LÖP!

I fredags satte det igång. Löpet. Mycket lämpligt tycker vi. Nu hinner det (förhoppningsvis) bli färdigt till den 22/12, då vi har bokat operation.
samma dag som vi såg första droppen förändrades Milly nåt enormt. Hon är ju vanligtvis pigg och skojsig både inne och ute. Nu är det dock omöjligt att göra något annat än att sova, sova och sova inomhus. Tony har varit hemma idag och efter morgonpromenaden och frukosten så hade Milly legat i sin korg (bredvid elementet) i flera timmar. Hon rörde sig inte ur fläcken förren det var dags för nästa promenad.
Väl ute är det ett extremt sniffande och kissande. Fokus på matte o husse är ju inte på topp direkt... Ska bli så skönt att slippa dessa svängningar i humöret!

Nu har vi också fått snö och det tycker Milly är kul!

 

Vi tränar på med apporten. Små korta pass med få repetitioner är det som gäller. Jag har fått lite coaching från Elisabeth, som lyckats med apporteringen med sin pinscher. Idag tränade vi såhär: Milly satt framför mig på golvet, jag la olika saker framför henne, leksaker varvat med apportbocken. Hon plockade upp dem och höll kvar, trots att jag viftade med händerna runt omkring henne och "knackade" på grejen hon hade i munnen. Jättebra!

I filmen tränar vi på att komma ända fram till min hand, inte kasta iväg grejen i luften. Och att hålla kvar trots att jag tar tag i föremålet. Det här tar tid, men det passar ju bra nu när det är inneträningsväder.

 



Sorgligt

De senaste dagarna har vi uppskattat Milly extra mycket. Vi har gosat med henne mer än vanligt, vi har skojat och busat på promenaderna. Jag är så glad att jag har henne och att hon trivs och mår bra. Anledningen till att vi uppskattar vår pinscher extra mycket just nu, är att en annan pinscher idag fick somna in.
Vi träffade Suvi och Sniff i somras, och har haft kontakt via bloggarna och facebook. Det har varit väldigt sorgligt att följa deras sista dagar tillsammans...
Varenda pinscherägare i hela landet kände väl till Sniff. Jag minns honom som en go och glad liten kille som fattade tycke för Tony, den manlige förebilden.


Mys, grabbarna emellan.



Milly och Sniff var väldigt lika till utseendet.

 

***

 



Till Susanne

Detta inälgg riktar sig främst till Susanne, som kommenterade förra inlägget. Jag tror inte jag kan nå dig på annat sätt, så:

Millys täcke har jag sytt själv. Hon har två modeller, ett för att sitta still i, i väntan på träning och i bilen, och ett för att röra sig i. De är i dubbel fleece och hon håller sig varm väldigt bra i dem!
Jag har sytt åt andra hundar också, och om du vill skulle jag kunna sy ett åt din pinscher!
Maila mig gärna om du är intresserad: tova_spetta@hotmail.com

Sitta-still-täcket. Har polo och hänger långt ner på sidorna för att värma låren, även när hon sitter ner.

 

Täcker bröstkorgen. Sitter ihop "där bak", men har ett hål för svansen.

 

Aktivitets-täcket. Med eller utan polo, sitter åt och är inte ivägen för yviga benrörelser.

 

Täcker också bröstkorgen, men är öppet där bak så att hunden kan kissa utan besvär.

 

Så, nu har jag fått gjort lite reklam :) Om någon skulle vara intresserad av ett täcke så är det bara att säga till.


Idétorka

Det har varit mycket med skolan det sista, långa dagar och mörkt och tråkigt väder när man kommer hem. Det har inte blivit så mycket träning för lilla Millan.
Vi kör ju agility och olika nosövningar, men med lydnadsträningen står det still. Jag har en känsla av att jag borde, men får inte upp några ideér i huvudet, hittar ingen motivation. Vet inte riktigt vad vi ska träna... Rallylydnadstävlingarna är slut för ett tag framöver, så det blir inte mycket av den sorten. Vi nosar ju på "vanlig" tävlingslydnad och tränar lite på alla momenten i ettan. Men vi står liksom och stampar på samma ställe, det händer inte så mycket.

Senaste agilityträningen körde vi utomhus med Ingrid o Tyra. Det snöade och blåste och lilla Hedda fick plastas in.

