Pinschern Milly

Igår var det min födelsedag... När jag kom hem från jobbet fick jag sätta igång med en skattjakt som Tony fixat. Milly skulle hänga med och vi hittade lappar med anvisningar. Vi hamnade i stallet och därifrån leddes vi till ett älgtorn.. När jag klättrat upp i det stog det på lappen att jag skulle spana efter ett avstamp på marken. Millys spårsele hängde också i tornet. Jag satte på henne den, visade henne till avstampet och hon började spåra. Hon spårade jättefint och kom fram till sin belöning. Några meter bort fann jag en låda med presenter och blommor!
Det här var minsann ett kul sätt att få presenter på! Lilla Milly blev aktiverad också, passade bra för sedan åkte husse och matte vidare till Liseberg! Där fick han till det ordentligt, hussen :)

När Milly varit ensam hemma i några timmar kom hennes morfar (min pappa) och tog med henne ut på promenad. Vi begränsar framkomligheten till hallen och dörren med kompostgaller.. När Milly lugnat ner sig gick pappa in till henne och hon hade blivit så himla glad! Det var pussar och svansviftning i massor. Efter promenaden fick hon följa med hem och sitta i morfars knä i fåtöljen... Mysigt tycker Milly :) Gott att det funkar att nån annan kommer och hämtar henne för en promenad.

Nu ikväll har jag och Millan varit på en (engångs) vardagslydnadsträning. Vi fokuserade på kontakt trots andra hundar ganska nära runtomkring (med tanke på rallytävlingen). Det gick väldigt bra! Hon var så himla duktig och tittade på sin matte vääldigt mycket, och knappt alls på de andra hundarna. Hon var så duktig att när vi skulle göra en gå-på-led-övning så släppte jag kopplet och hon gick "lös" vid min sida. Det funkade fint att gå lös på det här sättet när vi gick slalom mellan de andra ekipagen. Men när vi gick där på led så hade Milly varit SÅ duktig SÅ länge, att nu gick det inte att hålla sig längre.. Hon var tvungen att ta ett litet varv! Snabbt som attan försvann hon bakåt, tog en båge och sedan in bland hundarna. Den lilla busråttan! :) Sedan tog hela gruppen en välbehövlig paus och efter det var lilla damen fit for fight igen.

Som avslutning tränade vi tandvisning med instruktören Angelika, som vi tränar agility för. Milly satt så snällt kvar vid min sida och höll kontakt med mig nästan hela tiden. Angelika fick både klappa och ta i ansiktet och lyfta på läppen, utan att en enda hundtass flyttades. (Ingen näsa blev piercad heller för den delen) Duktiga!

Titta på matten! Gammal bild från rallylydnadskursen på Hundens Lycka,

foto Therese Strand.

Idag har vi minsann varit ute nästan hela dagen! Jag och Milly inledde med ett träningspass på agilitybanan. Hon var duktig, vi körde ännu mera svängar, lite kontaktfält och tog gungan några gånger. Inga problem, sa Milly och trippade över den och ställde sig sedan med två tassar på och två tassar av. Hon gillar verkligen balanshindren!

Sedan åkte vi vidare hem till Sara och Artzi. När vi körde med bilen utanför deras hus möttes vi av en hoppande och svansviftande Artzi och en skuttande liten Joline som ropade "Milly! Milly!" Det var ett härligt välkomnande :)
Där blev det en promenad och sedan lite häng i trädgården. Hoppade studsmatta fick jag gjort med!

 

De små raringarna svalkade sig i havet.

 

 

Milly hämtar pinnar som man slänger i vattnet!

 

Senare på kvällen så tog vi en mysig joggingrunda ute, jag, Tony och Milly. Vi lubbade på små stigar i skogen och över ängar. Som om det inte var en tillräckligt trevlig naturupplevelse redan, så fick vi dessutom se en räv! Kul!

Vi avslutade med lite backträning (en för j*vla brant backe!). Jag hade Milly i magbältet så hon hängde på, eller rättare sagt tog täten. I slutet av backen drog hon dock inte längre, tänk att även hennes små pigga ben blev möra.

