och lägger sig ner och sover, mitt bland allt folk! Dessutom på betong.

 

Sista dagen tog vi båten från Gränna över till Visingsö i Vättern. Här åkte vi bland annat en timmes runda med två fjordningar och en flakvagn. Hästarna var ordentligt skodda och i fint skick, och det var en trevlig åktur. Milly tyckte att det här var ett helt normalt sätt att färdas på och slappnade av fint även i vagnen.

 

 

Lugna och fina, även när vi blev omkörda av en buss!

 

Vi spatserade runt och fotade lite vid Visingsö Slott. Vid det här laget var alla tre av oss ordentligt trötta och snart bestämde vi oss för att det var dags att påbörja färden hemåt. Lite polkagrisar inhandlades i Gränna och sedan var det bilen och riktning mot Veddige som gällde.

 

 

Visingsö Slott.

 

Slottsshund?

 

Tittut!

 

Nu är här råttfritt!

 

Sammanfattningsvis var det en mycket lyckad och härlig resa! Milly skötte sig rakt igenom så himla bra, det är vi hemskt nöjda med. En riktigt världsvan campinghund är hon nu, och jag tror att man kan säga att hon går att ha med överallt.

Då och då passade jag på att träna kontakt med henne, med olika sorters störningar i miljön runtomkring. Hennes senaste och numera favorittrick utövades förväntansfullt både här och där:

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Håhåjaja, nu är vi tillbaka i hemmet efter att ha tillbringat sex dagar på resande fot genom Sverige. Vi har alltså sovit i bilen och tagit oss till Smögen-Mariestad-Kumla och Skyllberg-Västerås-Gränna-Visingsö och hem igen. I lördags var det exakt ett år sedan Milly blev vår, och enligt henne gjordes hela resan för att hylla detta. Med tanke på att vi återvände till Pirön där vi först träffade henne, kan man ju nästan hålla med.

På vägen till Smögen gjorde vi under ett snabbt stopp ett intressant fynd. En kortbent och mycket rejäl hund som inte liknade nåt vi tidigare sett. Jag var ju tvungen att springa fram och fråga vad det här var för nån blandning... Kan ni gissa?

En korsning mellan rottweiler (ganska lätt gissat) och tibetansk spaniel!!!!!

 

På plats i Smögen intogs en middag på den långa bryggan nere vid havet. En kille gick förbi oss när vi satt och åt och sa till sin tjej: "Kolla, det är den där hunden i Simpsons!"

 

 

Mysigt med små stugor och bodar.

 

Ganska lik Simpsonshunden faktiskt.

 

Att sova i bilen funkade hur bra som helst. Det var ju trångt, men det är ju samtidigt mysigt. Just för att det var lite tajt om svängrummet så bäddade jag åt Milly ovanpå det ihopvikta framsätet. Första natten vaknade vi av att hon låg mellan oss, inklämd mot våra ryggar! Tydligen hade hon blivit förlamad nån gång under natten också, för det var totalt omöjligt för henne att flytta på sig. "Går inte!" sa hon och rörde inte en fena, trots vädjande som övergick i befallningar och puttande.

 

Man kunde riktigt se påsarna under ögonen på den lilla stackaren som inte sov lika skönt i bilen som hemma.

 

Lite morgonmys orkar man med ändå.

 

 

Intressant fynd nr 2: leopardsnigel, apropå ingenting.

 

Okej, på måndagen var det dags att ta sig till Kumla bk för att träffa de berömda Emma, Harry och Hilja. Här väntade agilityträning i gassande solsken. Milly och Harrys uppfödare Elli smet från jobbet och var med och kikade på träningen.

Själva övningen vi körde var helt annorlunda mot vad jag och Milly tränat på tidigare, men det gick bra ändå! Himla bra faktiskt, jag är jättenöjd med hur bra hon klarade av att tyda mina anvisningar och trots hettan körde hon på i bra tempo. Emma var en hejare på att förklara och de här timmarna var väldigt roliga och inspirerande! Tack för det Emma!

 

 

Uppvärmningspromenad med pinschrar och kelpies.