 

Pinschrar är inte gjorda för dåligt väder. Milly smet flera gånger och gömde sig i platta tunneln. Otacksamt, när man själv offrar sig och trotsar novembervädret.



Mest blir det vanliga promenader nu. Vi har jobbat mycket med koppelträning och jag kan stolt säga att det gett resultat. Är det nån annan hund med på promenaden så krävs det mer jobb från mig. Men är vi själva så går Milly fint och lugnt vid min vänstra sida tills hon får tillåtelse att göra annat. Det är inte så dumt!
Intressant att nu när vi inte är så aktiva som vi brukar vara, är Milly mycket mindre stressad när vi är ute.

Milly fick kusin Trollet på besök igår, och gav honom en omgång.

 

Gissa vem som är Bossen av de två...

 

Trollet står ut med en hel del :)

 

 

Jag bokade en tid hos veterinären idag, för kasterering. Här är ju verkligen ingen ordning på löpperioderna, vi trodde att Milly skulle ha löpt färdigt nu ungefär. Än så länge inga tecken på löp, så nu hoppas vi att hon håller sig en månad till så att vi kan operera enligt planen. Tanken är ju att göra det under julledigheten, när vi är hemma och kan passa lilla damen.

Ikväll tog jag mig trots allt  i kragen och plockade fram klickern och lite leksaker. Vi tränade apport. Vi har kört på samma sätt flera gånger, men idag tog vi ett rejält steg framåt! Jag kastar iväg en leksak några meter, Milly springer (utan kommando) och hämtar. Hon brukar komma med grejen halvvägs och kasta omkring den. Jag har försökt visa att jag vill att hon ska hålla kvar den tills jag har tagit tag i den, och även fortsätta hålla emot. Så vi har kampat lite det sista innan klicket.
Idag fattade hon att det var kvarhållningen som gav belöning och hon bar alltså leksaken hela vägen fram och höll kvar. Bra! Vad som var ännu bättre var att hon gjorde likadant när jag tog fram den riktiga träapporten. Hon hämtade, bar fram till mig, höll kvar tills jag dragit i den, och fick sen klick och belöning. BRA!!!
Vi lekte lite apport utomhus för ett tag sen. Jag kastade leksaken eller apporten, vi tävlade om vem som hann fram till den först, och när hon tog grejen så kutade jag åt andra hållet. Då satte hon (oftast) av efter mig i full fart. Väl framme bytte vi mot godis. Att bara ta och hålla apporten ur min hand blir fort tråkigt tycker Milly. Därför får vi blanda in lite mer fartfylld träning.
Det här är vårt allra svåraste moment.. Jag har jobbat med apportering i stort sett hela tiden vi haft Milly, men än så har vi inte fått till det. Nu är vi dock på god väg, känns det som.

Det kanske inte är helt fel med en lågintensiv period nu ändå. Det kan vara bra ifall det nu blir operation, att vi trappat ner på aktiviteterna i förväg. När hon ska läka blir det ju inte så mycket aktivitet alls, och då är det ju bra om hon inte är uppe i varv. Sen så kan man väl få använda de tristaste månaderna till att jobba upp ett nytt sug för nästa säsong, och låta allt man tränat under året sjunka in. Till våren blir det tävlingslydnadskurs, så då lär vi få motivation att träna!

 

Nåt får man ju hitta på för att göra livet lite svårare för den lilla.




Min lilla raring

Milly är ofta väldigt anpassningsbar. Vill jag hålla igång en hel dag, så vill hon det med. Måste jag sitta still och jobba med hemtenta en del dag, då går det bra också. Då nöjer hon sig med kortare promenader och soffmys. Idag har varit en sån där lugn, tråkig dag. Milly har inte fått särskilt mycket uppmärksamhet, trots att vi varit hemma större delen av dagen. Men hon har varit med ändå. När jag satt i soffan och hade famnen full av böcker och papper, gissa vem som pressar sig ner mellan mina ben och soffkuddarna? Mina lilla sällskapshund. Hon låg där alldeles ihopknycklad och sov, suckade över trängseln ibland.

Inte riktigt lätt att sträcka ut pinscherbenen. Men mysigt är det.


