Pinschern Milly

Det har varit riktigt underbart vårväder hela helgen.
I fredags tog jag och Milly årets första joggingrunda. Solen värmde och vi lunkade på längs vackra stigar och grusvägar vid havet. Musik i öronen och en glad hund framför mig i bältet. Bättre kan det inte bli! En extra stämningshöjare var att jag hade mycket bättre kondis än jag trott! Var inte särskilt jobbigt alls. Men träningsverk fick jag ändå...

Resten av helgen har vi varit ute så mycket vi bara har orkat, varit på sökträning bland annat. Solen har skinit hela tiden och vi har verkligen passat på att njuta! (Stackars Tony har fått ha praktik inne på sjukhuset båda dagarna...) På måndag om en vecka är det slut på det roliga, för ett tag. Då är det kastrationsdags för vår lilla fröken. Hoppas verkligen allt kommer gå bra.. Börjar kännas lite nervöst.

Kul att speja bland klipporna.

 

Vi tränade utan koppel vid fästningen. Plötsligt flög djävulen i Milly och hon stack iväg och jagade en fiskmås! Den var seg och orkade inte lyfta ordentligt. Om Milly verkligen hade velat (vågat) hade hon kunnat ta den. Tur att hon lät bli...

 

Invigde vår inglasade balkong med lunch och skoljobb. Milly invigde sin slappa-och-sola-säsong. Det värmde riktigt ordentligt när solen stod på.

 

Alldeles undebart, tyckte Milly.

 

Efter en stunds stekning hoppade hon faktiskt ner och lade sig i skuggan.

 

I eftermiddags blev det bus och rus med kusin Trollet i en inhägnad. Här har Milly precis lyckats undvika en tackling.

 

Fina kusiner.

 

På lördag är det rallytävling igen. Då ska Milly i fortsättningsklassen möta den grymmaste rallypinschern jag nånsin skådat - Havalidens Imsa :) Spännande!

 

Vi ligger i med störningsträningen och det ger sakta men säkert resultat. Milly har varit otroligt duktig det sista när det gäller att gå lös. Egentligen när det gäller all vardagslydnad. Förutom dagens fiskmåsjakt, så har hon skött sig utomordentligt bra. Det är härligt när man kommer hem efter en promenad och känner att allt har funkat så jäkla bra! Det har vi inte varit så värst bortskämda med alltid, så därför är det är extra kul.

 

Hon har också visat sig ovanligt social med folk det sista. Familjemedlemmar som hon känner bra har fått pussar och extra mycket kel. Även såna hon inte känner har hon varit skojsig med. Vi var på sökträning i lördags och det gick hur bra som helst. När hon fick komma ut ur bilen kände hon igen sig och fattade med en gång vad som väntade. Hon var otroligt ivrig, gnällde och studsade på bakbenen. Skitkul med sök tycker damen!!!

Inte nog med att hon kastade sig med full fart rätt ut i skogen för att hitta folk. När hon hittade dem, så rånade hon dem! :) Hon klättrade och klängde på dem och tvingade till sig sitt godis, och även annat godis som fanns i fickorna, men som inte var till henne ;)

Hehe så jäkla kul att se hur oblyg hon är när det gäller att kräva figgar på godis. När hon har läkt efter operationen blir det mer sökträning.

 

När vi åkte bil till inhägnaden ville Milly sitta i Ninas knä! Gick precis lika bra som att sitta i mattes ju :)

 

Jag och min lilla följeslagare cyklade bort till brukshundklubben i eftermiddags. Vi tränade lite olika saker, lekte och busade. När vi var färdiga såg jag en bekant röd och gul jacka en bit bort. Det var den där gubben som Milly umgicks med i ridhuset sist. Hans egen hund fick ligga kvar medan han kom fram för att hälsa på Milly. Hon blev glad när hon såg vem det var, fick varsågod från mig, och sprang glatt fram till mannen.

Det kan ju verka knäppt att bli glad för att ens hund vill hälsa på folk. Men när man har en hund som har haft en himla tråkig attityd till okända är det här en stor grej! :) Milly är tuff i många situationer, men med främmande människor är hon osäker. Helst vill hon slippa all kontakt med de hon inte känner, och vi gör allt för att se till att ingen ger henne obehagliga upplevelser.

Den här mannen är nåt alldeles extra, tycker Milly.

 

Han tittar henne bara kort i ögonen och vänder sen bort blicken. Och så pratar han med snäll och uppmuntrande röst.

 

Han har dessutom jättegott godis i fickorna :)

 

Han ger henne inga kommandon, det är hon själv som gör sig duktig för att få godis :)

Ibland önskar jag att jag var Milly. Det ser så gott ut när hon ligger helt bekymmerslös och slappar med filtar och kuddar i soffan. Hon slipper ta ansvar, blir omhändertagen och bortskämd som ett ensambarn utan syskon...

Vad sägs om den här söndagsförmiddagen på Pinscherhotellet:

Inleds med en lång sovmorgon under varmt duntäcke. Matte och husse ser till att hålla undan sina ben, så att pinschern ligger bekvämt och precis där det passar henne bäst.

