Pinschern Milly

Äntligen hemkommen från Norge! Milly blev tokigt glad när jag kom in genom dörren, härligt! (Tony blev också rätt glad, hihi) Lite tråkigt var det att se att hon fortfarande var lite rädd på kvällspromenaden, det är ju snart en vecka sedan hon blev skrämd av smällare. Men förutom det så hade Milly haft det väldigt bra med sin husse, och hussen var helt nöjd med sin pinscher också :)

Vi var på rallytävling idag. Jag kom en halvtimma försent pga att jag inte hittade dit. Jag har varit på Falkenbergs bk många gånger, men det var så jäkla dimmigt idag! Såg ingenting vid sidan av vägen och därmed var mina riktmärken som bortblåsta...

En himla massa starter var det, samanlagt närmare 80 st, delat på två grupper. Vi startade sist i vår grupp som nr 40. Milly var superduperglad och taggad, vilket sjävklart var kul, men det kändes lite osäkert.. Det har ju hänt förr att hon liksom exploderar när hon är på det humöret. Studsar av banan  och så. Men hon höll ihop ganska bra! Känslan för min del var lite sisådär, jag tyckte att hon gick en halvmeter före mig och tittade på allt annat. Men riktigt så illa var det inte. Hon var dock lite för ofokuserad för att jag skulle känna mig helt nöjd.

Lite lustigt, hur man höjer ribban. För ett år sen var jag överlycklig om hon visade lite samarbetsvilja... Och nu när det börjat funka lite bättre, så känner jag mig inte helt nöjd med vår insats som ändå gav 98/100 poäng. Jag är alltså inte missnöjd med vår tävling! Bara det att när man nån gång kännt på att det kan flyta på helt perfekt vid vissa enstaka tillfällen.. Så vill man ju dit igen :) Undrar hur min egen nervositet påverkar resultatet. Idag var jag inte det minsta nervös. Inte en endaste gnutta nervdarr fanns det inom mig. Frågan är om vi fick 98 p = nästan full pott, pga av att jag inte sabbade för oss med min nervositet? Eller kunde det gått ännu bättre, om jag varit lite nervös och därmed ansträngt mig lite mer? Tål att funderas på.

Vi fick iaf en till titel också, och blev uppflyttade till fortsättningsklass.
Numera är det RLD N LP1 Lilla Piröns Mighty Milly som gäller! :D

En kul grej var att vi delade femteplatsen med min syster Nina och Trollet. Duktig whippet och syster!

En mindre kul grej var att jag hade möjlighet att rekomendera pinschern som ras, men lät bli. En kvinna kom fram efter vårt lopp och undrade om Milly var en pinscher, som hon trodde. Hon tyckte att Milly såg så himla kul och käck ut, och blev sugen på en egen pinscher, skulle hem och läsa på sa hon. Men jag avrådde henne faktiskt. Jag tycker att det finns mycket underbart med pinschrar, den skojiga och knasiga personligheten går nog inte att hitta i någon annan ras. Och Milly är skitkul att träna med (när hon vill), och ger verkligen allt. Man ser ju på filmen hur glad hon är. Men risken att få en pinscher med dålig mentalitet som har lätt att ta till bett verkar ju vara obehagligt stor, och det är en erfarenhet jag inte önskar någon. Folk får bli förbannade om de vill, men man får ju ha sin egen åsikt. Med min bild och de erfarenheter jag har av rasen kan jag omöjligt rekomendera den.


Nu har jag ju en egen bitpinscher och då får jag göra det bästa av situationen. Trots osäkerhetsproblem (som vi oftast lyckas hålla i shack), så har vi skitkul ihop och får ju till det ganska bra emellanåt :) Milly är ingen olycklig hund, då hade det väl inte sett ut såhär. Kolla svansen och spänsten i steget. Och inte minst galenskapen efter målgång: