Matteträning inför agility
Först lite gnäll:
1 Behöver man inte plocka upp efter sin hund när det är snö på backen? Tydligen inte, eftersom det ligger hundskit överallt!!!! >:(
2 En liten raket här, en liten smällare där. Vi kan inte gå utanför dörren utan att det är nån som fyrar av sina grejer i förtid. Nästan alla hundstackare är ju rädda, det förstör så jäkla mycket under så lång tid!!! >:(
3 Milly snodde nyss matrester från bänken när vi var nere vid bilarna. FY!! >:(
Rundar av med en trevlighet:
Jag blir glad när det kommer fram barn som frågar om de får klappa Milly (i motsats till de som springer rätt på och tar för givet att man kan/får klappa).
Jag skulle vilja ge de duktiga ungarna en klubba som belöning. Tyvärr vill inte Milly bli klappad av främmande barn, men jag brukar säga att det var bra att de frågade. :)
Nu till matteträningen.. Det är ju apjobbigt att springa runt i ett ridhus och lotsa sin hund över hinder. Ett banvarv räcker för att bli helt slut, svettig och flåsig. Jag behöver bättre kondis!
För ca tre veckor sen anmälde jag mig till ett spinningpass, och har fortsatt göra så! Två pass i veckan (förutom förra, då var det fullt) har jag kört. Var ute och joggade härom dan (utan Milly, jättekonstigt) och idag åkte vi längdskidor. Skidåkningen var otroligt jobbig, men det var roligt! Åkte med Tony, hans mor och bror.
Nu när vi flyttar till stan har jag nära till gymmet och det borde vara lättare att upprätthålla nån form av konditionsträning. Det är alltid lättare att träna när man har ett riktigt mål, tycker jag. Så mitt långsiktiga mål är att orka springa agility utan att dö av dålig kondis, och det kortsiktiga målet är tävlingen den 29 januari! Jag hoppas verkligen Milly är iordning i benet då så att vi kan vara med.
1 Behöver man inte plocka upp efter sin hund när det är snö på backen? Tydligen inte, eftersom det ligger hundskit överallt!!!! >:(
2 En liten raket här, en liten smällare där. Vi kan inte gå utanför dörren utan att det är nån som fyrar av sina grejer i förtid. Nästan alla hundstackare är ju rädda, det förstör så jäkla mycket under så lång tid!!! >:(
3 Milly snodde nyss matrester från bänken när vi var nere vid bilarna. FY!! >:(
Rundar av med en trevlighet:
Jag blir glad när det kommer fram barn som frågar om de får klappa Milly (i motsats till de som springer rätt på och tar för givet att man kan/får klappa).
Jag skulle vilja ge de duktiga ungarna en klubba som belöning. Tyvärr vill inte Milly bli klappad av främmande barn, men jag brukar säga att det var bra att de frågade. :)
Nu till matteträningen.. Det är ju apjobbigt att springa runt i ett ridhus och lotsa sin hund över hinder. Ett banvarv räcker för att bli helt slut, svettig och flåsig. Jag behöver bättre kondis!
För ca tre veckor sen anmälde jag mig till ett spinningpass, och har fortsatt göra så! Två pass i veckan (förutom förra, då var det fullt) har jag kört. Var ute och joggade härom dan (utan Milly, jättekonstigt) och idag åkte vi längdskidor. Skidåkningen var otroligt jobbig, men det var roligt! Åkte med Tony, hans mor och bror.
Nu när vi flyttar till stan har jag nära till gymmet och det borde vara lättare att upprätthålla nån form av konditionsträning. Det är alltid lättare att träna när man har ett riktigt mål, tycker jag. Så mitt långsiktiga mål är att orka springa agility utan att dö av dålig kondis, och det kortsiktiga målet är tävlingen den 29 januari! Jag hoppas verkligen Milly är iordning i benet då så att vi kan vara med.
Tony var den enda av oss som ramlade, två ggr dessutom!! Hihi, här blir han omkörd av ett barn.
Stretching med svärmor. Väldigt hurtigt! :)
Medan vi var ute och motionerade låg Milly hemma och latade sig.
Annars är det mest flytt på schemat.. Vi packar lådor och pluggar till tentor. Till helgen blir vi stabor!
Duktiga hund!
Härom dagen skrev jag blogginlägget om Millys värtsa fiender här i byn, efter en promenad med misslyckat hundmöte. Tack för tipsen och råden förresten! Nu tänker jag skriva om hur kvällens promenad gick.
Vi har länge tränat med klickern, skvallerträning, när vi möter hundar och människor. Från början, när vi såg en människa var det mest naturliga för Milly att vrålglo på denna, och helt stänga av allt annat runtomkring, inklusive mig. Hon vände sig gärna om och stirrade även när människan gått förbi oss. Hon var som en sån där jobbig unge som inte fattar att det är ofint att glo eller peka på folk :)
Men nu, efter mycket träning tittar hon genast på mig, varje gång hon får syn på en annan person på gatan. Då får hon ett klick, godis och beröm. Jättebra!
När det gäller hundar är det inte alltid lika klockrent. Det fungerar kanske två gånger av tre, att hon söker kontakt med mig när ett hundmöte nalkas. Men ibland blir hon så blockerad vid första anblicken, att hon är omöjlig att nå fram till. Hon hör inte klicket och även om man försöker stoppa in godis i munnen på henne så tar hon inte emot det. Det är de här situationerna som är de svåra.
Men som sagt, vi var ute på en kvällspromenad innan. En bit bort längs gatan gick en människa med en stor svart hund. Milly upptäckte dem, och tittade direkt på mig. Toppen!! Klick, godis och beröm. Sedan en godisbit och ett glatt ord för varje gång hon tittade på mig igen, efter att några gånger ha kollat att hunden där borta fortfarande var på väg emot oss. Vi passerade kvinnan med retrieverlandningen, Milly i slakt hängande koppel, tätt vid min vänstra sida och med totalt fokus på mig. Underbart!!!
Sedan vände kvinnan och började fippla med kopplet, hennes hund var glatt ivrig för att komma åt Milly. Jag har träffat kvinnan vid andra tillfällen, och vi har pratat om våra hundar och sagt att de båda har lite svårt för vissa hundmöten.
Jag frågade om hon ville träningsmöta oss några gånger, och det ville hon gärna. Så vi passerade varandra några gånger och gick sedan runt kvarteret ihop. Hennes hund ville gärna fram och hälsa på Milly och hoppade och studsade en del. Men Milly... Hon var så duktig att det nästan var pinsamt!!!! hihi
Hon gick vid min sida och tittade på mig hela tiden, kopplet sträcktes inte en gång. Hon betedde sig som en riktig liten pinscherprinsessa och jag blev minsann så stolt så! :)
Jag antar att det bara är att träna vidare med skvallermetoden. Till slut borde vi klara av de där värsta, nedriga hundarna också. Det tar väl bara lite längre tid.
Vi har länge tränat med klickern, skvallerträning, när vi möter hundar och människor. Från början, när vi såg en människa var det mest naturliga för Milly att vrålglo på denna, och helt stänga av allt annat runtomkring, inklusive mig. Hon vände sig gärna om och stirrade även när människan gått förbi oss. Hon var som en sån där jobbig unge som inte fattar att det är ofint att glo eller peka på folk :)
Men nu, efter mycket träning tittar hon genast på mig, varje gång hon får syn på en annan person på gatan. Då får hon ett klick, godis och beröm. Jättebra!
När det gäller hundar är det inte alltid lika klockrent. Det fungerar kanske två gånger av tre, att hon söker kontakt med mig när ett hundmöte nalkas. Men ibland blir hon så blockerad vid första anblicken, att hon är omöjlig att nå fram till. Hon hör inte klicket och även om man försöker stoppa in godis i munnen på henne så tar hon inte emot det. Det är de här situationerna som är de svåra.
Men som sagt, vi var ute på en kvällspromenad innan. En bit bort längs gatan gick en människa med en stor svart hund. Milly upptäckte dem, och tittade direkt på mig. Toppen!! Klick, godis och beröm. Sedan en godisbit och ett glatt ord för varje gång hon tittade på mig igen, efter att några gånger ha kollat att hunden där borta fortfarande var på väg emot oss. Vi passerade kvinnan med retrieverlandningen, Milly i slakt hängande koppel, tätt vid min vänstra sida och med totalt fokus på mig. Underbart!!!
Sedan vände kvinnan och började fippla med kopplet, hennes hund var glatt ivrig för att komma åt Milly. Jag har träffat kvinnan vid andra tillfällen, och vi har pratat om våra hundar och sagt att de båda har lite svårt för vissa hundmöten.
Jag frågade om hon ville träningsmöta oss några gånger, och det ville hon gärna. Så vi passerade varandra några gånger och gick sedan runt kvarteret ihop. Hennes hund ville gärna fram och hälsa på Milly och hoppade och studsade en del. Men Milly... Hon var så duktig att det nästan var pinsamt!!!! hihi
Hon gick vid min sida och tittade på mig hela tiden, kopplet sträcktes inte en gång. Hon betedde sig som en riktig liten pinscherprinsessa och jag blev minsann så stolt så! :)
Jag antar att det bara är att träna vidare med skvallermetoden. Till slut borde vi klara av de där värsta, nedriga hundarna också. Det tar väl bara lite längre tid.
Raraste lilla fröken MillyMus.
Lugn jul
Då var julafton/årets svullardag avklarad. En lyckad dag med mängder av godsaker och mycket skratt o flabb!
Milly är fortfarande lite halt, så hon hade bus-och-rusförbud hela dagen. Alltså koppel på i de situationer där det kunde vara extra lockande att fara omkring. Hon skötte sig bra och tog det lugnt, låg mest och vilade som en duktig, vuxen hund!
Jag har tänkt en del det sista på hur mycket Milly faktiskt mognat sedan vi fick hem henne. Då var hon en elva månaders asjobbig, gränstestande, superenergisk rebell som inte kunde ta ett nej. Nu är hon 2 1/2 år, trevlig och sansad, en värdig dam som kan ligga kvar på sin dyna trots att folk runt omkring rör sig, tjoar och tjimmar.
Förra julen uppstod situationer där Milly kände sig tvungen att säga ifrån/ be om utrymme. Med det i minnet gjorde vi i år ett nytt försök med att be om att fokus inte skulle ligga på Milly, och att hon mest skulle lämnas i fred.
Hon fick inte öppna julklappar som innehöll tuggben och liknande. Sådant innebär att hon under en rätt lång stund har något, som kan behöva vaktas mot folk som kommer för att klappa... Då är det bättre att spara de grejerna tills vi är hemma.
Det fungerade mycket bättre i år, men det märktes ändå att julafton är en ganska påfrestande dag för vår lilla fröken. Det är många människor på en gång, under en hel lång dag. Mycket som händer runtomkring. Hon tycker såklart att det är kul att träffa folk hon känner och tycker om, men hon tyckte nog det var rätt skönt när hon till slut fick komma hem ;)
Några rejäla promenader var inte riktigt möjliga heller. Dels är hon ju lite halt, dels så var det SVINKALLT ute med hård blåst. Ingen ville vara utomhus särskilt länge, så det blev lite kortare, men desto fler, smårundor.
I natt drömde jag om agility. Tyvärr var det inte med Milly jag körde utan med nån slags terrier som tillhörde mina föräldrar!? Vi nollade ialla fall och vann! När jag vaknade var jag himla sugen på att träna både agility och rallylydnad. Måtte Milly bli bra i sitt lilla ben snart så vi kan köra igång igen!!
Jag längtar till våren och att komma ut och träna och tävla. Det tror jag fröken Soffliggare gör också.
Milly är fortfarande lite halt, så hon hade bus-och-rusförbud hela dagen. Alltså koppel på i de situationer där det kunde vara extra lockande att fara omkring. Hon skötte sig bra och tog det lugnt, låg mest och vilade som en duktig, vuxen hund!
Jag har tänkt en del det sista på hur mycket Milly faktiskt mognat sedan vi fick hem henne. Då var hon en elva månaders asjobbig, gränstestande, superenergisk rebell som inte kunde ta ett nej. Nu är hon 2 1/2 år, trevlig och sansad, en värdig dam som kan ligga kvar på sin dyna trots att folk runt omkring rör sig, tjoar och tjimmar.
Milly fick en röd julrosett att ha runt halsen av Nina. Foto: Nina Johansson
Björn o Hanna o kusin Trollet. Foto: Nina Johansson
Milly funkar bra med våra familjer (vi firar hos båda familjerna på samma dag), men i en del situationer krävs det lite uppstyrning från vår sida. Det är ju svårt att låta bli en sån sötnos som Milly såklart, de flesta vill klappa och gosa med henne. Just vid såna här tillfällen när släkten samlas och det är ett väldigt ståhej kan Milly tycka att det blir lite för mycket.
Förra julen uppstod situationer där Milly kände sig tvungen att säga ifrån/ be om utrymme. Med det i minnet gjorde vi i år ett nytt försök med att be om att fokus inte skulle ligga på Milly, och att hon mest skulle lämnas i fred.
Hon fick inte öppna julklappar som innehöll tuggben och liknande. Sådant innebär att hon under en rätt lång stund har något, som kan behöva vaktas mot folk som kommer för att klappa... Då är det bättre att spara de grejerna tills vi är hemma.
Det fungerade mycket bättre i år, men det märktes ändå att julafton är en ganska påfrestande dag för vår lilla fröken. Det är många människor på en gång, under en hel lång dag. Mycket som händer runtomkring. Hon tycker såklart att det är kul att träffa folk hon känner och tycker om, men hon tyckte nog det var rätt skönt när hon till slut fick komma hem ;)
Några rejäla promenader var inte riktigt möjliga heller. Dels är hon ju lite halt, dels så var det SVINKALLT ute med hård blåst. Ingen ville vara utomhus särskilt länge, så det blev lite kortare, men desto fler, smårundor.
Knasiga hund. Foto: Nina Johansson
I natt drömde jag om agility. Tyvärr var det inte med Milly jag körde utan med nån slags terrier som tillhörde mina föräldrar!? Vi nollade ialla fall och vann! När jag vaknade var jag himla sugen på att träna både agility och rallylydnad. Måtte Milly bli bra i sitt lilla ben snart så vi kan köra igång igen!!
Jag längtar till våren och att komma ut och träna och tävla. Det tror jag fröken Soffliggare gör också.
Hej hopp!
Hurra!!
Vissa hundar...
Vissa hundar kan Milly bara inte med. Oftast går det hur bra som helst med hundmöten. Men här i samhället finns det några enstaka jyckar som Milly HATAR!!
*Det är en samojedhane som brukar komma i full fart med matte på cykel.
*En jackrusselterrier som vandrar med sin unge husse.
*En flock på tre dvärgspetsar som är utom kontroll och ibland rusar fram, två tikar o en hane.
*Och så en (eller om det är två olika) tax.
När vi ser de här hundarna så blir Milly helt vansinnig. Förutom dvärgspetsarna så är det ingen som har kommit fram, muckat eller knappt ens tittat på henne. Vi har inte kunnat uppfatta att de har utmanat Milly. Det är skittråkigt när det finns vissa enstaka situationer som vi helt enkelt inte rår på. Det kvittar vad vi gör, det går inte att få henne att lägga av att spotta o svära och vråla efter hundarna. Vi försöker avleda uppmärksamheten, ger henne en uppgift, lockar med godis, när vi ser "fienden". Det funkar inte, och det blir bara ännu värre om man säger till henne att skärpa sig. Tar man tag i henne och är barsk, då blir hon ännu mer förbannad och vänder frustrationen mot oss.
Jag fattar inte varför hon valt ut dessa speciella hundar (ok, samojeden kan verka läskig när den närmar sig hastigt) som sina hatobjekt. Och jag fattar ännu mindre hur vi ska lösa problemet. Nu på kvällskissen mötte vi taxen. Jag pratade med hussen och det var en hane på knappt ett år. Hundarna fick hälsa (jag vet att man inte ska belöna dåligt beteende med att få hälsa men jag tänkte att det var värt ett försök) men Milly ändrade inte inställning. Taxen var glad och ivrig och Milly var en förskräckligt sur och otrevlig gammal kärring.
Det enda som kan avbryta henne är en dusch med vattensprutan. Det känns inte aktuellt att göra så nu med -12 grader. Och dessutom löser det bara symptomen, inte den riktiga orsaken till det dåliga uppförandet.
Om någon har ett tips i bakfickan så lyssnar vi gärna.
*Det är en samojedhane som brukar komma i full fart med matte på cykel.
*En jackrusselterrier som vandrar med sin unge husse.
*En flock på tre dvärgspetsar som är utom kontroll och ibland rusar fram, två tikar o en hane.
*Och så en (eller om det är två olika) tax.
När vi ser de här hundarna så blir Milly helt vansinnig. Förutom dvärgspetsarna så är det ingen som har kommit fram, muckat eller knappt ens tittat på henne. Vi har inte kunnat uppfatta att de har utmanat Milly. Det är skittråkigt när det finns vissa enstaka situationer som vi helt enkelt inte rår på. Det kvittar vad vi gör, det går inte att få henne att lägga av att spotta o svära och vråla efter hundarna. Vi försöker avleda uppmärksamheten, ger henne en uppgift, lockar med godis, när vi ser "fienden". Det funkar inte, och det blir bara ännu värre om man säger till henne att skärpa sig. Tar man tag i henne och är barsk, då blir hon ännu mer förbannad och vänder frustrationen mot oss.
Jag fattar inte varför hon valt ut dessa speciella hundar (ok, samojeden kan verka läskig när den närmar sig hastigt) som sina hatobjekt. Och jag fattar ännu mindre hur vi ska lösa problemet. Nu på kvällskissen mötte vi taxen. Jag pratade med hussen och det var en hane på knappt ett år. Hundarna fick hälsa (jag vet att man inte ska belöna dåligt beteende med att få hälsa men jag tänkte att det var värt ett försök) men Milly ändrade inte inställning. Taxen var glad och ivrig och Milly var en förskräckligt sur och otrevlig gammal kärring.
Det enda som kan avbryta henne är en dusch med vattensprutan. Det känns inte aktuellt att göra så nu med -12 grader. Och dessutom löser det bara symptomen, inte den riktiga orsaken till det dåliga uppförandet.
Om någon har ett tips i bakfickan så lyssnar vi gärna.
Halt hund
Igårkväll hade vi agilityträning. Milly var supertaggad och vi körde en gammal kombination från i somras. Tittade på gamla filmklipp och kom ihåg att vi alla på kursen hade så himla svårt för en speciell kombination.. Det var några hopphinder, rak tunnel, framförbyte och därefter skicka hunden direkt in i en böjd tunnel, de båda ingångarna låg rätt tätt. Oftast fortsatte hundarna bara rätt förbi tunnel nr två. Jag tyckte det hade varit intressant att se hur vi fixade den gamla svåra kombon nu flera månader senare.
Sagt och gjort, vi byggde och testade. Gick himla bra, en väldig skillnad alltså!!! Milly sprang som en skållad råtta, så snabbt att jag knappt såg henne.. :) Hon prickade rätt i tunnel nr två varje gång också.
Efter det körde vi lite (problem-)platta tunneln, med A-hindret efter som dragplåster. Gick finfint! Milly var taggad och glad så här långt, och vi satte hundarna för att bygga en bana. När Milly skulle värma upp sig igen var hon inte på hugget längre. Hon var inte särskilt intresserad av att leka med kampleksaken, och blev inte så ladda som jag ville ha henne. Men vi körde ett varv ändå. Det gick helt ok förutom vid platta tunneln som låg i en sväng. Nu ville hon inte in..
Efter detta så var Milly inte glad alls och jag såg att hon haltade lite. :( Stackars lilla Millymus, hon måste ha sträckt sig. Troligtvis före hon fick vänta i stillhet ett tag. Trots täcke på så blir det ju rätt kallt att sitta still... Hon var alldeles hård och spänd på höger bakben. Dumt av mig att köra på trots att hon verkade seg. Jag trodde att hon bara var frusen och allmänt mjäkig. Jag får lära mig att lyssna på henne. Hon vill ju alltid köra agility, är hon inte taggad så är nåt fel. Nu blir det vila för lilla damen.
Sagt och gjort, vi byggde och testade. Gick himla bra, en väldig skillnad alltså!!! Milly sprang som en skållad råtta, så snabbt att jag knappt såg henne.. :) Hon prickade rätt i tunnel nr två varje gång också.
Efter det körde vi lite (problem-)platta tunneln, med A-hindret efter som dragplåster. Gick finfint! Milly var taggad och glad så här långt, och vi satte hundarna för att bygga en bana. När Milly skulle värma upp sig igen var hon inte på hugget längre. Hon var inte särskilt intresserad av att leka med kampleksaken, och blev inte så ladda som jag ville ha henne. Men vi körde ett varv ändå. Det gick helt ok förutom vid platta tunneln som låg i en sväng. Nu ville hon inte in..
Efter detta så var Milly inte glad alls och jag såg att hon haltade lite. :( Stackars lilla Millymus, hon måste ha sträckt sig. Troligtvis före hon fick vänta i stillhet ett tag. Trots täcke på så blir det ju rätt kallt att sitta still... Hon var alldeles hård och spänd på höger bakben. Dumt av mig att köra på trots att hon verkade seg. Jag trodde att hon bara var frusen och allmänt mjäkig. Jag får lära mig att lyssna på henne. Hon vill ju alltid köra agility, är hon inte taggad så är nåt fel. Nu blir det vila för lilla damen.
Pluggsällskap.
Milly gjorde mig sällskap idag medan jag läste om grammatik.. Insvept i en gammal tröja var hon, och hade inget emot en dag med stort sett bara vila. Min lilla mysis..
Barnfamiljen
Det händer rätt ofta att jag och Tony och Milly gör saker ihop som får oss att känna oss som en barnfamilj! Det är inte barngrejen vi är ute efter, utan den sociala hundträningen. Och att det är mysigt såklart. Tydligen hittar man den sortens träning lättast på aktiviteter för barnfamiljer :)
Igår var vi i Åkulla och gick tomtepromenad. Det kryllade av folk och fä (barn och hundar). Vi hade sällskap av Sara och pinschern Artzi med familj, och alla de små skötte sig utmärkt. Det märktes att det var ett tag sedan Milly var i en liknande situation, för hon var ganska uppskruvad. Dock glad och trygg hela tiden, men det fanns mycket som konkurrerade om uppmärksamheten som jag tyckte att hon skulle riktat mot mig ;)
Igår var vi i Åkulla och gick tomtepromenad. Det kryllade av folk och fä (barn och hundar). Vi hade sällskap av Sara och pinschern Artzi med familj, och alla de små skötte sig utmärkt. Det märktes att det var ett tag sedan Milly var i en liknande situation, för hon var ganska uppskruvad. Dock glad och trygg hela tiden, men det fanns mycket som konkurrerade om uppmärksamheten som jag tyckte att hon skulle riktat mot mig ;)
Det var ganska kallt!
När tokiga pappan Jonas åkte snowracer ner för backarna längs promenaden, skrek folk och kastade sig åt sidorna! :D
Vi träffade en urgullig ung staffehane. Milly tyckte att han var jobbig och rynkade på näsan.
Jag försökte ta ett arrangerat foto...
Inte lätt att få alla att titta åt rätt håll samtidigt...
Man ska inte sitta still för länge, då fryser man om rumpan!
Vi var ju tvungna att prova lite pulkadragning när lilla Joline var med.. Artzi ville inte dra men Milly, hon älskade det! Jag funderar på att skaffa ett hundgäng och låta Milly springa i ett riktigt hundspann!
(skämt)
TAGGAD!
Full fart!!
Det var så bra glid att hon orkade t.o.m ensam dra mig på plan mark! (eller så är det för att Milly är så stark..)
Självklart kommer här ett litet klipp på dragdjuret in action. Notera att Joline är nära att flyga ur pulkan och avslutar liggandes på sidan :)
På kvällen var jag o Milly på vår bästa agilityträning på länge. Vi körde lite basic grejer, jämfört med långa banor och kombinationer som vi annars kört det sista.
Vi tränade tunnelingångar från alla möjliga och omöjliga håll, det gick toppenbra! Milly var taggad och slickade hinderstöden och vräkte sig in i tunnlarna även på lite avstånd från mig.
Kontaktfält körde vi, de satt som en smäck! Helt klockren var hon, tänk om hon kunde göra likadant på tävlingar, och inte bara kasta sig av i full fart..
Platta tunneln körde vi också, den har varit ett problem det sista. Den är ju full av sand och smuts från ridhuset, och det vill ju såklart inte Milly ha i pälsen. Men med några skojiga leksaker och långlinan dragen genom platten så fick vi fart på henne.. Jag belönade extra mycket den här gången, speciellt med jaktlek och kamp, och det funkade skitbra. Det är så smidigt att ge en liten godisbit och ett "BRA!", men vilken skillnad det gör med ordentliga, skojiga belöningar! Hon var superduper, jag är så nöjd med henne! Min lilla ettriga agilitypinscher :)
Social lördagspinscher
Det blev en spontan syskonträff hemma hos våra föräldrar ikväll. Milly och Trollet var med och minglade. Milly var extra social och satt i knät på varenda en av oss, en liten stund hos var och en :)
Det är dock bara när hon själv väljer att sätta sig där som det blir så. Försöker nån locka henne att hoppa upp i knät tittar hon helt oförstående på personen och struntar totalt i önskningen om mys. Lite som en katt är hon allt.
Det är dock bara när hon själv väljer att sätta sig där som det blir så. Försöker nån locka henne att hoppa upp i knät tittar hon helt oförstående på personen och struntar totalt i önskningen om mys. Lite som en katt är hon allt.
Bror Björn och pappa med varsin värmande hund.
Millys mormor fick den äran.
"Jag vågar titta på tänderna!" Nina lever livet on the edge ;)
Till sist var det Hannas tur att få pinschern i knät.
Vältrar sig bland kuddarna och sparkar lite lätt på Hanna...
Morfars knä var tydligen bäst!
Lite bus med Råttan hanns med.. Man får ju göra sin plikt som skadedjursbekämpare.
Dags att prova den goa mössan igen.
Milly lade in nån slags fjäsk-stöt på Björn strax innan de åkte hem..
"Blire inge godis?"
Täckeskund
Idag har vi haft fint besök av en riktigt ståtlig herre! Det var greyhounden Chievo som kom hit för att modella när jag sydde hans täcke.
Trots att han aldrig träffat mig innan så gick det jättebra att han var här utan sin matte i några timmar. Alldeles underbar mentalitet får jag säga.. Snäll och lugn var han och lät mig prova täcket på honom gång efter gång efter gång... Han gillade att kela och trycka sig mot mig, ville gärna ha huvudet i knät t.o.m när jag satt vid symaskinen :)
Trots att han aldrig träffat mig innan så gick det jättebra att han var här utan sin matte i några timmar. Alldeles underbar mentalitet får jag säga.. Snäll och lugn var han och lät mig prova täcket på honom gång efter gång efter gång... Han gillade att kela och trycka sig mot mig, ville gärna ha huvudet i knät t.o.m när jag satt vid symaskinen :)
Tyget var skönt att ligga på..
Fin kille!
Chievo fick stanna i köket, Milly höll sig i vardagsrummet.
Så här sött hade hon myst in sig bland kuddarna.
Här är resultatet! Han är nästan lika hög som diskbänken! :)
Han kommer förhoppningsvis synas ute i mörkret.
Stora framspringande hundar
Tidigt härom dan gick jag och Milly på vår vanliga morgonrunda, längs en belyst motionsslinga. Rätt som det var såg jag nåt stort, mörkt i ögonvrån och vände mig lite förskräckt om. En labbehane kom i full fart rätt emot oss!
Han såg väldigt glad ut och stannade till när jag gjorde ett försök att hindra honom att komma fram. Milly fattade snabbt vad hans ärende var och nu inleddes den lite småjobbiga andra halvan av promenaden. Det här var en friare som känt doften av Milly och helt enkelt lämnat sin matte för att pröva lyckan. Milly som var inne i rätt period var väldigt intresserad och gillade uppvaktningen.
Labben dansade runt oss resten av vägen och jag fick sjasa undan honom och i stort sett släpa med mig Milly... Samtidigt ropade jag rätt ut i skogen efter ägaren, utan att få nåt svar.
Lite smålustig situation, hundarna var så jäkla glada! Samtidigt var jag lite orolig för vad som skulle hända. Milly var ju självklart kopplad, men tänk om nåt gått fel och de av nån anledning skulle komma åt att para sig!?
Efter ett tag var slingan slut och vi kom ut på gatorna. Vad skulle jag nu göra med vår nya vän? Jag visste inte alls vems hunden var. Jag kunde ju inte låta honom springa lös i samhället och kanske bli påkörd, jag kunde ju inte direkt ta med honom hem..
Jag fick syn på en annan hundägare och ropade till henne, men hon kände inte igen hunden. Några bilar kom och jag viftade varnande mot dem, och försökte få tag på labben som glatt skuttade omkring på gatan. Till slut kom en bil som stannade, med ägaren i. Puh! Där kom han tillrätta utan att bli skadad, och vi klarade oss utan att få en labrapinscherkull....
Efter detta undrar jag hur någon kan ha sin hane okastererad? Det kan ju finnas löptikar överallt och närsomhelst, en ständig risk för totalt hjärnsläpp på sin hund.. :)
Imorse var det dags för samma runda, den här gången gick Tony med. På avstånd hörde vi en vissling och vände oss om. Vem kommer fladdrande och lyckligt skuttande över ett krön, om inte samme herr Glade Labbehane? Hihi den här gången var hussen strax bakom så det blev inte lika stort ståhej.
Kunde ju kanske vara en ide´att inte släppa sin hane på några dar när man vet att en höglöpande tik rör sig i området!? Och när hanen uppenbarligen inte lyder efter att ha fått Millyvittring i näsan...
Tvärtom kanske de tänker att man inte behöver gå med en höglöpande tik där det finns hanhundar!? Men man måste ju få rasta sin hund även om den löper.. Problemet blir ju deras, eftersom det är deras hund som riskerar att smita och springa ut i trafiken.
Vad som hände sen är inte lika roligt:
Vi mötte en kvinna som har tre stora golden retrivertikar: Millys fasa. Det finns många goldens i byn och det händer ofta nåt tråkigt när man möter dem. Nån av dem har en gång för längesedan smitit från ägaren och sprungit fram till oss och försökt komma åt Milly, dock inte för att bitas. Trots att jag och Tony har ställt oss emellan hundarna och "skyddat" Milly har hon blivit skrämd ändå.
Nu skulle vi alltså mötas, och det fanns inte jättemycket plast att ta ut svängarna på. Kvinnan ställde sig i diket och höll i sina hundar allt vad hon orkade. Vi drog oss åt andra sidan och gick lugnt framåt. Milly stannade upp vid flera tillfällen och tvekade, men jag kunde locka henne att fortsätta gå med oss, i koppel såklart.
När vi var precis jämsides med goldenflocken, TAPPAR kvinnan sina hundar!!!!!
