Pinschern Milly

Igår fick vi till en liten sökträning! Milly invigde sitt nya tjänstetecken och var jätteduktig!!! Lyckades få bror Björn att filma det hela.. Filmen är lite mörk men det går att se hyfsat.
Milly älskar verkligen att rusa ut i skogen och hitta människor som bjuder på godis :)

Charmige Ice har fått sig ett skräddarsytt täcke! För tillfället är det väl lite väl varmt för att användas, men till hösten åker det nog på, efter träning och tävling, i bilen osv..

Täcker de flesta musklerna.

 

Värmer magen..

 

Nacken hålls varm med polokragen, låren täcks även när han sitter ner..

Igår var vi sex stycken hurtbullar (12 med hundarna) som invigde påskafton med ett svettigt träningspass. Jag ledde det den här gången och vi höll till vid havet till stor del. Vi hade tre stationer med styrkeövningar, och mellan dessa stationer förflyttade vi oss joggande. Riktigt svettigt och varmt var det, men härligt! Är så himla skoj att kämpa på i grupp, och att ha med hundarna gör det ännu bättre :)

Vid första styrkestationen väntade skritt i ljung för hundarna...

 

....och jobbiga gäddhängs-lyft för oss tvåbenta.

 

På väg till nästa station.

 

Här sprang vi några vändor i en backe. Angelica får lite extra benträning när Pajas/Bingo drar åt motsatt håll hihi ;)

 

Det går an att pinas i backen när man har fin havsutsikt..

 

Halvvägs genom passet var det verkligen behövligt med vattenpaus.

 

Sara med sin mycket ovanliga hund Fletcha, en cimarrón uruguayo (om jag minns rätt)

 

Vid nästa station fick hundarna ligga och vila i skuggan, medan vi körde armhävningar, situps och plankan.  Efter det var det bara att jogga tillbaka till start. Ett härligt gäng! Hundarna var rätt lugna vid det här laget, hehe

 

Hundarna skötte sig väldigt bra. Många är taggade till en början men det dröjer inte länge innan de tappar lite av energin och liksom faller in i uppgiften. Milly och Ice var som två maskiner som bara trampade på, sida vid sida :) Här ser man att Milly flåsar också, det händer inte särskilt ofta!

 

Stretching.

 

Vissa var så varma efteråt att de var tvungna att ta sig ett dopp :)

 

Det har blivit en del löpträning för mig och Milly det sista. Jag gillar faktiskt att vara ute och jogga, det är ett bra sätt att kombinera naturupplevelse, konditionsträning och hundaktivitet. Sen finns det en liten anledning till.. Den 3 maj ska jag och fem andra tjejer springa vårruset!

 

Mina föräldrar har köpt sig en underbar gård. Idag fick jag och Tony äran att hjälpa till och stängsla runt en av hagarna. Milly fick skrutta runt lös. Hon skötte sig bra och det var hur mysigt som helst. Att vara gårdshund är inte dumt, det är ju det pinschern är designad för. Man får dock hålla ett vakande öga på den lilla smygisen... Hon höll sig runt oss väldigt bra, men rätt som det var upptäckte hon nåt intressant alldeles för långt bort...

"Tar ni hand om stolparna och tråden, så håller jag utkik efter möss.."

 

Plockade pinnar som låg i vägen.

 

 

Att åka fyrhjuling hör ju till uppgifterna..

 

Lite småläskigt tyckte M, trots att jag körde vääldigt sakta.

 

Hästarna tyckte det tog sååå lååång tid att göra iordning den nya hagen.

 

Vad står de där och glor på?

 

Äntligen!!!!

 

Kul med nya betesmarker tyckte de.

 

Lite posering...

 

 

Sötnos!

 

Att skrota omkring ute en hel dag tog på krafterna. Milly är helt slut!

 

 

 

Till att börja med: Tack för snälla kommentarer, goda råd och uppmuntran! Jag har faktiskt bestämt mig nu för att lägga agilityn på is ett tag. Det finns inget sug och ingen vilja, för min del. Och lite för mycket vilja att vara crazy hos Milly.
Nu är det ju inte direkt så att vi kommer bli sysslolösa pga detta... Vi fokuserar på det som funkar och som vi båda blir glada av just nu, så får vi se när det är läge att ta upp agilityn igen. På måndag ska vi till Falkenberg och tävla rallylydnad. Dagen efter är det träningstävling på hemmaklubben, både i agility och lydnad. Vi ska vara med...
I lydnaden!!! Himla spännande får jag säga. Skulle det gå bra då, så kan det hända att jag anmäler oss till en riktig LK1! Den som lever får se. Lydnaden funkar bra och känns helt rätt nu!