 

Här har vi lite film från träningen.. Bildkvaliteten försämrades rejält, fattar ej varför?!

 

 

Uppödare Elli försöker gosa med Milly i pauserna.

 

Tre fina efter agilityn..

 

Det börjar luta lite åt höger...

 

Efter det här svettiga passet tog jag och Tony oss till en jättemysig sjö. Badstället låg en bit ifrån vägen och här kunde Milly gå lös och snoka bäst hon ville. Bäst var tydligen ändå att var alldeles intill sin flock, så hon lade sig och solade bredvid sin husse. Efter att ha undvikit skuggan som fanns bara några meter bort tillräckligt länge, var hon nog nära att börja koka. Hon reste sig nämligen upp och gjorde nåt mycket oväntat...

 

 

Mysigt att vara nära, men snart började det osa stekt pinscher!

 

 

Då släpade hon sig bort och lade sig ner i vattnet!

 

 

Hon har aldrig gjort såhär förut!

 

Efter några timmar vid sjön återvände vi till Lilla Pirön och Elli med familj. Här bjöds det på köttfärssås och senare kvällsbad, inte dumt alls. Milly fick gå lös på gården och skötte sig fint, jagade varken katter eller hästar.

 

 

Milly spanar ut över sitt allra första hem, utan att tänja på gränserna och smita iväg :)

 

Vår lilla fröken har skött sig alldeles ypperligt under hela resan. Ibland har hon varit så lugn och beskedlig att vi knappt märkt att hon varit med. Extra bra känns det att hon faktiskt betedde sig klockrent även medans vi umgicks med Uppfödar-Elli. Man vill ju gärna få visa att man fått nån slags ordning på den lilla rackarhunden. :)

Anledningen till det goda uppförandet kan ju vara värmen och trötthet av att vara på resande fot, så att hon helt enkelt inte orkade hitta på rackartyg.. Men vi ser det hellre som att hon mognat ytterligare under resans gång.

 

Nu avslutar jag del ett med en härlig kvällsbild från sjön vi sov vid under Kumla- och Pirö-natten. Det här stället var nog det bästa av alla ställen vi sov vid. Tipset fick vi av Pirö-Mattias, vattnet var ljummet och läget helmysigt.

 

 

En riktig campinghund i en ihopfällbar stol. Hussen fick stå och kasta lite i solnedgången.

 

Just det, innan vi lämnade det här stället var vi med om nåt som fick mig att nästan drunkna av skratt. Ett ungt par med två cairnterriers dök upp för att ta sig ett dopp. Killen och den ena hunden simmade långt ut i sjön tillsammans. Jag och Tony hoppade i vattnet och när killen med hunden närmade sig land tog den sikte på Tony. Den simmade emot honom och av nån anledning började Tony simma iväg. Hunden efter och Tony simmade ut och bort så fort han kunde. Den lilla hunden var snabb och jakten pågick i säkert en minut. Mellan skratten ropade jag till Tony och frågade varför han inte bara stannade!? Inget svar. Han blev simjagad av en cairnterrier!!!! Till slut styrde Tony kosan mot hundens husse, som fick tag i den. Efteråt gav Tony förklaringen till mig att han inte visste om hunden tänkte bita eller riva honom. Hihi jag tror att Tonys armar hade varit tillräckligt långa för att hålla undan den lilla hunden!!! Hehehe

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Agilityträning ikväll.. Framför- och- bakombyten stog på schemat.  Framförbyten går rätt bra, men bakom är fasen svårt! Milly vill gärna svänga direkt efter tunneln när det är meningen att hon ska fortsätta fram över ett hinder och sen svänga... Idag gjorde hon två festliga men ej så effektiva piruetter mitt i alltihopa :) Hon började iallafall fatta att det ska hända nånting efter tunneln.. Frågan är bara vad? Matten måste vara tydligare..
Sista försöket idag sa Angelika till mig att ropa HOPP! redan när Milly är inne i tunneln.. Det funkade!
Det känns som att alla hundarna på kursen kommit in i en svacka nu, de enklaste raka kombinationerna funkar inte ens. De gör fel som de aldrig gjort förr och de mer komplicerade grejerna funkar ju inte alls. Jag antar att det blir så, det kan ju inte gå spikrakt framåt hela tiden. För Millys del har det gått fort och lätt och blivit rätt, fram tills nu.. Men svackor får man ju räkna med i allt man gör, och vi kommer säkert ur denna. Som vår instruktör säger, nu börjar det krävas lite av oss som förare, med bytena, och då blir det genast mycket att hålla reda på.. Om man inte klarar att bete sig rätt själv kan man ju inte begära att hundarna ska fixa det heller. Men vi tränar på!