Det har varit en alldeles underbar sommardag, som för Milly avslutades med en dusch. När vi var vid havet passade hon nämligen på att smörja in sig med härlig tång och annat gammalt klägg. Nu doftar hon ljuvligt och vi ska strax krypa ner under täcket (nu är löpet slut så sängen är tillgänglig igen!!!)

 

Avslutar med den finaste och mysigaste bilden... Joline är en duktig pinscher-minimatte som vet hur man ska bete sig bland dessa hundar: inte pilla, inte rusa på, inte krama eller dra i svansen. Det tycker Milly är jättebra och hon fungerar fint med denna lilla tjej. Joline är Millys favortibarn, och mitt med! De är dessutom rätt lika i sättet ;) fniss!

 

 

Två små söta tjejer med lika mycket bus och attityd i sig.

Igår på midsommarafton var vi hos mina föräldrar och åt sill och potatis (och en massa annat gott!). Milly stannade dock hemma, eftersom hennes kusin Trollet var med. Det hade blivit jobbigt om hon följt med, med tanke på att hon är i slutet på sitt löp och han inte är kastererad. Nu går det himla bra att lämna Milly hemma några timmar, vilket är jätteskönt.

Senare på dagen fick den lilla damen däremot följa med, på grillfest hos Björn o Hanna. Hon hade på sig sitt tuffaste halsband som verkade fungera avskräckande, det var inte många som försökte gulla med henne :)
Vi tog tillfället i akt och körde ett litet träningspass på gräsmattan, där folk samtidigt grillade sitt kött. Bra störningsträning! Det gick helt ok. Lite fotgående, nån inkallning, platsliggning och några rallymoment.
När vi sedan satte oss till bords tog lilla fröken det väldigt lugnt och fint, lade sig i "sin" kattsäng bredvid min stol och slappnade av.
Stackars Tony skulle jobba natt och tog med sig Milly hem när han åkte vid niotiden. Passade perfekt att hon lämnade festen då, innan folk blev allt för "glada" och stojiga.

Liten hund iförd farliga-halsbandet vilar i kattsäng.

 

Idag bar det av till en härlig gräsmatta, återigen hos mina föräldrar. Här testade vi ett nytt trick! Jag fick idén i senaste numret av Härliga hund :

 

 

 

Dessutom var det med TRE pinschrar i detta nummer, och TVÅ dvärgpinschrar!!!! Kul! Det är ju nästan aldrig med pinschrar i denna tidningen annars. En gång var det en röd med på en bild, och en gång var E-Types med, men båda gångerna stog det i bildtexten att det var dvärgpinnar!

 

 

Ur Härliga Hund.

 

 

Äntligen fina pinschrar i tidningen.

 

Iallafall, jag tänkte att det borde ju inte vara för svårt att lära Milly att slänga sig på sidan med huvudet i backen och ligga still. Vi provade. Efter några repetitioner i två omgångar med några minuter emellan, hämtade jag mamma för att titta på och ta några bilder. Vid tredje träningstillfället hade Milly redan fatta poängen. Hon välte självmant över på sidan och la ner huvudet, bara jag visade klickern. Hon är inte så dum den lilla damen!

 

 

Det är ju bara att slappna av lite. Inte det mest självklara för Milly alltid.

 

 

"Hon är ju som en ål!" sa Mamma. Helt utsträckt och platt, jag ser likheten.

 

 

Duktig och lättlärd!

 

 

Efter detta hade vi en mysig bokstund på en filt.

 

 

Bättre kan det inte bli.

 

 

Ett stycke lugn hund.

 

 

Snark.

 

 

Hade några ärenden i stan i eftermiddags. Det var inte lönt att åka hem efteråt, för senare vankades agilityträning. Då köpte jag mig en smarrig baguette och tog min lilla hund och gick ner till fästningen. Hon fick en skål vatten och ett ben. Där satt vi och hade picknick i kvällssolen, mysigt. Lilla fröken var behagligt lugn och spanade coolt på omgivningarna omkring sig.

