Pinschern Milly

Jag och min lilla följeslagare cyklade bort till brukshundklubben i eftermiddags. Vi tränade lite olika saker, lekte och busade. När vi var färdiga såg jag en bekant röd och gul jacka en bit bort. Det var den där gubben som Milly umgicks med i ridhuset sist. Hans egen hund fick ligga kvar medan han kom fram för att hälsa på Milly. Hon blev glad när hon såg vem det var, fick varsågod från mig, och sprang glatt fram till mannen.

Det kan ju verka knäppt att bli glad för att ens hund vill hälsa på folk. Men när man har en hund som har haft en himla tråkig attityd till okända är det här en stor grej! :) Milly är tuff i många situationer, men med främmande människor är hon osäker. Helst vill hon slippa all kontakt med de hon inte känner, och vi gör allt för att se till att ingen ger henne obehagliga upplevelser.

Den här mannen är nåt alldeles extra, tycker Milly.

 

Han tittar henne bara kort i ögonen och vänder sen bort blicken. Och så pratar han med snäll och uppmuntrande röst.

 

Han har dessutom jättegott godis i fickorna :)

 

Han ger henne inga kommandon, det är hon själv som gör sig duktig för att få godis :)

Ibland önskar jag att jag var Milly. Det ser så gott ut när hon ligger helt bekymmerslös och slappar med filtar och kuddar i soffan. Hon slipper ta ansvar, blir omhändertagen och bortskämd som ett ensambarn utan syskon...

Vad sägs om den här söndagsförmiddagen på Pinscherhotellet:

Inleds med en lång sovmorgon under varmt duntäcke. Matte och husse ser till att hålla undan sina ben, så att pinschern ligger bekvämt och precis där det passar henne bäst.

Uppfriskande promenad i trevlig miljö vid havet. Gräset har kommit fram nästan överallt och det finns mycket skoj att nosa på. Pinschern får springa lös och busa med sina människor på lämpliga ställen. Små träningsuppgifter får hon av matte, pinnlek får hon av husse. Delar av frukosten serveras utomhus, så fort pinschern gjort nåt duktigt. Som att hoppa upp på stenar, runda träd, springa jättefort mellan människorna eller bara slänga en blick på matte i rätt ögonblick.

In och lägga sig på sidan på sköna mattan i TV-rummet. Här stretchas benen och magen kittlas.

På samma matta tränas lite apport och annat roligt, resten av frukosten förtjänas.

Till sist klipps klorna och trampdynorna oljas in. Pinschern ligger på sidan i soffan och blir uppassad, stöttad av kuddar och inbäddad i mysig filt. Dags att sova på maten en stund. När hon vaknar har antagligen matte och husse lagat mat och städat färdigt. Då är det dags att gå ut och hitta på mer bus och roligheter...

 

Nysmorda tassar på tork.

 

Kan man ha det skönare?

Här kommer ett litet klipp som visar hur det går med apportträningen. Att komma till denna punkt i utvecklingen har tagit lååång tid, och krävt ett enormt tålamod, som jag inte visste att jag hade. Milly tyckte från början inte om att hålla något alls. Möjligtvis pinnar utomhus, när hon själv hittade en som verkade kul. Men att jag skulle ge henne något att hålla kvar i var det dummaste hon hade hört. Extra dumt var det att hålla en sån knäpp och meningslös sak som en apportbock!

Jag brukar värma upp med lite städövningar (plocka och lägga grejer i en korg) och sen köra olika varianter av att hålla apportbocken. Det har utan tvekan funkat bäst att jag är passiv och låter henne själv bestämma utvecklingstakten. Får hon själv plocka upp apporten och får ett klick för det, så är det mycket roligare än att jag ger den till henne. Det är först nu som det funkar att hon tar emot den från mig.
Vi kör korta pass med få repetitioner, och inte flera dagars apportträning i ett streck. Stor risk att det blir tråkigt.

Jag måste säga att med Millys ursprungliga attityd till det här momentet så är jag glatt överraskad över vad vi kan idag! Det hon får som belöning i det här klippet är torrfoder. Kvällsmaten. Det finns ju mycket som hamnar högre på delikatesslistan, så det finns nog en hel del träningsglädje i den lilla hunden ändå :) Mattes duktiga!

