Pinschern Milly

Anledningen till att jag med jämna mellanrum skriver om Millys osäkerhet, även om det inte just hänt någon ny olycka är att vi lever ju med problemen dagligen. Vi har det alltid i bakhuvudet, vi har alltid beredskap. Vi måste alltid se till att hon inte utsätts för en situation som gör att hon blir "tvungen" att bita någon.

Jag vill inte att någon ny bloggläsare hittar hit, ser att vi lyckats på någon tävling, eller får till det på träning, och tror att det är hela sanningen. Vi glider inte fram på en räkmacka! Jag tänker inte låtsas som att Milly är en enkel hund som det alltid är skoj med, och att träning och tävling är det enda vi bryr oss om. Det ligger oerhört mycket jobb bakom att ha fått en fungerande vardag, och en hund som går att ha bland folk. Det är fortfarande jobb. Det här blir aldrig färdigt, det blir aldrig bra. Men det kan fungera.

Sen vill jag också visa att trots att man har är en hund som tar till bett i jobbiga situationer, så behöver det inte betyda att allt är nattsvart. Man kan ha ett aktivt och roligt hundliv ändå. Det kan till och med fungera jäkligt bra emellanåt, om man är beredd att anstränga sig lite. Jag är stolt över vad vi har lyckats med tillsammans, jag, Tony och Milly. Både i vardagen och på tävlingsbanan. Om någon annan har det jobbigt med sin bitpinscher, vill jag visa att det finns hopp. Bara för att hunden har bitit någon, måste man inte avliva den.