Pinschern Milly

Det har varit mycket med skolan det sista, långa dagar och mörkt och tråkigt väder när man kommer hem. Det har inte blivit så mycket träning för lilla Millan.
Vi kör ju agility och olika nosövningar, men med lydnadsträningen står det still. Jag har en känsla av att jag borde, men får inte upp några ideér i huvudet, hittar ingen motivation. Vet inte riktigt vad vi ska träna... Rallylydnadstävlingarna är slut för ett tag framöver, så det blir inte mycket av den sorten. Vi nosar ju på "vanlig" tävlingslydnad och tränar lite på alla momenten i ettan. Men vi står liksom och stampar på samma ställe, det händer inte så mycket.

Senaste agilityträningen körde vi utomhus med Ingrid o Tyra. Det snöade och blåste och lilla Hedda fick plastas in.

 

Pinschrar är inte gjorda för dåligt väder. Milly smet flera gånger och gömde sig i platta tunneln. Otacksamt, när man själv offrar sig och trotsar novembervädret.

Mest blir det vanliga promenader nu. Vi har jobbat mycket med koppelträning och jag kan stolt säga att det gett resultat. Är det nån annan hund med på promenaden så krävs det mer jobb från mig. Men är vi själva så går Milly fint och lugnt vid min vänstra sida tills hon får tillåtelse att göra annat. Det är inte så dumt!
Intressant att nu när vi inte är så aktiva som vi brukar vara, är Milly mycket mindre stressad när vi är ute.

Milly fick kusin Trollet på besök igår, och gav honom en omgång.

 

Gissa vem som är Bossen av de två...

 

Trollet står ut med en hel del :)

 

 

Jag bokade en tid hos veterinären idag, för kasterering. Här är ju verkligen ingen ordning på löpperioderna, vi trodde att Milly skulle ha löpt färdigt nu ungefär. Än så länge inga tecken på löp, så nu hoppas vi att hon håller sig en månad till så att vi kan operera enligt planen. Tanken är ju att göra det under julledigheten, när vi är hemma och kan passa lilla damen.

Ikväll tog jag mig trots allt  i kragen och plockade fram klickern och lite leksaker. Vi tränade apport. Vi har kört på samma sätt flera gånger, men idag tog vi ett rejält steg framåt! Jag kastar iväg en leksak några meter, Milly springer (utan kommando) och hämtar. Hon brukar komma med grejen halvvägs och kasta omkring den. Jag har försökt visa att jag vill att hon ska hålla kvar den tills jag har tagit tag i den, och även fortsätta hålla emot. Så vi har kampat lite det sista innan klicket.
Idag fattade hon att det var kvarhållningen som gav belöning och hon bar alltså leksaken hela vägen fram och höll kvar. Bra! Vad som var ännu bättre var att hon gjorde likadant när jag tog fram den riktiga träapporten. Hon hämtade, bar fram till mig, höll kvar tills jag dragit i den, och fick sen klick och belöning. BRA!!!
Vi lekte lite apport utomhus för ett tag sen. Jag kastade leksaken eller apporten, vi tävlade om vem som hann fram till den först, och när hon tog grejen så kutade jag åt andra hållet. Då satte hon (oftast) av efter mig i full fart. Väl framme bytte vi mot godis. Att bara ta och hålla apporten ur min hand blir fort tråkigt tycker Milly. Därför får vi blanda in lite mer fartfylld träning.
Det här är vårt allra svåraste moment.. Jag har jobbat med apportering i stort sett hela tiden vi haft Milly, men än så har vi inte fått till det. Nu är vi dock på god väg, känns det som.

Det kanske inte är helt fel med en lågintensiv period nu ändå. Det kan vara bra ifall det nu blir operation, att vi trappat ner på aktiviteterna i förväg. När hon ska läka blir det ju inte så mycket aktivitet alls, och då är det ju bra om hon inte är uppe i varv. Sen så kan man väl få använda de tristaste månaderna till att jobba upp ett nytt sug för nästa säsong, och låta allt man tränat under året sjunka in. Till våren blir det tävlingslydnadskurs, så då lär vi få motivation att träna!

 

Nåt får man ju hitta på för att göra livet lite svårare för den lilla.