Vår brukshundklubb har haft träningar i ridhus nu när det varit som värst ute. Vi har varit där några gånger, och ikväll åkte vi dit igen. Milly har blivit lite lätt paralyserad när vi väl är där... Hon rör sig långsamt och vill absolut inte busa. Godis tar hon, men oavsett hur gott det är så blir hon inte taggad. Hon har verkat lite förskräckt, och inte varit på hugget.
Jag tror att det mest av allt beror på kylan. För när vi varit ute under varmare årstider och tränat med samma typ av folk, har hon inte varit förskräckt.
Hon har varit  tråkig på agilityn ett tag nu också. Vill bara sitta på sin lilla tron där jag bäddat upp med filtar... Men på dagarna när solen skiner har hon inget emot att träna, då ger hon järnet. Så jag tror att det är kylan som förstör humöret mest.

Idag hade vi planer på att träna olika stå-moment med extern belöning. Men då Milly-energin fattades så förändrades upplägget. Det slutade med att vi gjorde tandvisning och var sociala med andra människor! :)

Milly är ju reserverad och i vissa lägen osäker på annat folk än hennes närmaste. Så sån här träning är ju guld värd.

Vi började med en dam vi känner lite från sökträningarna vi var med på i höstas. Milly mindes att hon brukade bjuda på godis och var omedelbart intresserad av henne. Damen följde mina instruktioner och vi gjorde en tandvisning. Hon fick lyft på den lilla läppen och blottat de små gaddarna.

Jag har tränat tandvisning med Milly i kanske ett år nu.. Eftersom det är det mest känsliga momentet för henne så ser jag till att hon aldrig känner sig (speciellt) obekväm, utan det får ta den tid det tar.
Vi lägger upp momentet i flera steg, börjar med att personen kommer och sätter sig på huk utan att röra Milly. Från allra första början stog personen upp framför oss, utan att sätta sig, vid första omgången. Sedan börjar vi om igen och stegrar svårigheten för varje omgång, med klapp på bröstet, klapp i ansiktet, och till slut blir det en riktig tandvisning. Hela tiden ska Milly sitta vid min sida utan att resa sig, helst titta på mig, och efter varje gång får hon klick, beröm och godis. Om hon reser sig eller tar med tassen på personen avbryter vi lugnt, godiset uteblir, personen går därifrån och vi börjar om. Jag vill inte att hon förväntar sig att få något av den som kommer, då det lätt leder till klättrande och tiggande. På det här sättet har vi jobbat, och hittills har det inte kommit ett enda bakslag.

Nästa person som fick göra så här med Milly var en helt främmande gubbe. Han var stor och hade en starkt röd och gul jacka, med sig till träningen hade han sin schäfer. Tandvisningen gick bra, och det som hände sen var jätteroligt att se. Gubben satt kvar och pratade med Milly. Han gjorde sig gullig och snäll på rösten, och tittade henne bara i ögonen då och då. När han reste sig följde hon med honom och satte sig snyggt vid hans vänstra sida. Godis fick hon då, och sen började han busa lite och jogga omkring. Hon var limmad vid hans sida och sökte hans blick hela tiden! De umgicks i 10-15 minuter kanske, och hon hade bara ögon för honom. Sin matte hade hon glömt, ty gubben hade ju så gott godis och var så spännande. Självklart tog jag tillfället i akt och lät henne leka med sin nya vän :)

Innan vi åkte hem hann hon med en date med en tredje person, även det en dam från sökträningarna. Klappar och godis fick hon, och Milly stannade helt frivilligt alldeles intill denna damen.

När vi skulle åka hem gick Milly ifrån mig och fram till sin nya gubbkompis igen. Det blev en stunds umgånge till, och jag fick släpa med henne därifrån. Himla kul att se, när det annars brukar vara lite jobbigt med främmande människor som tar kontakt!

Jobbigt att mingla...

Jahopp, då har vi tävlat rallylydnad igen! Jag o Milly och Ingrid o Tyra har varit iväg hela dagen nästan. Svinkallt har det varit, men lätt värt det! Våra små raringar skötte sig jättebra!

När jag värmde upp Milly hade jag henne lös inne i ridhuset. Vi skulle ju genomföra tävlingen utan koppel, så då var det väl lika bra att värma upp på samma sätt. Inga rymningsförsök så långt, puh. Hon var till min förvåning aningen seg, men ändå glad och gjorde som hon skulle.
Min skräckbild av vår första gång på banan okopplad, var att när jag i starten kopplar loss, skulle Milly bara dra all världens väg och skutta runt och ställa till det. Nu blev det ju verkligen inte så, och det var ju skönt... :) Kan det vara så att all träning det sista gett resultat?

Vi tog oss runt banan utan större problem. Några minuspoäng fick vi i "åttans frestelse", och för nån liten smågrej här och där. Milly var som sagt ganska seg, släpade lite bakom ibland.  Men hon höll sig med mig, hade hyfsat fokus på mig (åtminstonde mer på mig än allt annat) och hon stannade på banan!!!! :D Jag är mycket nöjdare denna gången. Visst hade man kunnat önska liite mer energi, men det här duger. Är så glad att hon inte stack iväg från mig... ;) hihi

Vi fick 91 poäng och blev fyra av 14 ekipage. Så här såg det ut:
(Notera att efter målgång så går Milly fram för att heja på domarna..?)

Kul med många olika raser på de här tävlingarna.

Ingrid och snart nioåriga Tyra tävlade för andra gången i nybörjarklassen. Jag vill tillägga att de har tränat o tävlat lydnad tidigare ;)
Deras väg runt banan var så snygg att det nästan var äckligt! Hade det inte varit för det där sitt-stå som ledde till ett omtag, så hade de kammat hem full pott. Nu fick de 97 poäng och det blev delad vinst för damerna. Imponerande!

 

En flatcoated retriever och en berner sennen på delad första plats.

 

Grymmaste ekipaget!

Imorgon bär det av till Borås på rallylydnadstävling. För första gången ska vi tävla utan koppel i fortsättningsklassen! :D Det här ska bli så jäkla kul, och spännande..

Faktum är att vi har tränat riktigt mycket och riktigt bra, sen förra tävlingen för två veckor sen. Vi har lärt in några nya moment och framförallt så har Milly gått lös mer än nånsin. Allt har funkat så jäkla bra, hon har varit med mig, vi har skojat o busat o lekt.. Det blir ju roligt när man sköter sig och är duktig.

De senaste dagarna har jag märkt att hennes tråkiga skendräktiga attityd börjar bytas ut mot.... den pigga och busiga! Jag tror att jag kommer få jobba ordentligt imorgon!
Haha hon är rolig när hon är sån här, det är ju sån jag vill ha henne.
Imorse körde vi ett kort litet träningspass. Hon var superduktig och precis när vi var klara fick hon fnatt! Hon kutade runt, runt mig i en cirkel, med rumpan indragen och mungiporna vid öronen... Man kunde ju inte annat än att gapflabba! Hon har nog lite vårkänslor, den lilla damen ;)

I eftermiddags tog vår lilla familj en lång o härlig promenad på stranden. Gissa om hon blev tokig när hon släpptes lös och fick rusa allt vad hon orkade! Det är så härligt att se sin hund vara så där riktigt skitglad och lycklig... Det smittar ju av sig.
Kunde inte låta bli att slänga ihop en liten film från idag.. Innehåller lite träning på rallymoment, och en hel del flamsigt kutande :)

 

 

Tony och Milly. Och här hängde sig kursiv stil-knappen...

 

Man ser långt ut på havet härifrån..

 

Inget undkommer det allseende pinscherögat.

 

Det råkade vara lika strålande vackert väder idag som igår. Så då var det ju bara att ge sig ut på soliga hundaktiviteter :)
Jag o Milly mötte bloggens nya stammisar - Linda, Ice o Torres nere i Apelviken. Där fick hundarna släppa loss och rejsa bäst de ville. Och det gjorde de minsann!
Milly har inte sprungit lös och busat så här på jättelänge. Det blir lite svårt att få förtroende att göra det när man rymmer hela tiden..... Men idag fick hon chansen och skötte sig om möjligt ännu bättre än igår! Trots väldigt busig stämning smet hon inte för långt bort. Hon lekte med grabbarna men kom med jämna mellanrum tillbaka till mig och kollade läget, fick en godis och några uppmuntrande ord.
Varje gång vi fick möte ropade jag, hon avbröt och kom som ett skott, oavsett vad de andra hundarna hittade på!!! Såna här promenader får man ju inte varje dag.
Jag tycker att jag har rätt att skryta när hon är duktig. Tittar man på senaste agilityloppet och minns besvikelsen, så har man rätt att vara lite mallig när hon väl sköter sig bra ;)

Min mamma sa i går: "Hon är tydligen apbra eller för jävlig. Hon är la nästan aldrig halvbra." Och det stämmer ju helt o hållet! Det är antingen det ena eller det andra. Tur att man får lite av det goda ibland också!! Här kommer några härliga bilder, och en liten ihopklippt bit:

Full fart non stop när man leker med Bröderna Bus :)

 

Hej hopp!!!

 

Försök inte..

 

Min pinne!!!

 

 

En underbar dag...

 

 

Den här lille killen Torres.. Linda har passat honom några veckor eftersom hans husse varit på semester.. Varje gång jag träffar Torres gillar jag honom mer och mer.

De flesta hundar man träffar tycker man är trevliga och fina, men man får inte den där känslan att man skulle vilja ha dem. Det är rätt sällan man träffar ett djur som man får den där speciella känslan för.

Jag har minsann ett gott öga till den här unge mannen. Jag känner inte honom jätteväl, men alltid när han är med så är han underbart go och glad, hela hunden bara ler. Han kan inte så mycket när det gäller vardagslydnad, men verkar ha rätt inställning och är lite lagom förarvek.

Nu är han ju inte till salu, och han är inte heller den typen av hund jag tänkt mig i framtiden. Men vissa personligheter smiter rätt in i hjärtat på en! :) Att han sen råkar vara en blandras mellan pitbull och amstaff spelar ju ingen roll för Känslan.

 

Tänk om man en dag skaffar sig en valp, som verkar lovande på alla sätt och vis. Men under tiden den växer upp så kommer aldrig den där rätta känslan, som man kan få för vissa enstaka individer? Vad hemskt det hade varit. När man skaffar sig en omplaceringshund kan man ju visserligen inte vara med och påverka från början, men man får ju se hur den hyfsat färdiga personligheten är. Begagnade hundar kanske är min grej? :)

Det här inlägget skulle egentligen postats igår, lördag..

Idag har vi varit ute nästan hela dagen, och Milly har varit värd sin vikt i guld! :D
Under förmiddagen höll jag o Milly, Ingrid o Tyra, och Linda o Ice till nere vid fästningen. Vi tränade rallylydnad och lite annat, med massor av störning. Eftersom det har varit alldeles underbart väder hela dan, så har varenda kotte varit ute och promenerat. Myyycket folk och hundar vid fästningen.
Vi intog den stora gräsmattan, så det var åskådare åt alla håll och kanter.. Bra träning även för mattarnas nerver.. Känns kanske en aning pinsamt att ställa sig på ett sånt ställe, sätta upp koner och köra igång. Men det var förvånadsvärt lätt att stänga av allt folk runtomkring, både för människor och hundar. Toppen! Milly var okopplad vi några tillfällen, men gjorde inte minsta försök att sticka iväg.

Tar en liten paus..

 

Halsbrytande god kontakt!

 

Vi tränade på momentet som kallas "åttans frestelse". På locken ligger godis som man ska lyckas hålla nosen borta från.

 

Här har vi bytt ut ena frestelsen mot Ice :) Bra träning för både honom och Tyra.

 

De tre musketörerna. Alla väldigt duktiga!

 

Efter den här "uppvisningen" så återvände jag o Milly hem och fick i oss lite mat. Spinningpasset jag skulle på ställde jag in, man får ju passa på att vara ute när solen skiner! Vi tog en till härlig promenad istället.

