Pinschern Milly

Livet är hårt för en pinscher i viloperiod. Det händer ju knappt nåt kul alls!!!!!!!!!!!!!

Om jag plockar ihop grejer, byter kläder, börjar göra mig iordning inne på toan eller till och med bara reser mig upp från en stol, så kommer Lilla Fröken Understimulerad till undsättning. Hon är alltid redo, hon vaktar mig och väntar på mig... Hon väntar på minsta lilla tecken på att hon ska få.... FÖLJA MED!!!!!!

Står jag och gör mig iordning på toan, parkerar min lilla assistent utanför och väntar.

 

Den oerhört livsgnistekrossade minen Milly får om jag går ut UTAN henne, gör att jag nästan hellre låter bli. Hon har nog aldrig blivit så besviken och ledsen som hon blir nu, om hon blir lämnad ensam hemma. Hon har dock inte varit ensam alls långa stunder sedan operationen. Ibland får hon till och med åka med i bilen när vi ska till affären, bara för att hon inte ska bli så ledsen när vi går... Känns inte rätt att lämna henne ensam heller när hon inte är  aktiverad eller trött. Så fort allt blir som vanligt igen, räknar vi med att ensam-hemma-grejen inte kommer vara nåt problem längre.

 

 

Hittills har Milly nattetid varit förvisad till sin bädd på golvet, och det har inte uppskattats! Igår byggde jag en trappa av soffkuddarna, så nu kan hon ta sig upp och ner ur sängen utan att behöva hoppa. Det var lite bökigt med tratten under täcket dock, men det får det ju vara värt :)

 

Jag har haft en massa skolarbete att göra den här tiden. Idag fick Milly matteabstinens och bestämde sig för att gosa, varken jag ville eller ej.

 

Att matte blev tvungen att sitta i samma jobbiga ställning jättelänge, fick ont i ryggen och blev sinkad i sitt arbete spelar väl ingen roll så länge man har det mysigt ihop!