Pinschern Milly

Igår var jag och de två nyanserna av brunt på klubben för lite lydnadsträning. Det mesta gick väldigt bra, vi var alla tre mycket glada och pigga och gjorde så gott vi kunde. Eller ja, vissa av oss kanske hade kunnat anstränga sig pyttelite mer vid något tillfälle... Det var en liten 11-kilosindivid som hade så "himla" svårt att se vart apportbocken tog vägen efter att den kastats. Den gick inte att hitta nånstans, hur mycket man än irrade runt! Visserligen var det mörkt ute, men lamporna var tända... Kanske om man varit lite mer intresserad och haft huvudet vänt åt rätt håll hade man kunnat se var apporten hamnade. Nåja, resten var lyckat.

Jag tänkte berätta om hur det var att träna samma moment med två hundar. Momentet är tvåans hopp. Båda har tränat på detta flera gånger och kan det hyfsat, dock inte som ett helt ihoplänkat moment än. Ibland funkar det dock ändå inte så himla bra som man tänkt sig! Jag började med att visa att  targeten låg på andra sidan och sedan ställde vi upp oss framför hindret.

Nemi: Så fort vi hamnade framför hindret så föll hon ihop till liggande. Kan ju vara på samma sätt som agility?! Ja? Nä? Inte?
Milly: Hon satt rak i ryggen och tittade på mig.

Nästa del är att skicka hunden över hindret.

Nemi: Efter att ha gått åt sidan och tränat på sitt-vid-min-sida-utan-att-välta, så var vi återigen placerade framför hopphindret. Hon fokuserade väldigt bra på hindret, och utan att jag sa eller gjorde nånting.... Så tjuvstartade hon och kastade sig i ljusets hastighet fram och över det!

Milly: Satt och tittade åt sidan eller upp på mig. Ingen fokus på hindret, knappt ens då jag pekade med hela handen. När jag sa "hopp!" så satt hon antingen kvar, men med ett litet ryck, eller så skuttade hon en meter fram, vände sig om och tittade på mig. En gång hoppade hon med hela kroppen in i hindret som om hon skulle tackla omkull det, och studsade sedan tillbaka..

Till slut fick jag över var och en på ett någorlunda rätt sätt. Då gällde det för dem att träffa targeten på andra sidan. Det gjorde de båda oftast väldigt bra. Så, de stod där och trampade på targeten och tittade på mig.

Nemi: Vi behöver träna mer på avstånds-sitt, så hon fick antingen leksak direkt, eller kommando att göra återhoppet tillbaka till mig. "Hit!"/"Hopp!" Nemi stod helt still och stirrade. Va? Menar du mig? Säkert? Inte stanna kvar? Bäst att hålla positionen vad extramatten än säger..

Milly: Står på targeten. Om jag inte klickade och kastade godis direkt, så började hon på ett helknäppt sätt hålla sig fast i targeten.. Hon liksom klöste fast sina tår och klor runt musmattan, med alla fyra tassarna. Totalt crazy blick hade hon och var formad som när hon får fnatt, böjd rygg och huvudet bak i nacken. Men hon stod alltså still. Förutom små ryckningar och skakningar som kom av det krampaktiga fasthållandet. Milly kan jag ge kommandot "sitt" på avstånd. Efter att ha hållt sig fast ännu hårdare några sekunder så satte hon sig till slut ner. Återhoppet var svårt att förstå sig på, så det slutade med att jag kutade iväg från hindret samtidigt som jag ropade på henne.

Ja det måste ha sett väldigt proffsigt ut när jag tränade "mina" hundar i det här momentet... ;) Hehehe men trots den totala förvirringen över vad som skulle utföras är jag ändå nöjd. Dels för att jag får många goa skratt under tiden, och efteråt, när jag tänker på deras knäppa egenheter. Dels är jag nöjd för jag tycker att de ansträngde sig. Även om det inte blev rätt varje gång så försökte de! Och de är glada och har roligt. Då har ju jag också roligt :)

Just för tillfället pysslar jag med att shejpa fram ett nytt trick med båda hundarna. Om det lyckas kommer en film på det om någon dag. Jag kan lova att det är svårt att hålla sig för gapflabb, när man jobbar med två energiknippen som nästan kryper ut skinnet för att lista ut vad jag vill! :D