Fikahunden.

 

På den efterföljande promenaden hade jag en hund som gick mycket fint i koppel. Till sluuut verkar den envisa koppelträningen ge resultat.

Havshunden.

På vår agilitykurs får man komma med löptik. Instruktören menar att det är lika bra att lära sig träna sin hanhund med den störningen, för det kommer alltid att finnas löptikar, både på tävlingar och på andra platser. Då är det ju också tillåtet att åka till banan själv och köra lite träning trots höglöp. Så det gjorde vi idag.
Vi körde samma kombinationer som sist på gemensamma träningen. Svängar var temat. Det gick inte snabbast idag, men det gick säkert! Värmen påverkade nog en del, kanske löpet också. Milly var inte på hugget på det sättet att hon nästan hoppade ur skinnet, som är den vanliga inställningen vid agility. Däremot var hon lugn och följsam. Hon gick lös hela tiden (dock inhägnat) och följde mig bra. Stack inte iväg på egna upptåg, försökte inte sno godis ur skålen när jag vände ryggen till.
Hon gick med mig när jag sa "kom", hoppade när jag sa "hoppa" och svängde när jag visade det med kroppen. "Det var la kul", skulle hennes kommentar till träningen antagligen vara.
Man kan ju tro att det var skönt att hon var halvtaggad och struntade i att ta sina ärovarv emellanåt. Men det är då himlans mycket roligare när hon är superduperhypertaggad! Jag är glad att ha en sån energisk hund faktiskt. För när hon är sån och det blir bra, när hon gör precis som jag tänkt mig, då blir det minsann bra!!! Och vi har skitkul båda två.

Dagens lugna lilla pinscher.

I lördags efter den misslyckade tävlingen ärades min bror Björn och Hanna med ett besök. Vi grillade och efteråt hjälpte Milly till med disken...

Martina, Milly och Hanna.

 

 

Gott!!

 

Jag skrev i förra inlägget om hur Milly gosade överdrivet mycket med Tonys kompis. I lördags var det Björns tur att utsättas för intensiva panntryckningar och rumptacklingar.

 

 

Tryyycka pannan emot..

 

 

Tryyyyyyycka!

 

 

Och så lite kullerbytta med efterföljade rumptackling.

 

 

Milly brukar inte göra så här med nån annan än mig och Tony, så när hon nu tvångsgosat upp två killar så började jag fundera.. Mysstunden med Björn tyckte jag inte såg ut som lika mycket dominanshandling. Frågan är om det var så mycket det kvällen innan heller...

I alla fall, dessa gosattacker kombinerat med att när vi går upp på mornarna möts av en gnyende/skrikande hund som viker undan svansen leder tankarna till att vi är mitt i höglöpet! Då kanske det ändå går att skylla lite av den totala sinnesfrånvaron under tävlingen på det. Hoppas kan man ju göra.

Allt detta och faktumet att Milly var på gräsen till att få livmodersinflammation före löpet kom igång, är enligt oss tillräckligt goda anledningar att fundera ordentligt på en kastration. Hon löper ju fler än två ggr/år också...

 

 

Kvällspromenad. Björn, Milly, Hanna, haflinger.

 

 

Igår kväll hade vi besök av Adrian, en kompis till Tony. Vi påminnde som vanligt att man inte får busa eller greja med Milly (hon har tidigare varit ganska vaktig här hemma). Men hon fick lov att gå fram och hälsa, när han satt sig i soffan. Då kryper den lilla raringen upp i hans knä och trycker pannan emot honom och han får klappa henne! Hon står där en stund och gnosar sig, mysigt!

Puss och kram!

Senare på kvällen gör hon om samma procedur, men då verkar det övergå till nåt slags dominansbeteende... Hon klättrar högre och högre upp på honom, vid ett tillfälle har hon sitt ansikte väldigt nära hans, samtidigt som hon viftar på svansen och gör snälla öron och go-min. Ser det ut som iaf, men frågan är om hon är 100%-igt go...?

Nu börjar det bli lite närgånget..