Duktigheten höll i sig, fröken kunde gå lös med lina utan att göra minsta snedsteg. Många möten med folk och hundar = många tillfällen att få godis och beröm. Hon är så jäkla kvick på att titta på mig så fort hon får syn på en hund. Skitkul, då blir man stolt :) Vissa dagar är hon så duktig att man knappt kan tro att det är sant.

 

 

Isen är borta! Passar den som har spring i benen :)

 

Dumma lina att fastna..

 

Skojiga isflak låg vid stranden. För att man skulle dansa på dem såklart.

 

Knasiga hund.

 

Några möss?

 

Milly - numera en havshund!

Härom dagen efteranmälde jag oss till en rallylydnadstävling, som var idag. Kändes lite spontant så där, vi har inte tränat särskilt mycket, utan bara åkte iväg hastigt och lustigt. Men vi satsar ju på att träna med störning, så vad kunde vara bättre än en rallytävling?

På plats i Angered var det lite spännande stämning.. Det var galler för fönstren på byggnaderna, och Tony såg två maskerade män komma bärandes på nåt, ut från ett uppbrutet skjul. Som låg precis bredvid tävlingsplatsen, Hundstället Hjärtat. Allt för att träna både mina och Millys nerver, hehe.

I nybörjarklassen som vi tävlade i, var det tio deltagande. Jag gick banan och värmde sedan upp Milly. Ute på parkeringen var hon seg och återhållsam, men när vi gick in i lokalen där alla ekipage satt och väntade vände humöret. Vi tränade lite där inne också, och då blev hon supertaggad! Det var skitkul att komma ut (in) bland folk tyckte Milly!

När vi väl startade så inledde vi med slarv och dåligt fokus vid första skylten. Eftersom man får ta om misslyckade skyltar upp till sex (!) gånger i nybörjarklass, så gjorde jag det där. Senare tog jag om en skylt till, när hon satte sig snett. Det fanns en skylt som var helt ny för oss, sitt och sen stå, vid min sida. Vi har bara tränat på "stå" när jag är placerad framför henne, så det här gick ju inte riktigt toppen..

Under hela banan pendlade Milly mellan att trippa duktigt och göra precis som hon skulle, och att vara väldigt ofokuserad och undra varför folk stod och gömde sig på andra sidan ett stort fönster.
Efteråt så kände jag mig inte särskilt nöjd alls, vi kan så himla mycket bättre när fokuset är rätt. Men på ett sätt var jag ändå nöjd, hon var väldigt glad och lade inte av helt ialla fall. Vi såg det ju också som störningsträning.

När det var dags för prisutdelning visade det sig att alla utom fyra blivit diskade. Tydligen var de flesta hundar väldigt sniffiga och ofokuserade. Jag blev himla förvånad när det visade sig att vi med 85 poäng av 100, kom på andra plats! Jack russeln som vann hade 92 poäng. Detta var vår tredje godkända tävling och vi blev därmed uppflyttade till fortsättningsklass. Hua, när vi tävlar igen om två veckor ska vi ha lärt oss 14 nya skyltar och utföra allt utan koppel! Jaja det kan ju inte gå så mycket sämre än att hon sticker iväg från mig och hittar på rackartyg. Och det är jag ju van vid, så det är ju inget att oroa sig för ;)

Milly vann två tuggben, en leksak och inte minst, en buckla! :)

 

Mattes finaste..

 

Knasiga, knasiga tjejen!

En liten australian shepherddam vid namn Mix har besökt oss idag. Hon skulle få sig ett täcke.
Det första hon gjorde när matte Susanne lämnade lägenheten, var att plocka upp saxen. Hon tänkte väl att det var lika bra att sätta igång och jobba med en gång :)

Sätt igång och klipp!

 

Inga problem med apporteringen här inte! Trådrulle?

 

Det var mysigt att vara nära hela tiden, gärna på tyget jag klippte i :)

 

Tony fick ett troget sällskap när han satte igång med maten..

 

Beredd att "apportera".

 

En hel del klapp o gos blev det..

 

Så här blev reslutatet! Smalt mellan frambenen och högt skuret = bogfrihet.

 

Härom veckan var Mix´s flockmedlem Berta här, och fick sig ett skräddarsytt täcke även hon.