Hon har legat några timmar i sängen, en stund gnagde hon på ett ben. Det är skönt att hon klarar att ha en sysslolös dag emellanåt. Kan hennes imponerande lugn denna dag ha nåt att göra med tre rejäla agilitypass de senaste fyra dagarna tro? :) Kan nog vara bra med en riktig vilodag efter tävling och träning.

Tänkte på gårdagens agilityträning och promenaden i eftermiddags. Milly har en förmåga att byta uppgift med mig ibland. På träningen vankade jag och Milly av och an när vi väntade på vår tur att köra. Hon ska ju inte stå still och bli kall och stelna till. Efter ett tag upptäckte jag att Milly satt ner och jag rörde mig i kopplets längd omkring henne!
På samma sätt ser hon till att skifta plats med mig när vi går korta kisserundor på gatorna. Vi söker oss till lämpliga gräsplättar där hon kan kissa (för det kan man ju inte göra på asfalt). Rätt som det är märker jag att Milly går på trottoaren och jag traskar ensam omkring och letar lämpliga kisseställen på gräset! Det kan ju vara blött, eller lukta illa på gräset. Och då tänker inte Milly gå på det!

Hon är för go min lilla tjej :)

Kul tävling

Tur att vi bestämde oss för att starta i tävlingen idag, för det var skitkul!
I förmiddags var jag otroligt seg och trött-flamsig, undrade hur jag skulle kunna skärpa mig till tävlingen.. Men en promenad med Milly och Tony gjorde susen! Jag körde lite skogsagility med Milly runt några träd. Hon riktigt låg ner i kurvorna och hur jag än skickade henne höll hon full gas med ett brett flin på läpparna. Detta fick mig i rätt stämning.

Banorna var snälla och roliga, Milly var lite lagom off pga vädret. Bra förutsättningar alltså.. Kul att man har bästa utgångspunkt när ens hund knappt är på G.. Det är den nivån som är hanterbar, hehe...

Härligt folk på läktarn, Emelie filmade loppen.

 

Nye bekanskapen Ice med matte.



Vi värmde upp utomhus i lite duggregn, det fanns några uppvärmningshinder som vi tränade lite på. Sedan startade vi i agilityklassen och det gick såhär:
Nästan en tjuvstart, som jag inte märkte förren jag såg filmen. Efter tunneln var det nog nära att jag tryckte ut Milly vid sidan av hindret. Istället blev mitt tryck till en bra böj på linjen fram till hoppet, och Milly höll sig snällt kvar "ute", tog nästa hopp tillbaka och körde vidare till platten. Slalomet gick inte perfekt, men det gick!! Hittills är jag supernöjd. Sen kom ju den där lockande publiken... Hon tog sig helt enkelt ett varv eller två men kom sen tillbaka och vi fortsatte. Det går bra fram till balansen, där skulle jag varit tydligare, ev på andra sidan om Milly.
Vi skuttar vidare, Milly fäller ut vingarna och tar gungan i en hiskelig fart. Hon kastar sig rätt ut i luften och här skulle jag verkligen gjort om! Jag stannar upp en stund och fundrar på det, men kör vidare! Vid näst sista hoppet skulle jag kallat på Millys uppmärksamhet när hon var i luften, så hade vi nog fixat det sista också.
Vi blev såklart diskade, men jag är faktiskt rätt nöjd med loppet! Trots ett litet ärevarv lade Milly inte av helt, utan vi kunde fortsätta jobba och kom iallafall runt hela banan, och kul var det! :D

Sen var det dags för hopploppet. Här fullbordar Milly sin tjuvstart och idiotmatte blir ställd, men kör sen på! Inte göra så nån mer gång! Eftersom jag blir passiv en sekund så drar Milly en repa, men återvänder. Efter den snöpliga starten funkar det ändå rätt bra, tills det plötsligt sitter en person på en stol vid platta tunneln. Denne måste man ju spana in! Mina apliknande små hopp lyckades få Milly till mig igen och vi kör på, men bara ett hinder för sen är det dags att kika lite mer på publiken... Den här gången håller hon sig dock innanför bangränsen.
Vid andra försöket på slalomet fixar vi det rätt bra faktiskt, och sista sträckan kan jag inte klaga på. Vi klarade oss utan diskning men erövrade istället 28,05 fel! Haha! 13 av dem var tidsfel, 15 fick vi för  fel på hinder.