Nu tycker jag att hon är farligt nära att trampa över en trevlighets-gräns.. När hon därefter klättrar upp och sätter sig på hans axel (!!!) så var det dags för henne att gå därifrån. Visserligen var hon glad hela tiden men nu var det slutgosat med gästerna... Första gosstunden kändes helt ok och vi blev så glada över att hon var så gästvänlig. Men när det mer och mer övergick i nån slags dominansuppvisning så fick vi påminna oss om att hon inte bör tillåtas för mycket kontakt med andra människor i vårt hem. Hon uppför sig inte riktigt trevligt alla gånger.. Hon har tidigare kört stirra-folk-som-sitter-i-soffan-djupt-i-ögonen-med-grymminen-och-se-vem-som-bangar-metoden. Då på en tjejkompis till mig som inte uppskattade det.

Håhåjaja, nu har vi genomfört vår första tävling i rallylydnad. Milly skötte sig jättebra, var uppmärksam, pigg, lyssnade på mig och höll bra kontakt - överallt förutom inne på banan!!!!!!! Suck..

Det regnade och jag var orolig över att hon inte skulle vilja lägga sig ner. Vi värmde upp vid sidan om banan och det visade sig att det inte var så farligt att ligga i vått gräs. Hon fick göra favvotricket rulla runt några gånger, då var humöret på topp och pälsen blev lite halvfuktig. Så ett ligg hit eller dit efter det gjorde ju ingen skillnad.
Under uppvärmningen eller vad man ska kalla det (framridning på hästspråk) var hon väldigt glad, lagom taggad och lyssnade bra på mig trots hundar och människor runtomkring. Jag kände mig inte särsklit nervös heller. Fast när vi gick in på banan så blev jag lite nervig i huvudet... Antar att det gjorde sitt till det dåliga resultatet.

När jag kollar på filmen ser jag att det är ju faktiskt nästan ingenting som blev bra! Att Milly viftar på svansen och verkar glad, om än uppe i det blå, är ju positivt.
När vi kommer till tredje skylten får hon syn på Tony och mina föräldrar. Hon kastar sig fram, hamnar utanför banan och därmed blir vi diskade! I övrigt var det ett himla sniffande och tittande på allt runtomkring. Vi fixade "spiralen" (med tre koner) och "ligg, förare runt hund" ok. Ett enkelt "sitt" fick vi till på bortre långsidan också. Annars var det mest trams alltihopa. Att hon löper tycker jag inte man kan skylla på, eftersom det gick så pass bra att träna både före och efter själva tävlingen.

 

Jag får ju tänka positivt och se att vi har en konkret lista på vad vi behöver träna på iaf! Förutom mina tävlingsnerver behöver vi träna på följande:

 

1. Kontakt.

2. Kotakt med störning.

3. Sitt rakt, både framför och vid sidan.

4. Mera kontakt i störande miljöer.

5. Snävare sväng i "tysksvängen".

6. Kontrollera mina egna rörelser bättre, inte ge sitt-signal vid fel tillfälle.

7. Låta bli att sniffa på platser som luktar intressant.

8. Det ska inte vara konstigt att det ligger skyltar och grejer på marken där vi tränar.

9. Ännu mera kontakt i röriga miljöer.

 

Tur att vi gillar att träna, och det bland folk. Nu blir det massor av sånt!

 

Efter att sista klassen var färdig, så plockade jag ut min lilla vimshöna ur bilen och körde lite kort träning på platsen där banan varit. Tänkte att här är ju supertillfälle att träna på att inte-lukta-trots-att-det-nyss-gått-flera-hundar-här. Och då gick det ju klockrent!! Vi hade superkontakt och hon nosade ingenting. Hur hundskallen funkar är för mig en gåta. (Kan det ha varit jag som sabbade det mesta genom att  bete mig liite annorlunda?)

Jaja, vi tar nya tag och letar upp en ny tävling, det kan bara bli bättre!

 

 

Efteråt busades det lite i inhägnaden.

 

 

Pigg och glad var hon i alla fall!