Igår var en väldigt solig, varm och hundig dag. Vi var sex st som träffades på klubben för lite blandad träning. De flesta körde agility, jag körde rallylydnad, några tränade lite vanlig lydnad. Det blev en hel del snack också. :) Härligt att ta det lite lugnt och bara ha det gott i det asgoa vädret!
Lite kul att vi allihop var lediga mitt på dagen en vanlig onsdag... Händer kanske inte så ofta att alla har ledig dag samtidigt :)

Här kommer lite bilder från gårdagen...

Milly tränar platsliggning.

 

Ingrid hade med sig Tekla.

 

Angelica med en av bröderna Bus.

 

Ice testar vad Mias valp Gizmo går för...

 

En rätt tuff kille faktiskt!

 

Bra störning med bus runt omkring planen.

 

Ozzy och Emelie kampar.

 

Precis innan alla åkte hem spontankörde några av oss vidare till Getterön. När det är soligt och fint väder får man ju passa på att vara ute...

 

Hmm.. Gizmo ligger ner på sidan i skiten.. Nyligen omkulltacklad? ;)

 

Härligt att sträcka ut ordentligt!!!

 

Fin utsikt, och badsugen boxer.

 

Försök till en gruppbild. Inte det lättaste!

 

Stanna? Va? Godis? :)

 

Varför är det ingen annan som vill bada?

 

Efter den här mysiga promenaden hängde Ice med hem till oss medan Linda var iväg och jobbade en stund. Han blev väldigt glad när han hittade Millys leksakslåda... Han började plocka fram varenda grej där i och till slut fick jag stoppa undan alltihop. Han tyckte nämligen det var väldigt kul att ligga och tugga på pipleksaker så att det pep HELA tiden... :)

Lite kul att det kändes så ovant att ha en stor hund hemma hos oss.. Vi är vana vid att Milly går och lägger sig i soffan eller sängen, eller i sin bädd. Hon är oftast "undanstoppad" iaf. Men Ice fyllde ett helt rum med sin energi och önskan om att vara nära och titta på vad man gjorde!! Hahaha! En go kille!

 

Vilka skojiga grejer det fanns här!

 

Den lilla pip-elefanten var helt tyst och aningen platt när Ice var klar med den... ;)

 

 

I det förra, mycket negativa inlägget nämnde jag ju att vi var på figge-jakt för lite kvälls-sök. Till slut fick jag och Tony tvingat med min bror Björn ut i skogen!
Han och Tony utrustades med köttbullar, och vi vallade snabbt av ett litet område och bestämde var de skulle gömma sig. Milly var taggad, men inte sinnessjukt energisk och visste precis vad som var på gång. Tony hade tre legor på höger sida om stigen, Björn hade två på vänster sida. Vi bestämde att när Milly hittat den förste, skulle han stanna kvar ute, och förflytta sig framåt under tiden som Milly åt godis hos den andre. Figgarna funkade väldigt bra, och Milly, hon funkade J*VLIGT bra! :D

Vi har inte lärt in nåt markeringsbeteende än, utan kör bara med belöning ute hos figgen när denne hittas. Jag skickade ut Milly strax före ställena där Tony eller Björn låg gömda. Då rörde hon sig precis som jag ville. Rätt ut på en rak linje, i full fart. Sen svängde hon lite framåt, och hittade där figgen. Perfekt!
Nu har vi ju tittat på duktiga ekipage hela helgen, som sökt av skogen "på riktigt". För att effektivt söka igenom rutan bör ju hunden gärna flytta sig djupt ut och dessutom framåt i varje skick.. Svårt att förklara utan att visa. Har man inte provat sök själv kanske man inte fattar alls vad jag skriver här! :)

Hur som helst så var min lilla asjobbiga hund så jäkla duktig ikväll att jag blev alldeles lycklig igen! Hon var otroligt fokuserad och gav järnet utan att vara stressad. Hon kom på mina inkallningar och gjorde faktiskt allt så bra som jag bara hade kunnat drömma om! För vår nybörjarnivå skötte hon sig exemplariskt ;)

Skönt att något fungerar ibland i alla fall! Alldeles lugn och trött blev hon också. Hela lilla familjen är mycket nöjda nu :)

Agility eller ej, sök kommer vi definitivt att fortsätta med. Nu ska vi bara få in rullemarkeringen.. Lätt som en plätt? Njaaae.. Dock inte omöjligt.

Slänger in några bilder från eftermiddagspromenaden.

Rulla sig i gammal tång piggar ju alltid upp.

 

Gääsp!

 

Styrketräningsskritt i ljungen. Lite väl högt kanske, men då får man lyfta ordentligt på benen!