Uppfriskande promenad i trevlig miljö vid havet. Gräset har kommit fram nästan överallt och det finns mycket skoj att nosa på. Pinschern får springa lös och busa med sina människor på lämpliga ställen. Små träningsuppgifter får hon av matte, pinnlek får hon av husse. Delar av frukosten serveras utomhus, så fort pinschern gjort nåt duktigt. Som att hoppa upp på stenar, runda träd, springa jättefort mellan människorna eller bara slänga en blick på matte i rätt ögonblick.

In och lägga sig på sidan på sköna mattan i TV-rummet. Här stretchas benen och magen kittlas.

På samma matta tränas lite apport och annat roligt, resten av frukosten förtjänas.

Till sist klipps klorna och trampdynorna oljas in. Pinschern ligger på sidan i soffan och blir uppassad, stöttad av kuddar och inbäddad i mysig filt. Dags att sova på maten en stund. När hon vaknar har antagligen matte och husse lagat mat och städat färdigt. Då är det dags att gå ut och hitta på mer bus och roligheter...

 

Nysmorda tassar på tork.

 

Kan man ha det skönare?

Här kommer ett litet klipp som visar hur det går med apportträningen. Att komma till denna punkt i utvecklingen har tagit lååång tid, och krävt ett enormt tålamod, som jag inte visste att jag hade. Milly tyckte från början inte om att hålla något alls. Möjligtvis pinnar utomhus, när hon själv hittade en som verkade kul. Men att jag skulle ge henne något att hålla kvar i var det dummaste hon hade hört. Extra dumt var det att hålla en sån knäpp och meningslös sak som en apportbock!

Jag brukar värma upp med lite städövningar (plocka och lägga grejer i en korg) och sen köra olika varianter av att hålla apportbocken. Det har utan tvekan funkat bäst att jag är passiv och låter henne själv bestämma utvecklingstakten. Får hon själv plocka upp apporten och får ett klick för det, så är det mycket roligare än att jag ger den till henne. Det är först nu som det funkar att hon tar emot den från mig.
Vi kör korta pass med få repetitioner, och inte flera dagars apportträning i ett streck. Stor risk att det blir tråkigt.

Jag måste säga att med Millys ursprungliga attityd till det här momentet så är jag glatt överraskad över vad vi kan idag! Det hon får som belöning i det här klippet är torrfoder. Kvällsmaten. Det finns ju mycket som hamnar högre på delikatesslistan, så det finns nog en hel del träningsglädje i den lilla hunden ändå :) Mattes duktiga!

Vår brukshundklubb har haft träningar i ridhus nu när det varit som värst ute. Vi har varit där några gånger, och ikväll åkte vi dit igen. Milly har blivit lite lätt paralyserad när vi väl är där... Hon rör sig långsamt och vill absolut inte busa. Godis tar hon, men oavsett hur gott det är så blir hon inte taggad. Hon har verkat lite förskräckt, och inte varit på hugget.
Jag tror att det mest av allt beror på kylan. För när vi varit ute under varmare årstider och tränat med samma typ av folk, har hon inte varit förskräckt.
Hon har varit  tråkig på agilityn ett tag nu också. Vill bara sitta på sin lilla tron där jag bäddat upp med filtar... Men på dagarna när solen skiner har hon inget emot att träna, då ger hon järnet. Så jag tror att det är kylan som förstör humöret mest.

Idag hade vi planer på att träna olika stå-moment med extern belöning. Men då Milly-energin fattades så förändrades upplägget. Det slutade med att vi gjorde tandvisning och var sociala med andra människor! :)

Milly är ju reserverad och i vissa lägen osäker på annat folk än hennes närmaste. Så sån här träning är ju guld värd.

Vi började med en dam vi känner lite från sökträningarna vi var med på i höstas. Milly mindes att hon brukade bjuda på godis och var omedelbart intresserad av henne. Damen följde mina instruktioner och vi gjorde en tandvisning. Hon fick lyft på den lilla läppen och blottat de små gaddarna.

Jag har tränat tandvisning med Milly i kanske ett år nu.. Eftersom det är det mest känsliga momentet för henne så ser jag till att hon aldrig känner sig (speciellt) obekväm, utan det får ta den tid det tar.
Vi lägger upp momentet i flera steg, börjar med att personen kommer och sätter sig på huk utan att röra Milly. Från allra första början stog personen upp framför oss, utan att sätta sig, vid första omgången. Sedan börjar vi om igen och stegrar svårigheten för varje omgång, med klapp på bröstet, klapp i ansiktet, och till slut blir det en riktig tandvisning. Hela tiden ska Milly sitta vid min sida utan att resa sig, helst titta på mig, och efter varje gång får hon klick, beröm och godis. Om hon reser sig eller tar med tassen på personen avbryter vi lugnt, godiset uteblir, personen går därifrån och vi börjar om. Jag vill inte att hon förväntar sig att få något av den som kommer, då det lätt leder till klättrande och tiggande. På det här sättet har vi jobbat, och hittills har det inte kommit ett enda bakslag.

Nästa person som fick göra så här med Milly var en helt främmande gubbe. Han var stor och hade en starkt röd och gul jacka, med sig till träningen hade han sin schäfer. Tandvisningen gick bra, och det som hände sen var jätteroligt att se. Gubben satt kvar och pratade med Milly. Han gjorde sig gullig och snäll på rösten, och tittade henne bara i ögonen då och då. När han reste sig följde hon med honom och satte sig snyggt vid hans vänstra sida. Godis fick hon då, och sen började han busa lite och jogga omkring. Hon var limmad vid hans sida och sökte hans blick hela tiden! De umgicks i 10-15 minuter kanske, och hon hade bara ögon för honom. Sin matte hade hon glömt, ty gubben hade ju så gott godis och var så spännande. Självklart tog jag tillfället i akt och lät henne leka med sin nya vän :)

Innan vi åkte hem hann hon med en date med en tredje person, även det en dam från sökträningarna. Klappar och godis fick hon, och Milly stannade helt frivilligt alldeles intill denna damen.

När vi skulle åka hem gick Milly ifrån mig och fram till sin nya gubbkompis igen. Det blev en stunds umgånge till, och jag fick släpa med henne därifrån. Himla kul att se, när det annars brukar vara lite jobbigt med främmande människor som tar kontakt!

Jobbigt att mingla...

Jahopp, då har vi tävlat rallylydnad igen! Jag o Milly och Ingrid o Tyra har varit iväg hela dagen nästan. Svinkallt har det varit, men lätt värt det! Våra små raringar skötte sig jättebra!

När jag värmde upp Milly hade jag henne lös inne i ridhuset. Vi skulle ju genomföra tävlingen utan koppel, så då var det väl lika bra att värma upp på samma sätt. Inga rymningsförsök så långt, puh. Hon var till min förvåning aningen seg, men ändå glad och gjorde som hon skulle.
Min skräckbild av vår första gång på banan okopplad, var att när jag i starten kopplar loss, skulle Milly bara dra all världens väg och skutta runt och ställa till det. Nu blev det ju verkligen inte så, och det var ju skönt... :) Kan det vara så att all träning det sista gett resultat?

Vi tog oss runt banan utan större problem. Några minuspoäng fick vi i "åttans frestelse", och för nån liten smågrej här och där. Milly var som sagt ganska seg, släpade lite bakom ibland.  Men hon höll sig med mig, hade hyfsat fokus på mig (åtminstonde mer på mig än allt annat) och hon stannade på banan!!!! :D Jag är mycket nöjdare denna gången. Visst hade man kunnat önska liite mer energi, men det här duger. Är så glad att hon inte stack iväg från mig... ;) hihi

Vi fick 91 poäng och blev fyra av 14 ekipage. Så här såg det ut:
(Notera att efter målgång så går Milly fram för att heja på domarna..?)

Kul med många olika raser på de här tävlingarna.

Ingrid och snart nioåriga Tyra tävlade för andra gången i nybörjarklassen. Jag vill tillägga att de har tränat o tävlat lydnad tidigare ;)
Deras väg runt banan var så snygg att det nästan var äckligt! Hade det inte varit för det där sitt-stå som ledde till ett omtag, så hade de kammat hem full pott. Nu fick de 97 poäng och det blev delad vinst för damerna. Imponerande!

 

En flatcoated retriever och en berner sennen på delad första plats.

 

Grymmaste ekipaget!

Imorgon bär det av till Borås på rallylydnadstävling. För första gången ska vi tävla utan koppel i fortsättningsklassen! :D Det här ska bli så jäkla kul, och spännande..

Faktum är att vi har tränat riktigt mycket och riktigt bra, sen förra tävlingen för två veckor sen. Vi har lärt in några nya moment och framförallt så har Milly gått lös mer än nånsin. Allt har funkat så jäkla bra, hon har varit med mig, vi har skojat o busat o lekt.. Det blir ju roligt när man sköter sig och är duktig.

De senaste dagarna har jag märkt att hennes tråkiga skendräktiga attityd börjar bytas ut mot.... den pigga och busiga! Jag tror att jag kommer få jobba ordentligt imorgon!
Haha hon är rolig när hon är sån här, det är ju sån jag vill ha henne.
Imorse körde vi ett kort litet träningspass. Hon var superduktig och precis när vi var klara fick hon fnatt! Hon kutade runt, runt mig i en cirkel, med rumpan indragen och mungiporna vid öronen... Man kunde ju inte annat än att gapflabba! Hon har nog lite vårkänslor, den lilla damen ;)

I eftermiddags tog vår lilla familj en lång o härlig promenad på stranden. Gissa om hon blev tokig när hon släpptes lös och fick rusa allt vad hon orkade! Det är så härligt att se sin hund vara så där riktigt skitglad och lycklig... Det smittar ju av sig.
Kunde inte låta bli att slänga ihop en liten film från idag.. Innehåller lite träning på rallymoment, och en hel del flamsigt kutande :)

 

 

Tony och Milly. Och här hängde sig kursiv stil-knappen...

 

Man ser långt ut på havet härifrån..

 

Inget undkommer det allseende pinscherögat.

 

Det råkade vara lika strålande vackert väder idag som igår. Så då var det ju bara att ge sig ut på soliga hundaktiviteter :)
Jag o Milly mötte bloggens nya stammisar - Linda, Ice o Torres nere i Apelviken. Där fick hundarna släppa loss och rejsa bäst de ville. Och det gjorde de minsann!
Milly har inte sprungit lös och busat så här på jättelänge. Det blir lite svårt att få förtroende att göra det när man rymmer hela tiden..... Men idag fick hon chansen och skötte sig om möjligt ännu bättre än igår! Trots väldigt busig stämning smet hon inte för långt bort. Hon lekte med grabbarna men kom med jämna mellanrum tillbaka till mig och kollade läget, fick en godis och några uppmuntrande ord.
Varje gång vi fick möte ropade jag, hon avbröt och kom som ett skott, oavsett vad de andra hundarna hittade på!!! Såna här promenader får man ju inte varje dag.
Jag tycker att jag har rätt att skryta när hon är duktig. Tittar man på senaste agilityloppet och minns besvikelsen, så har man rätt att vara lite mallig när hon väl sköter sig bra ;)

Min mamma sa i går: "Hon är tydligen apbra eller för jävlig. Hon är la nästan aldrig halvbra." Och det stämmer ju helt o hållet! Det är antingen det ena eller det andra. Tur att man får lite av det goda ibland också!! Här kommer några härliga bilder, och en liten ihopklippt bit:

Full fart non stop när man leker med Bröderna Bus :)

 

Hej hopp!!!

 

Försök inte..

 

Min pinne!!!

 

 

En underbar dag...

 

 

Den här lille killen Torres.. Linda har passat honom några veckor eftersom hans husse varit på semester.. Varje gång jag träffar Torres gillar jag honom mer och mer.

De flesta hundar man träffar tycker man är trevliga och fina, men man får inte den där känslan att man skulle vilja ha dem. Det är rätt sällan man träffar ett djur som man får den där speciella känslan för.

Jag har minsann ett gott öga till den här unge mannen. Jag känner inte honom jätteväl, men alltid när han är med så är han underbart go och glad, hela hunden bara ler. Han kan inte så mycket när det gäller vardagslydnad, men verkar ha rätt inställning och är lite lagom förarvek.

Nu är han ju inte till salu, och han är inte heller den typen av hund jag tänkt mig i framtiden. Men vissa personligheter smiter rätt in i hjärtat på en! :) Att han sen råkar vara en blandras mellan pitbull och amstaff spelar ju ingen roll för Känslan.

 

Tänk om man en dag skaffar sig en valp, som verkar lovande på alla sätt och vis. Men under tiden den växer upp så kommer aldrig den där rätta känslan, som man kan få för vissa enstaka individer? Vad hemskt det hade varit. När man skaffar sig en omplaceringshund kan man ju visserligen inte vara med och påverka från början, men man får ju se hur den hyfsat färdiga personligheten är. Begagnade hundar kanske är min grej? :)

Det här inlägget skulle egentligen postats igår, lördag..

Idag har vi varit ute nästan hela dagen, och Milly har varit värd sin vikt i guld! :D
Under förmiddagen höll jag o Milly, Ingrid o Tyra, och Linda o Ice till nere vid fästningen. Vi tränade rallylydnad och lite annat, med massor av störning. Eftersom det har varit alldeles underbart väder hela dan, så har varenda kotte varit ute och promenerat. Myyycket folk och hundar vid fästningen.
Vi intog den stora gräsmattan, så det var åskådare åt alla håll och kanter.. Bra träning även för mattarnas nerver.. Känns kanske en aning pinsamt att ställa sig på ett sånt ställe, sätta upp koner och köra igång. Men det var förvånadsvärt lätt att stänga av allt folk runtomkring, både för människor och hundar. Toppen! Milly var okopplad vi några tillfällen, men gjorde inte minsta försök att sticka iväg.

Tar en liten paus..

 

Halsbrytande god kontakt!

 

Vi tränade på momentet som kallas "åttans frestelse". På locken ligger godis som man ska lyckas hålla nosen borta från.

 

Här har vi bytt ut ena frestelsen mot Ice :) Bra träning för både honom och Tyra.

 

De tre musketörerna. Alla väldigt duktiga!

 

Efter den här "uppvisningen" så återvände jag o Milly hem och fick i oss lite mat. Spinningpasset jag skulle på ställde jag in, man får ju passa på att vara ute när solen skiner! Vi tog en till härlig promenad istället.

Duktigheten höll i sig, fröken kunde gå lös med lina utan att göra minsta snedsteg. Många möten med folk och hundar = många tillfällen att få godis och beröm. Hon är så jäkla kvick på att titta på mig så fort hon får syn på en hund. Skitkul, då blir man stolt :) Vissa dagar är hon så duktig att man knappt kan tro att det är sant.

 

 

Isen är borta! Passar den som har spring i benen :)

 

Dumma lina att fastna..

 

Skojiga isflak låg vid stranden. För att man skulle dansa på dem såklart.

 

Knasiga hund.

 

Några möss?

 

Milly - numera en havshund!

Härom dagen efteranmälde jag oss till en rallylydnadstävling, som var idag. Kändes lite spontant så där, vi har inte tränat särskilt mycket, utan bara åkte iväg hastigt och lustigt. Men vi satsar ju på att träna med störning, så vad kunde vara bättre än en rallytävling?

På plats i Angered var det lite spännande stämning.. Det var galler för fönstren på byggnaderna, och Tony såg två maskerade män komma bärandes på nåt, ut från ett uppbrutet skjul. Som låg precis bredvid tävlingsplatsen, Hundstället Hjärtat. Allt för att träna både mina och Millys nerver, hehe.