 

 

Ett grisöra hade hon gjort sig förtjänt av (nätt och jämnt ;) )

 

 

 

 

 

På kvällens agilityträning började vi träna på svängar. En kombination i form av ett Y gjorde vi, två hopphinder på raken och sedan ett åt varje håll, som krävde en sväng för att kunna tas. Det gick suveränt! Vi försvårade genom att göra flytta det sista hindret så det blev en 90 graders sväng, funkade det med.
Fy fasiken vad skoj det är med agility! Vi körde även en kombination med däcket - långhopp - makaronböjd tunnel -hopp. Nu har Milly verkligen fattat att det är kul med tunnlar och har ett riktigt bra sug mot den. Klappar jag händer och tjoar lite lägger hon i överväxeln ut ur tunneln och över hopphindret. Hon är så snabb att jag knappt hinner se henne. Jag är imponerad av min egna lilla tramshund faktiskt :)
En bonus av agilitykurserna är att vi fått bättre kontakt, på det sättet att Milly struntar i att det kutar omkring hundar i närheten av henne. Så länge Milly har en uppgift så håller hon sig vid mig. Jättebra!

Här har vi Maria och lilla Ka mitt i svängen.

 

Jag och Tony har nu ändrat om lite i våra semesterplaner så att jag och Milly kan vara med på agilityuppvisningen i Bua, på makrillfestivalen. Milly gillar att få applåder har vi märkt, så jag hoppas det är glada åskådare så blir nog Milly också jätteglad.

 

Kort om rallylydnaden... Vi tränade igenom de flesta momenten igår och det gick riktigt bra. Körde några grejer i rad och jag hade lagt en godisbelöning en bit bort, som Milly fick sticka och ta efter ett "varsågod". Tävlingen är ju på lördag och jag funderar på att kanske inte träna alls imorgon... Dels för att det just gick så bra igår och dels för att det ska vara extra kul för den lilla att få jobba lite på tävlingen. Bättre för oss båda att ha den lyckade träningen i minnet kanske...

Jahopp, nu är det läggdags! Ska börja jobba kl fem imorgon bitti, det är alltid härligt att gå upp vid fyratiden. Godnatt!

I lördags skulle jag unna mig lite sovmorgon, nio hade jag ställt klockan på. Tony stack till jobbet vid sextiden så det var bara jag och Milly hemma. Eftersom lilla fröken löper så är hon med kompostgaller utestängd från sovrummet. Vi har lagt ut handdukar över soffan och det borde väl duga att sova där kan man tycka. Jag stoppar till och med om henne med en fleecefilt innan jag går och lägger mig.
Men Milly är inte nöjd utan står utanför gallret och piper in till sovrummet, ber om att få komma in och ligga i sängen. Hon gjorde så även denna morgon. Jag sa till henne att vara tyst och gå och lägga sig. Tyst blev det och jag somnade om. När klockan sedan ringde gick jag upp fann det här i hallen:

Har hon haft picknick?

 

Jag blev förvånad och tittade på Milly som låg väldigt stilla och hoptryckt i soffan. "Vad har du gjort???"

Sedan fortsatte jag vidare mot köket. Det fanns spår att följa om man skulle ha svårt att hitta...:

 

 

Druckit te?

 

När jag lyfte blicken möttes jag av denna härliga syn:

 

 

 

 

Så min sköna sovmorgon inleddes med gummihandskarna på, plocka sopor, dammsuga och tvätta golv. Ibland är det härligt att ha hund! :) Vi kanske skulle skaffa en sån där barnspärr och sätta på skåpsdörren...

Där fick jag mitt straff för att jag dels inte var uppe i tid (för nio är ju jääättesent) och underhöll min hund, och för att hon inte får ligga i sängen. Den lilla prinsessan höll låg profil tills jag städat färdigt, hon såg ut så här:

 

 

Inkletad gammal mjukost i ansiktet. Mysigt!

 

 

 

Idag har Milly lekt med några hundar som matchade henne bra i tuffhet! :) En gammal kompis till mig och hennes sambo har två unga hundar. Det är amstaffen Iris, som väl är dryga året, och minstingen Pedro, som är 5 månader. Han är korsning eng staff/am bulldog. Vi stämde träff idag i en hundinhägnad i stan för att låta hundarna bekanta sig med varann.
Milly blev överlycklig och det blev de andra med när de insåg att alla tre kunde leka tufft utan att nån blev rädd eller sur.

Iris, Milly och Pedro. Fint matchande färger.

 

Först var de ganska lugna, allihop. De småtravade omkring och hejade lite lugnt på varandra. Men snart räckte det med artigheter tyckte de och tog på sig hårdhandskarna :) Milly var ju mycket lättare än de här två vovvarna, men som tur var sysslade de inte med alltför mycket hopptacklingar.

 

 

Av med silkesvantarna.

 

 

Iris och Pedro gaddade ihop sig, och Milly hade fullt upp med att sätta dem på plats.

 

 

 

 

 

Vi har haft våra misstankar om att det varit på gång, och nu har vi nog fått det bevisat. Det är löpdags! Igen. Endast fyra månader sen sist... När Milly besökte sin kusin Trollet idag (enligt honom och Nina har de en romans, men jag tycker de är kusiner!) höll jag utkik efter hans reaktion. Först verkade han bara allmänt glad att träffa Milly som vanligt. Men efter att Milly suttit i mitt knä kunde han inte hålla masken längre. Då började han blåsa upp och fladdra med sina små kinder, trängde sig på och sniffade och slickade på min kjol. Milly vågade han sig inte i närheten av, hon var minsann inte på humör för nån uppvaktning! Det blev läge för oss att gå, innan lille Trollet fick sig en knäpp på näsan :)

Här är en bild som min syster Nina tog när Trollet kom och störde Milly mitt i matte-mys-stunden:

Bäst för alla att hålla sig undan när den minen åker på ;)

 

 

 

 

Regnet har öst ner hela veckan hos oss. Men agilityträning blev det ändå!
Milly är inte riktigt kry än, men vi åkte dit ändå för att vara med lite lugnt. Som tur var hade vi teori största delen idag. Hundarna var med inne och alla skötte sig bra.
Det sista gick vi ut och körde några kombinationer. Vi tränade på hinder som inte är så ansträngande, slalom, tunnlar och nåt litet lågt hopp. Lite kontaktfält och skickningar runt koner körde vi med..
Trots regn hela tiden så var Milly jätteduktig! Med på noterna och alldeles lagom taggad. Täcket var på nästan hela tiden så det hindarade ju den värsta vätan. Men när Milly är på "jag-vill-inte-gå-ut-för-det-regnar-humör" så spelar det ingen roll hur många täcken hon har på sig, hon tycker det är döden att gå ut ändå. Men ikväll var det så roligt att regnet glömdes bort!
Vår instruktör meddelade att hon ska hålla en agilityuppvisning i juli, på en makrillsfestival! Hon undrade om några av oss var intresserade av att vara med och köra lite enklare banor/kombinationer.. Gissa om jag blev sugen! Jättebra störningsträningstillfälle ju! Egentligen har jag och Tony planerat en semesterresa vid det datumet.. Men det kan hända att planerna justeras lite! :) Vi har ju flera veckor på oss att göra semesterresan...

 

Efter att ha varit ute i regn är det mysigt att dyka ner i soffan och tackla sin husse, kanske ge honom några små bett också.

Solen stekte idag och det var härligt varmt. Vi bestämde att vi skulle åka på utflykt till Björkholmssjön med bror Björn och Hanna. Hannas syster Karin och kompisen Cornelia var också med.