 

Tack för idag! ;)

Jag och Tony har spenderat hela helgen liggandes i skogen. Under nån gammal gran, eller i nån mysig grop. Vår klubb har anordnat en stor internationell söktävling, och vi har agerat figgar. Så nu är jag minsann väldigt sökträningssugen! Synd att det är så nedrans svårt att få vänner och familj att gå ut och gömma sig i skogen. Men på nåt sätt ska det gå att tvinga någon, för vi SKA sökträna ikväll!

För övrigt är det lite tråkigt och uppgivet här just nu...
Milly är redo att börja träna agility igen efter kastrationen. Vi har tränat två korta pass i veckan som gått och är till och med anmälda till en träningstävling på söndag. Det är bara en viktig del som fattas.. Min vilja!
Jag är farligt nära att ge upp och lägga av med agilityn.

Självklart tar det mer än två små träningar att hitta tillbaka till formen. Men under de här två träningarna har Milly varit väldigt ofokuserad och sprungit omkring helt planlöst som en dåre på banan. Jag har fått gapa på henne och be henne skärpa sig. Hon har smitit iväg mot frestelser flera gånger, ibland lyckades jag få stopp på henne, ibland inte.

Det värsta var när hon stack iväg mot ett ekipage som tränade lydnad långt bort på andra sidan planen. Den stackars labradoren låg kvar där den hade blivit lagd, trots att Milly sprang ända fram till den. Matten blev inte arg, men det blev jag. Jag vet ju själv hur mycket jag hatar när andras hundar kommer fram till oss utan lov och stör. Vi gick raka vägen hem efter det. Inte på bra humör.

Det var väl inte så jäkla farligt kan man tycka. Hon attackerade ju inte den andra hunden. Men när hon liksom går omkring och letar anledning att sticka iväg är det inte roligt. Hon har smitit från mig så många gånger när vi kör agility. I vintras kom hon ju inte så långt, när vi var i ridhus. Men när jag tänker efter så gick jag i somras och höstas från ca varannan uteträning vansinnig, för att hon totalt skitit i mig och bara dragit iväg. Jag vill att min hund ska kunna hålla sig i min närhet och bjuda till lite, när vi gör något tillsammans som vi båda tycker är skitkul.
Det gör ju inte Milly. Hon blir så uppe i varv av agility att all hennes lydnad försvinner. Hon ballar ur totalt, alldeles för ofta. Helt okontaktbar blir hon.

Eller så är det jag som inte hänger med i hennes fart, och liksom glappar i min handling. Om man inte håller båda händerna på ratten hela tiden med henne, så går det inte. Oavsett anledning så blir resultatet detsamma. Hon hittar på jävelskap och jag blir vansinnig, besviken och ledsen. Och till slut väljer man bort det som med stor sannorlikhet kommer dra ner ens humör...

För tillfället väcks endast olustkänslor när jag tänker på agility. Det här är vad jag ser framför mig:

 

Och ibland det här:

För det är inte bara på tävling det ser ut så här.

 

Inte för att Milly aldrig smiter när vi tränar lydnad eller sök. För det gör hon. Men det händer inte lika ofta. Antagligen pga av att tempot är lägre och stressnivån på en mer hanterbar nivå. Så det kanske är smartare att ägna oss åt sådana, något lugnare aktiviteter. Känns bara så surt att alla roliga kompisar  finns i agilityn... Med lydnad och sök får man mest gubbar och tanter i 50-årsåldern.

 

För att lägga in den sista riktigt gnälliga dödsstöten i detta inlägg så tar jag upp vardagslydnaden också.

Jag tänker på hur mycket jag tränar "vanligt hyfs"med Milly: att kunna gå ordentligt i koppel, att inte göra utfall mot mötande hundar, att inte bita folk som kommer hem till oss, att lyssna på NEJ och därmed låta bli att jaga katter, fåglar och vilt, att lyssna och reagera när vi ropar på henne, och inte minst: att inte bita folk som tar kontakt eller tittar henne i ögonen.....

 

De här grejerna jobbar jag med varje dag. Varje promenad. Varje hundmöte, varje minut. Kanske alla gör?

Låter vi Milly bestämma själv så fattas det inga bra beslut. Släpper vi på konsekvensen ett litet litet tag så har vi en lååång tid framför oss att jobba upp det till en för oss acceptabel nivå igen. Att jämföra tiden jag lägger ner med resultaten jag får är inte en stämningshöjare.

 

Var kom egentligen den här svackan ifrån???

 

Fåglarna kvittrar, blommor sticker upp bland löven på marken, man kan gå utan jacka. Det är VÅÅÅR!