I nybörjarklassen som vi tävlade i, var det tio deltagande. Jag gick banan och värmde sedan upp Milly. Ute på parkeringen var hon seg och återhållsam, men när vi gick in i lokalen där alla ekipage satt och väntade vände humöret. Vi tränade lite där inne också, och då blev hon supertaggad! Det var skitkul att komma ut (in) bland folk tyckte Milly!

När vi väl startade så inledde vi med slarv och dåligt fokus vid första skylten. Eftersom man får ta om misslyckade skyltar upp till sex (!) gånger i nybörjarklass, så gjorde jag det där. Senare tog jag om en skylt till, när hon satte sig snett. Det fanns en skylt som var helt ny för oss, sitt och sen stå, vid min sida. Vi har bara tränat på "stå" när jag är placerad framför henne, så det här gick ju inte riktigt toppen..

Under hela banan pendlade Milly mellan att trippa duktigt och göra precis som hon skulle, och att vara väldigt ofokuserad och undra varför folk stod och gömde sig på andra sidan ett stort fönster.
Efteråt så kände jag mig inte särskilt nöjd alls, vi kan så himla mycket bättre när fokuset är rätt. Men på ett sätt var jag ändå nöjd, hon var väldigt glad och lade inte av helt ialla fall. Vi såg det ju också som störningsträning.

När det var dags för prisutdelning visade det sig att alla utom fyra blivit diskade. Tydligen var de flesta hundar väldigt sniffiga och ofokuserade. Jag blev himla förvånad när det visade sig att vi med 85 poäng av 100, kom på andra plats! Jack russeln som vann hade 92 poäng. Detta var vår tredje godkända tävling och vi blev därmed uppflyttade till fortsättningsklass. Hua, när vi tävlar igen om två veckor ska vi ha lärt oss 14 nya skyltar och utföra allt utan koppel! Jaja det kan ju inte gå så mycket sämre än att hon sticker iväg från mig och hittar på rackartyg. Och det är jag ju van vid, så det är ju inget att oroa sig för ;)

Milly vann två tuggben, en leksak och inte minst, en buckla! :)

 

Mattes finaste..

 

Knasiga, knasiga tjejen!

En liten australian shepherddam vid namn Mix har besökt oss idag. Hon skulle få sig ett täcke.
Det första hon gjorde när matte Susanne lämnade lägenheten, var att plocka upp saxen. Hon tänkte väl att det var lika bra att sätta igång och jobba med en gång :)

Sätt igång och klipp!

 

Inga problem med apporteringen här inte! Trådrulle?

 

Det var mysigt att vara nära hela tiden, gärna på tyget jag klippte i :)

 

Tony fick ett troget sällskap när han satte igång med maten..

 

Beredd att "apportera".

 

En hel del klapp o gos blev det..

 

Så här blev reslutatet! Smalt mellan frambenen och högt skuret = bogfrihet.

 

Härom veckan var Mix´s flockmedlem Berta här, och fick sig ett skräddarsytt täcke även hon.

Efter en god natt sömn och lite distans till misslyckandet igår, är vi på rätt spår igen! Jag, Tony o Milly gav oss ut på morgonpromenad och mötte våra agilitykompisar Mia och Nova. Vi slog följe och Milly fick gå i långlina. Nova är en lugn hund som inte gjorde Milly spralligare än om vi gått själva, och hela rundan gick jättebra!! Flera möten med både människor och hundar fixade vi galant. Lös och vid min sida trippade Milly så fint :)

Mysiga promenadvägar.

 

 

Mycket folk ute. Ingen besvärades av Milly.

 

Snoka o nosa..

 

Vi stannade till på en öppen plats och tränade lite olika småsaker. Mest bara för att passa på när vi var i en bra miljö, för bakom oss passerade folk och hundar hela tiden. Pinschern skötte sig alldeles utmärkt.

 

"Det finns ingen annan än du matte"... Just i detta ögonblick iaf.

 

Stanna...

 

Kom då!!

 

Gooodis!!!

 

Roligt! Det var så skönt i solen att jackan åkte av!

 

Mattes duktiga :)

Måste bara skriva ett litet kort inlägg..
Nu har det griniga runnit av mig och jag är glad igen :)
Självklart tar vi nya tag. Milly är en jättego hund och vi ger inte upp, till slut ska vi visa vad vi går för. Jag vet ju att min lilla råtta kan. Jag tror allt att vi har förutsättningar för att lyckas, den lilla detaljen med fokuset får vi hjälpas åt med.
Som sagt, nu blir det störningsträning för hela slanten!

Vad ska man säga. Så här gick det för oss idag:

 

 

Åååhhhhhhhh..... suuuuck........

 

Det är jätteroligt att träna och träna och göra framsteg och engagera sig och inte tänka på annat än agility, förbereda sig och planera, lägga tid, kraft och pengar, gå banan så noga man bara kan, peppa, tagga upp. Och så är det detta man får ut av det.

Besvikelse är vad man känner då.

 

Uppvärmningen inför första "loppet" kändes inte bra. Hon var ofokuserad och ointresserad av mig. Jag fick henne inte att tagga upp ordentligt och hon rymde från mig när jag tog några uppvärmningshinder. När jag satte henne på startlinjen var all hennes uppmärksamhet riktad åt det hållet dit hon senare stack. Vad jag såg fanns det inget där, bara en tunnel.

