Pinschern Milly

Milly sträckte sig för snart en månad sen, och blev inte helt bra. Nu det sista haltade hon inte direkt, men man såg att hon inte gick riktigt rent. Så igår var det dags för ett besök hos massören Susanne Hannedahl.
Jag väntade med det för jag trodde att det skulle gå över av sig självt, och så är det lite knapert för studentparet just nu! :-/ Men igår var vi iaf där.

Jag var ganska orolig inför detta, för Milly brukar ju helst slippa att okänningar tar i henne och håller henne nära sig. När vi var på en prova-på-gång för några månader sen så var det inte det mysigaste Milly varit med om. Men! Det gick väldigt bra faktiskt! Jag hade berättat om min oro i förväg för Susanne, som var himla vettig och gjorde alla lugnande signaler hon kunde komma på när vi anlände med Milly :) Här var det inget stirrande i ögonen, och hela attityden var trevlig = lugn och opåflugen. Att Susanne bjöd på några skivor skinka gjorde inte saken sämre heller.

Under knådandet blev Milly så avslappnad att hon gick från sittande till liggande, ner med hakan, och till slut kunde hon vändas över på sidan. Här och där gjorde det ju ont att bli masserad, så en lugn hussehand på nacken behövdes som stöd för att ligga kvar.

Domen då? Tydligen gick det som ett bälte över Millys rygg, ungefär över bäckenet. Här var det spänt/låst/krampande. Hon hade ömma och spända muskler lite varstans, både i låren och högre upp i ryggen. Dessa ondheter löstes upp.
Hela skadan kan tydligen bero på att hon helt enkelt blivit kall och stel och så småningom fått kvarstående låsningar, kanske hade hon vridit till sig just vid det här "bältet". Tårna undersöktes och där reagerade Milly inte alls, så det satt inte där.

Tydligen gör all snö och is att hundarna (och vi!) går på ett annat sätt, och ständigt spänner oss. Detta förvärrar och håller kvar de spända musklerna. Låter ju mycket troligt, man går ju själv som en stelbent pensionär i denna halkan..

När behandlingen var färdig bjöds det på mer skinka, och sedan ner på golvet med Milly. Hon var då pigg och jätteglad!! Och faktum är, att vi inte såg röken av hältan! Hon rörde sig ledigt och luftigt, travade rent på ett sätt som jag inte sett på länge :) T.o.m ryggen, som har sett lite kutande ut, såg ovanligt rak och fin ut.

Rak i ryggen.

 

Nu får vi hoppas att hon kan förbli ohalt och skön i musklerna. På söndag har vi fått tillåtelse att träna agility som vanligt, och på tisdag har vi en ny tid hos Susanne, för att kolla om det hänt nåt i kroppen. Från och med nu är det tjockaste täcket på ute som gäller, hon får inte bli kall och spänd.

 

 

Den utlovade "eftermassagetröttheten" infann sig, både hos Milly och Husse.

 

När jag och Tony kom upp från tvättstugan fann vi denna syn innanför dörrn. Hon orkade inte ens stå upp och vänta, utan var tvungen att lägga sig. Med filt och allt. :) Tröttnos!