Livet går vidare

Det vi gått igenom den senaste tiden har nog varit det tuffaste i våra liv hittills. Det är såklart fortfarande jobbigt, även om vi nu kan leva ungefär som vanligt. Att vara helt ensam hemma är utan tvekan det värsta. Jag är på ett sätt rädd för att det är så tyst och tomt, och märker att om inte Tony är hemma så stressar jag omkring i lägenheten. Jag liksom skyndar mig för att bli klar med vad jag nu gör, så jag kan åka iväg nånstans, hälsa på någon och slippa vara själv.

Att bli av med Milly var inte bara att vi förlorade vår lilla älskling. Jag har plötsligt ingenting att göra längre... Hundaktiviteter var ju ungefär det enda jag gjorde. Den rastlöshet som uppstår i kombination med sorgen bidrar inte till någon trevlig sinnesstämning. Att gå ut på promenader ensam gör det så uppenbart, jag har faktiskt inte min Milly kvar. Det är inte meningen att man ska vara mer ledsen efter en solig runda längs kusten, än vad man var före. Svårt att hindra den snabbt spridande känslan av meningslöshet.

Milly kommer alltid att finnas med i våra hjärtan, och vi glömmer aldrig den underbara tiden vi fick tillsammans med henne. Det känns dock lättare nu och speciellt när man blickar framåt. Och vad som händer i framtiden hade jag tänkt dela med mig av i en ny blogg. Ett tag var jag tveksam till att fortsätta blogga... Man berättar mycket om sig själv och har ju faktiskt ingen aning om vem som läser. Det man skriver kan uppfattas fel och vem vet vad folk tror om en? Det positiva med bloggandet överväger dock, det är ju framförallt roligt att för egen del samanfatta viktiga och roliga saker som händer. Den här bloggen kommer få finnas kvar, jag har så himla många bra minnen samlade här och skulle verkligen inte vilja att allt försvann. Kanske kan man på nåt sätt spara alla texter och bilder på en hårddisk? Det får ligga kvar här så länge. Jag hoppas att ni som läst här vill fortsätta kika in i den nya bloggen!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0