 

Efter att ha diskuterat med min tränare som var med, bestämde jag mig för att vara mer bestämd under och före nästa "lopp", och kräva hennes uppmärksamhet! Inget lock o pock, inget gulligull. Hon skulle vara med mig, fokusera på det jag sa och inget annat!

Så under uppvärmningen hade jag mer attityd, tittade hon bort det minsta lilla, tog jag tag i henne eller petade till henne. Vi körde lite tricks och jag använde klickern. Det var en otrolig skillnad. Hon rättade sig efter mina krav och tittade på mig hela tiden, gjorde som jag sa och taggade upp lagom mycket. Det kändes riktigt jäkla bra.

 

Men sen gick det ändå åt skogen!

 

Det som inte kom med på filmen, är när jag sprang ifatt henne, lyfte upp henne och sprang tillbaka till starten. Över hela planen sprang jag med henne i famnen... Jag satte ner henne och gjorde om första hindret. ÄN EN GÅNG släppte hon fokus och började fjanta runt. Nu hann hon inte så långt innan jag tog tag i nackskinnet och vände henne åt rätt håll. Sen körde vi. Tunnel, däck och tunnel tog vi i bra fart. Sen avbröt jag, belönade, berömde och skuttade glatt (tillgjord glädje, men ändå) av banan.

 

Underbart...

 

Störningsträning nästa.

Igår hade vi sista träningstillfället före tävlingen på lördag. Jag hade tänkt noga i förväg och kommit fram till ett bra upplägg. Om vi kör några enklare kombinationer som vi lätt lyckas med, känner vi oss nöjda och duktiga och har därmed självförtroendet på topp på tävlingen.
Det går dock inte att lyckas med ens enkla saker om en av oss inte vill...
Milly ville bara sitta på sin stol och gosa in sig bland filtarna. Hon var taggad och hade lite fart i början, men energin rann väldigt snabbt av henne. Det är ju nästan så man undrar om nåt är fel? Antagligen beror det väl bara på en stundande skendräktighet och att det är kallt ute.. Hon har varit allmänt tråkig, mjäkig och attitydlös i flera veckor nu.

I morse bokade jag en tid för kastration, i mars. Hoppas att hormonerna hamnar i balans och att den sidan av Milly som är tråkig, negativ och absolut inte bjuder till, trängs undan av hennes glada, energiska och helt crazy sidor!

När jag beklagade mig över hur dåligt det gick på träningen, svarade Tony med en vers: "Hon startar på ett kick, det är en makalös manick!" Då var jag bara tvungen att klippa ihop det här:

Milly hon blir ju aldrig nöjd, hon vill träna i evigheter... Tsss!

 

Nu har vi varit på promenad med Linda och Ice och Torres. Vi ska samåka till tävlingen imorrn och Ice fick provåka en sväng i bilen, med Milly där bak. Förutom lite muttrande från Millys sida när han hoppade in så gick det himla bra.

Trots den dåliga känslan sen träningen igår, så ska det bli roligt att komma iväg och köra två hopplopp imorrn!

 

 

Torres Linda och Ice. Milly och Torres verkar lite småförtjusta i varandra :)

 

Knasar sig med snön.

 

Ice vill ta en närmare titt på kameran..

 

Snygg-Ice!

Dagen inleddes med en kall men vacker promenad vid havet och fästningen. Både mitt och Millys humör var på topp, åtminstonde till en början. Efter ett tag mötte vi en kvinna med två okopplade lagottos. Hon stog vid sidan av vägen och när vi passerade dem så rusade den ena hunden i full fart mot oss. Jag tog snabbt några steg fram mot den och placerade mig framför Milly. Jag fick knuffat till den rätt rejält med handen, och morrande studsade den vidare åt ett annat håll. Milly blev rädd och satte svansen mellan benen.
Vad i helvete!!! Koppla dina hundar om du inte kan lita på att de inte hittar på något! Ingen ursäkt fick man heller.

Fem minuter senare såg jag en liten svart pekingeseliknande hund skutta omkring på en stor gräsplan. Ingen människa så långt ögat kunde nå. Den var på väg fram men efter en barsk tillsägelse från mig ändrade den sig. Suck, igen.

Efter att ha rundat fästningen och vänt hemåt blev det ännu dummare. En dam stod med tre lösa hundar omkring sig, varav den ena var "pekingesen" vi sett tidigare. Hon bara stod, och efter ett tag började hon röra sig mycket sakta framåt. Några meter bort stod en ensam, lös mops vid en lyktstolpe. Den stod helt still den med, och bara stirrade. Först på damen och hundarna, sen på mig och Milly. Den rörde sig inte ur fläcken och den verkade inte tillhöra damen då hon inte en enda gång vände sig om för att titta på den. När vi gick förbi damen gjorde hon inte minsta ansats att ta kontakt med, eller koppla sina hundar. Helt uppe i det blå.

Ibland ser man på långt håll att den önskvärda kontrollen fattas, och kan ta en vid sväng. Oftast går det dock så fort att man inte hinner reagera.

