Pinschern Milly

Efter att ha tittat igenom min "snabbgenomgång" av förra året inser jag att vi tävlat mer än vad jag trodde... Det blev 1 agilitytävling, 4 starter i lydnadsettan och 7 rallylydnadsstarter, samanlagt 12 tävlingstillfällen. Jag vet, det är inget mot vissa som åker land och rike runt och tävlar varje helg. Men det är inte det jag är ute efter. Jag har en bild av oss som ett väldigt sparsamt tävlande ekipage, men sååå snålt med tävlingar var det ju inte.

Jag tänker fortsätta i ungefär samma stil. En, max två tävlingar per månad under den pinshervänliga perioden tycker jag är lagom. Iaf om man vill köra både lydnad och rallylydnad, och dessutom hinna träna och förbättra sig mellan varje gång. Jag har lydnadsmål jag vill nå, men jag har ingen brådska dit. Ibland träffar man ekipage som är uppe i elit när hunden är två år. Då har de kanske tagit snabbaste vägen, med ett förstapris i varje klass och sedan uppflytt till nästa. Jag tänker lite tvärtom... Jag vill dra ut på det roliga och njuta av tävlandet så länge vi kan. Vem vet hur långt vi kan komma? Tänk om det tar stopp tidigare än förväntat, då har jag förbrukat chanserna att tävla, och den härliga känslan av att lyckas. Har man dessutom en hund som bara kan tävla under sen vår, sommar och tidigt höst, ja då kan man inte ha för bråttom. Vi har ju dessutom hela livet på oss att nå vår topp.

Många anser att man bör skynda sig vidare från lydnadsettan för att slippa råka ut för dåliga plastliggningar: hundar som inte är redo reser sig och sabbar för de andra (Precis som Milly gjorde på sin första tävling :P). Jag förstår verkligen tanken och håller med. Men för vår del var ju både jag och Milly helt nya på att tävla lydnad, jag ville se till att vi fick tävlingserfarenhet och verkligen kunde momenten innan vi gick vidare. Tycker dessutom att det är kul att ha tagit LP1.

Ett gammalt protokoll. Linförigheten/friaföljet behöver definitivt slipas på, det är väl vår svagaste länk. Den här gången satte Milly sig upp på platsen, ett moment vi också jobbar på att förbättra. Annars ser det ju ganska trevligt ut tycker jag :)

Jag ser verkligen fram emot att starta i tvåan till våren! Träningen går enligt planen, och jag räknar med att vara klar (blir man nånsin helt klar..?) i tid tills det blir så skönt ute att även Milly kan tänka sig att ligga på backen i tre minuter. Vi har många förhoppningar på det nya året, och här följer några av dem i en målliknande lista:

Under 2012 har jag tänkt att vi ska:

- Träna lydnad för någon grym instruktör, gärna i privatträningsform.
- Tävla i tvåan och ta LP2.
- Påbörja inlärningen av treans moment.
- Tävla rallylydnad fortsättningsklass och ta RLD F.
- Fortsätta träna mycket sök.
- Vara tillräckligt försiktiga så att vi slipper fler bitolyckor.
- Framförallt hålla oss aktiva, undvika skador och fortsätta ha skitkul ihop på träningarna. Grunden till allt är både min och Millys motivation, den är viktigast och den ska vi vara rädda om.

Bild tagen i våras. Mer sök lär det bli!

 

För tillfället vilar vi oss i form! Det smäller knappt ute längre, men förutom vid morgonrundan får vi ändå tvinga ut Milly på promenad. Hon låtsas inte höra när vi säger "ska vi gå ut och kissa?", som vi alltid säger före utgång. Efter att ha grävt fram henne under täcket och tjatat ner henne från sängen, springer hon och gömmer sig i sin bur. Ur den får vi hälla ut henne och sedan fösa henne fram till dörren. När täcke och koppel är på gör hon ett sista försök att vägra: Hon lägger i backen på alla fyra och vi får dra/bära henne ut genom ytterdörren. Inte så kul för varken henne eller oss, men det kommer gå över. Frågan är bara hur många veckor det ska ta innan det blir kul att vara ute igen...