Vårkänslor!

 

Knaskänslor!

 

Bit-o-slitkänslor!

 

Lilla tokiga hund...

 

Jag o Tony o lillråttan var ute på en två timmarsrunda i förmiddags, fullspäckad med roligheter.
Vi traskade bort till brukshundklubben. Där fick Milly rusa och busa i en stor inhägnad, skönt att få sträcka ut i några härliga tok-galopper!
Efter det var hon minsann uppvärmd och det var dags för lite sökträning.  Tony fick agera figurant och jag skickade ut Milly. Alla tre gångerna rusade hon i högsta hastighet spikrakt ut i skogen. Hurra, varje gång hittade hon husse med fickorna fulla av godis! :)

Som om det inte var nog tränade vi lite lydnad också. Förutom läggande under gång, som är under inlärning, så kan man nog säga att Milly kan alla momenten i lydnadsklass ett nu. Även om de såklart inte hade mått dåligt av viss finputsning. Apportmomentet som har varit ett av de svåraste funkar faktiskt! Hon fixar både att sitta vid min sida och hålla, samt att hämta in en apport jag kastar. Tyvärr fick inte Tony med detta på filmen idag dock..

En grej som också krävt myyycket jobb är ju tandvisningen. Bosse (som Milly hittade i skogen förra sökträningen) dök upp idag. Han ställde upp på att träna tandvisning med oss. Hur det gick kan man se i slutet av filmen. Jag är helnöjd! Milly med :)

Milly och Bosse.

Här är lite film från träningen. Först lite fotgående, jag delar upp det och belönar efter hyfsat korta sträckor. Inkallning och ställande under gång kommer sen, och till sist då tandvisningen.

Idag har vi gjort något som fick förbipasserande människor att glo. Många stannade upp och kommenterade och ställde frågor till oss...
Vi har haft fysträning med hundarna på Apelviks strand :)
Linda med Ice höll i dagens pass som började med uppvämning i form av promenad och jogging. Vi körde lite intervall och sedan Idioten. Som avslutning fick hundarna träna sin balans på stenar och vi fick träna triceps. Med stålande solsken och klarblå himmel blev detta en riktig toppenträning!

 

Först en Idiotomgång för både hund och förare. Linda och Ice visar hur det ska gå till.

 

Sedan blev det platsliggning för hundarna, medan tvåbeningarna fick runda konerna en gång till.

 

Pia och Knasen samarbetade bra.

 

Knasen klarade att ligga still trots att matte sprang omkring.

 

Här är en liten dam som inte klarade denna övningen riktigt lika bra... När matte springer fort och roligt vill man ju gärna bitas!!

 

Hoppa över konan?

 

Svårt att ligga still när man är svin-uppe i varv!

 

Knasen fick köra en runda med husse också.

 

Full fart!

 

Knasen vilar när husse ger gärnet.

 

Hål i mattes tröja? Inte skulle väl den lilla rara ha nåt med det att göra?...

 

Balansera på stenar.

 

Tada! Som en liten get.

 

Platsliggning igen för hundarna, jobbig armträning för människorna.

 

Detta var tredje dagen i rad jag och Milly var ute o sprang o tränade, så nu är åtminstone jag rätt mör i benen. Milly däremot visar inga tecken på trötthet. Den lilla evighetsmaskinen!

 

 

 

 

Liten ljusbrun knasig hund
hälsade på i stallet en stund

Till sin mattes stora förtret
hunden i hennes förmaningar sket

På ryggen den ljusbruna plötsligt fick kli
sökte en vägg för att mot den sig gni

Väggen hon fann har en gång varit vit
nu är den brun och hårt spacklad med skit

Knasiga hunden hon strök sig och gned
ryggen mot väggen och matten hon led

Täcket blev sketet behöver ett bad
men ryggen blev klifri och hunden blev glad

 

 

Vi har lyrik på schemat just nu :)

Det har varit så fullt upp i helgen så jag har inte ens haft tid att blogga. Sökträning, fysträning, skolgrejer.. Inte mycket vila.

Milly är i alla fall på topp! Vi väntar ytterligare nån vecka med agilityträningen, men annars är vi i stort sett igång som vanligt. Den allra värsta energitoppen har vi jobbat bort :) Mycket inbakad lydnadsträning i promenaderna har det blivit. Lite fotgående, apportträning och andra moment passar bra att göra med lagom störning i form av andra promenerande. 

En annan enkel aktivering är att ta med oss frukosten eller kvällsmaten ut (Millys alltså). Det är ett smidigt sätt att kombinera  hjärngympa och ett mer naturligt ätbeteende, än att bli serverad ur en skål. Milly får använda näsan och leta, och sedan pilla fram små kulor t.ex. ur barken på träd eller på marken i högt gräs. Det tar en liten stund för lilla damen att sniffa sig fram till en kula i taget.