Tony filmade och här är både lyckade och misslyckade omgångar i filmen:

 

Man upptäcker ju tyvärr hur otroligt långsam man är när man ser sig filmad.. Seg matte! :)

Förresten, imorgon är sista jobbardagen, sedan är det semesterrrrr!!!! Hurraaa!!!

Nu börjar det närma sig. Det som är alldeles underbart, semestern! Fyra arbetsdagar kvar.
På lördag inviger vi härligheten genom att först åka till Tvååker på hundutställning, bara för att titta. Vi hoppas på många pinschrar. När vi frossat i hundar där så drar vi hem och åker strax iväg igen- på en liten tripp genom landet. Vi tar bilen och kör en runda helt enkelt. Tänkte vara borta en vecka, och vi har några pinschermöten inplanerade, ska bli mycket spännande!!!!
En natt blir det hotell, resten av nätterna en variant av tältning. Sova i bilen hade vi tänkt. Provlegat har vi gjort idag, verkar funka:

Hoppas hon inte tänker stå såhär varje natt.

 

När vi ändå hade tillgång till gräsmatta, passade vi på att samla några små klipp som blev till denna korta och tramsiga film:

 

 

 

 

Lite poseringsbilder fick jag tagit också. Enligt Tony skulle hans kära moder inte uppskatta att få se bilderna när Milly...befinner sig i hennes rabatter. Men de är ju bortresta nu så jag hoppas hon inte läser bloggen :)

 

 

En liten detalj som gör det fina finare.

 

Som en liten trädgårdstomte.

 

Söta lilla tjejen..

 

Hon gled fram lite.. Jag reste upp blommorna sen, ingen skada skedd!

 

Ååå kan det bli bättre!?

 

Hettan gör oss alla slöa. De riktiga promenaderna sker på kvällarna, och Milly verkar inte ha nåt emot att slappa under dagtid. Hon är vääldigt seg.

 

Ikväll gick jag med henne i långlinan igen. Hon skötte sig så otroligt bra att jag knappt trodde det var sant. Inte ett enda stick-försök, lyssnade bra när jag bad henne stanna, komma eller vänta på mig.
Vi mötte nån slags spaniel på en grusväg. Vi hade nyss korsat en större väg så just då var Milly kopplad. Inte ett ljud gav hon ifrån sig, inte ett strå restes på hennes rygg, kopplet hängde slakt. Hon tittade på mig och fick beröm och godis när vi gick förbi.
Senare när hon var lös (i linan) kom det en tax och en gubbe. Jag kallade henne till mig och bad henne hålla sig nära. Vi gick förbi, löst! Hon var lite nyfiken, men höll sig tillräckligt nära mig, jag behövde inte göra mer än att prata med henne (och bjuda på en godbit eller två), så tog vi oss förbi. Duktiga!
För några månader sedan var det ofta ett jäkla liv vid hundmöten. Vi började med att skvallerträna. Det funkade sådär... Ibland var hon så blockerad av synen av en annan hund att hon varken hörde klicket eller kunde ta emot godiset. Vid nåt tillfälle när hon kom in i en dålig period med morr och släng i kopplet, fick hon en liten vattenstråle i fejset, just när hon började svära åt den mötande hunden. Detta kanske hände fyra gånger och funkade så att hon helt kom av sig. Att skälla på henne eller "säga ifrån" funkar inte i det läget när hon är så uppstressad.
Men det som gjort hela skillnaden tror jag främst är alla kurser och aktiviteter vi varit med på, och hundtäta ställen vi besökt. Det är väl helt enkelt inte lika spännande längre, när man ser och träffar andra hundar ofta.