Jag är mest nöjd med första loppet, då var hon mest med mig. Allt som allt är jag skitglad och nöjd, mina förhoppningar var inte så höga. Och det är skillnad på idag jämfört med de senaste jag-skiter-fullkomligt-i-matte-loppen. Duktiga pinschertjejen!


 

Tony anlände till hopploppet och hörde kommentarer från okända damer på läktarn. Först hade de fnissat till vid smitningen i starten, sen hade de sagt: "jaha ja, det är ju den där som är så glad". Hihi, Milly är ju verkligen sprudlande glad!

 

 

Dagens insats var värd ett grisöra.

 

Sen har lilla fröken varit rätt lugn...



Agilityfilm

Igår hade vi vår andra ridhusträning. Fy fasiken vad det är underbart att träna inne och slippa vara ute i mörker och regn. Även Milly tycker att detta är den bästa idén på länge! Hon älskar ridhuset.

Vi går vår tredje kurs nu och igår var det dags att samanfatta en del av det vi lärt oss. Vi körde kombinationer där det ingick bakombyten, innersväng, framförbyten, trycka och dra. Att trycka ut och dra in Milly har gått förvånadsvärt lätt. Vi tränade detta i skogen på gårdagens morgonpromenad. Jag blir helt förvånad över vårt samarbete faktiskt.. Jag kan få henne att springa runt ett träd, göra ett framförbyte och skicka vidare till ett annat. Jag kan skicka henne runt ett och få henne att fortsätta springa på baksidan av ytterligare tre träd för att sedan dra henne tillbaka till mig. Allt med mitt kroppsspråk och några få ord. Det är kul!!

Åter till träningen.. De kombinationer vi körde gick för det mesta bra. I första kombinationen var poängen bakombyten. Jag hamnar lite för långt fram för att få riktigt flyt, men det funkar. Man är ju van att behöva springa benen av sig för att hinna med Milly, så att hålla tillbaka lite för att släppa henne före är ovant.
Det mesta av den sista kombinationen på filmen hade vi delat upp i mindre delar och provkört. Den gången på filmen är första och enda gången vi körde den hel. Gick helt hyfsat, bortsett från mitt klanteri vid sista tunnelingången. För filmens skull är det synd att Milly har samma färg som underlaget. Hon är dock lite blankare.

 

Vi är anmälda till en agilitytävling på lördag. Länge har jag tänkt strunta i att vara med. Men nu tror jag att vi ska köra ändå. Visst, det har gått skit på de förra, men det var ändå ett tag sen nu. Jag tycker att Milly har skärpt sig en del med att sticka iväg från mig på träningarna. Hon är inte perfekt, men har fattat att det inte är nån bra idé att dra från matte. Igår så provstack hon vid några tillfällen, bla en gång på väg till en helt främmande hund. Jag vrålade NEJ!!!! och hon vände tvärt, kom tillbaka i full fart och fick köttbulle. Sista tillfället så sket hon i mig när jag ropade, och då blev det täcket på och sitta uppbunden. Jag passade såklart på att gosa med en annan hund och berömma den högljutt, allt för att göra Milly avis. Det handlar ofta om att hon är för trött, när hon inte orkar hålla sig till matte.

På de få tävlingar vi startat, tror jag att jag kan se en liten betydande detalj. Om det finns uppvärmningshinder eller inte. På den första tävlingen, som gick bäst, fanns det det. Har hon fått hoppa några skutt före vi går in på banan så har vi fått bort den värtsa energitoppen.

Det har hänt på många träningar att när vi tagit det allra första hindret i en kombination, då drar hon och tokar sig ett varv. Det är så jäkla kul ju!! Efter några hinder är hon mycket mer fokuserad och hanterbar. Så jag få ta med mig egna hinder att värma upp på isåfall, det erbjuds ju inte alltid.

 

Förutom tävlingen så kommer resten av tiden fram till onsdag att gå åt till dubbla hemtentor för min del. Då måste man ju nästan få ett litet brejk i mitten för att köra lite agility.