Gamla toarullar eller små förpackningar är perfekta att fylla med mat och sedan gömma. Vi trampar runt i en stor ruta, så att det inte går att fuska och spåra sig fram till skatten direkt. För att göra det extra knixigt så  placeras paketet uppe i ett träd eller under mossa och löv. I det här momentet ingår inte bara uppletningen, utan hon får även slita sönder paketet för att kunna smaska i sig innehållet. Mycket roligare att käka på det här sättet tycker Milly! :)

Vi har också varit ute på några rundor med Bältet.

När vi joggar så ligger Milly före som en liten maskin. Hon vet precis vad vi ska göra och hon håller sin position stadigt, även vid människomöten. Hon gillar verkligen att bara få löpa på i lagom takt, med matte på släp.

En annan typ av bälte. Jag lånade min kära moders bil, och i den finns ingen bur. Då är det här bättre än inget tycker jag. Milly älskar dessutom att sitta fram och vara kartläsare.

Än så länge har Milly varit otroligt glad och ovanligt social sedan kastrationen. Jag trodde inte, och tror fortfarande inte, att en sån här operation skulle påverka just hennes osociala sida. Finns det nån möjlighet att hon skulle kunna bli mer social pga detta?
Tror snarare att det är ett resultat av långsiktig träning och mingel. Sökträningarna har verkligen hjälpt till för att skapa en positiv förväntan hos Milly när vi träffar folk. Det är inte ovanligt att hon försöker gå fram till främmande människor på gatan. Det har hänt flera gånger den senaste tiden, och hon har en nyfiken och godissugen blick när hon tar kontakt.

Sökträning i lördags. Milly vet att skogan är full av figgar och kan knappt bärga sig tills det är hennes tur!

 

Dimmig och mysig skog..

 

Tagit med mobilkameran. Visserligen ser man Millys ögonvitor, men detta var dagens favoritfigge! Bosse, som Milly aldrig träffat tidigare. Under fikan efteråt satt hon ett kort ögonblick i hans knä :)

 

Milly skakar sig mellan godbitarna hon får av figgen Christer. Första gången hon hittade honom i skogen vågade hon inte stanna kvar. Nuförtiden klättrar hon upp på honom helt utan tvekan och säger: Hit med godiset! Fort!

 

Anledningen till att Milly ser ut att ha snarare spårutrustning än sökutrustning på sig är två: För det första känns det fortfarande lite riskabelt att släppa henne helt lös utan lina i skogen. Det händer ju att det blir en extra svängom ibland. För det andra så har vi inte fått skaffat nåt tjänstetecken än. (Jag försöker fundera ut det mest student-vänliga alternativet.) Men det kommer!

Usch och fy, vi har haft magsjuka! Bläää vad man inte är fräck och kaxig då!
Jag kan meddela att första dagen höll sig Milly lugn. Hon slappade på balkongen och sov i soffan, medan husse o matte skötte sitt..

Andra dagen fick Tony feberkramper! Milly trodde att han gjorde sig rolig för hennes skull och började hoppa på honom där han låg i sängen... (Han fick åka till sjukan för att få dropp efter det..)

Milly kom även springande, hoppade och landade rätt i min mage vid ett tillfälle när jag låg i soffan. Precis vad man behöver när man mår som bäst.

De här passiva dagarna har ju inte direkt hjälpt när det gäller Millys energi. Hon är R Ä T T laddad nu!

Usch usch...

Nu hoppas jag bara att allt är som vanligt igen till på fredag. Då ska vi på ett fysträningspass för agilityhundar och förare (samt en och annan husse med).
Alltså en kostnadsfri träningsgrupp där vi tillsammans ska försöka komma i bättre agilityform. Vi ska regelbundet träna oss själva och hundarna i styrka, kondition och koordination. Ska bli spännande och skitkul att komma igång med detta! Inte nog med den fysiska träningen, det blir ju också bra träning i att samarbeta med sin hund trots att det händer saker runt omkring.
Jag har äran att hålla i det första passet och har naturligtvis planerat in ett riktigt jobbigt sådant.. ;) Hoppas bara att jag är så återställd att jag själv orkar genomföra det!

Nu blir det nog soffläge.. Igen.

För varje dag som går så blir vår tokiga hund bara mer och mer energisk! Vi har börjat gå lite längre rundor än bara snabbt ut och kissa och sen in igen. Men det är långt ifrån tillräckligt för fröken PIGG!!!!