Före avfärd åkte jag hem till Hanna för att hjälpa till med det som skulle stoppas i picknickkorgen.. Medan vi bakade passade Milly på att hitta på små hyss i huset.
Första gången jag märkte att det blev oroväckande tyst hittade jag Milly i TV-rummet. Hon stog mycket nöjd med en tom godispåse på golvet bredvid sig. Tidigare fanns det några sura godisar och nån kola i den.
Det dröjde inte länge förren det var onaturligt tyst igen. Den här gången hittade jag henne på övervåningen, i Hannas hobby/pyssel-rum. Milly hade hittat en papperspåse med ull i. När jag kom in i rummet stog hon med en ulltuss i munnen och resten spritt över golvet. Jättekul tyckte lilla fröken!
Det sista försöket hon gjorde för att få det lite roligt var en lam stöld av en barkbit ur vedkorgen. "Gnag sönder den så fort som möjligt innan matte tar den ifrån mig". Mattes lilla busunge! :)

Vid sjön blåste det och blev efter ett tag rätt kallt. Milly doppade endast tassarna (det var ju ingen annan rolig hund med).

 

 

Karin och Cornelia var de enda som pallade ett dopp.

 

 

 

 

Fikan var väldigt smarrig trots kall vind.

 

Milly är himla smidig att ha med sig när man ska äta. Hon försöker aldrig sno nåt, inte ens när man ställt ifrån sig tallriken. Detta för att hon aldrig fått en enda smula av oss från bordet eller picknickfilten. I hennes första hem var det antagligen samma regler som gällde. När vi är hemma brukar hon till och med gå och lägga sig i ett annat rum när det är matdags för oss människor. Snålt, kan man kanske tycka. Smart tycker jag. Det är väldigt skönt att slippa vakta sin mat mot en hund som väntar på en chans att sno. Eftersom hon aldrig fått smaka så vet hon ju inte vad hon missar. När man själv vant sig vid en hund med detta bordsskicket så känns det väldigt ovant när man hamnar nånstans där det finns en annan tiggande o dreglande hund. :)

 

Milly är inte så tålig när det gäller svalt väder.. Bror Björn i bakgrunden.

 

Så här varmt och skönt var det. Hanna o Karin o Cornelia.

 

Milly med sin husse.

 

Hihi, Tony var tvungen att åka hem lite tidigare. Ett tag efter att han gått så ringer han till min mobil. Han hittar inte tillbaka till bilen och har gått vilse!!! Haha det är inte bara jag som har jättedåligt lokalsinne!!!

 

 

Här händer inte jättemycket just nu. Jag har haft slutspurt på terminen, som nu är avslutad. Det har inneburit mycket tid vid datorn, skrivandes.. Vilket gjort att man fått lite nog av att sitta här.
Milly tar det lugnt minsann..Lite väl lugnt kanske. Pratade med veterinären igår och hon tyckte vi skulle komma ner igen på måndag, för att göra ultraljud på livmodern. Vi har märkt att Milly dricker och kissar mer, och även har lite flytningar... Det är ju tydligen inte vanligt att unga tikar drabbas av livmodersinflammation, men ingenting är omöjligt. Jag tänker att det skulle kunna vara denna veckas värme som visar sig i törst och tröttare hund. Men vi åker hellre till veterinären en gång för mycket än en för lite.

När sista tentan blivit inskickad firade jag och Milly lite lätt med att åka till Stättared. Vi gick en mysig runda i skogen och hade sedan lite picknick.

Milly gör "head down" på en stubbe.

 

Hittade en god fläck att rulla sig på.

 

När jag och Milly låg och slappade som mest på vår filt invaderades stället av ett gäng med ungar. Det var tredjeklassare som var på läger och skulle sova över på gården. De blev väldigt intresserade av Milly och två killar frågade om de fick klappa. Då Milly haft lite problem med attityden mot barn tar vi det alltid väldigt försiktigt med det.. Brukar undvika helt och hållet att främmande barn får komma fram. Men jag tänkte att det var längesen Milly visat några "otrevliga" tendenser mot barn eller människor i allmänhet. Så jag bad killarna att låta henne nosa på dem utan att försöka klappa henne. "Okej!" sa de. Milly sniffade halvintresserat på dem. De lyckas hålla sina händer i styr, men istället böjer sig den ena killen hastigt ner och säger "HEJ!" med sitt ansikte ca 10 cm från Millys....