Vrålande kastar sig alla tre rätt mot Milly. Jag försökte sparka till den första, men den brydde sig inte om det utan fortsatte för att komma åt Milly. Det var ett enda kaos av stora vita hundjävlar och en livrädd liten röd i kort koppel som försökte komma undan. Jag slängde mig och nästan låg på två av hundarna och Tony fick tag i ryggskinnet på den tredje.
"Bara ta henne" sa kvinnan, och menade väl att vi skulle lyfta upp Milly. Ta dina jävla hundar istället! ...sa jag inte, men tänkte det.
På nåt sätt lyckades vi komma ur situationen och kvinnan fick tag på sina hundar igen. Milly blev inte biten vad vi såg, men ordentligt skrämd. Fy fan!!! Kvinnan vet om att de kaxar sig mot andra hundar, och hon vet att Milly är rädd för dem, vilket säkert förstäker hennes hundars beteende.
Hon sa att den ena tiken är värst, och det hade säkert gått att träna bort det, men då måste hon ju gå med den ensam. -JAAAA det är väl det man får göra då!
Jag fattar inte att man ger sig ut med tre stora starka hundar som inte klarar hundmöten, när man uppenbarligen inte har kontroll över dem. Då får man väl göra sig av med nån av dem eller åtminstonde gå ut med dem en och en!
Fan också att man alltid kommer på i efterhand, vad man skulle ha sagt då...
Han såg väldigt glad ut och stannade till när jag gjorde ett försök att hindra honom att komma fram. Milly fattade snabbt vad hans ärende var och nu inleddes den lite småjobbiga andra halvan av promenaden. Det här var en friare som känt doften av Milly och helt enkelt lämnat sin matte för att pröva lyckan. Milly som var inne i rätt period var väldigt intresserad och gillade uppvaktningen.
Labben dansade runt oss resten av vägen och jag fick sjasa undan honom och i stort sett släpa med mig Milly... Samtidigt ropade jag rätt ut i skogen efter ägaren, utan att få nåt svar.
Lite smålustig situation, hundarna var så jäkla glada! Samtidigt var jag lite orolig för vad som skulle hända. Milly var ju självklart kopplad, men tänk om nåt gått fel och de av nån anledning skulle komma åt att para sig!?
Efter ett tag var slingan slut och vi kom ut på gatorna. Vad skulle jag nu göra med vår nya vän? Jag visste inte alls vems hunden var. Jag kunde ju inte låta honom springa lös i samhället och kanske bli påkörd, jag kunde ju inte direkt ta med honom hem..
Jag fick syn på en annan hundägare och ropade till henne, men hon kände inte igen hunden. Några bilar kom och jag viftade varnande mot dem, och försökte få tag på labben som glatt skuttade omkring på gatan. Till slut kom en bil som stannade, med ägaren i. Puh! Där kom han tillrätta utan att bli skadad, och vi klarade oss utan att få en labrapinscherkull....
Efter detta undrar jag hur någon kan ha sin hane okastererad? Det kan ju finnas löptikar överallt och närsomhelst, en ständig risk för totalt hjärnsläpp på sin hund.. :)
Vanligtvis lugna morgonpromenader...
Imorse var det dags för samma runda, den här gången gick Tony med. På avstånd hörde vi en vissling och vände oss om. Vem kommer fladdrande och lyckligt skuttande över ett krön, om inte samme herr Glade Labbehane? Hihi den här gången var hussen strax bakom så det blev inte lika stort ståhej.
Kunde ju kanske vara en ide´att inte släppa sin hane på några dar när man vet att en höglöpande tik rör sig i området!? Och när hanen uppenbarligen inte lyder efter att ha fått Millyvittring i näsan...
Tvärtom kanske de tänker att man inte behöver gå med en höglöpande tik där det finns hanhundar!? Men man måste ju få rasta sin hund även om den löper.. Problemet blir ju deras, eftersom det är deras hund som riskerar att smita och springa ut i trafiken.
Promenerar på Slingan.
Vad som hände sen är inte lika roligt:
Vi mötte en kvinna som har tre stora golden retrivertikar: Millys fasa. Det finns många goldens i byn och det händer ofta nåt tråkigt när man möter dem. Nån av dem har en gång för längesedan smitit från ägaren och sprungit fram till oss och försökt komma åt Milly, dock inte för att bitas. Trots att jag och Tony har ställt oss emellan hundarna och "skyddat" Milly har hon blivit skrämd ändå.
Nu skulle vi alltså mötas, och det fanns inte jättemycket plast att ta ut svängarna på. Kvinnan ställde sig i diket och höll i sina hundar allt vad hon orkade. Vi drog oss åt andra sidan och gick lugnt framåt. Milly stannade upp vid flera tillfällen och tvekade, men jag kunde locka henne att fortsätta gå med oss, i koppel såklart.
När vi var precis jämsides med goldenflocken, TAPPAR kvinnan sina hundar!!!!!
Vrålande kastar sig alla tre rätt mot Milly. Jag försökte sparka till den första, men den brydde sig inte om det utan fortsatte för att komma åt Milly. Det var ett enda kaos av stora vita hundjävlar och en livrädd liten röd i kort koppel som försökte komma undan. Jag slängde mig och nästan låg på två av hundarna och Tony fick tag i ryggskinnet på den tredje.
"Bara ta henne" sa kvinnan, och menade väl att vi skulle lyfta upp Milly. Ta dina jävla hundar istället! ...sa jag inte, men tänkte det.