Jag försöker aktivera henne på lugna sätt, som att leta efter sin mat ute, antingen i barken på träd eller utspridd i högt gräs. Vi tränar lite apport och andra små moment inne, som inte är fysiskt krävande. Idag tänkte jag att lite lugna lydnadsmoment kunde vara på sin plats under promenaden. Det borde ju inte vara mer ansträngande än en vanlig promenad, förutom att hjärnan får jobba lite. Och framförallt så har vi ju KUL.

Det var dock svårt för Milly att ta det lugnt.. :) Hon var bara knasig och busig och full av energi, så det mesta blev tokigt. Men hon var rätt duktig ändå, just för att hon klarade att koncentrera sig lite trots att livslusten sprutar ut ur öronen på henne.

Jag vet inte hur fort man märker någon eventuell förändring (eller snarare stabilisering) i sättet efter en kastration. Antagligen dröjer det ett tag. Resultatet hittills är i alla fall roligt, Milly är otrooooligt glad hela tiden!

Här är ett kort smakprov:

Livet är hårt för en pinscher i viloperiod. Det händer ju knappt nåt kul alls!!!!!!!!!!!!!

Om jag plockar ihop grejer, byter kläder, börjar göra mig iordning inne på toan eller till och med bara reser mig upp från en stol, så kommer Lilla Fröken Understimulerad till undsättning. Hon är alltid redo, hon vaktar mig och väntar på mig... Hon väntar på minsta lilla tecken på att hon ska få.... FÖLJA MED!!!!!!

Står jag och gör mig iordning på toan, parkerar min lilla assistent utanför och väntar.

 

Den oerhört livsgnistekrossade minen Milly får om jag går ut UTAN henne, gör att jag nästan hellre låter bli. Hon har nog aldrig blivit så besviken och ledsen som hon blir nu, om hon blir lämnad ensam hemma. Hon har dock inte varit ensam alls långa stunder sedan operationen. Ibland får hon till och med åka med i bilen när vi ska till affären, bara för att hon inte ska bli så ledsen när vi går... Känns inte rätt att lämna henne ensam heller när hon inte är  aktiverad eller trött. Så fort allt blir som vanligt igen, räknar vi med att ensam-hemma-grejen inte kommer vara nåt problem längre.

 

 

Hittills har Milly nattetid varit förvisad till sin bädd på golvet, och det har inte uppskattats! Igår byggde jag en trappa av soffkuddarna, så nu kan hon ta sig upp och ner ur sängen utan att behöva hoppa. Det var lite bökigt med tratten under täcket dock, men det får det ju vara värt :)

 

Jag har haft en massa skolarbete att göra den här tiden. Idag fick Milly matteabstinens och bestämde sig för att gosa, varken jag ville eller ej.

 

Att matte blev tvungen att sitta i samma jobbiga ställning jättelänge, fick ont i ryggen och blev sinkad i sitt arbete spelar väl ingen roll så länge man har det mysigt ihop!

Varken jag eller Milly är typen som gillar att sitta inne dag efter dag. Vi har ju liksom blivit ett rätt aktivt litet ekipage som flänger runt på aktivitet efter aktivitet... Så den här viloperioden är rätt påfrestande, för oss båda!
Tack och lov så verkar Milly må bra i alla fall. Hon gör sitt bästa för att hålla sig lugn, även om man får vara lite småsträng under promenaderna. Hon fattar inte varför vi går så sakta och varför vi inte kan springa omkring och hitta på bus som vanligt?! Om hon har ont, så försvinner smärtan när hon kommer utanför dörren. Då är hon så pigg att hon håller på att sprängas!

Magen ser fin ut, Millys alltså. Såret ser ju mer ut som en linje än ett sår. Det röda är väl blåmärken, kanske nypmärken efter nån tång? Men annars är det ju ingen direkt rodnad.

Lägger sig gärna på sidan och visar upp magen.

 

För några veckor sen fick jag för mig att vår superslimmade hund hade fått ett lite tjockare lager över revbenen. Kan hon ha lagt på sig lite? Vore inte så konstigt, med samma mängd mat, mindre långpromenader i vinter pga halka, och en massa träningsgodis. Jo hon hade nog allt skaffat sig en liten kulmage, hihi.

När vi var på djursjukhuset vägdes lilla fröken. 12,1 kg!!! Hon har legat stadigt på 11 kg förut. Ett kilo är ju inte mycket. Men det är samtidigt onödigt att släpa på mer än nödvändigt (det vet ju jag allt om!), speciellt när man ska hoppa och landa och springa fortfort på agilityn. Så det får nog bli ett litet vakande öga på matintaget, speciellt som ämnesomsättningen lär förändras efter kastrationen.