Bara några meter längre fram kom sen ett helt gäng med folk och hundar. Säkert sex-sju stycken, hundar alltså.  De två lagottona sen tidigare var där. Nu kopplade matten dem tack o lov,  och samma hund gjorde utfall igen. När vi sicksackade oss genom klungan var det både morr och sträckta koppel från alla håll och kanter, Milly tyckte inte det var trevligt. Inte jag heller!

Tony tog nästa promenad och berättade efteråt om flera olika hundar som gjort utfall, morrat och skrikit när de fått syn på Milly.

Sånt här retar verkligen upp mig! Det är inte så att vi har 100% lydnad på Milly i alla lägen. Men finns det risk för snedsteg i olämplig miljö så har vi ju henne kopplad. Vi har också lagt ner jättemycket tid på att få fungerande hundmöten. Nu går hon med hängande koppel och har ögonkontakt med oss, när vi passerar andra hundar. Men det hjälper ju inte, när andra inte har koll på sina hundar och låter dem springa fram och skrämmas. På grund av flera sådana tillfällen är Milly numera mer eller mindre rädd för de flesta stora hundar.
Ååå jag blir så förbannad! Vi tränar och tränar och tränar men så kommer nån slapp jävel och förstör alltihop! Man vill ju bara ge dem en fet smäll.

Idag har solen skinit (skenet/skint?) hela dagen hos oss! Både bildligt och bokstavligt talat, hehe..

Efter två futtiga timmar i skolan åkte jag hem med tåget, tog sedan cykeln sista biten. Jag cyklade längs strandpromenaden och fick härliga vårkänslor.
Ett tag senare var det dags för hundpromenad. Jag hade med mig Milly och min vän Frida, och mötte agilitykompisen Linda med boxern Ice och en hund hon passade. Vi gick ännu en gång längs strandpromenaden, vilket var mysigt men ganska kallt.

Frida försöker få Milly att sätta sig på stenen. Men en pinscher lyder ju inte vem som helst hur som helst.

 

Till slut så...

 

Linda med sin ståtliga herrar, Ice längst till höger. Milly är så lagom intresserad och vänder dem ryggen.

 

Tre fina och för tillfället lydiga hundar :)

 

Milly: Vad vill du egentligen?

 

Och så till agilityn! Vi hade sista träningen med vår instruktör idag, sista innan tävlingen. Vi hade bjudit med lite folk som skulle fungera som publik/funktionärer, alltså störning. Både kända och okända människor och hundar hade vi i ridhuset, och det märktes!

 

Vi byggde en hoppbana och jag o Milly var först ut. Hon gick som på räls!!!! Hade det inte varit för den fördömda platta tunneln så hade vi nollat! Och det händer inte varje dag :) Och inte idag heller då ju... Men ändå. ;)

 

Hon tittade inte åt publiken en enda gång. Vi lyckades till och med med 12 pinnars högerslalom! Faktum är att det inte har varit så svårt som jag trodde, att lära in det så här i efterhand. Vi lärde ju bara in vänsterslalom till en början. Jag tror att jag kommer köra högerslalom på tävlingen om det skulle behövas. Hon behöver lite mer stöttning när jag går på "fel" sida, men så småningom lär det ju sitta lika bra från båda hållen.

 

När det var Millys tur för andra gången så gick det inte lika bra.. Nu upptäckte även hon att det var nytt folk o fä i lokalen.. Flera gånger tog hon små rundor, missade hinder och kunde absolut inte gå in i tunneln (som någon hade kissat i). Det var väldigt varierande resultat, men nyttig träning. Man borde ju hyra in statister varje gång!

 

Efter att Milly blivit nervarvad av Tony (duktig hjälpreda idag) så var det in i stretchingrummet. Där trängdes flera vuxna, ett barn och två hundar. Trots detta låg Milly helt lugnt och avslappnat på sidan på sina filtar och lät mig stretcha henne. Hon verkar tycka att det är skönt. Duktiga och sötaste pinnen! :)

 

Det som är extra kul med den kommande tävlingen är att vi är ett helt gäng som ska med. Vi är fem st tävlande  som har gått kurs eller tränat ihop. Sen har vi flera av resterande kursdeltagare som hänger med för att titta och heja på. Vår tränare ska också åka med, och såklart allas pojkvänner. Sketakul ju!

I söndags var vi äntligen iväg och tränade lite agility på riktigt! En månads uppehåll har vi haft. För Millys del har det nog varit positivt, slalomen gick himla bra och t.o.m platta tunneln sprang hon igenom de allra flesta gångerna.. Bara att kämpa på med den.
För min del var nog inte uppehållet till nån fördel.. Under första varvet på hoppbanan som vi tränade på, var jag en katastrof! Vi krockade flera gånger, jag höll på att snubbla på Milly mer än jag nånsin gjort innan. Det gick bättre sen, men inte asbra.
Jag hade en filmsnutt som jag tänkte lägga in, men det funkar inte att ladda upp klippet på vimeo.com. Dumt!

Dubbla täcken och dubbla filtar. Hon höll sig varm under pauserna! :)

En kul grej under träningen märkte jag dock, att jag orkade lite mer! Jag har faktiskt legat i och kört spinning i flera veckor nu. Och efter ett varv på banan var jag andfådd, men inte helt slut eller halvdöd! Det kändes över lag mycket lättare att springa i sanden, under uppvärmning och nedvarvningen med. Kul! Funderar på att slänga in ett extra spinpass denna vecka. Spurt inför tävlingen, hehe..