Såhär fann vi henne i soffan igår:

 

 

 

 

Man blir ju helt slut av värmen...

 

 

 

 

 

 

Härligt väder och utomhusaktivitet har varit de gemensamma nämnarna för de senaste dagarna. I torsdags var vi och tittade på en agilitytävling i Varberg. Vår instruktör Angelica visade med sin korthåriga collie Echo hur det ska gå till. Två felfria rundor fick de till!

Tänk som en bordercollie!

 

Det var ju glad men ganska hetsig miljö på tävlingsplatsen. Folk och hundar överallt, två banor igång samtidigt och en massa skällande i bakgrunden hela tiden. Trots detta var Milly helt lugn och satt eller låg ner bredvid oss. Det varma vädret har en viss betydelse för lugnet, men nu har vi ju haft med Milly i en väldig massa olika miljöer, så nåt resultat borde det ju också ge. Att kunna ta det piano på tävlingsplatser är ju en bra start på en eventuell karriär. :)

 

I fredags gjorde vi ett besök i djuraffären. Vi letade efter nåt fint halsband och killen som jobbar där fick sätta på Milly ett, helt utan protester. Utan att ha hittat det perfekta halsbandet for vi vidare mot en uteservering där vi fikade ihop med min syster Nina. Där vi satt var det skugga och lite blåsigt, så det var nån som gärna ville vara nära sin matte...

 

 

En riktig knähund..

 

Vi var vid en sjö och badade (doppade tassarna och lite av magen gjorde den lilla) både på fredagkvällen och i förmiddags. Idag har det varit så oootroligt varmt att man knappt orkat med nånting alls. Åtminstonde inte mitt på dan. Jag och Milly har hängt i både mina och Tonys föräldrars trädgårdar, och Milly har verkligen hängt. Hon var  lös och låg och vilade hela tiden. Förutom när nån grannhund skällde, då var hon tvungen att ta några gasellskutt över gräsmattan för att kolla vad som stog på.

Vi har även gått vår första långlinepromenad på flera månader. Det har varit flexi som gällt för Milly ett tag, seden jaktdjävulen satte klorna i henne. Vi har under tiden tränat på att inte bli helt väck och spåra som en tok om det doftar vilt, och jag har även lyckats bryta flera påbörjade rusningar efter harar och rådjur, innan flexikopplet hunnit dras ut helt. Idag gick det finfint och vi klarade oss utan ett enda ofrivilligt skutt in i skogen.

 

Ikväll var det agilityträning igen. Nu påbörjade vi framför- och bakombyten. Skitkul ju!! Framförbytena gick bra men bakombytet var svårare. Vi körde hopp - tunnel - hopp - sväng - hopp, med bytet mellan första hoppet och tunneln.  Hopp nummer två var svårt att få med, då Milly var långt före mig. Jag trodde att det inte funkade för att jag sprang för sakta (eller hon sprang för fort), men instruktören sa att hundarna ser mer än man tror bakåt, och att jag inte var tillräckligt tydlig med riktingen. Här har vi nåt att träna på! Och så får det nog bli lite mer konditions- och spurtträning för matten... :/

 

 

Utan svängen mellan de två sista hopphindren gick det bra!

 

 

Maria och lilla kortbenta Ka.

 

Hundarna var extra glada och laddade idag. Det var som att de gått och vilat hela dagen i värmen och bara laddat inför kvällen. Milly och en liten terrier lyckades smita till varandra några gånger och drog några varv runt planen tillsammans. De hade skitkul och gjorde allt för att inte bli fångade! De små hundjäklarna! :)

 

 

Duktig platsliggare.

 

När vi byggde och plockade ihop banan tränade Milly sig på platsliggning. Med en extern belöning i form av godis i rosa skålen låg hon som limmad.

En tandvisning med Ka:s matte hann vi med efter träningen också. Hur bra som helst gick det, tror inte Milly släppte mig med blicken nånting, trots "främmande" händer som klappade och pillade på hennes lilla nos. En mycket trött hund och en mycket nöjd matte går nu och lägger sig. Godnatt!