 

 

Milly när vi fick hem henne, en elva månaders slyngel. 10 kg vägde hon då.

 

Men en unghund ska väl vara lite skranglig. Hellre det än för tjock.

 

På tal om att hitta formen.. Jag har haft en liten paus i spinningen det sista och hellre gått långpromenader. Men det får nog allt bli lite mer konditionsträning om jag ska orka springa med supersnabba råttan på banorna i sommar.

Igår träffade jag agilitybrudarna Angelica och Emelie. Efter allt vårt snack om kommande träningar, tävlingar, läger och uppvisningar så fick jag massor med ny träningsmotivation! Resultatet blev ett spinningpass igår och en joggingrunda idag. Det var väldigt skönt att komma ut och lufsa i solskenet, men det är mycket roligare när Milly är med! Jag saknade hennes draghjälp i backarna :) Det var också tråkigt att se hur ledsen hon blev när hon inte fick följa med ut. Att inte få vara med på allt matte hittar på är döden tycker Milly! Vi längtar tills hon är fit for fight igen. Då jäklar!

 

 

Tur att man åtminstone kan ha det skönt på balkongen medan man härdar ut den tråkigaste perioden nånsin.

Jag har anmält mig och Milly till en inofficiell agilitycup. Jag lägger ut inbjudan till den här, om det finns fler som kanske är intresserade?
(Tänker t.ex. på Eva och Tova!!! ;) )
Tre deltävlingar med två klass 1-lopp per gång. Platserna är Varberg (Södra Näs camping), Bua och Tvååker. Jättekul och lättsamt med säkert många nykläckta tävlingsekipage. Om det syns dåligt på bilden så skickar man anmälan till [email protected]

Nu har vi tagit oss igenom operationen! Allt hade gått bra sa de, både operationen och umgänget med personalen på djursjukhuset.
Det är en mycket ynklig och klagande hund vi fått hem. Hon har gnällt, gråtit och jämrat sig oavbrutet sen hon kom ut från sjukan. Det är först nu ikväll det går några minuter mellan klagomålen.
Enligt veteriären skulle det räcka med det smärtstillande hon fick hos dem. Och jag ska inte ge henne mer förrän imorgon. Men det är svårt att höra och se henne, hon verkar väldigt lidande! Veterinären sa att hon kommer gnälla men att det mest beror på att hon känner sig konstig och bakis efter narkosen. Inte lätt att veta vad som är rätt. Kanske inte bra att riskera att hon får för mycket smärtstillande heller?

Veterinären sa att det skulle räcka med två veckors vila. Konstigt, jag har fått för mig att de behöver mycket längre tid än så på sig att läka ordentligt. Jaja vi får se, hon får all tid hon behöver för att bli bra.

Och Cissi: det blev såna där invärtes stygn du pratade om :) Eller vad de nu hette ;)

Skönt i alla fall att det är gjort. Hon överlevde och nu är det bara läkningen kvar. Mattes lilla älskling!

När vi vaknade imorse och tittade ut genom fönstret möttes vi av en dyster syn. Stora vattenpölar på gatorna, snöblandat regn i luften.
Jag skiter i den jäkla rallytävlingen, tänkte jag. Milly vill ju inte ens gå utanför dörren i sånt här väder. Än mindre sitta och ligga i slask.

Vi åkte iväg till tävlingen (som var på vår hemmaklubb) för att titta på Ingrid och Tyra. Milly fick komma ut och kissa och traska lite. Väldigt oväntat så visade hon sig vara på ovanligt gott humör, trots att stora snöflingor nu föll från himlen. Jag testade om hon kunde sitta ner. Det kunde hon, och till och med ligga, lite grand! Tydligen hade hon vaknat på rätt sida idag, för hon kunde minsann tänka sig att utföra både det ena och det andra, med glädje och energi dessutom.
Eftersom jag bestämt att vi inte skulle vara med hade jag inte tagit med de grejer som behövs vid tävling. Men när jag märkte hur positiv Milly var så fick Tony allt åka hem och hämta tävlingsboken och lite mer godis :) Vi ger det en chans tänkte jag.

Först ut var Ingrid och Tyra. Det finns inte så mycket mer att säga om dem förutom att de är helt suveräna! De vann återigen sin klass och blev nu uppflyttade till fortsättningsklassen. Duktiga hundtränarIngrid och skitfräcka old lady Tyra. Här har ni dem:

 

Sedan var det då min och Millys tur. Hon sprudlade av glädje under uppvärmningen och gav allt vad hon hade! Kändes jättekul. Väl inne på banan var det motbjudande att sitta och ligga ner.. Istället för att sitta ordentligt försökte hon flera gånger göra tricket "sitt fint" (dumma matte bad om det strax innan vi startade. Hon brukar bli glad av det, inte tokig ;) Inte göra om det misstaget!).