Milly är fortfarande ohalt, vilket är toppen. Helt fantastiskt att en massage kunde göra så stor nytta... Idag är det dags för Milly att bli knådad igen.

En stunds träning på mattan varje da håller pinschern go o gla!

 

Ny tricket "fy skäms".

 

Goaste tjejen!

Milly sträckte sig för snart en månad sen, och blev inte helt bra. Nu det sista haltade hon inte direkt, men man såg att hon inte gick riktigt rent. Så igår var det dags för ett besök hos massören Susanne Hannedahl.
Jag väntade med det för jag trodde att det skulle gå över av sig självt, och så är det lite knapert för studentparet just nu! :-/ Men igår var vi iaf där.

Jag var ganska orolig inför detta, för Milly brukar ju helst slippa att okänningar tar i henne och håller henne nära sig. När vi var på en prova-på-gång för några månader sen så var det inte det mysigaste Milly varit med om. Men! Det gick väldigt bra faktiskt! Jag hade berättat om min oro i förväg för Susanne, som var himla vettig och gjorde alla lugnande signaler hon kunde komma på när vi anlände med Milly :) Här var det inget stirrande i ögonen, och hela attityden var trevlig = lugn och opåflugen. Att Susanne bjöd på några skivor skinka gjorde inte saken sämre heller.

Under knådandet blev Milly så avslappnad att hon gick från sittande till liggande, ner med hakan, och till slut kunde hon vändas över på sidan. Här och där gjorde det ju ont att bli masserad, så en lugn hussehand på nacken behövdes som stöd för att ligga kvar.

Domen då? Tydligen gick det som ett bälte över Millys rygg, ungefär över bäckenet. Här var det spänt/låst/krampande. Hon hade ömma och spända muskler lite varstans, både i låren och högre upp i ryggen. Dessa ondheter löstes upp.
Hela skadan kan tydligen bero på att hon helt enkelt blivit kall och stel och så småningom fått kvarstående låsningar, kanske hade hon vridit till sig just vid det här "bältet". Tårna undersöktes och där reagerade Milly inte alls, så det satt inte där.

Tydligen gör all snö och is att hundarna (och vi!) går på ett annat sätt, och ständigt spänner oss. Detta förvärrar och håller kvar de spända musklerna. Låter ju mycket troligt, man går ju själv som en stelbent pensionär i denna halkan..

När behandlingen var färdig bjöds det på mer skinka, och sedan ner på golvet med Milly. Hon var då pigg och jätteglad!! Och faktum är, att vi inte såg röken av hältan! Hon rörde sig ledigt och luftigt, travade rent på ett sätt som jag inte sett på länge :) T.o.m ryggen, som har sett lite kutande ut, såg ovanligt rak och fin ut.

Rak i ryggen.

 

Nu får vi hoppas att hon kan förbli ohalt och skön i musklerna. På söndag har vi fått tillåtelse att träna agility som vanligt, och på tisdag har vi en ny tid hos Susanne, för att kolla om det hänt nåt i kroppen. Från och med nu är det tjockaste täcket på ute som gäller, hon får inte bli kall och spänd.

 

 

Den utlovade "eftermassagetröttheten" infann sig, både hos Milly och Husse.

 

När jag och Tony kom upp från tvättstugan fann vi denna syn innanför dörrn. Hon orkade inte ens stå upp och vänta, utan var tvungen att lägga sig. Med filt och allt. :) Tröttnos!

Jag rotade fram några bitar fleecetyg och lite stoppning, och sydde en sån där hundsovsäck i eftermiddags. Pinscherpåse kan man ju kalla den :) Milly gillade den, men det var nog inte helt enkelt att krypa in i den själv. Jag gick förbi TV-rummet och såg att hon svingade upp den i luften för att ta sig in, men senare låg den på golvet.. Jaja hon kan ju ligga på den om inte annat :)

Nos.

 

Pinscherpåsen i soffan.

 

Rätt mysigt ändå..

 

Det var agilityträning idag. Millys sträckta bakben är fortfarande inte helt hundra! Hon ser lite lite stel ut ibland, och jag är rädd att anstränga henne innan det är helt bra. Vi åkte till träningen ändå, och var med i ridhuset men tog det lugnt. Vi tränade lite olika lydnads- och rallylydnadsmoment istället, och så sprang vi genom platta tunneln några få gånger. Fortfarande problem med den, det krävs lite extra peppning för att hon ska ta sig igenom. Dumma äckliga sand!

Milly blev så glad och taggad när vi närmade oss slalomet, så jag kunde inte låta bli att låta henne ta fyra pinnar tre-fyra gånger... Hon forserade slalomet i en hiskelig fart, vilken sida jag befann mig på spelade ingen roll. Hon stack t.o.m i förväg och tog det, utan att jag stöttade särskilt mycket alls! Det var tre veckor sedan vi tränade agility sist. Jag tror att uppeållet gjort susen! Det syntes på slalomet... Ååååå bara hon blir bra i benet så vi kan vara med på tävlingen den 29/1!!!!!