På nåt sätt lyckades vi komma ur situationen och kvinnan fick tag på sina hundar igen. Milly blev inte biten vad vi såg, men ordentligt skrämd. Fy fan!!! Kvinnan vet om att de kaxar sig mot andra hundar, och hon vet att Milly är rädd för dem, vilket säkert förstäker hennes hundars beteende.
Hon sa att den ena tiken är värst, och det hade säkert gått att träna bort det, men då måste hon ju gå med den ensam. -JAAAA det är väl det man får göra då!
Jag fattar inte att man ger sig ut med tre stora starka hundar som inte klarar hundmöten, när man uppenbarligen inte har kontroll över dem. Då får man väl göra sig av med nån av dem eller åtminstonde gå ut med dem en och en!
Fan också att man alltid kommer på i efterhand, vad man skulle ha sagt då...
En mediumsized hund klarar man av även om den skulle bete sig illa..
Provkörning
Det tog emot, men Milly fick stanna hemma ikväll. Jag åkte själv på agilityträning, kändes konstigt. Väl där var det dock kul även om Milly inte var med.. Vi byggde två hoppbanor och jag fick sprunget lite också till slut!
Tjejerna var snälla och erbjöd mig att köra med deras hundar, självklart ville jag det!
Intressant var att det inte kändes särskilt ovant jämfört med Milly, de här jyckarna fattade ju vad jag menade också, oftast. :) Jag kände mig nog mest hemma med Ozzy, första hunden. Han och Milly är rätt lika i sättet, och storleken såklart.
Inser att jag skulle varit mycket tydligare vid tunnlarna, där blev det fel flera gånger. Platta tunneln är så full av sand så där vill knappt nån (av de små iaf) hund gå in. Sen så var det lite missförstånd här o där, nån ville inte lämna min sida, nån skulle jag jobbat mer på kontakten med.. Säkert nyttigt att köra varandras hundar ibland, framförallt kul! Nästa gång får jag låna ut Milly och se hur hon funkar ihop med en annan förare.
Tjejerna var snälla och erbjöd mig att köra med deras hundar, självklart ville jag det!
Intressant var att det inte kändes särskilt ovant jämfört med Milly, de här jyckarna fattade ju vad jag menade också, oftast. :) Jag kände mig nog mest hemma med Ozzy, första hunden. Han och Milly är rätt lika i sättet, och storleken såklart.
Inser att jag skulle varit mycket tydligare vid tunnlarna, där blev det fel flera gånger. Platta tunneln är så full av sand så där vill knappt nån (av de små iaf) hund gå in. Sen så var det lite missförstånd här o där, nån ville inte lämna min sida, nån skulle jag jobbat mer på kontakten med.. Säkert nyttigt att köra varandras hundar ibland, framförallt kul! Nästa gång får jag låna ut Milly och se hur hon funkar ihop med en annan förare.
Vinterskoj
Milly löper och all tid inomhus går åt till att sova, det är bara när vi kommer ut som hon kvicknar till. De senaste dagarna har vi inte gjort nåt speciellt egentligen, men det har varit kul ändå. Milly sköter sig bra men har nu hamnat i en väldigt lättfotad fas av löpet.. Svansen viks undan och hon gnyr så fort det vankas klappar och gos! :-/
Vi har laddat hela veckan inför agilityträning ikväll.. Nu får jag åka själv och låta Milly stanna hemma.. Dels så lär ju hanhundarna bli ganska störda idag och så vågar jag inte ta risken, ifall hon skulle lyckas smita iväg med nån snygging.. Milly hade nog varit med på noterna om man säger så...
Förra träningen gick det dock bra att ha med en löptik bland hanhundarna. Mattarna visste inte om Millys löp och det var ingen hund som verkade påverkas alls.
Idag får jag sitta på bänken och titta på när de andra kör.. Skulle haft en körklar hund till att byta med..
Vi har laddat hela veckan inför agilityträning ikväll.. Nu får jag åka själv och låta Milly stanna hemma.. Dels så lär ju hanhundarna bli ganska störda idag och så vågar jag inte ta risken, ifall hon skulle lyckas smita iväg med nån snygging.. Milly hade nog varit med på noterna om man säger så...
Förra träningen gick det dock bra att ha med en löptik bland hanhundarna. Mattarna visste inte om Millys löp och det var ingen hund som verkade påverkas alls.
Idag får jag sitta på bänken och titta på när de andra kör.. Skulle haft en körklar hund till att byta med..
Kallt om tassarna.
Öronen uppåt sträck!
Jag tycker det är så roligt att åka pulka efter hästar och hundar! Undrar hur man gör för att träna ett hundspann... Här kommer en liten filmsnutt på två galningar som har roligt, fast inte riktigt fattar poängen ;) :
Milly hjälpte till när min snälle far och bror grejade med min bil..
Satt snällt och väntade, fick ju inte smutsa ner tassarna.
Provade bros Björns mössa!
Förresten. Nån operation blir det inte heller! Vi har ingen erfarenhet av kastration så vi visste inte att man inte opererar tätt efter löp.. Pratade med veterinären och det var vara att avboka tiden och vänta några månader.. Suck. Det positiva är att nu kan jag och Milly hänga med resten av vår agilitykursgrupp på tävling i januari!