Jaja. Jag är faktiskt väldigt nöjd med vår prestation trots att vi fick ett dåligt resultat. Vi fick bla tio minuspoäng på två ställen, för att vi inte utfört momentet. Det var när hon skulle ligga och sitta. Jag trodde att hon satt ner, och körde på, men där misstog jag mig.

 

Förutom det här och lite andra sittsvårigheter, så gick det ju bra! Hon hade en underbar energi och följde mig med god kontakt. Hon trippade på och var glad, det är ju helt otroligt när vädret var som det var ;) Hon gjorde inte heller ett enda försök att smita iväg från mig. Så jag är allt nöjd med vår icke godkända tävling. Här är vi:

 

Den här gången var armarna stilla, höll i ett "osynligt koppel" :)

 

Sen har vi den lilla söta fröken Imsa och hennes matte Cecilia. De lyckades bättre med att få ner den lilla pinscherrumpan i backen, och hamnade på en andraplacering! Gissa vem som vann fortsättningsklassen.. Jo det gjorde samma Cecilia med sin beauceron Essi. Båda hundarna fick 89 poäng. Grymma hundar och grym matte även här :) Här kommer Imsa:

 

 

 

Det är så jäkla roligt med rallylydnad. Det är alltid en go stämning mellan de tävlande, alla pratar med alla och det finns inga raser som inte hör hemma i denna gren. Det är ju rätt så snäll bedömning, så man måste inte vara skitduktig för att kunna vara med och tävla. Hundarna tycker det är kul, man får ju som förare uppmuntra och berömma oavbrutet. Alla borde testa rally!

 

Här kommer ett löjligt litet klipp på Milly som tar sig upp för trapporna. Man kan hitta träningsmöjligheter överallt :)

På måndag är det "äntligen" dags för Milly att bli kastrerad. Detta blir vår sista aktiva helg på länge. Det börjar kännas lite oroligt nu... Det är ju säkert inga problem, Milly klarar antagligen den här operationen bra. Men det känns ändå inte särskilt roligt. Jag är rädd att något ska gå fel.

Nu när det verkligen börjar närma sig operation har jag ibland svårt att minnas varför vi överhuvudtaget ska göra det här. Jag försöker påminna mig om hur mycket tid som försvinner från träning och tävling pga löp, som inträffar tre gånger om året. Hur tråkig Milly är under skändräktigheten, också den tre gånger om året. Alla humörsvängningar som orsakas av hormoner. Ena månaden pigg, glad och samarbetsvillig, andra månaden sur, trött, tråkig och med knäck i öronen.
Hon är inget lämpligt avelsmaterial, så då finns det ju egentligen ingen anledning att härda ut genom alla de mindre roliga perioderna. Att hon dessutom redan haft problem med livmodern, (livmoderinflamation light som medicinerades bort) gör det klokt att förhindra att det blir mer problem i framtiden. Tydligen är det vanligt att det kommer tillbaka, om det en gång varit krångel med livmodern.

Så, jo det känns som att det här är en bra grej. Nu har vi tid att ta hand om henne så bra vi bara kan, jag kommer ändå arbeta med skolan hemifrån i nästan två veckor.

För att lindra min ångest och för att göra Millys sista aktiva dagar på länge extra roliga, så ägnar vi oss åt olika humörhöjande aktiviteter. Igår promenerade vi till djuraffären. Det är ju jättekul att gå och snoka och sniffa på allt smarrigt i den tycker Milly. Har man tur lyckas man kanske snatta nån liten godiskula också, när matte tittar bort...
Efter det gick vi hem till kusin Trollet och busade en stund. Alltid uppskattat! När Milly leker med honom spärrar hon upp ögonen allt vad hon kan, så att man ser ögonvitan på ovansidan. Hon ser helt galen ut!

Milly tuggar alltid på Trollets kinder och hals. Han biter oftast inte tillbaka, utan snurrar hellre flera varv runt sig själv i ljusets hastighet. Detta gör att Milly vill bita honom ännu mer! :)

 

Trollet blir alltid glad när Milly hälsar på, även om det ser ut som att han får stryk på bilderna. Egentligen är han alltså överlycklig! hehe

 

Imorgon är det rallytävling. Utomhus. Vi får väl se om vi överhuvudtaget är med... Allt hänger på vädret. Men det hade varit kul att köra en sista tävling nu innan den kommande viloperioden.

Solen skiner. Det är väl dags att ta ut sin lilla raring på skojigheter igen :)