Millys lekkamrat

Idag fick vi besök av Emelie och Ozzy, våra agilitykompisar. Ozzy skulle modella för ett täcke som jag ska sy åt honom.
Vi gick en liten runda ihop först för att känna på stämningen mellan hundarna. På träningarna brukar dessa två små ettriga vara rätt spydiga mot varandra. Men nu verkade det annorlunda, trots att vi var på Millys revir. Vi gick in i lägenheten och jag lät bli att gömma undan Milly i sovrummet, som jag först hade tänkt. Det gick skitbra med Milly och Ozzy och de satte igång att leka som två små galningar. Helst skulle de leka mitt på tyget jag försökte klippa i på golvet. Det var tydligt att Milly var bossen, men de gillar båda tuffa tag och kunde ta i med hårdhandskarna utan att surna till. Eller tänka på att lugna ner sig. :)

Milly ser ut som Djävulen själv, men Ozzy gillade behandlingen.

 

Alla hundar hade nog inte uppskattat sån här hård lek..

 

Ozzy delade ut några fina tjuvnyp han med.

 

Pälsen var skön att sätta tänderna i, tyckte Milly.

 

Man såg ett mönster i hur Milly bet Ozzy i halsen och kinderna upprepade gånger.

 

Svårt att tro att de är glada här, men det verkade de vara. Säkert blandat med nån form av dominansakt.

 

Såhär sött satt de inte utan vår inblandning... :)

 

Himla kul att de kom så bra överens. Nu kanske de inte behöver mucka med varann på träningarna längre.. På tal om det så tittade vi på när ett annat gäng hade kurs idag. Det är vår tur på torsdag och både jag och Milly är SÅ LADDADE!!!


Milly ska bli stadshund

Idag hade vi en gubbe här som besiktigade vår lägenhet. (Jag lyckades distrahera honom så han inte såg klösmärken på dörren, som "nån" hundjäkel har gjort innan hon lärde sig vara ensam hemma..)
Lägenheten blev godkänd och nu börjar det närma sig: Vi ska flytta till Varberg! Jag pluggar ju och tar tåget därifrån till Göteborg dagligen och Tony pluggar i Varberg. Eftersom vi har olika tider kör vi varsin bil. Vissa dagar åker jag tillbaka in till stan en gång på kvällen också, för att va med på hundträningar. Varje resa enkel väg tar 20 minuter, så det blir en hel del körande!

Vi har fått tag på en superfin lägenhet som ligger utmärkt i ett lugnt område nära havet. Vi kommer ha några minuters gångavstånd till centrum, nära till en motionsslinga och hundklubben! Tom hyfsat nära till den inhägnade agilityplanen vi brukar träna på.
I fortsättningen blir det alltså inte lika många promenader i skog och mark utan att träffa en enda människa. Å andra sidan kommer vi att ha möjlighet till bra störningsträning varje dag, vilket säkert gör stor nytta. Nu har vi istället havet att gå vid, och kan ju fortfarande ta bilen och åka ut i skogen när vi vill promenera ostört.

Det kommer bli många mysiga promenader vid Varbergs fästning...

 

...som man tom kan se från vår blivande gata.

 

Vid fästningen finns bra gräsmattor som är perfekta att träna på...

 

...speciellt om man vill ha störning.



Milly skötte sig fint när besiktningsgubben var här. Jag bad honom att ignorera henne, och han lydde. Milly var nyfiken och fick gå fram och nosa på honom, viftade lite på svansen och gick sedan och la sig. Det är så här det vanligtvis går till, utan några problem.

Regelskärpning

Vi går och väntar på löp. Vi hoppas att det är på gång, dels för att det ska stämma med planen att kasterera Milly vid vår "julledighet". Sen hoppas vi också på löp som en förklaring på ett visst otrevligt uppträdande från Millys sida, gentemot folk som kommit hem till oss.

Det har varit total frid och fröjd det sista när det gäller Milly och andra människor. Detta har fått oss att släppa lite på de regler och försiktighetsåtgärder vi använder oss av. Kort sammanfattat så har Milly tidigare varit väldigt misstänksam mot folk hon inte känner väl, under en period kände hon vid vissa tillfällen att hon behövde försvara sig mot "hotfulla" människor (som inte menade nåt illa, men gav fel signaler/betedde sig klumpigt). Vaktinstinkten runt hemmet och bilen har lett oss fram till olika rutiner som funkar jättebra och det var vääldigt längesen vi var oroliga att Milly skulle vilja ta lagen i egna händer.