 

Ingenting hände. Förutom att jag blev förskräckt och avbröt hälsandet genast. Sa till killarna att hon tycker det är obehagligt när man är så nära ansiktet. PUH! Nu fick jag en påminnelse om att barn är oberäkneliga... Men också en go känsla för att Milly just inte gjort något för att försvara sig mot detta närgångna hälsande.

 

 

Lugn hund med barn runtomkring.

 

När vi märkte att vi hade allas blickar på oss passade vi på att bjuda på lite tricks :). Bra störningsträning för både mig och lilla fröken. Det hördes "Ååå!" då och då från ungarna och en kille ropade: "Vad GÖR du??? Det ser ju helt galet ut!" och härmade hur det såg ut när Milly hoppade genom mina armar.

Milly var lugn tills en kille sprang i full fart ganska nära förbi oss. Då satte hon av efter honom. Självklart var hon kopplad så hon kom ju inte långt. Men här har jag en till grej att träna på. Hålla sig lugn trots att det springer omkring barn i närheten. Får nog använda mig av två små tjejer inom familjen, som man kan ge direkta order, vid sån här träning. Och det är kanske inte det lättaste att träna bort impulsen att jaga ett skrikande och springande barn... Men allt kan ju bli bättre.

Jaha, annars väntar vi mest på att Milly ska bli fit for fight igen. Nu har hon mest som sin uppgift att vara prydnad i soffan. Ingen dum prydnad, men jag saknar farten och träningen!

När Tony kom hem fick jag ännu en chans att slippa sitta inne med tentan. Vi tog Milly och Lucky (Tonys föräldrars hund) och åkte till Björkholmssjön. Lucky är ett riktigt sjöodjur, värsta sortens badtok. Tack vare hennes entusiasm när det gäller att bada, så har Milly ändrat inställning till vatten också. Idag var hon i med nästan hela ryggen!

Oooh det var kallt! sa Milly.

 

Inga slöa hundar här inte.. Lucky attackerar vattnet och Milly studsar fram.

 

Lucky kan simma långa sträckor och med varje simtag hugga i vattenytan!

 

Matten gick också i en bit, det var inte så kallt. Milly är på djupt vatten!

 

Några snabba dopp får räcka, sa Milly. Lucky kan bada huuur länge som helst, hon ger sig inte förren man sätter henne i bilen och åker hem. Lilla fröken huttarde lite på slutet.

 

 

 

Det jag egentligen är hemma för att göra idag, är att skriva klart min sista tenta. Det är så nedrans svårt att få nåt vettigt gjort när solen skiner ute och pinschern bönar och ber om en härlig promenad..
Milly fick som hon ville. Jag köpte med mig en räkbaguette till frukost, packande ner hundmat och vatten och så gick vi ut. Först en härlig runda i uuunderbart väder! Vi gick förbi ett hus där det bodde tre affenpinschrar. De var himla duktiga och stannade på gården när vi gick förbi, trots att de bara hade behövt ducka lite för att ta sig under staketet. Tvivlar på att Milly skulle kunna lära sig att stanna på gården på det sättet.. Jag ock Tony har redan planerat hur vårt staket ska se ut, den dag vi skaffar ett hus. :)
Sen kom vi fram till ett hav av små blå blommor. De var fina som de var, men blev ännu finare med en pinscher mitt i bland sig.

 

 

Sniff sniff..

 

 

 

Milly konstaterar att det numera är sommar.

 

Det var varmt som tusan så vi höll oss ganska lugna båda två..

 

När vi promenerat färdigt så började vandringen upp för berget. På toppen är det urmysigt att sitta och spana och fika. Vi tog oss hit upp:

(Ser ju nu på bilden att det inte verkar så högt. Men det är jobbigt att gå upp kan jag lova!)

 

 

 

Väl uppe så mumsade vi på våra frukostar.. Milly slappnade av och vräkte sig i gräset. Hon försökte att kombinera slappning och gnagning på pinne. Det gick bara en liten stund.

 

 

 

Jag fann ett tomt äggskal. De är så små och söta. Och sköra! Tänk att det håller för en liten fågelunge.

 

 

Milly tyckte det verkade intressant...

 

 

...och åt upp det!!!