Härom veckan när jag kom hem efter att ha varit iväg och tränat med Milly, hade Tony en kompis här i lägenheten. Hans skor stog innanför dörrn och han ropade Hej! från TV-rummet. Då trodde jag att Milly uppfattat att det var en extra person här, vilket hon kanske ändå gjorde. Jag lät henne iaf springa in i full fart som hon alltid gör efter att blivit avklädd innanför dörrn.
Hon hoppade rätt upp i soffan men istället för att landa på Tony så landade hon på kompisen, som hade keps och huva och dessutom gapade till. Milly gjorde ett snabbt studs över till Tony som satt bredvid, och vände sen tillbaka mot kompisen. Tony hann uppfatta situationen och fick tag på henne i luften, precis när hennes käftar stängdes alldeles intill kompisens kind.
Jag tror att Milly blev förskräckt av att helt plötsligt befinna sig alldeles för nära en annan person än husse, även om det var hon själv som såg till att hamna där.

Hela den här grejen hade kunnat undvikas om jag inte hade låtit henne rusa in i rummet. Hade jag gått in med henne lugnt och visat var husse fanns så kanske allt hade blivit annorlunda. Kanske skulle Tony ha kommit ut och hälsat i hallen, för när hon är så uppspelt kan det ju uppenbarligen lätt slå över när det dyker upp överraskningar. Nu "hände" det inget tack vare Tonys ingripande, men det gav oss en tankeställare. Bara för att hon varit stabil länge nu så får vi (jag) inte sluta tänka och ligga steget före!

En annan tråkighet är att Tonys mamma, Millys farmor som hon tycker jättemycket om, fick ett ovänligt mottagande när hon kom hit. "Farmorn" gick in i köket och när jag släppte upp Milly från sin plats i hallen sprang hon glatt fram för att hälsa. När farmorn satte sig på huk fick hon morr i stället för glada kullerbyttor.. Vi kan inte riktigt se vad som fick Milly att reagera så den här gången. Det som är positivt är dock att hon morrade! Att hon varnade tydligt när hon kände obehag, istället för att handla direkt.

Frågan är hur man bäst hanterar såna här situationer. Det som vore mest tillfredsställande för den som blivit morrad på skulle kanske vara att se hunden få nån form av rejäl utskällning. Det tror jag skulle göra mer skada än nytta, tror att man förvärrar obehaget runt andra människor då. Sedan vore det ju inte logiskt att bestraffa en hund när den varnar, som säger ifrån att "det här gillar jag inte, var snäll och sluta!"
Jag har när såna här situationer uppstått, lyft upp Milly och satt undan henne. In i sovrummet och bort från hela situationen. Inget skäll eller tag i nackskinnet.
Då kanske hon lär sig att det är ok att bete sig illa, kan man tänka. Men med tanke på hur enormt Milly har utvecklat sin sociala förmåga, med undantag för de här två incidenterna, så tror jag att det inte är helt fel iaf. För en hund som är misstänksam/reserverad mot främlingar tror jag att det allra ömtåligaste, och det man bör vara mest rädd om, är förtroendet. Både för sin matte o husse och för andra människor.

Vid tidigare löp har Milly haft kort stubin och taskigt humör. Nu vi ligger lågt med hälsande på besökande ett tag, och hoppas på att det hela får lite av en förklaring i det förhoppningsvis sista löpet nånsin.

Bild från gårdagens promenad med Eva, Tova, Sara och Artzi. Man behöver inte vara orolig för Fula Gubbar när man går med det här gänget ;)





Helg

Nu är Milly enda hunden i hushållet igen.
Jag har suttit hemma med hemtenta idag och när solen tittade fram så stack jag och lilla fröken ut på en kombinerad promenad och cykelrunda. Härligt med sol, fast kallt.

Kallt om baken.

 

När vi kom hem bjöds det på ben, det är ju ändå fredag. Jag fotade Milly när hon gnagde och slafsade, och upptäckte att hon är inte helt olik en viss....

 

 

 

...Mr Burns!!! Blicken... nosen..

 

 

 

Hehe, så jättelikt var det kanske inte.. Men det blev några kulfula bilder på Milly med benet..

 

 


 

 

 

 

 


RSS 2.0